Ann Jäderlund
JäderlundCS2.ny09.indd 1
09-01-16 13.48.57
JaĚˆderlundCS2.ny09.indd 2
09-01-16 13.48.57
Vad hjälper det en människa om över
JäderlundCS2.ny09.indd 3
hon sig
häller i alla
rent sina
vatten dagar
09-01-16 13.48.57
www.albertbonniersforlag.se ISBN 978-91-0-012190-7 © Ann Jäderlund 2009 Formgivning Ann Jäderlund och Nina Ulmaja Tryck WS Bookwell, Finland 2009
JäderlundCS2.ny09.indd 4
09-01-20 11.37.43
Varför är vi inte i Paradiset?
JäderlundCS2.ny09.indd 5
09-01-16 13.48.57
JaĚˆderlundCS2.ny09.indd 6
09-01-16 13.48.57
Den som stiger upp i huvudet. Rakt upp i en av dess tunnaste kanaler. När kropparna förintas. Den som stiger in. När man ser någon som egentligen inte kan ge. Som inte tror. Förser döda kroppar med matgåvor. Eller om kroppen blir alltför smyckad. Lemlästad när den blir lemlästad. Förintad av själva hatet. Då är ingenting av det i det. Det som kan följa kommer att följa. Oförändrat i sin form. Vänder sig till den inre baksidan av huvudets ögon. Kanske för alltid igen.
JäderlundCS2.ny09.indd 7
09-01-16 13.48.57
Att säga är lite. Enformigheten som gör en mängd av det. Går ut genom ögonen i varje fiber. Sätter sig emot. Som denna låga form. Genomträngd utan att vara. Vad något än är.
JäderlundCS2.ny09.indd 8
09-01-16 13.48.57
Urskog med en rad figurer. Vittnesbördens tält. Varför finns det ingen förklaring? Det går aldrig över. Det finns ingenting annat. Du kan inte lämna din kropp.
JäderlundCS2.ny09.indd 9
09-01-16 13.48.57
Jag ser på ett blad och fäster mitt hopp till det. Att det trots årets slut ska hänga kvar. Om vinden ska rista till. Och darrande inte märka. Jag ser på det här från min plats. Har inte alltid dess plats varit? Liknande i sig själv? Vad hindrar mig då. Från att för alltid vända tillbaka. Eller bara vända mig om.
10
JäderlundCS2.ny09.indd 10
09-01-16 13.48.58
När livet går bort. Varje tungt lastad kropp. Lösgör sig från den faktiska kroppen. Och går in till den andra. Man vet inte var den börjar. Kanske omfördelas den hela tiden på samma yta. Sidovist utan temperatur. Om ytor ens finns. Den räddar nog inte något. Finns inte i sig själv. Där man är. Lindrar inget lidande. Spårar inte ens känslan. Finns den ens nere i djup? Som de är? Ens poröst? Som sidorna i skuggan?
11
JäderlundCS2.ny09.indd 11
09-01-16 13.48.58
Jaget i solen och jaget i människan. Det sprider sig genom alla höljen. Jag som är fylld av dem. Och av jaget inne i hjärtat. När det är okänt. Men hur ska det kunna finnas där? Utan att jag har del i det?
12
JäderlundCS2.ny09.indd 12
09-01-16 13.48.58
Den som söker frid ska dra ut pilen. En knopp betyder ingenting för den. Då når du ingen frid. Så är ett liv. Hur mycket du än är fäst vid det. Eller vid världen.
13
JäderlundCS2.ny09.indd 13
09-01-16 13.48.58
Ner i det bråda djupet. Ner för alltid. För all tid som kommer. Och kan komma. Bedövande och beviljande ner i mängden. Mängdens känsla. Att dra sig samman. Först genom mängden själv. Som den som fångas in av någon. Och sedan återkastar detta chockens mönster.
14
JäderlundCS2.ny09.indd 14
09-01-16 13.48.58
Men mitt ansikte kan du inte få se. För ingen annan kan få se det och ändå leva. Den som ser det måste dö. Och bara de som finner nåd inför dessa ögon när ögonen ser på dem blir belönade. Såväl i detta rike som i det andra. Nästkommande. Dit ingen av dem som inte här blir belönade skall finna tillträde. Ändå talar jag till dig som när den ena människan talar till den andra. Ansikte mot ansikte. Men det är bara min rygg som du kan få se.
15
JäderlundCS2.ny09.indd 15
09-01-16 13.48.58