9789113051239

sylvia day För dig nära c r o s s fi r es er i e n

Översättning Karin Andrae

ISBN 978-91-1-305123-9 © Sylvia Day 2013 Norstedts, Stockholm 2013 Originalets titel: Entwined with You Översättning: Karin Andrae Omslagsform: Sarah Oberrender Omslagsfoto: Edwin Tse Tryckt hos Bookwell AB, Finland 2013 www.norstedts.se * Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

1 New Yorks taxichaufförer var av ett särskilt slag. Dödsföraktande och med ett upphöjt lugn störtade de i sicksack genom rusningstrafiken. För att inte själv tappa förståndet koncentrerade jag mig på min smartphone istället för att höja blicken och se bilarna som rusade förbi på bara någon decimeters avstånd. Så fort jag begick misstaget att titta ut tryckte jag instinktivt ner högerfoten hårt mot golvet i ett meningslöst försök att hejda framfarten.

Men för en gångs skull behövde jag inte någon avledning. Jag var kladdig av svett efter en intensiv krav maga-omgång och i mitt huvud snurrade tankarna på vad mannen jag älskade hade gjort.

Gideon Cross. Bara namnet drev en het våg av längtan genom min hårt spända kropp. Från det ögonblick då jag först såg honom – såg genom hans häpnadsväckande vackra yttre in i ett mörkt och farligt inre – hade jag känt en dragning som berodde på att jag hade funnit min andra hälft. Jag behövde honom som jag behövde mina hjärtslag, och han hade utsatt sig för stor fara, riskerat allting – för mig.

Ett ilsket signalhorn väckte mig ur mina tankar.

Genom framrutan såg jag min inneboendes miljondollarleende som lyste mot mig från en stor affisch på sidan av en buss. Cary Taylors mungipor kröktes på ett inbjudande sätt och hans långa, slanka kropp blockerade korsningen. Taxichauffören tryckte handflatan mot signalhornet om och om igen, som om han hoppades att det skulle hjälpa honom att komma framåt.

Inte en chans. Cary rörde sig inte, och det gjorde inte jag heller.

Han låg lättjefullt utsträckt på sidan, med bar överkropp och nakna 5

fötter, iförd jeans som var uppknäppta så att resåren i hans kalsonger och de vältränade magmusklerna syntes. Det mörkbruna håret var sexigt rufsigt och de smaragdgröna ögonen lyste okynnigt.

Jag slogs plötsligt av den hemska tanken att jag från och med nu hade en hemlighet som jag inte kunde dela med honom, som jag aldrig skulle kunna avslöja för honom.

Cary var mitt mått, förnuftets röst i min värld, min favoritskuldra att gråta ut mot – och en bror i allt som räknades. Jag tyckte inte om att tvingas hemlighålla det som Gideon hade gjort för mig.

Och jag behövde tala med någon om det, jag behövde hjälp med att bearbeta det i mitt huvud, men jag skulle aldrig kunna berätta det för någon. Till och med vår terapeut skulle känna sig oförhindrad att bryta mot patientsekretessen och rapportera det som hade inträffat ifall jag tog upp det med honom.

En stadig trafikpolis i neonlysande väst dök upp och började dirigera in bussen i sin fil med auktoritära, vitbehandskade rörelser och ett rytande som visade att han menade allvar. Han vinkade oss genom korsningen precis innan ljuset slog om. Jag lutade mig tillbaka mot sätet med armarna runt midjan och gungade.

Sträckan från Gideons takvåning på Fifth Avenue till min lägenhet på Upper West Side var kort, men nu kändes det som en evighet.

Det jag hade fått veta av Shelley Graves vid NYPD för bara ett par timmar sedan hade förändrat mitt liv.

Det hade också tvingat mig att överge den enda människa som jag behövde vara med.

