1
Hergé, Tintins skapare, föddes 1907 i Bryssel och efterläm nade vid sin död 1983 ett konstnärligt verk som är väl för ankrat i det kollektiva minnet. Han började teckna som ung och fick sina första illustrationer publicerade i olika scout tidningar. Redan dessa tidiga bilder vittnar om en talangfull och mångsidig tecknare med stor spännvidd. Hergé kom att skapa en helt ny genre inom seriekonsten: den komiska äventyrsserien. Och hans eleganta teckningsstil kom med tiden att benämnas den klara linjen. Förutom hans berömda serier om Tintin består hans omfattande produktion av reklamannonser, illustrationer, modeteckningar, grafisk formgivning, skämtteckningar med mera. I tre volymer presenteras och kommenteras ett urval av Hergés anmärkningsvärda teckningar, varav flera aldrig tidi gare publicerats för en svensk publik. Volym 1 omfattar åren 1907–1937, volym 2 åren 1937–1949 och volym 3 åren 1950– 1983. Både kända och okända verk presenteras i kronologisk ordning, och Hergés arbete vid skrivbordet speglas mot hans personliga utveckling och avgörande händelser i hans liv.
FÖRFATTAREN Philippe Goddin (f. 1944) är en av världens främsta experter på Hergé och hans verk. Han har studerat Hergés konstnär skap i mer än trettio år och har skrivit flera böcker i ämnet. De flesta av illustrationerna och dokumenten i den här bokserien är hämtade från Hergés efterlämnade arkiv, som Philippe Goddin var ansvarig för i mer än tio år. Han är ordförande i den belgiska föreningen Les Amis de Hergé och hedersmedlem i Generation T – Den svenska Tintinföreningen.
ISBN 978-91-982851-3-0
hergÉ – KRONOLOGI ÖVER ETT KONSTNÄRSKAP 1907 1937
HERGÉ – KRONOLOGI ÖVER ETT KONSTNÄRSKAP
Philippe Goddin
hergÉ kronologi över ett konstnärskap
1907 1937 VolYM 1
Philippe Goddin
hergÉ kronologi över ett konstnärskap
1907 1937 VolYM 1
Översättning & bearbetning av Björn Wahlberg
INNEHÅLL
1907 1928
Förord
5
En talangfull tecknares läroår
7
1907–1921 Barndomsåren
7
1922 Ett tidigt genombrott
8
1923 Experiment
12
1924 Teckna, hela tiden teckna
16
1925 De första skämtteckningarna
21
1926 Föregångaren Totor
25
1927 Illustrationer och reklam: framtiden avtecknar sig
31
1928 Förändringens år
39
1929
Det riktiga äventyret: Tintin
49
1930
Framgångens milstolpar
63
1931
Ett lyckligt år
79
1932
En förutbestämd framtid
99
1933
Enligt alla konstens regler
117
1934
Ett livsavgörande möte
137
1935
Många järn i elden
159
Världen växer
179
1936 Fantasi och verklighet
179
1937 Ingen rast, ingen ro
200
Register
205
1936 1937
3
1907 1928 En talangfull tecknares läroår
001
003
002
1926 föregångaren totor Belgian Catholic Scouts (BCS) hade börjat ge ut en ny skrift varannan månad, Le Bulletin des chefs, som inte var sen att ta till vara på Hergés tjänster. Skriften vände sig till scoutrörelsens ledare med tekniska upplysningar i skiftande ämnen som Hergé fick i uppdrag att illustrera. Än en gång visade hans flödande produktivitet på hans skicklighet och grafiska mångsidighet. På ett fyrsidigt minneskort presenterade Le Bulletin des chefs de emblem eller symboler som Hergé hade skapat till de olika patrullerna. Det är en strålande uppvisning i stilisering som vittnar om två viktiga kvalitéer: noggranna iakttagelser och intelligent användning av ett källmaterial. Emblemen blev officiellt godkända av BCS och trycktes igen på mittuppslaget av Le Boy-Scout. På våren publicerade tidningen L’Effort en skämtteckning av en scout som ”visslar och ler i alla besvärliga situationer” plus den fjärde illustrationen till följetongen Mile. De ”teckningar av en helt ny typ” som