Jakt
hundskolan
grundlydnad & skรถtsel
โ ข
peter ekestrรถm Text & Bild Peter Ekestrรถm
Bokfรถrlaget
SETTERN
Peter Ekeström Egentligen började det med en bok för många år sedan. Skriet från vildmarken, historien om sällskapshunden som bokstavligen kastades ut i kylan och till en hård kamp för överlevnad, lästes gång på gång av en liten pojke mitt i den stora staden. Den där hunden fastnade i pojken och kanske var det den sönderlästa biblioteksboken som startade alltihop. När sedan jakten på allvar kom in i hans liv blev kopplingen självklar. Allt fokus vid sidan av familj och jobb lades på att fostra, träna och jaga med hundar. Man kan utan att darra på läppen säga, att den bästa jakten för Peter Ekeström, det är jakt med hund. Men att jaga med hundarna räckte inte. Intresset för hur hundar fungerar, hur de kommunicerar, hur de lär sig och hur man på vettiga sätt bygger upp ett förtroende och en vilja till samspel mellan hund och människa, blev allt större. I mer än 20 år har han sökt och hittat kunskap, provat, förkastat och samlat idéer och metoder. Idag är han instruktör, kursledare, föreläsare och problemlösare. Fortfarande är jakthunden i fokus, men en hund är en hund och alla hundar fungerar i grunden likadant. Det var också hund- och jaktintresset som fick honom att byta yrke, från snickare till journalist och fotograf. I många år har han varit knuten till Jaktmarker & Fiskevatten, där hans självklara roll varit att lyfta fram jakthunden i reportage, hundskolor och frågespalter. Du hittar Peter Ekeström på dogworks.se och jof.se.
Copyright © Peter Ekeström, 2014 Foto sidan 48: Erik Rundelius Utgiven av Bokförlaget Settern, 286 92 Örkelljunga Tel 0435-804 70 info@settern.se www.settern.se Tryckt vid Italgrafmedia 2014 ISBN: 978-91-7586-647-5
Innehåll Förstå hunden
Din roll
7 19 27 31 37 39 43
Signalerna – Hundens enda språk Hundmöten Dina signaler, röst och kropp Belöningssystemet – Motivationen Uppmärksamheten styr Vad finns i hundens huvud Wachtelhunden Boss, ett exempel på missförstånd
49 Det goda ledarskapet 50 Regler och beslut, ett viktigt val 51 Tjata inte 54 Träna dig själv först 55 Reagerar du – så reagerar hunden 57 Korrigering och förbud 58 När du måste hämta hunden – så måste du hämta hunden 59 Förstärkning, påminnelser och ”tryck” 61 Tålamod och snabba krav 63 Ha en plan
Jobba så här
65 70 72 73 76 79 81 84 87 89 91
Lekens fördelar Tips på udda lekar och aktiveringar Aktivera alla sinnen Stärk hundens självförtroende Lär hunden våga lite mer Situationer och miljöer Olika sätt att se på tid Den fysiska kontakten Tänk bort kopplet Händelsernas centrum Utan ett ord
Valp och unghund
93 101 103 105 109 112 116 121
Guida valpen rätt från början Rumsren på tio dagar Lär av tiken Steg till att ha valpen lös Aktivera valpen inför livet Följ mig, nej och varsågod Gör det bästa av unghundstiden Några sista ord om valptiden
123 131 137 142
Inkallningen Drar i kopplet Självständig i skogen – men följsam hemma Fem minuter om dagen
Lydnad och följsamhet
Aktivera hunden
Jakten
147 21 aktiveringstips 153 Många vinster med bra balans 156 De viktiga små musklerna 159 Agility lite var som helst 160 Kondition och styrka 162 Glöm inte underhållet 169 171 173 175 177 179 181 185 187
Det finns ingen genväg Egen tid vid fällt vilt Delad vårdnad och omplacering Den alldeles egna kraften Skydd Väghunden Så klarar hunden vinterns kyla När värmen blir farlig Lydnad är en färskvara
4
Jakthundskolan
En hund är en hund är en jakthund
Det finns väldigt mycket kunskap om hundar. Inte minst i bokform. Då kan man undra varför jag skrivit en bok. En till i hyllan, liksom. Men förklaringen är enkel. Jag har satt ihop en bok, som jag själv skulle ha velat läsa för ett par decennier sedan, när jag blev förälskad i att jaga med hund. En bok som är en samling råd, tips och förklaringar (så enkla som möjligt). Jag har läst, eller försökt läsa, det mesta som skrivits i ämnet hundar och hundträning. På fler språk än svenska. Varje gång har jag blivit lite nedstämd. Allt verkar så krångligt. Och teoretiskt. Med en kanske onödig överdrift, känns det som om man behöver en högskoleexamen för att klara av att uppfostra och styra en jakthund. Eller vilken hund som helst. Fördelen med att vara självlärd, som