1 HJÄRNANS ANATOMI I STORA DRAG
För att få en karta och en kompass att guida läsningen om hjärnans funktioner med måste vi börja med att gå igenom hjärnans anatomi (fig. 1:1–4 på s. i–iv). Vi börjar utifrån, med de yttre lagren och ytanatomin, för att sedan övergå till de djupare liggande delarna och avslutningsvis lillhjärnan och hjärnstammen. De psykiatrirelevanta delarna beskrivs mer utförligt. Neuroanatomi kan vara ett myller i början: svåra namn, krångliga tredimensionella strukturer och diffusa funktioner. Vad gäller namnen på olika anatomiska strukturer används i den här boken de svenska benämningarna i så stor utsträckning som möjligt. Men när de latinska, grekiska eller engelska termerna är mer etablerade föredras de. Att förstå hur de tredimensionella strukturerna ser ut kan vara svårt, men underlättas förhoppningsvis genom att texten är kompletterad med illustrationer. Vad gäller hjärnans funktioner är ett problem att exakta begrepp för dem ofta saknas. Termerna är många gånger inlånade från talspråket. Fördelen är förstås att man då är bekant med begreppen sedan tidigare och vet ungefär vad de syftar på, men nackdelen är att den betydelse man är van vid från talspråket kan skilja sig något från den i neurovetenskapliga sammanhang vedertagna. Termerna kan också komma från psykologin, som visserligen är en näraliggande vetenskap men ändå åtskiljd. I möjligaste mån kommer termerna att definieras i samband med att de används första gången.
Barriärerna Hjärnan består av tre delar: storhjärnan, lillhjärnan och hjärnstammen. Dessa delar i sin tur utgör merparten av det centrala nervsystemet, vilket utöver hjärnan också innefattar ryggmärgen. Innan vi går in på hjärnans anatomi och funktion ska vi zooma ut lite grand, och gå igenom de lager av hjärnhinnor som omsluter hjärnan, och den hjärn-ryggmärgsvätska som hjärnan badar i.
18 Del I. Det friska fungerandet
neuropsykiatri.indd 18
2017-11-10 15:05