9789127822191

HON, HAN OCH HJÄRNAN

OMSLAG: NIKLAS LINDBLAD, MYSTICAL GARDEN DESIGN OMSLAGSBILD: SHUTTERSTOCK FÖRFATTARPORTRÄTT: EVA LINDBLAD, 1001BILD.SE

MARKUS HEILIG

MARKUS HEILIG är psykiater och internationellt framstående stress- och beroendeforskare. Han var under ett tiotal år forskningschef på amerikanska National Institute on Alcohol Abuse and Alcoholism. Sedan 2015 är han professor vid Linköpings Universitet, där han leder Centrum för social och affektiv neurovetenskap (CSAN). Han har tidigare skrivit bl.a.

Alkohol, droger och hjärnan.

Beror könsskillnader i hur vi tänker, känner och beter oss främst på sociala processer? Eller avspeglar de delvis olikheter mellan hur kvinnliga och manliga hjärnor är organiserade?

Kan vi behöva ta hänsyn till sådana skillnader för att inte vissa – oftast tjejerna – ska bli missgynnade?

Trots min långa bana som hjärnforskare var det först i samtal med döttrarna jag insåg hur lite jag egentligen visste om dessa frågor. Att skriva den här boken blev ett sätt att försöka nå en förståelse som nådde bortom tidningsrubrikernas polemiska förenklingar.

Den bild som trädde fram är en annan än jag förväntade mig, och mycket mer fascinerande. Kvinnor och män har under evolutionen specialiserat sig på sätt som kompletterat varandra. Dessa specialiseringar har ställt delvis olika krav på hjärnans organisation. Samma egenskaper som låtit oss komplettera varandra inrymmer också fröna till konkurrens, konflikt och förtryck.

Vårt evolutionära bagage är centralt för vilka vi är, men säger väldigt lite om hur vi ska leva våra liv idag, eller imorgon.

Det får vi förstås välja själva. Jag tror de valen bäst görs av kvinnor och män med god kunskap om sig själva och varandra.

MARKUS HEILIG

Hon han och hjärnan

Det pågår sedan åtminstone ett halvt sekel ett socialt och vetenskapligt krig om hur könsskillnader i psykologisk funktion och hjärnorganisation ska tolkas. De som ogillar idén att biologiskt kön kan ha något med saken att göra hittar ständigt nya argument som tycks tala för deras ståndpunkt. Det gäller även om man har den motsatta uppfattningen. Det är svårt att se hur det samtalet kan komma längre om det inte berikas med andra perspektiv.

Modern hjärnforskning har börjat erbjuda intressanta möjligheter att komma vidare. Det finns många sätt som forskare kan jämföra kvinnohjärnor och manshjärnor på. Vissa av jämförelserna verkar inte hitta mycket till systematiska skillnader som är funktionellt viktiga. Kopplingsschemat, däremot, och specifikt kopplingsstyrkan mellan olika centra, verkar vara olika mellan könen på ett systematiskt sätt. De skillnaderna finns tidigt och är så konsekventa att de antagligen inte kan drivas fram av något annat än biologiskt arv.

ISBN 978-91-27-82219-1

9 789127 822191

NOK_HEILIG_HON_HAN_OCH_HJARNAN.indd Alla sidor

2018-01-22 11:06

Innehåll

Förord

7

1. Flicka, pojke, hjärna

11

2. Lika värda eller likadana?

19

3. Meningen med livet

37

4. How I met your mother: bananflugor, påfåglar och reproduktionsstrategier

57

5. Våra organisationsprinciper

87

6. Räkna med bråk

117

7. Kopplar du?

139

8. En omodern rörelse

185

9. Känn dig själv

215

233

Ord och begrepp

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 6

2018-01-19 14:28

Förord

Jag är läkare och hjärnforskare. Jag är också pappa till två tjejer och ogenerad pappafeminist. Diskussioner vid middagsbordet fick mig med tiden att inse hur pinsamt lite jag egentligen visste om kön och hjärna. Är våra hjärnor i grunden lika? Är systematiska könsskillnader i emotioner, kognitioner och beteenden i huvudsak en produkt av sociala processer? Kan vi, och bör vi, i så fall helt enkelt arbeta för att eliminera dem? Eller finns det viktiga systematiska olikheter mellan kvinnliga och manliga hjärnor? Kan det hända att vi behöver ta hänsyn till sådana skillnader för att inte vissa – ofta tjejerna – ska bli missgynnade?

Samhällsfrågor behöver till stor del analyseras och lösas just på en samhällelig nivå. Samtidigt uppstår kategorierna man och kvinna från början ur ett renodlat biologiskt fenomen. De har utvecklats genom hundratusentals år av evolution. Det kan hända att biologin påverkar på vilka sätt, och hur långt, vi kan tänja dessa kategorier. Därmed tror jag att kunskap om hjärnans biologi kan ha viktiga saker att bidra med i en diskussion om vad jämställdhet mellan könen kan innebära.

Min dröm är ett samhälle där ingen förvägras några möjligheter bara för att hen fötts in i en viss grupp. Det är också ett samhälle där var och en behandlas med hänsyn till sina individuella förutsättningar och med respekt för sina livsval. I den här boken har jag försökt ta reda på om kunskap från hjärnforsk-

7

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 7

2018-01-19 14:28

förord

ningen kan hjälpa oss att nå och balansera dessa mål. I mångt och mycket har skrivandet haft som funktion att hjälpa mig själv att komma till klarhet om saker jag varit nyfiken på. Ämnet räcker förstås för en livstid, och mer därtill. Att läsa in sådant jag undrat över inom detta vittfamnande fält har gång på gång tvingat mig att göra urval. Vissa av dessa har varit medvetna. Andra har säkert gjort sig själva, utan att jag ens förstått det. I den händelse några av dessa urval resulterat i perspektiv som kan kritiseras är det enbart jag som förtjänar kritiken.