Jag hade lämnat Gideon eftersom jag inte visste vilka motiv Graves hade. Tänk om hon hade avslöjat sina misstankar för mig, bara för att ta reda på om jag sprang raka vägen tillbaka till honom och oavsiktligt avslöjade att hans brytning med mig var en lögn.

Gud. Alla de här motstridiga känslorna fick mitt hjärta att rusa.

Gideon behövde mig nu – lika mycket som jag behövde honom, om inte mer – ändå hade jag gett mig iväg.

6

Den förtvivlan jag hade sett i hans ögon när dörrarna till hans privathiss gled igen och skilde oss åt hade gått rätt in i mig.

Gideon.

Taxin svängde runt hörnet och körde in till trottoaren framför byggnaden där min lägenhet låg. Dörrvakten öppnade bildörren, augustihettan svepte in och jagade bort den svala luftkonditioneringen innan jag hann säga åt chauffören att vända och skjutsa tillbaka mig. ”God kväll, miss Tramell.” Vakten lade två fingrar mot skärmmössan och väntade tålmodigt medan jag drog mitt kreditkort. När jag hade betalat tog jag tacksamt emot hans utsträckta hand; jag lade också märke till den förstulna blicken på mitt tårvåta ansikte.

Med ett leende som om allting var som det skulle rusade jag in i lobbyn och gick raka spåret mot hissen med en snabb vinkning mot personalen bakom disken. ”Eva!” Jag vred på huvudet och fick syn på en yppig brunett elegant klädd i kjol och blus som just reste sig ur en fåtölj i lobbyns soffhörn. Hennes hår föll i tjocka vågor runt axlarna och hon log med fylliga läppar målade i glänsande rosa. Jag rynkade pannan eftersom jag inte kände igen henne. ”Ja?” svarade jag, med ens misstänksam. Det fanns en lysten glimt i de mörka ögonen som fick mig att resa borst. Trots att jag kände mig helt utslagen, vilket säkerligen också syntes på mig, rätade jag på ryggen och såg rakt på henne. ”Deanna Johnson”, sa hon och sträckte fram en manikyrerad hand. ”Frilansreporter.”

Jag höjde ena ögonbrynet. ”Hej.” Hon brast i skratt. ”Du behöver inte vara så misstänksam. Jag vill bara prata med dig ett par minuter. Jag jobbar på en story och jag behöver din hjälp.” ”Inte för att jag vill verka ohövlig, men jag kan inte komma på nåt som jag vill tala med en reporter om.”

7

”Inte ens Gideon Cross?”

Nackhåren reste sig på mig. ”I synnerhet inte honom.”

Som en av de tjugofem rikaste männen i världen, med ett fastighetsinnehav i New York som var så omfattande att tanken svindlade, var Gideon Cross storvilt. Framför allt den senaste nyheten, att han hade dumpat mig och gått tillbaka till sin före detta fästmö, fick folk att gå i taket.

Deanna lade armarna i kors på ett sätt som framhävde hennes bröst i urringningen, något som jag lade märke till eftersom jag tittade närmare på henne nu. ”Men hallå”, lirkade hon. ”Jag behöver inte ens nämna ditt namn.

Jag tar inte med nåt som kan identifiera dig. Det här är din chans att ge tillbaka.”

En sten lade sig i min mage. Hon var exakt Gideons typ – lång, slank, mörk, gyllenbrun hy. Min raka motsats. ”Är du alldeles säker på att du vill göra ett sånt reportage?” frågade jag med låg röst, med ens intuitivt säker på att hon någon gång i det förflutna hade knullat med min man. ”Han är inte en man som man vill stöta sig med.” ”Är du rädd för honom?” frågade hon. ”Det är inte jag. Hans pengar ger honom inte rätt att göra som han vill mot andra människor.”