Hergé hade utlovat till Le Boy-Scout med stor fanfar några månader tidigare återfanns mitt i tidningen. Och den här gången stack Hergé verkligen ut hakan. Han hade börjat teckna en lång följetongshistoria som skulle bli en milstolpe i hans karriär: Les Extraordinaires aventures de Totor, C.P. des Hannetons (Totor, ollonborrarnas patrulledare, på sällsamma äventyr). Enligt underrubriken var det ”en stor filmkomedi” presenterad av ”United Rovers”. Hergé stod själv för både text och bild. Historien var full av slapstickhumor och oväntade vändningar och artade sig till att bli riktigt lovande. t
004
1926/001 motstående sida
1926/002
1926/003
1926/004
Totor, ollonborrarnas patrulledare, på sällsamma äventyr Detalj av en ruta från sidan 2 Le Boy-Scout, juli 1926
Följetongen Mile Illustration L’Effort, 8 maj 1926
”En scout visslar och ler i alla besvärliga situationer” Skämtteckning L’Effort, 8 maj 1926
Förteckning över patrullernas djuremblem Fram- och baksida av minneskort nr 47, Règlement Le Bulletin des chefs, maj 1926
25
1907 1928 En talangfull tecknares läroår 014
Liten blir stor den illustrerade berättelsen L’Extraordinaire aventure de Flup, Nénesse, Poussette et Cochonnet. Hergé fick uppbåda all sin kreativa begåvning för att blåsa liv i den trista texten av sportjournalisten Smettini (alias Armand De Smet). Den fantasifulla berättelsen om barnen Flup, Nénesse, Poussette och mjukdjuret Cochonnet innebar visserligen ett välkommet avbrott för Hergé, men han var inte alls nöjd med historien. Han fann det svårt att anpassa bilderna till textutrymmet: meningarna var för långa, bildtexterna fick inte plats, illustrationerna hamnade fel och linjerade inte. Detta innebar konstiga uppdelningar av sidan och ett allmänt rörigt helhetsintryck. Trots det ökade han antalet komiska detaljer och varierade sin tuschlinje. Han använde skrafferingar och raster och anpassade bildformatet så gott han kunde. Ibland lade han dessutom till ett frågetecken i bilden eller en pratbubbla med en snärtig replik. t
En av Hergés vänner, Paul Werrie, var ansvarig för underhållningsmaterialet i Le Vingtième Siècle och han bad tecknaren om hjälp med att komponera en söndagssida som skulle handla om lite lättare ämnen: foton och kriminalhistorier från hela världen, cirkus, bilkörning, jazz och sport. Men Hergés absolut viktigaste uppgift vid den här tiden gällde Le Petit Vingtième, en separat barnbilaga som Le Vingtième Siècle planerade trycka varje torsdag med start den 1 november. Hergé fick ansvar för layouten och tecknade bilagans logotyp för hand. Sista sidan ägnades åt scoutlivet med en panoramabild i silhuett med typiska scoutaktiviteter. Hergé bidrog även med andra illustrationer och utsmyckningar till barnbilagans övriga sidor. Dagstidningen ville helst att de fasta kolumnerna i den nya bilagan skulle förses med uppbyggliga levnadsregler. Men mittuppslaget kunde gott och väl få bryta mot det, vilket också skedde i
016
015
017
1928/014
1928/015
1928/016
1928/017
Panoramabild till barnbilagans fasta sida om scoutlivet Le Petit Vingtième, 1 november 1928
Illustrerad titelvinjett Le Vingtième littéraire et artistique, 28 oktober 1928
Typografi, fotomontage och layout till en artikel om jazz Le Vingtième Siècle, 1 november 1928
Omslaget till det första numret av Le Petit Vingtième, 1 november 1928
44
018
1928/018 L’Extraordinaire aventure de Flup, Nénesse, Poussette et Cochonnet Sidan 5 tryckt i Le Petit Vingitème, 15 november 1928 Tusch på ritpapper (Privat samling)
45
001
1930/001
1930/002 motstående sida
1930/003 motstående sida