Jag kan då bara säga att jag i alla fall har drivits av en genuin nyfikenhet på hur det egentligen förhåller sig, och varit redo att följa data vart dessa än råkade peka. I den mån boken förtjänar någon uppskattning måste jag å andra sidan dela denna med ett flertal personer. De har alla haft en avgörande betydelse för att jag kunnat skriva den.

Diskussioner inom familjen har som sagt varit själva impulsen att göra en djupdykning i ämnet. Min andra familj, kamraterna inom det nystartade Centrum för social och affektiv neurovetenskap (CSAN) vid Linköpings universitet, har under tiden stått för en intellektuell miljö där nyfikenhet och samtal har frodats. Och så har de ju hållit i gång forskningen medan jag i smyg har läst och skrivit om dessa saker som vi definitivt (ännu) inte har forskningsanslag för att studera.

Viktiga influenser för boken har också kommit från redaktörskollegorna på den vetenskapliga tidskriften Neuropsycho­ pharmacology, framför allt vännen Yavin Shaham och chefredak­ tören Bill Carlezon, samt kollegor inom American College of Pharmacology, det vetenskapliga sällskap som utger tidskriften.

Framstående kvinnliga kollegor inom sällskapet, som Margaret McCarthy, Raquel Gur och Tracy Bale, har bidragit med forskning som varit central för att jag bättre skulle kunna förstå det biologiska könets betydelse för hur hjärnan organiseras. De har

8

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 8

2018-01-19 14:28

förord

också föregått med exempel som framstående forskare. Sällskapet och tidskriften har stött dessa kollegor och samtidigt dragit nytta av deras gärning i vårt arbete för att bli en bättre, mera jämställd organisation.

Jag vill också uttrycka min stora tacksamhet till kollegan Charlotte Skoglund, exceptionellt talangfull läkare och berättare, som tagit sig tid att läsa och kommentera manus. Tack Lotta för pinsamheter du besparat mig! Ett tack går även till redaktören Eva Sundmyr som med varsam hand putsat den språkliga formen.

Den person jag till sist kanske är mest tacksam mot är dock förläggaren Ingrid Ericson på Natur & Kultur. Utan Ingrid hade det helt enkelt inte blivit någon bok. Hennes villighet att stödja projektet och uppmuntra mitt skrivande har gått hand i hand med en knivskarp och osviklig förmåga att identifiera material som inte hållit måttet och fordrat mer arbete. Liksom flertalet författare är min första impuls att skydda och försvara varje litet textstycke och varje formulering jag värkt fram. Men att jobba med Ingrid känns så tryggt och lustfyllt att jag kan lägga den impulsen åt sidan och jobba på för att resultatet ska bli bättre.

Det är svårt att önska sig ett bättre lag att vara med i. I slutänden tror jag det helt enkelt handlar om att vi delar en passion för humanistiska värderingar och folkbildningsideal.

Markus Heilig Linköping, januari 2018

9

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 9

2018-01-19 14:28

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 10

2018-01-19 14:28

1 Flicka, pojke, hjärna

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 11

2018-01-19 14:28

Jag antar att jag nu har levt drygt hälften av mitt liv. Vid det här laget kan det vara lika bra att erkänna, både för mig själv och andra: med alla traditionella mått var jag en synnerligen omanlig pojke. Långt efter att jag blivit vuxen brukade min mamma visa barnbilder för ömsom generade, ömsom fnissande flickvänner, där jag enligt henne såg ut som en liten flicka. Det värsta var att jag inte kunde göra annat än hålla med. Vartefter jag blev äldre blev det alltmer uppenbart att jag saknade anlag för de flesta färdigheter som på skolgården bestämmer värdet på en kille. Min bristande koordinationsförmåga förpassade mig konsekvent till skaran av dem som blev valda sist till fotbollseller basketlaget. Jag avskydde våld och ville bara fly när slagsmål under tonårstiden användes för att lösa konflikter. I stället försvann jag in i böckernas värld och fann mina vänner där.

Hade historien slutat där hade jag kanske inte haft så mycket att säga om det som den här boken kommer att handla om. Men livsomständigheterna gjorde att jag blev någon annan än vad jag hade naturliga förutsättningar för. I ett invandrartätt område där våld och droger tillhörde vardagen var det inte läge för en kille att bejaka sina mjuka sidor. När förvandlingsnumret var klart hade jag inga problem att slå tillbaka mot en buse, och då gjorde jag det oftast hårt och träffsäkert. Jag kunde slå de flesta av mina kompisar i squash eller åka ifrån dem i en svår pist. Och samma sak gällde flera andra traditionellt manliga färdigheter.

Den som tittade noga kunde nog se att jag inte utförde dem med samma lätthet och flyt som någon som hade en genuin fallenhet för dem. Det krävs ett ihärdigt och hårt arbete för att gå emot sina naturliga förutsättningar, och jag tror inte att r­esultatet

12

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 12

2018-01-19 14:28

1. flicka, pojke, hjärna

blir lika lättsamt och harmoniskt som när man följer dem. Att i någon mån lyckas med en sådan bedrift kan å andra sidan skapa en stark känsla av tillfredsställelse.

Det är kanske inte så intressant att vid min ålder fundera på vad som en gång var min naturliga potential och vad jag gjorde eller inte gjorde av den. Men jag är pappa till två döttrar, och de är min fru Lenas och mina ögonstenar. Flickorna står varandra mycket nära, så pass att vi föräldrar ibland nästan känner oss lite utanför. De är väldigt olika, men något de delar med varandra­är engagemanget för samhällsfrågor. Och bland dessa står frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män mycket högt. Tjejerna har heller inget emot att ge uttryck för sina uppfattningar i dessa frågor. När de gör det är det med en frimodig brist på vördnad för tidigare generationers åsikter. Ofta lär jag mig saker av dessa samtal – fakta, perspektiv och motiv – som jag helt enkelt inte haft en aning om eller inte har funderat särskilt mycket över.