Jag drog ett långsamt, djupt andetag och tänkte på Terence Lucas – en annan människa som var på kant med Gideon – och som hade sagt något liknande till mig. Nu när jag visste vad Gideon var kapabel till, hur långt han kunde gå för att skydda mig, kunde jag ändå svara uppriktigt och utan förbehåll: ”Nej, jag är inte rädd. Men jag har lärt mig att välja mina strider. Att gå vidare är den bästa hämnden.”

Hon lyfte hakan lite. ”Det är inte alla som har rockstjärnor som väntar i kulisserna.” ”Ja, ja.” Jag drog en trött suck inombords. Brett Kline, mitt ex, var sångare i ett band på uppgång och en av de hetaste killar jag någonsin hade träffat. Precis som Gideon utstrålade han sex, det slog över 8

en som en het våg. I motsats till Gideon var han inte mitt livs stora kärlek. Dit tänkte jag aldrig återvända. ”Okej”, Deanna drog fram ett visitkort ur sin kjolficka, ”snart kommer du själv underfund med att Gideon har använt dig för att göra Corinne Giroux så svartsjuk att hon bestämde sig för att gå tillbaka till honom. När du kommer på det så kan du höra av dig. Jag väntar.”

Jag tog emot kortet. ”Varför tror du att jag vet nåt av värde för dig?”

Den fylliga munnen blev smalare. ”För att vilka motiv Cross än hade för att stöta på dig så hade du honom på kroken. Du fick honom att tina upp lite.” ”Kanske det, men det är över nu.” ”Det betyder inte att du inte vet nåt. Jag kan hjälpa dig att vaska fram det som kan vara värt ett par rader.” ”Vad är du ute efter?” Aldrig att jag tänkte sitta med armarna i kors medan någon siktade på Gideon. Om hon hade bestämt sig för att skada honom så tänkte jag avvända hennes uppmärksamhet från det målet. ”Den mannen har en mörk sida.” ”Det har vi väl alla?” Vad hade hon sett av Gideon? Vad hade han avslöjat under deras … förbindelse? Om de hade haft en.

Jag skulle nog aldrig komma så långt att tanken på Gideon tillsammans med en annan kvinna inte utlöste en våldsam svartsjuka. ”Vi kan väl gå nånstans där vi kan prata?” lockade hon.

Jag kastade en blick på killarna bakom disken i lobbyn som ansträngde sig för att verka ointresserade. Jag var alldeles för emotionell just nu för att klara av en konfrontation med Deanna och jag hade inte kommit över samtalet med Graves. ”Kanske nån annan gång”, sa jag och lämnade det öppet eftersom jag tänkte hålla koll på henne.

Chad, en av vakterna, reste sig och började gå fram mot oss, som om han hade uppfattat min olust.

9

”Deanna ska just gå”, sa jag till honom. Om en kriminalare som Graves inte hade lyckats få något på Gideon så skulle inte en påflugen frilansreporter lyckas bättre.

Dessvärre var jag väl medveten om vilket slags information en duktig journalist kunde pumpa polisen på, och hur ofta det hände.

Min far, Victor Reyes, var polis och jag hade hört mycket på det ämnet från honom.

Jag vände mig mot hissarna. ”Hej då, Deanna.” ”Jag hör av mig”, ropade hon efter mig.

Jag klev in i hissen och tryckte på min våningsknapp. När dörrarna hade stängts sjönk jag ihop mot stången. Jag måste varna Gideon, men det fanns inget sätt att nå honom som inte kunde spåras.

Jag steg ur och gick in i min lägenhet, fortsatte genom det rymliga vardagsrummet ut i köket där jag släppte väskan på en barstol. Inte ens utsikten över Manhattan genom fönstren som gick från golv till tak kunde pigga upp mig. Jag var alldeles för upprörd. Det enda som betydde något var att jag inte fick vara tillsammans med Gideon.

Medan jag gick längs den korta korridoren till mitt sovrum hördes musik från Carys rum. Hade han sällskap? Och vem var det i så fall? Min bästa vän hade bestämt sig för att hålla två förhållanden i luften samtidigt – ett med en kvinna som tog honom som han var och ett med en man som inte stod ut med tanken på att Cary var tillsammans med henne också.