Odaterat självporträtt, omkring 1930 Tusch på målarduk
Tintin i Sovjet Omslagsillustration (första gången som Tintin prydde omslaget till LPV) Le Petit Vingtième, 13 februari 1930
Tintin i Sovjet Ruta från sidan 116 tryckt i Le Petit Vingtième, 20 februari 1930 Tusch och gouache på ritpapper
62
1930 Framgångens milstolpar stämning och atmosfär Det ryska vinterlandskapet blir allt mer förrädiskt. Tack vare Milou lyckas Tintin fly från ”spökhuset”, som i själva verket visat sig vara ett hemligt förråd för vapen och livsmedel. Läsarna blir snart varse att Tintin är oväntat skicklig som racerförare och amatörpilot. Hergé hämtade hela tiden in spiration från nyhetsartiklar och aktuella foton, och scenen där Tintin reparerar flygplanets läckande bränsletank uppe i luften var inspirerad av ett foto på en liknande händelse som han hade sett på Le Vingtième Siècles nyhetsredaktion. Hergés arbetsuppgifter utvecklades och blev med tiden allt fler. Han bidrog till tidningens olika bilagor och special sidor liksom till andra tidningar som La Ligue des femmes. Till Le Boy-Scout Belge gjorde han en helt ny omslagsdesign. Med tuschpenna eller pensel illustrerade han både berättel ser och nyhetsartiklar, han tecknade titelvinjetter, dekora tiva utsmyckningar och annonser. Han önskade hela tiden förbättra sin teknik och han kombinerade gärna blyerts med tusch och förstärkte effekten med laveringar, akvarellfärg eller gouache. Han var en veritabel virtuos när det gällde att bygga upp stämning och atmosfär, och han fascinerades av den svartvita skuggans verkan. Och ibland slappnade han bara av med att göra ett självporträtt i karikatyr. Tintin och Milou lättar med en flygmaskin men krasch landar efter att planet träffats av blixten. Med sin fällkniv lyckas Tintin fälla ett helt träd och täljer sig en ny propeller. Denna scen fick äran att pryda omslaget till Le Petit Vingtième, och det var faktiskt Tintins omslagsdebut. Den lilla barnbilagan växte så det knakade och från slutet av januari trycktes den i sexton sidor. Förstasidan blev nu ett riktigt omslag med elegant titeltypografi signerad Hergé. Inlagan fick nya fasta kolumner med illustrerade titelvinjetter. Och som extra bonus gjorde den busige Brysselpojken Quick (Smecken) entré i januari. t
002
003
1930/004 Quick et Flupke (Smecken och Sulan) Detalj av en ruta från sidan 2 av Smecken går ett ärende Le Petit Vingtième, 23 januari 1930
63 004
011
121
012
1933/012
1933/013
Smecken och Sulan Sidan 1 av En allvarlig historia tryckt i Le Petit Vingtème, 2 mars 1933 Tusch, akvarellfärg och gouache på ritpapper
Smecken och Sulan Detalj av en ruta från sidan 2 av En allvarlig historia Le Petit Vingtème, 2 mars 1933
122 013
1934 Ett livsavgörande möte
024
023 025
MED BLICKEN VÄND MOT ÖSTER Med hjälp av ett brev, skrivet och tecknat av Smecken och Sulan och adresserat till Hergé, gjordes de unga läsarna av Le Petit Vingtième uppmärksammade på samtidens inter nationella storpolitik. Brevet rymmer hejdlösa karikatyrer av Mussolini och fascisterna, Hitler och nazisterna samt japanska stridsvagnar på väg till Kina. I förbifarten notera des dessutom den märkliga likheten mellan Hitler och Char lie Chaplin – och detta många år innan Chaplin själv kom att utnyttja likheten i filmklassikern Diktatorn (1940). Vid sidan av sitt vanliga arbete för Le Petit Vingtième och uppdrag åt Casterman började Hergé samarbeta med José De Launoit på en hel svit reklamprojekt om camping och kanotfärder, förmodligen åt Harker’s Sports, samt flera annonser till badorten Knocke (i dag stavat Knokke).