Ibland tycker jag mig dock se att deras resonemang och ställningstaganden ännu saknar den nyansering som i bästa fall följer av att ha levt lite längre.

Den här boken är skriven för Sara, Hanna, deras systrar och bröder. Samtalen med döttrarna vid middagsbordet rymmer för varje dag allt färre motsättningar och ensidiga programförklaringar och desto fler intressanta meningsutbyten. Detta är en av mitt livs största rikedomar. Men dessa samtal, även om de fortsätter in på en andra påse chips, förmår bara skrapa på ytan av livets stora frågeställningar. Frågan om vad det innebär att vara kvinna eller man, vad som gör oss till det ena respektive det andra och vad vi kan göra med den kunskapen hör till en av de mest fundamentala aspekterna av att vara människa. Denna fråga är samtidigt en av de mest komplexa och väcker ofta starka känslor, men lämpar sig särdeles illa för tvärsäkra slagord. I stället kräver den ett stort mått av eftertanke och öppenhet. Svar

13

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 13

2018-01-19 14:28

1. flicka, pojke, hjärna

på denna och många av de andra frågor vi ställs inför i dag vilar antagligen ännu i framtiden.

En viktig anledning till att jag dristar mig att skriva den här boken är förstås min gärning som hjärnforskare. Frågor om lika lön för lika arbete, fördelning av hushållsarbete eller antal föräldradagar kan tyckas väsensskilda från nervcellers funktion, hur dessa kopplas ihop och hur kopplingarna programmeras av DNA-sekvensen. Det kan rent av verka förmätet eller inskränkt att betrakta dessa frågor ur ett neurobiologiskt perspektiv. Jag hyser respekt för en sådan skepsis. Det är alldeles klart att samhällsfrågor till stor del behöver analyseras just på en samhällelig nivå.

Men det är samtidigt ett ovedersägligt faktum att kategorierna man och kvinna från början uppstod ur ett renodlat bio­ logiskt fenomen. Vi har olika DNA-bagage. Och vi vet i dag att DNA-koden har ett avgörande inflytande som planritning för nervsystemets utveckling. Vi vet att det som finns i planritningen i stor utsträckning kan modifieras av livserfarenheter och att biologin därmed inte strikt bestämmer vilka vi kan bli. Men vi vet också att denna potential för modifikation av planritningen inte är obegränsad. Jag kunde till exempel genom mycket träning bli en hyfsad skidåkare. Men inget mått av ansträngning hade fått mig att komma i närheten av en Pernilla Wiberg. Jag tycker det är märkligt att få ifrågasätter de inneboende förutsättningarnas betydelse för att bli en framgångsrik idrottskvinna eller idrottsman, medan precis samma sak lätt väcker ett ramaskri när vi diskuterar det biologiska könets betydelse för människors potential.

Biologin ligger till grund för att kategorierna man och kvinna uppkommer under evolutionen. Den sätter också gränser för hur långt vi kan tänja dessa kategorier. Därmed tror jag att kunskap om biologin har viktiga saker att bidra med i en diskussion om vad jämställdhet mellan könen kan innebära. Det gäller inte

14

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 14

2018-01-19 14:28

1. flicka, pojke, hjärna

minst för den som hoppas på att avskaffa könsbundna orätt­ visor. Låt oss dock först slå fast två saker som biologin antagligen inte kan tillföra.

För det första kan ingen neurobiologisk forskning, och inte heller forskning på något annat område enligt min mening, fastslå att vi ska eftersträva jämställdhet. Det är ett ställnings­tagande som vi helt enkelt måste göra baserat på våra värderingar.­I sin bok Moralens landskap1 framför amerikanen Sam Harris en annan uppfattning. Han menar att vi med tiden kommer att kunna utveckla en vetenskap som låter oss fastslå att en värdering helt enkelt är bättre än en annan. Bland de värderingar han specifikt räknar upp, som enligt hans uppfattning bör ingå i en sådan vetenskapligt baserad moral, finns just jämställdhet mellan könen. Det är en fascinerande tanke, och man ska aldrig säga aldrig. Men i den mån vi någonsin kommer dit är det i alla fall uppenbart att vi inte på långa vägar har gjort det än. Så värderingar som denna måste nog tills vidare komma från hjärtat.

För det andra kan neurobiologin bara lära oss hur saker är – inte hur de borde vara. Det finns en utbredd missuppfattning som vi måste undanröja innan jag säger ett enda ord till om nervsystemets funktion, eller för den delen om någonting över huvud taget. Biologiskt grundade betraktelser ignoreras ofta eller bemöts rent av med betydande fientlighet av personer med intresse för samhällsfrågor. Det kan bottna i missuppfattningen att biologin skulle säga oss något om hur vi enligt naturen egentligen är tänkta att fungera. Instinktivt tolkar man det som att biologins observationer inte bara är deskriptiva utan även preskriptiva – att de talar om hur något bör vara. Om män har en inneboende biologisk tendens att under vissa omständig­ Harris, S. (2010). The moral landscape: How science can determine human values.

New York: Free Press. Svensk utgåva (2011). Moralens landskap: Vad säger veten­ skapen om mänskliga värderingar? (övers. E. Isberg), Lidingö: Fri tanke.

