Nathalie Brisac Den vackraste av drรถmmar
VILJA
Titel: Den vackraste av drömmar Originalets titel: Le plus joli des rêves Författare: Nathalie Brisac Illustratör: Rascal © 2013 l’école des loisirs, Paris Översättning: Karin Tidström Omslagsbild: Rascal Omslag och layout: Eva Andreasson Svensk utgåva © 2014 Vilja förlag Första upplagan 2014 ISBN 978-91-8783-104-1 Sidantal: 52 Lättlästnivå: 4 av 4 (X-Large) Lix: 21 Vilja förlag – en del av Nypon förlag AB info@viljaforlag.se www.viljaforlag.se www.facebook.com/viljaforlag På vår hemsida finns gratis arbetsmaterial.
NATHALIE BRISAC
Den vackraste av drömmar Illustrationer: Rascal Översättning: Karin Tidström
Vilja förlag
Till Stéphane, i drömmen. Till Jaïs, i verkliga livet.
Kapitel 1 Det fanns en tid då människorna bara tänkte på att bli rika. På den tiden, i ett kungarike inte så långt härifrån, levde en dröm som inte ville bli drömd av någon. Man kunde tycka att den var egoistisk och okänslig, men den ville vara en dröm som ingen kunde få tag på. Naturligtvis väckte drömmen nyfikenhet. Alla undrade vad som var dess hemlighet. 3
En sak var säker, det var den vackraste av drömmar. Alla ville ha den. Den mäktigaste mannen i kungariket var Härskaren. Han försökte få tag på drömmen men han hittade den inte. Han kunde köpa allt vad han ville ha. Varför kunde han inte få den här underbara drömmen? Härskaren var en hemsk man på alla sätt. Han hade en tjock mage och korta ben. Runt hans ansikte växte lite svart hår. Hans näsa var lång och spetsig och ögonen var svarta. 4
Hans mun var enorm. Den var så stor att han kunde stoppa in en hel liten gris i den. Alla var rädda för Härskaren. Han blev ofta väldigt arg och han hade mycket stor makt. En dag gav Härskaren order om att hämta en man som var lydig, stor och stark. Mannen hette Gaston och han skulle fånga in drömmen. Gaston var stolt över att få ett uppdrag av Härskaren. Han hade klätt sig fin i en svart kostym som var för liten. Alla hans kostymer var för små, för han var mer än två meter lång. 6
Gaston hade tjocka kinder, och en blond hårtofs högst uppe på huvudet. Hårtofsen gjorde att han såg snäll ut. Det är rätt så ovanligt att män som är så stora ser snälla ut. Gaston gjorde honnör och lyssnade på Härskarens order. Han förstod inte vad det var Härskaren ville ha. Med ilska i rösten sa Härskaren en gång till vad det var: − Ge mig den där drömmen, sa han. Så ska jag göra dig till en rik och mäktig man som alla respekterar. − Det tackar jag för, sa Gaston. Men ert uppdrag är väldigt svårt. 7
Om drömmen vill hålla sig långt borta ifrån er, hur tror ni då att den ska lyda er? − Hör på här! sa Härskaren. Vi människor vet hur man kan luras och hur man skräms. Du kan därför säkert både tvinga och lura den här drömmen att bosätta sig i mig. Gaston försökte platta till sin lilla hårtofs med handen och sa sedan: – Jag accepterar att bli satt på prov av er. Jag går nu för att fånga in den nya fienden med våld. Gaston vände sig om för att gå. Då hörde han Härskaren ropa: – Men glöm inte, att den där vackra drömmen är till mig! 9