jag, är att man inte är bunden till en enda ideologi. Man kan plocka lite här och en del där. Sätta ihop och testa. Prova och försöka. Tills det börjar funka. Tills den dag då en hund plötsligt visar att den direkt förstår, vad jag vill att den ska göra. Och när det fungerar med en till och en till, ja då är man något på spåren. När den dagen kom till mig, insåg jag att det finns genvägar. Kanske är det för att jag egentligen vill lägga så lite tid som möjligt, på saker jag (handen på hjärtat) inte har så stor lust med. Jag har svårt för att traggla och nöta. När det gäller inskolning, vägledning och styrning av en hund, till en fungerande och välvilligt inställd kompis i både jakt och vardag, gillar jag genvägar bättre än för-, grund- och högstadieskola, följd av ett försök på universitet, om ni förstår vad jag menar. Om genvägarna verkligen fungerar, vill säga. Vid det här laget har jag kört mina genvägar på hundratals hundar. Små skillnader jämfört med konventionell hund
träning, gör en stor skillnad när det handlar om att få en hund att fatta vad du vill att den ska göra. Fatta direkt. Och det börjar med en sak som är självklar, om man funderar en stund. Genväg nummer ett till allt jag gör med hundarna, handlar om att förstå hur hundar kommunicerar. Hur de pratar. Hur de ställer frågor och hur de svarar. Kommer man in i hundens språk, så fattar den. Snabbt och självklart. Börja där. När du förstår vad hunden menar och den förstår vad du menar, ja då blir resten, allt från en skapligt fungerande vardagslydnad, till följsamhet under praktisk jakt, väldigt mycket enklare. Dessutom är en hund alltid en hund. Det gäller jakthundar också. Det är därför jag tittat ofta och länge på alla andra hundtyper, och på hur de tränas. Oavsett arbetssätt och uppgifter, från räddningshundar till sällskapsspecialister, från vallhundar till hangarväktare, är en hund alltid en hund. Det är skälet till att du ser en massa andra raser än jakthundar, i den här boken. När en dvärgpudel säger något på hundspråket, då förstår den karelska björnhunden. Om jag har gjort rätt, ser du den här boken som ett slags kombination av uppslagsverk och idébank. Jag har inte skrivit en instruktion från A till Ö. Jag har satt ihop en mängd olika delar och en massa infallsvinklar, med rena instruktioner och råd i alla storlekar. Och jag är alldeles säker på, att du kommer hitta minst en sak du kommer att ha nytta av. Det här är en bok om genvägar till ett ännu bättre samspel med hundar. Jag kan bara hoppas att du håller med.
Peter Ekeström
6
Jakthundskolan
Förstå hunden Signalerna – Hundens enda språk Hundar har ett enda språk. De samtalar med och berättar om hur läget är, med kropps-, rörelse- och ljudsignaler. Alla hundar förstår språket, de lever efter det och använder det automatiskt. Lär dig så mycket som möjligt av signalspråket. Ju tydligare människan kan läsa, både sin egen och andras hundar, desto bättre fungerar kommunikationen. Hundar är fantastiskt anpassningsbara. De allra flesta är samtidigt mycket läraktiga. Den egenskapen är helt naturlig för hunden, eftersom förmågan att lära sig, hänger intimt ihop med möjligheterna att överleva. Det är skälet till att våra hundar ganska snabbt lär sig automatiskt av människans språk, vårt sätt att använda ljud och kroppar, för att förstå oss tillräckligt bra. Men ännu bättre blir det, om vi hundförare gör samma sak, om vi lär oss vad de där signalerna, ensamma och ihopsatta, egentligen betyder. Först då kan vi bli tydliga på riktigt, för våra hundar. Först då kan vi ge oss in i hundens språkvärld och svara på ett sätt som hunden verkligen förstår. Dessutom slipper vi en massa missförstånd. Är hunden aggressiv nu? Eller rädd? Vem är det egentligen som bestämmer i hundmötet? Varför blev din hund arg, min var ju bara lekfull, eller? Förstår hunden mig, eller är den bara undergiven och undrande? Är hunden som dödskäller vildsvin så det dånar, verkligen tuff? Eller en klassiker: ”Din hund är ju strykrädd!”. Ja, den böjer ju huvudet när den kommer... Mer kunskap i ämnet hundars signaler, gör att vi undviker problem och har lättare att lösa de som uppstår. Först när vi vet vad hunden säger, gör vi det enklare för den att förstå vad vi menar och varför vi svarar som vi gör.