1

15

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 15

2018-01-19 14:28

1. flicka, pojke, hjärna

heter slå ihjäl varandra (och inte bara varandra, tyvärr), ja, då är krig både oundvikligt och etiskt försvarbart, och enligt vissa till och med ett vackert och eftersträvansvärt uttryck för naturkrafterna. Inget kunde vara mer felaktigt. Jag känner ingen seriös biolog som hävdar att det skulle förhålla sig på det sättet. Vore det så skulle vi ju varken behandla diabetiker med insulin när deras egen produktion på naturlig väg har upphört, eller ägna oss åt in vitro-fertilisering mot ofrivillig barnlöshet – eller för den delen behandla någon sjukdom alls. Sjukdomarna är ju naturliga, medan de medicinska åtgärderna är skapade av människan.

Det här problemet refereras ofta till som ”det naturalistiska misstaget”, ett begrepp som infördes av filosofen George Edward Moore för mer än hundra år sedan.2, 3 Att något är på ett visst sätt säger förstås inget om hur det bör vara. Det är bevisligen så att vissa par är ofrivilligt barnlösa och att vi alla blir sjuka och dör, men få hävdar utifrån dessa observationer att det är just så det bör vara. I själva verket är det förstås precis tvärtom. Den som vill förändra något har störst behov av att sätta sig in i vad det är vi står inför. Det är svårt att laga trasiga saker eller att lära en organism nya tricks om man inte först begriper hur den fungerar. Vi har numera sedan lång tid satt oss över och förändrat hur saker ”naturligt” fungerar, och vi har gjort det genom att först ta reda på de biologiska förutsättningarna. Den som vill bota diabetes måste till att börja med förstå den biologiska förutsättningen att de insulinproducerande cellerna dör. Först då kan man göra något åt att den sockersjuka patienten lider och får sin livspotential kraftigt beskuren.

Moore, G.E. (1903). Principia ethica. Cambridge: Cambridge University Press.

Egentligen formulerades problemet redan av David Hume i hans ”A treatise of human nature” som ”är–bör”-problemet: Hume, D. (1738–1740). A treatise of human nature. Oxford: Clarendon Press.

2

3

16

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 16

2018-01-19 14:28

1. flicka, pojke, hjärna

Frågan om jämställdhet är just en fråga om hur vi ska säkerställa att människor inte får sin livspotential kringskuren för att de fötts in i en viss grupp – att flickor och pojkar får samma möjligheter att förverkliga sin potential. Min tes är att det kommer att bli svårt, och kanske rent av omöjligt, om vi inte förstår på vilket sätt dessa möjligheter påverkas av könsbundna förutsättningar. Därför måste vi intressera oss för könsbundna skillnader i den mänskliga organismens funktion, inklusive nervsystemets funktion, och vilka konsekvenser dessa skillnader får för beteende och livsval. Huruvida sådana skillnader alls finns, och vilka de i så fall är, skapar förstås ofta rubriker i media. Dessa rubriker åtföljs alltid av en närmast rituell debatt, där vissa re­­ flexmässigt avfärdar att det skulle kunna finnas några könsskillnader av betydelse, medan andra tar uppgifter om sådana skillnader till intäkt för att traditionella könsroller är naturliga och därmed de rätta. Sedan fortsätter livet som vanligt.

Så här kan vi inte ha det. Det måste finnas fler alternativ än att ignorera naturens beskaffenhet eller att hemfalla åt ”det naturalistiska misstaget”. När det gäller dessa frågor är jag en oförblommerad pappafeminist. Våra döttrar har inte tid att vänta.

Jag vill att Sara och Hanna ska kunna göra det de vill och kan med sina liv, inte det som bestäms åt dem av andra därför att de är flickor. Jag har noterat att ett sådant motiv till att män intresserar sig för jämställdhetsfrågor ibland betraktas med ett milt överseende, och inte så sällan med betydande irritation. Jag tror att det är ett misstag. Det är naturligt att gräva där man står, och det verkar oklokt att avfärda potentiella bundsförvanter i jämställdhetsarbetet på det sättet. Men i slutänden spelar det inte så stor roll, inte för min del i alla fall. En fördel med att ha levt lite längre är att det inte är lika viktigt vad andra tycker om ens motiv. Och pappor är ändå vana vid att vara lite pinsamma.

17

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 17

2018-01-19 14:28

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 18

2018-01-19 14:28

2 Lika värda eller likadana?

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 19

2018-01-19 14:28

I. Det är höstmöte för Linköpings universitets neuroforskare. Vi är ett hundratal personer som sysslar med alltifrån bananflugors genetik till problemet med nätmobbning. Det är en mycket blandad skara även på andra sätt, vilket är precis som det ska vara i en kreativ akademisk miljö. Män blandas med kvinnor, unga med gamla, svenskar med människor från andra länder.

Just nu står Larry Cahill i talarstolen. Han är i övre medelåldern och sedan många år professor vid det prestigefyllda University of California, Irvine. Kompletterar man den biografin med en tweedkavaj av traditionellt brittiskt snitt och ett aningen uppstyltat språk så får man en rätt bra bild av Larry. Inför en sådan framtoning är det lätt att reagera på ett lite fördomsfullt sätt.

Han framstår helt enkelt som en av de många etablerade vita medelålders män som bidrar till jämställdhetsproblemen inom den akademiska världen – inte som någon som skulle kunna medverka till att dessa problem får en lösning.

Larry berättar på ett ganska avväpnande sätt att just den klichén antagligen hade blivit hans öde, om nu inte Moder Natur hade lagt sig i.4 En dag, säger han, snubblade han över forskningsresultat som han som passionerad hjärnforskare helt enkelt inte kunde låta bli att följa upp. Dessa ledde till att han Forskning är en fortlöpande övning i ödmjukhet. En av de viktigaste egenskaperna för en god forskare är att varje dag komma till jobbet och vara beredd på att nya data ska visa att man haft fel. ”We ask the questions. If you do good science, Mother Nature will provide the answers.”