Den 8 mars publicerades en intervju med Tintin i Le Petit Vingtième. Han befann sig fortfarande i maharadjans palats, men kunde berätta att han ämnade resa vidare till Fjärran Östern för att fortsätta jakten på narkotikaligan. Samtidigt såg Hergé till att inhämta så mycket information om Kina som möjligt. Han fick framför allt värdefulla uppgifter av abbé Léon Gosset, präst för de kinesiska studenterna i Louvain. Gosset insisterade på att Hergé skulle vara så nog grann som möjligt i sin skildring av Kina, så han bad honom att ta kontakt med Tchang Tchong-jen, en briljant skulptör och student vid konstakademin Académie des Beaux-Arts i Bryssel. Tchang var lika gammal som Hergé och kunde vara till god hjälp för honom i arbetet. Den 1 maj ringde Tchang på dörren hemma hos Hergé och Germaine. t
1934/023
1934/024
1934/025
Allo Bruxelles? Ici Rawhajpoutalah! (Hallå Bryssel? Här är Rawhajpoutalah!) Omslagsillustration Le Petit Vingtième, 8 mars 1934
Bientôt… Tintin en Extrême-Orient (Snart… Tintin i Fjärran Östern) Omslagsillustration Le Petit Vingtième, 2 augusti 1934
Smecken och Sulan Sidan 1 av Ett brev tryckt i Le Petit Vingtième, 3 maj 1934 Tusch på ritpapper
144
1935 Många järn i elden
TINTIN RÄDDAR TCHANG Tintin beger sig till Houkou, en stad vid Yangtsekiangs högra flodbrädd, där lösensumman för den kidnappade Fan SeYeng ska överlämnas. Det är en lång resa: mer än 50 mil med tåg längs med Blå floden, som den ibland kallas. En stor översvämning har emellertid avskurit järnvägsrälsen och passagerarna får lov att fortsätta till fots. Tintin ser med bedrövad min på de omfattande skador som översvämningarna åstadkommit. Plötsligt hör han ett rop på hjälp. Han kastar sig i vattnet och räddar en ung kinesisk pojke från att drunkna. Han heter Tchang TchongJen, precis som Hergés gode vän. Mötet mellan Tintin och Tchang ger Hergé tillfälle att göra upp med de fördomar som öst och väst har om varandra. Tchang är föräldralös och lever ensam precis som Tintin, men tillsammans blir de starkare, menar Tchang. De ger sig iväg till Houkou, som
014
till sist uppenbarar sig vid foten av en målerisk trappa som slingrar sig nerför ett berg. Samtidigt förtätar Hergé intrigen genom att avslöja skurken Mitsuhiratos goda relationer med den japanska ockupationsmakten och hur han med list kan påverka infly telserika personer som J.M. Dawson, polischef i den internationella koncessionen. Under tiden fortsätter de nyfunna vännerna sin färd, men Hergé har en överraskning i rockärmen: de anonyma mustaschprydda detektiverna som hade jagat Tintin i Faraos cigarrer. Nu har de fått order av Dawson att arrestera Tintin. De anländer till Houkou klädda som mandariner som hämtade från en gammal film, i den naiva förhoppningen att obemärkt smälta in i folkmängden. I stället väcker de en smärre sensation och blir både uttittade och utskrattade. t
015
1935/014
1935/015
Blå lotus Ruta från sidan 90 tryckt i Le Petit Vingtième, 13 juni 1935 Tusch och akvarellfärg på ritpapper
Les inondations (Översvämningarna) Omslagsillustration Le Petit Vingtième, 23 maj 1935 016
164
041
1935 Många järn i elden
en veritabel SHERLOCK HOLMES Morgonen därpå har det skett en dramatisk vändning: fetischen står på sin plats igen i museet. Vaktmästaren har funnit den på sin sockel med ett följebrev. Tintin rusar till museet och får tillsammans med de andra journalisterna veta att det hela rörde sig om en fånig vadslagning. Och enligt de båda detektiverna är affären klar som korvspad och utredningen kan läggas ner. Men för Tintin har äventyret bara börjat. En liten detalj gör honom misstänksam och han drar slutsatsen att den återbördade fetischen är en förfalskning. Det högra örat på originalet var sönderslaget, men på den här fetischen är örat intakt. Tintin är nu i färd med att utvecklas från klassisk reporter till undersökande journalist. Milou har fattat galoppen och är inte sen att fälla kommentaren: ”Får han hålla på ett tag tror han väl att han är Sherlock Holmes!” Hergé hade kommit på ett sätt att aktivera sina läsare, och längst ner på de inledande sidorna av äventyret ställde han frågor som de uppmanades att fundera kring och skicka in sina svar på.
Tillsammans med Milou som sin dr Watson inleder Tintin sin egen undersökning. En tidningsnotis fångar hans uppmärksamhet: målaren och skulptören Balthazar har hittats död i sin bostad. Han hade gjort sig ett namn som en skicklig skulptör av exotiska trästatyetter. Tintin beger sig till bostaden och finner flera mystiska ledtrådar på plats: en grå tygbit, en cigarettfimp. Längst ner på seriesidan frågade Hergé sina läsare vad de trodde om Balthazars död och huruvida det fanns någon koppling till den märkliga stölden av fetischen. z
042
1935/041
1935/042
1935/043 motstående sida
Trästatyett från Chimúfolket (1200–1438 e.Kr.), ca 55 cm hög, från Musée du Cinquantenaire i Bryssel
Det sönderslagna örat Rutor från sidan 6 tryckta i Le Petit Vingtième, 19 december 1935 Tusch, akvarellfärg och gouache på ritpapper
Det sönderslagna örat Sidan 8 tryckt i Le Petit Vingtième, 25 december 1935 Tusch, akvarellfärg och gouache på ritpapper
176
TAH 1_116-208_1933-34-35-36-37_SWEDISH.indd 176
2017-04-04 14.33