Jag slängde av mig kläderna på väg mot duschen. Medan jag tvålade in mig var det omöjligt att låta bli att tänka på alla lustfyllda gånger jag och Gideon hade duschat tillsammans. Jag saknade honom så mycket. Jag behövde hans beröring, hans åtrå, hans kärlek.

Min hunger efter honom var så stor att den gjorde mig rastlös och retlig. Jag begrep inte ens hur jag skulle kunna somna efterson jag inte hade en aning om när jag skulle få en möjlighet att träffa Gideon igen. Det var så mycket som måste sägas.

Jag svepte badlakanet om mig och gick ut ur badrummet …

10

Gideon stod alldeles innanför min stängda sovrumsdörr. Jag fick syn på honom och det var så oväntat att det kändes som ett fysiskt slag. Jag tappade andan och mitt hjärta tog ett skutt innan det började slå vilt; hela min kropp reagerade på honom med en våldsam stöt av längtan. Det kändes som om det hade gått åratal sedan vi senast hade varit tillsammans, inte bara en enda timme.

Jag hade gett honom nyckeln och han ägde byggnaden. För honom att ta sig hit utan att lämna spår efter sig som kunde följas var kanske tänkbart med det försprånget … precis som han hade lyckats ta sig till Nathan. ”Det är farligt för dig att vara här”, påpekade jag. Detta faktum hindrade mig inte från att känna upphetsning över att han var det.

Min blick tog girigt in honom, gick över hela hans smidiga, bredaxlade uppenbarelse.

Han var klädd i svarta träningsbyxor och en mycket älskad tröja från Columbia University, en kombination som fick honom att se ut som den tjugoåttaårige kille han var och inte som den miljardärmogul resten av världen såg. En skärmmössa med Yankees emblem var nerdragen över hans panna, men skuggan från skärmen förminskade inte på något sätt det strålande blå i hans ögon. Nu var de där ögonen fästa på mig med en brännande intensitet, den sensuella munnen var utdragen till ett bistert streck. ”Jag kunde inte låta bli.”

Gideon Cross var en ofattbart praktfull man, så vacker att folk faktiskt stannade och stirrade när han kom gående. Jag hade en gång trott att han enbart var sexgud, och hans frekventa – och entusiastiska – uppvisningar på det området visade att jag hade rätt, men jag visste också att han bara var mänsklig. Precis som jag var han trasig.

Och vi hade oddsen emot oss.

Min bröstkorg utvidgades i ett djupt andetag, min kropp reagerade på hans närhet. Trots att han stod på andra sidan rummet kände jag dragningen från honom, den starka attraktion som kom av att 11

han var den andra halvan av min själ. Så hade det varit med oss ända sedan vårt första möte, båda hade känt en dragning som det helt enkelt inte gick att bortse ifrån. Vi hade misstagit oss och trott att vår ömsesidiga besatthet enbart var sexuell attraktion ända tills vi hade insett att vi inte kunde andas utan varandra.

Helst av allt hade jag velat springa rakt in i hans famn, den plats som jag så förtvivlat längtade efter. Men han var för stilla, för återhållen. Jag väntade på hans reaktion.

Gud, jag älskade honom så mycket.

Hans armar hängde rakt ner vid sidorna. Händerna var knutna. ”Jag behöver dig.”

Mitt innersta drog ihop sig vid ljudet av hans röst, sträv och samtidigt varm. ”Du behöver inte låta så lycklig över det”, sa jag andlöst i ett försök att lätta upp hans sinnesstämning innan han hade mig under sig.