4

20

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 20

2018-01-19 14:28

fick omvärdera mycket av det han tidigare hade tagit för givet – medvetet eller omedvetet. Ett femtontal år senare, efter många skrifter, ett otal föreläsningar och ett uppmärksammat tv-program på amerikanska CBS ”60 Minutes”5, har Larry mer än de flesta bidragit till att förändra spelreglerna för biomedicinsk forskning och läkemedelsutveckling.

Vad handlar det om för förändring? Man kan i dag i princip inte längre få forskningsanslag från amerikanska National Institutes of Health (NIH) om man inte i sin forskning inkluderar både män och kvinnor – eller försöksdjur av båda könen.

NIH är världens största finansiär av biomedicinsk forskning, så räkna med att ett sådant policybeslut kommer att få ett kraftfullt genomslag. I framstående vetenskapliga tidskrifter blir det också allt svårare att publicera data baserade på studier med bara manliga deltagare, om det nu inte finns ett starkt vetenskapligt skäl för det, till exempel vid testikelcancer. Annars får forskare åtminstone vara tydliga med att resultatens giltighet är begränsade till den grupp som har studerats.

Vad var det då Larry hade snubblat över? Hans forskning kan tyckas rätt fjärran från klichébilden av genusvetenskap. Vad hans labb hade upptäckt var att minnen som formas medan individen upplever starka negativa känslor bevaras mycket bättre av ­hjärnan än minnen som lagras under emotionellt neutrala betingelser. I några av de tidigaste funktionella hjärnavbildnings­ studierna utförda med magnetkamera (fMRI) kunde han sedan visa att denna effekt orsakades av en aktivering i amygdala, en mandelformad hjärnstruktur djupt i tinningloben.6 Man hade länge vetat att aktivitet i amygdala är kopplad till rädsla, men inte att den också spelar roll för inlärningseffek CBS News, 14-02-09.

Cahill, L., Babinsky, R., Markowitsch, H.J. & McGaugh, J.L. (1995). The amygdala and emotional memory. Nature, 377, 295–96.

5 6

21

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 21

2018-01-19 14:28

2. lika värda eller likadana?

ter. Experimenten fick stor uppmärksamhet och andra forskargrupper kunde replikera dem, något som annars förvånansvärt ofta visat sig omöjligt när det gäller uppmärksammade forskningsfynd. Bland annat fick en grupp på Stanforduniversitetet rätt snabbt liknande resultat. Visserligen visade deras studie en aktivering i vänster amygdala, medan Larrys originalstudie hade visat att höger amygdala var aktiv. Men den typen av detaljer var lätta att bortse ifrån. Det viktiga, tyckte de flesta, var att huvudresultatet stod sig. Sedan vet alla att hjärnavbildningsmetodiken är oerhört känslig för tekniska detaljer, och sådana kan ju variera från labb till labb.

Men för att göra en lång historia kort handlade det inte alls om några tekniska detaljer. Nästan alla deltagarna i Larrys studie hade varit män. Ovanligt nog, av triviala praktiska skäl, hade nästan alla i Stanfordstudien varit kvinnor. Det var det som orsakade skillnaden i resultat. Observationen har sedan upprepats ett flertal gånger, inklusive – helt oavsiktligt – av mitt eget labb. Män och kvinnor processar helt enkelt emotionella minnen på olika sätt.

Just den observationen har ännu inte haft några självklara medicinska konsekvenser. Men andra observationer som har gjorts sedan dess har det definitivt. Ett slående exempel som Larry Cahill tar upp i sin uppmärksammade tv-intervju är att män och kvinnor reagerar väldigt olika på ett av världens mest förskrivna sömnmedel. Alla kvinnor har fram till nyligen fått recept på alltför höga doser av medlet, något som bland annat medför risker i trafiken påföljande morgon. Anledningen var att medicinen hade tagits fram under studier med främst manliga deltagare. Man hade tagit för givet att mäns och kvinnors hjärnor är likadana, bortsett från uppenbara skillnader när det gäller vår fortplantning.

En av Larrys viktigaste poänger är att det säkert går bra att

22

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 22

2018-01-19 14:28

behandla män och kvinnor likadant i många fall, kanske rent av de flesta. Men i många andra fall kommer vi att upptäcka att det inte gör det, med mindre än att resultaten blir sämre för det ena könet. Och det könet är ofta kvinnorna. Vi kan inte veta hur det förhåller sig i det enskilda fallet förrän vi lägger ner det arbete som krävs för att ta reda på det. Redan nu känner vi till många exempel på att bristande hänsyn till könsskillnader inneburit att kvinnor inte har fått optimal behandling inom sjukvården. Det är en grundläggande orättvisa som måste åtgärdas. Ett uppvaknande är på gång. Det är glädjande, men också mycket bråttom.

II. Att behandla kvinnor utifrån manliga måttstockar är en klassisk form av kvinnoförtryck. När det sker inom sjukvården kan priset vara människoliv. Man kan diskutera om Larry Cahill förtjänar en särskild klapp på axeln för att han som man har drivit dessa frågor. Egentligen har han ju bara gjort det som bör förväntas av varje intellektuellt hederlig person. Han är själv den förste att påpeka att han har gjort det från en privilegierad position. Det pris han personligen har behövt betala har inte varit särskilt högt. Det är förstås något helt annat än att med livet som insats kämpa för flickors rätt till utbildning i Pakistan.

Men kanske är det ändå något sympatiskt och hedervärt med att någon förmår kliva ur den roll som livet skrivit åt honom, därför att empiriska data säger att han haft fel.

