Afferenta flöden Strömmen av afferent information till hjärnan som kommer underifrån, via ryggmärg, hjärnstam och sedan in i storhjärnan kallas för hjärnans bottom up-flöde. Informationen i bottom up-flödet är inledningsvis rå och relativt obearbetad. Men ju längre uppåt-framåt den kommer i nervsystemet och ju fler strukturer den passerar, desto mer filtrerad, bearbetad och integrerad blir den med information från andra källor. Nästan all inkommande information till hjärnan passerar i ett tidigt skede thalamus, en centralt placerad och djupt liggande hjärnregion som fungerar som hjärnans stora relästation för information. Därefter går informationen vidare ut till kortex. Noterbara undantag från denna princip är de nervbanor som kommer från luktsinnet, där en stor andel tar andra vägar till kortex, utan att passera thalamus. Thalamus är förbunden med kortex i båda riktningar. Det finns nervtrådar som utgår från thalamus och som projicerar till (har en riktning mot och fäster in i) kortex och sådana som utgår från kortex och som projicerar till thalamus. Därigenom kan kortex, framför allt frontallobens kortex, i varje stund reglera och filtrera den information som passerar genom thalamus. Ett riktmärke för vilken information som släpps igenom tros vara vad som i ögonblicket är intressant respektive ointressant för individen – på både medveten och omedveten nivå. Det som är intressant ges företräde i informationsflödet medan det som är ointressant hämmas. Därmed undviks onödig energiåtgång på oviktiga processer, samtidigt som funktioner som uppmärksamhet och fokuseringsförmåga underlättas, och störningen minskar av ovidkommande information. Man säger att filtreringen förbättrar signal/brus-kvoten i informationsflödet. Trots att thalamus filtrerar informationen som strömmar genom den, bevaras ändå organisationen av information. Några exempel: beroende på vilken del av ögonbotten, retina, som retas av ljus, aktiveras olika delar av synkortex (enligt en tydlig topografisk organisation), retning av olika delar av hörselsnäckan aktiverar olika delar av hörselkortex (enlig en tonotopisk organisation), känseln i huden på olika delar av kroppen aktiverar olika delar av sensoriskt kortex (enligt en somatotopisk organisation). Även i informationsflödet efter thalamus, i kortex, finns flödestendenser som är bra att känna till. Överlag kommer exteroceptionen, den sinnesförnimmande informationen, och interoceptionen, informationen från de invärtes organen, först till de bakre delarna av hjärnans kortex och strömmar sedan framåt i takt med att den bearbetas. Ganska snart efter inträdet till kortex delas den upp i ett dorsalt och ett ventral flöde mot de frontala delarna. Speciellt uttalat är detta för synintryck, men samma trend tycks även finnas för exempelvis hörselintryck. I det dorsala flödet kodas var- och hur-dimensionerna av den sensoriska informationen. Tillsammans återskapar det en inre tredimensionell bild av omvärlden. Eller rättare sagt fyrdimensionell i och med att det också innebär att individen får en förståelse för hur omvärlden ändrar sig över tid. Flödet kallas också för occipitoparietalt, eftersom det går från occipitalloben via parietalloben och framåt.
Hjärnans anatomi i stora drag 23
neuropsykiatri.indd 23
2017-11-10 15:05