Jag älskade honom vilt och jag älskade honom innerligt. Jag tog honom på vilket sätt jag än kunde få honom, men det var så länge sedan … Min hud pirrade och drog ihop sig i ljuvlig förväntan, hungrade efter girigheten i hans händer. Jag var nästan rädd för vad som skulle hända om han kom över mig med full kraft när jag var så svulten efter honom. Tänk om vi slet varandra i stycken. ”Det här tar livet av mig”, sa han med grov röst. ”Att vara utan dig.

Att längta efter dig. Det känns som om mitt förstånd hänger på dig, Eva, och du tycker att jag ska vara lycklig över det?”

Min tunga dök ut för att väta mina torra läppar och han gav ifrån sig ett dovt morrande ljud som skickade en rysning genom mig. ”Ja … jag är lycklig över det.”

Med ens såg han mindre spänd ut. Han måste ha varit orolig över hur jag skulle reagera på vad han hade gjort. För att vara uppriktig så hade jag varit orolig. Den här tacksamheten som jag kände nu, betydde den att jag var ännu konstigare än jag hade förstått?

Så kom min styvbrors händer tillbaka … hans tyngd som tryckte 12

ner mig mot madrassen … den fruktansvärda smärtan mellan mina ben medan han stötte i mig om och om igen …

Jag skakade av förnyad vrede. Om det faktum att jag var glad över att den jäveln var död betydde att jag var konstig, ja då var det så.

Gideon drog djupt efter andan. Han lade handen på sin bröstkorg och gned platsen där hans hjärta var, som om det gjorde ont. ”Jag älskar dig”, sa jag och mina ögon stack av tårar. ”Jag älskar dig så mycket.” ”Ängel.” Han var framme vid mig efter två långa steg, släppte nycklarna på golvet och körde in händerna i mitt fuktiga hår. Han skakade och jag grät, överväldigad av vetskapen om hur mycket han behövde mig.

Han böjde mitt huvud bakåt och tog min mun, smakade mig med långsamma djupa slickar. Hans passion och hunger exploderade i mig och jag gnydde, mina händer rev och slet i hans tröja. Hans stön vibrerade genom mig, gjorde mina bröstvårtor hårda och drev fram gåshud över hela kroppen.

Jag smälte in i honom, sköt bort kepsen från hans huvud så att jag kunde låta händerna försvinna i den silkeslena svarta hårmanen. Jag föll in i hans kyss, lät mig svepas med av den rena lusten i den. Jag snyftade. ”Gör inte så.” Han drog tillbaka huvudet och lyfte min haka med sin hand. Han såg mig i ögonen. ”Jag blir tillintetgjord när du gråter.” ”Men det är för mycket.”

Hans vackra ögon var lika trötta och missmodiga som mina. Han nickade. ”Det jag gjorde …” ”Inte det. Det jag känner för dig.”

Han gned nästippen mot min, hans händer gled över mina bara armar – händer som faktiskt hade någons blod på sig, vilket bara fick mig att njuta ännu mer av hans beröring. ”Tack”, viskade jag.

Hans ögon smalnade. ”När du gav dig iväg ikväll … Jag visste 13

inte om du någonsin skulle komma tillbaka … Om jag hade förlorat dig …” ”Jag behöver dig också, Gideon.” ”Jag tänker inte be om förlåtelse. Jag skulle göra det igen.” Hans grepp om mig hårdnade. ”Alternativen var besöksförbud, ökad bevakning, konstant uppsikt … under resten av ditt liv. Det fanns ingen garanti för att du var säker så länge Nathan levde.” ”Du stängde ute mig. Du och jag …” ”För evigt.” Han tryckte fingertopparna mot min mun. ”Det är över, Eva. Bråka inte om nåt som det är för sent att ändra på.”

Jag sköt bort hans hand. ”Är det över? Kan vi vara tillsammans nu, eller gömmer vi oss fortfarande för polisen? Har vi ens ett förhållande?”

Gideon höll kvar min blick, dolde ingenting, lät mig se smärtan och rädslan. ”Det är därför jag är här. För att ställa den frågan till dig.” ”Om jag får bestämma så låter jag dig aldrig gå”, sa jag. ”Aldrig.”