Hur det än är med den saken skulle man kunna tro att Larry

23

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 23

2018-01-19 14:28

2. lika värda eller likadana?

skulle ses som en naturlig bundsförvant av alla – kvinnor och män – som arbetar för jämställdhet mellan könen och kvinnors lika rättigheter. Mina samtal med honom har dock fått mig att förstå att det inte varit hans erfarenhet. Tvärtom möts han ofta av arga reaktioner, och de kommer främst från feministiskt håll. I bästa fall avfärdas han med kommentaren att b ­ iologisk forskning av det här slaget inte har något med samhällsfrågor att göra. I värsta fall utnämns han till ideologisk fiende. Larrys­ argumentation undergräver nämligen den på många håll om­­ huldade grundsatsen att kategorierna ”man” och ”kvinna” en­­ bart är sociala konstruktioner som behöver brytas ner för att ojämlikhet ska upphöra.

Den kritik av sjukvårdens tidigare patriarkala mönster som krävs för att skapa jämställd vård för kvinnor och män blir i en annan debattsfär därmed plötsligt ett bakåtsträvande övertramp. Många väljer att blunda för denna motsättning, men den är uppenbar och ofrånkomlig. I vissa avseenden börjar vi inse behovet av att ta hänsyn till könsskillnader för att båda könen ska få rätten att tas om hand på ett likvärdigt sätt. Men i andra hörn av det stora fält där jämställdhet diskuteras är grundsatsen att män och kvinnor är likadana. Inte lika mycket värda, utan likadana – bortsett från socialt konstruerade egenskaper, skapade av fördomsfulla personer.

24

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 24

2018-01-19 14:28

III. Ska man på ett välvilligt sätt försöka tolka dem som påstår att män och kvinnor i grunden är likadana måste det rimligen innebära följande: Antingen måste de mena att det inte finns några systematiska­inneboende skillnader mellan män och kvinnor som är tillräckligt stora för att spela roll, jämfört med de individuella skillnader som förstås finns mellan människor i allmänhet. Eller så anser de att om det ändå finns väsentliga systematiska skillnader mellan män och kvinnor, så beror dessa på sociala strukturer som är både möjliga och önskvärda att förändra.

Det sistnämnda antagandet är särskilt starkt och drivs kanske hårdast när diskussionen kommer in på komplexa mänskliga beteenden, såsom emotioner, kognition, socialt samspel eller yrkes- och konsumtionspreferenser. ”Likadana-inte-bara-likavärda”-axiomet har anammats av debattörer längs stora delar av det ideologiska spektret. Det ligger till grund för ställningstaganden i många samhällsfrågor. Här är ett exempel från en liberal skribent, Martin Liby Alonso:7 ”Om man förutsätter att det inte finns något samband mellan kön och kompetens eller livsambitioner borde det, rent statistiskt, sitta kvinnor på hälften av alla stolar [i företagsstyrelser, min kommentar]. Och är det inte så är det ett tecken på att det existerar någon sorts sorteringsmekanism, som styr bort kvinnor från toppen.”

Men den stora frågan är just om det finns saklig grund för att förutsätta något så vittgående som att det ”inte finns något samband mellan kön och kompetens eller livsambitioner”. Det här är förstås precis vad som drar upp skiljelinjen mellan två Alonso, M.L. (2016, 27 september). ”Kvotering är ett stickspår.” Dagens Nyheter.

7

25

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 25

2018-01-19 14:28

2. lika värda eller likadana?

perspektiv. Det ena kallas ofta likhetsfeminism, det vill säga en uppfattning att jämställdhet går ut på könsneutrala resultat på de flesta viktiga områden av livet: samhället blir inte jämställt förrän lika många killar som tjejer kör grävmaskin. Det andra synsättet kallas ofta särartsfeminism, enligt vilket det viktiga är att alla har samma rättigheter och möjligheter, men att det inte är ett problem att vi är olika och gör olika livsval.

Om det inte finns några väsentliga skillnader mellan mäns och kvinnors förutsättningar blir det naturligt att fokusera på att utfallet för könen blir någorlunda lika. Annars ligger det närmare till hands att fokusera på den snävare agendan att ingen ska behandlas sämre eller fråntas möjligheter på grund av förutsättningar som följer av personens medfödda grupptillhörighet.

Då behöver vi känna till vilka skillnader i förutsättningar som faktiskt kan finnas.

Denna debatt handlar om grundläggande principer för vad som styr människors beteende. Och modern neurovetenskap har gjort det närmast omöjligt att bortse ifrån att människors beteende är en produkt av hjärnans funktion. Därmed har hjärnforskningen snabbt blivit ett nytt slagfält i kampen om ”likadana” eller ”lika värda”. Ett typiskt exempel på detta var en uppmärksammad forskningsrapport av den israeliska psyko­ logen Daphna Joel.8 Joels grupp hade med magnetkamerans hjälp mätt volymen på ett stort antal hjärnområden hos män och kvinnor. Forskargruppen hittade med den metodiken inga systematiska skillnader mellan könen. Slutsatsen blev att det därmed inte finns någon grund för att tala om ”manliga” eller ”kvinnliga” hjärnor. Baserat på detta skulle vi alla vara mosaiker, med hjärnor hopsatta av ett stort antal byggklossar, var 8 Joel, D., Berman, Z., Tavor, I., Wexler, N., Gaber, O., Stein, Y., Shefi, N., Pool, J., Urchs, S., Margulies, D.S., Liem, F., Hanggi, J., Jancke, L. & Assaf, Y. (2015). Sex beyond the genitalia: The human brain mosaic. PNAS, 112(50), 15468–73.