Gideons händer gled nerför min hals till axlarna och lämnade ett svidande hett spår efter sig. ”Jag måste veta att det är så”, sa han mjukt. ”Jag var rädd att du skulle springa … att du hade blivit rädd.

För mig.” ”Gideon, nej …” ”Jag skulle aldrig göra dig illa.”

Jag tog tag i hans midjeresår och drog fastän jag inte kunde rubba honom. ”Jag vet det.”

Och jag tvivlade inte på att han skulle vara försiktig med mig rent fysiskt, det hade han alltid varit, alltid ömsint. Men känslomässigt hade min kärlek använts mot mig med grym precision. Jag kämpade med att förena den tillit jag hade till Gideon och hans medvetenhet om mina behov och den misstro som kom av ett krossat hjärta som fortfarande inte hade läkt. ”Gör du?” Han sökte i mitt ansikte, lika uppmärksam som alltid 14

på det som inte uttalades. ”Om jag låter dig gå blir det min död, men jag vill inte skada dig för att hålla kvar dig.” ”Jag vill ingenstans.”

Han andades ut med en hörbar suck. ”Mina advokater träffar polisen imorgon, då får vi veta hur landet ligger.”

Jag lutade huvudet tillbaka och tryckte läpparna mot hans. Vi försökte dölja ett brott och jag skulle ljuga om jag påstod att det inte var något som allvarligt oroade mig – trots allt var jag dotter till en polisman – men alternativet var för fasansfullt för att ens överväga. ”Jag måste veta att du kan leva med det jag har gjort”, sa han och virade en länk av mitt hår runt sitt finger. ”Jag tror det. Kan du?”

Hans mun hittade min igen. ”Jag kan överleva vad som helst om jag har dig.”

Jag sträckte in handen under hans tröja och kände den varma huden. Hans muskler var hårda under mina handflator, kroppen ett förföriskt och maskulint stycke konst. Jag slickade hans läppar, mina tänder grep hans underläpps fylliga kurva och jag bet mjukt, Gideon stönade. Ljudet av hans vällust gled över mig som en smekning. ”Rör vid mig.” Det var en order, men tonen var bönfallande. ”Det gör jag.”

Han sträckte armen bakom sig och grep mig om handleden, drog fram min hand och slängde skamlöst sin kuk i min handflata. Mina fingrar slöts om den grova tunga lemmen, min puls ökade. ”Gideon”, andades jag. ”Du gör mig så kåt.”

Hans blå blick brände mot mitt ansikte, hans kinder blossade, de skulpterade läpparna var åtskilda. Han hade aldrig försökt dölja hur starkt jag påverkade honom, aldrig låtsats att han hade större kontroll över sina reaktioner än jag hade över mina. Det gjorde hans dominans i sovrummet bara ännu mer upphetsande, vetskapen om att han var lika hjälplös inför dragningen mellan oss.

Mitt bröst snördes ihop. Jag kunde fortfarande inte riktigt tro på 15

att han var min, att jag fick se honom så här, så öppen och hungrig och sexig som fan …

Gideon ryckte av mig mitt badlakan. Han drog hårt efter andan när det föll till golvet och jag stod framför honom naken. ”Å, Eva!” Hans röst var så fylld av känslor att mina ögon svämmade över igen. Han slet av sig tröjan och slängde den på golvet. Sedan sträckte han sig efter mig, drog mig försiktigt mot sig, förlängde ögonblicket när vår bara hud möttes.

Han grep mig om höfterna, fingrarna rörde sig rastlöst, han andades snabbt och hårt. Mina bröstvårtor rörde vid honom först och skickade en våg av känslor genom min kropp. Jag drog efter andan.

Han tryckte mig hårt mot sig med ett dovt morrande ljud, lyfte mig och bar mig baklänges mot sängen.

16