26

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 26

2018-01-19 14:28

och en av oss på ett unikt, individuellt sätt. Många använde sig av resultaten för att dra en ännu bredare slutsats, nämligen att systematiska skillnader mellan manliga och kvinnliga hjärnor generellt kan ses som ovetenskapliga påhitt. Den respekterade vetenskapsjournalisten Karin Bojs skrev till exempel att ”varje människa är en unik blandning.”9 I själva verket var dock presentationen av Joels fynd i media en grav övertolkning, för att uttrycka sig försiktigt. Hennes studie hade på ett ambitiöst sätt mätt volymen på ett stort antal hjärnstrukturer, men när det gäller hjärnan är storlek inte ett särskilt användbart mått på funktion. Annars hade frågan om könsskillnader varit avgjord för länge sedan. Mäns hjärnor är i medeltal cirka 10 procent större än kvinnors. Enligt all tillgänglig forskning har den skillnaden inget samband med olikheter i funktion. Det är kanske inte så konstigt. Elefanter har större hjärnor än både män och kvinnor. Arten är på många sätt anmärkningsvärt klok, men ligger ändå en bra bit efter oss människor. Och den dator jag skriver den här texten på är inte tiondelen så stor som den första jag hade, men har mångfaldigt större kapacitet.

Om hjärnans totala storlek inte säger något om dess funktion borde man inse att det inte går att dra några slutsatser från storleken på dess delar. Bara året före Joels studie hade där­ emot Raquel Gur, Ragini Verma och deras kollegor vid University of Pennsylvania undersökt något som är betydligt viktigare för hjärnans funktion, nämligen hur starka kopplingar olika hjärnstrukturer har med varandra.10 Studien innebar en Bojs, K. (2015, 6 december). ”Varje människa är en unik blandning.” Dagens Nyheter.

10 Ingalhalikar, M., Smith, A., Parker, D., Satterthwaite, T.D., Elliott, M.A., Ruparel, K., Hakonarson, H., Gur, R.E., Gur, R.C. & Verma, R. (2014). Sex differences in the structural connectome of the human brain. PNAS, 111, 823–28.

9

27

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 27

2018-01-19 14:28

2. lika värda eller likadana?

heroisk ansträngning och omfattade ett tusental deltagare. Forskarna använde en mycket sofistikerad teknik som i dag låter oss följa nervbanor i den levande hjärnan. Resultatet var tydligt: det fanns omfattande systematiska könsskillnader i kopplingsmönstret. Dessa följde i sin tur mönster som hade ett starkt samband med kända skillnader i hjärnans funktion. Vi ska återkomma till denna banbrytande studie i kapitel 7 och titta på sambandet mellan det kopplingsschema som ritades upp i den och hjärnfunktioner.

Hjärnforskningen kan främst tyckas vara något för specialister men är i själva verket inte enbart av akademiskt intresse.

Tänk dig att det verkligen inte finns några grundläggande biologiska könsskillnader i nervsystemets struktur och funktion, att nervsystemet skapar beteendet och att beteendet leder till att färre kvinnor blir välavlönade grävmaskinister, medan fler kvinnor blir lågavlönade undersköterskor. Då bör vi definitivt anstränga oss till det yttersta för att identifiera de sociala strukturer som håller tillbaka flickors önskan att bli grävmaskinister.

Vi behöver sedan jobba hårt för att eliminera dessa strukturer och inte vila förrän könsfördelningen bland grävmaskinister närmar sig 50–50.

Om det å andra sidan är så att pojkar föds med en särskild nervbana som förbinder åsynen av en grävmaskin med en stark aktivering av hjärnans lustcentra, medan samma bana hos flickorna viker av och kontaktar centra som signalerar olust eller leda, så kan det hända att saken framstår i en något annorlunda dager. Jag skojar förstås, men du förstår säkert vad jag menar.

I det senare fallet blir konsekvensen intressant nog en mycket mer radikal, inte en mer konservativ, politisk agenda. Låt mig återkomma till det framöver.

Problemet är att hur mycket ideologer på ena eller andra sidan än skulle önska så finns det inte något generellt svar på

28

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 28

2018-01-19 14:28

frågan om manliga eller kvinnliga hjärnor och hjärnfunktioner.

Frågan kan inte ens formuleras på det sättet. Som den kloka hormonforskaren Margret McCarthy vid Johns Hopkins-universitetet i Baltimore gång på gång har påpekat i debatten med Daphna Joel11 är det ibland si, ibland så, och det är i varje enskilt fall en empirisk fråga hur det förhåller sig.

Förvirringen på det här området, och användningen av ve­­ tenskapliga data som ideologiska slagträn, är mycket lik den som länge rådde kring arv och miljö. Det är inte så konstigt.

Det är nämligen i grunden samma fråga. Manligt eller kvinnligt biologiskt kön är förstås den mest fundamentala genetiska skillnad som kan finnas mellan individer. Det finns därför mycket att lära av debatten kring arv–miljö för att förstå genetiska faktorers betydelse för människors beteenden och livsöden.

I princip är det rätt enkelt. Skillnader mellan individer kan egentligen bara bestämmas av två kategorier av faktorer: genetiska anlag och miljöinflytande.12 Miljöinflytandet i sin tur be­­ står av två distinkta komponenter, den gemensamma miljön, till exempel att växa upp i Botkyrka, och den individuella miljön, till exempel att ha blivit påkörd av en bil eller våldtagen av sin styvfar. Genetiska förutsättningar, inflytande från den gemensamma och den individuella miljön samt en restterm av slumpmässig variation summeras till den totala variationen i människors beteende. För varje beteende eller annan egenskap som vi är intresserade av står dessa tre komponenter för olika procentandelar av variationen. Vilka dessa procentandelar är i det enskilda fallet är en empirisk fråga.

Se till exempel Joel, D. & McCarthy, M.M. (2017). Incorporating sex as a biological variable in neuropsychiatric research: Where are we now and where should we be? Neuropsychopharmacology, 42, 379–85.

12 Det finns i själva verket en tredje faktor, nämligen slumpvariation, men den kan vi för enkelhetens skull bortse ifrån här, eftersom den inte är en systematisk orsaksfaktor.

11

29

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 29

2018-01-19 14:28

2. lika värda eller likadana?

Så långt är det kanske inte så konstigt. Men det finns en förbisedd konsekvens av denna berömda ekvation,13 och som sannolikt bär på mer sprängkraft än all dynamit i världen. Föreställ dig att miljöfaktorer gör att två grupper av människor får olika utfall i livet. Föreställ dig sedan att vi lyckas eliminera inflytandet från dessa miljöfaktorer. Totalt sett kommer skillnaderna mellan individer då att minska. Men de skillnader som ändå återstår är nu paradoxalt nog helt och hållet orsakade av det genetiska arvet. Det kan rent logiskt inte vara på något annat sätt. Det finns bara 100 procent av variation att dela på, och om vi kan eliminera miljöinflytandet från könsorättvisor måste alla återstående systematiska skillnader mellan könen därför bero på medfödda, inneboende könsskillnader, med en liten restpost för slumpen, förstås. Vad ska vi då ta oss till, om vi har försvurit oss till en likhetsfeministisk syn?14, 15

13 P = A + C + E där P är fenotypisk variation, A = additiv genetisk effekt, C = effekt av gemensam miljö och E = effekt av individuellt unik miljö.

14 Det finns en annan, lika nördig som nödvändig, sak att påpeka här. Anledningen till att vi ännu kan ha en så polariserad debatt om det biologiska könets betydelse för komplexa beteenden är delvis rent teknisk. Huvudredskapet för att få ordning på vårt tänkande runt genetik och beteende har varit tvillingmetodik.

Men denna bygger på beräkningar som jämför enäggstvillingar med tvåäggstvillingar. Detta låter sig helt enkelt inte göras på samma sätt för att isolera inflytandet av biologiskt kön. Alla enäggstvillingar är förstås samkönade.

15 Steven Pinker har i allmän form uppmärksammat detta dilemma för social ingenjörskonst i sin bok The blank slate: The modern denial of human nature. New York: Penguin Books, 2003. (Finns utgiven i svensk översättning av P. Rundgren på Natur & Kultur: Ett oskrivet blad, (2006). Påpekandet tycks ha gått spårlöst förbi i samhällsdebatten.

30

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 30

2018-01-19 14:28

17-77 N&K Hon, han, 19 jan.indd 31

2018-01-19 14:28

HON, HAN OCH HJÄRNAN

OMSLAG: NIKLAS LINDBLAD, MYSTICAL GARDEN DESIGN OMSLAGSBILD: SHUTTERSTOCK FÖRFATTARPORTRÄTT: EVA LINDBLAD, 1001BILD.SE

MARKUS HEILIG

MARKUS HEILIG är psykiater och internationellt framstående stress- och beroendeforskare. Han var under ett tiotal år forskningschef på amerikanska National Institute on Alcohol Abuse and Alcoholism. Sedan 2015 är han professor vid Linköpings Universitet, där han leder Centrum för social och affektiv neurovetenskap (CSAN). Han har tidigare skrivit bl.a.

Alkohol, droger och hjärnan.

Beror könsskillnader i hur vi tänker, känner och beter oss främst på sociala processer? Eller avspeglar de delvis olikheter mellan hur kvinnliga och manliga hjärnor är organiserade?

Kan vi behöva ta hänsyn till sådana skillnader för att inte vissa – oftast tjejerna – ska bli missgynnade?

Trots min långa bana som hjärnforskare var det först i samtal med döttrarna jag insåg hur lite jag egentligen visste om dessa frågor. Att skriva den här boken blev ett sätt att försöka nå en förståelse som nådde bortom tidningsrubrikernas polemiska förenklingar.

Den bild som trädde fram är en annan än jag förväntade mig, och mycket mer fascinerande. Kvinnor och män har under evolutionen specialiserat sig på sätt som kompletterat varandra. Dessa specialiseringar har ställt delvis olika krav på hjärnans organisation. Samma egenskaper som låtit oss komplettera varandra inrymmer också fröna till konkurrens, konflikt och förtryck.

Vårt evolutionära bagage är centralt för vilka vi är, men säger väldigt lite om hur vi ska leva våra liv idag, eller imorgon.

Det får vi förstås välja själva. Jag tror de valen bäst görs av kvinnor och män med god kunskap om sig själva och varandra.

MARKUS HEILIG

Hon han och hjärnan

Det pågår sedan åtminstone ett halvt sekel ett socialt och vetenskapligt krig om hur könsskillnader i psykologisk funktion och hjärnorganisation ska tolkas. De som ogillar idén att biologiskt kön kan ha något med saken att göra hittar ständigt nya argument som tycks tala för deras ståndpunkt. Det gäller även om man har den motsatta uppfattningen. Det är svårt att se hur det samtalet kan komma längre om det inte berikas med andra perspektiv.

Modern hjärnforskning har börjat erbjuda intressanta möjligheter att komma vidare. Det finns många sätt som forskare kan jämföra kvinnohjärnor och manshjärnor på. Vissa av jämförelserna verkar inte hitta mycket till systematiska skillnader som är funktionellt viktiga. Kopplingsschemat, däremot, och specifikt kopplingsstyrkan mellan olika centra, verkar vara olika mellan könen på ett systematiskt sätt. De skillnaderna finns tidigt och är så konsekventa att de antagligen inte kan drivas fram av något annat än biologiskt arv.

ISBN 978-91-27-82219-1

9 789127 822191

NOK_HEILIG_HON_HAN_OCH_HJARNAN.indd Alla sidor

2018-01-22 11:06