Dessutom, tror jag, blir det betydligt enklare att lära hunden saker, om den vant sig vid att vi förstår signalerna. När hunden verkligen förstår, kan vi börja ställa krav. Det är precis som mellan människor, ju tydligare kommunikationen är, ju rappare vi är i konsten att vara raka och begripliga, desto bättre blir samarbete och samspel. Titta på bilderna. Titta på din egen och andras hundar i olika situationer. När du vet vad du ska titta efter, är hundars språk inte svårt att lära sig. Det är i alla fall betydligt enklare än den svenska grammatiken.
Lär dig läsa alla hundens signaler. En hund som ser arg ut kan faktiskt vara rädd. Förstå hunden
7
Följ mig, nej och varsågod
Man har mycket gratis när valpen är liten. Den vill gärna följa och lära. Passa på när det är som enklast att få valpen uppmärksam på dig och det du gör. Följ mig
Gå inte efter valpen när du vill att den ska komma. Det får motsatt effekt. Börja direkt med att ta ett par steg bakåt och locka. Att röra sig bakåt är detsamma som att bjuda in med vänliga signaler, på hundars språk. I början får du massor gratis, valpens uppmärksamhet är enkel att fånga. Men välj tillfällen då inte valpen är helt och hållet upptagen med något. • Hojta till, ett rop (men inte valpens namn), en visselsignal, ge ifrån dig vilket överraskande ljud som helst. • Valpen tittar mot dig, den undrar vad som händer. Då vänder du och tar snabba steg bortåt, hukar dig och låtsas rota på marken, lägger dig platt på marken eller egentligen vad som helst. • Valpen blir nyfiken. Den kommer. När du är säker på att valpen är på väg in till dig, säger du valpens namn och ”följ mig”, samtidigt som du lekfullt och lockande rör dig bortåt. • När valpen kommer ikapp dig, överraskar du igen. Med en brottningsmatch, en matbit eller en leksak (eller något annat du vet att valpen gillar). Hojta och backa, det gör valpen intresserad och lockad att följa.
112
Jakthundskolan
Tjata inte kommandot. Använd det bara när du är så säker som möjligt på att valpen vill komma, eller redan är på väg till dig. Om valpen tittar på dig, men inte kommer, gör du så här: Spring snett åt valpens håll och förbi den. När du passerar gör du samma sak igen, hojtar och överraskar. Din fart och att du verkar ha något kul för dig, kommer att locka valpen. När du lärt dig tekniken och det fungerar i en enkel och störningsfri miljö (som hemma på lugna gräsmattan), ökar du svårigheten. Öva inkallning steg för steg i allt mer störningsfyllda miljöer. Annars blir steget från baksidan av ditt hus, till fria skogen eller när valpen leker med andra hundar, alldeles för långt. Steg för steg, i en takt som gör att det fungerar bra, är modellen. Spring ifrån valpen en bit. Inte för snabbt, bara så att den lilla hunden lockas att hänga på. När den är nära säger du ”följ mig”.
Följ mig blir inkallning ”Följ mig” kan bli grunden till en fungerande inkallning. När ”följ mig” fungerar, kan du lägga till en inkallningssignal, när valpen nästan nått fram till dig. Berömmer och belönar gör du förstås rikligt när det fungerar. Glöm inte att ge valpen lite frihet efter att en inkallning fungerat bra. Godis är gott, men om valpen vet att du är rolig, trygg och samtidigt låter den nosa runt lite som den vill, blir du ännu mer intressant att lyssna på och följa.
Godis – följ mig När valpen börjar förstå orden ”följ mig”, kan du lägga in lite godisträning. Locka in valpen till din sida. Fortsätt att gå, säg ”följ mig” och ge några godisbitar. Men tjata inte den övningen, det räcker med ett par gånger varje promenad.
När valpen når fram till dig, kan du lägga dig ner, berömma och belöna. För en liten valp är du roligare om du inte alltid står på benen, högt däruppe.
Valp och unghund
113
Nej och varsågod
Nej är ett bra ord. Om det fungerar. Att kunna bromsa valpen kan vara nödvändigt i vissa lägen. Dessutom följer något bra när valpen hörsammar ditt ”nej”. Valpen får lära sig att den som lyssnar, stannar upp och vänder uppmärksamheten åt rätt håll, vinner beröm och belöning. • Sätt valpen. De första gångerna visar du vad ”sitt” innebär, genom att förklara med vänliga och fasta händer. Stopp, ner med rumpan, upp med hakan. Belöningen blir en godisbit. • Sedan lägger du en ny godis framför valpen. • Valpen kommer att vilja ta biten. Du stoppar den med handen, vänligt och fast. Efter ett par ”stopp” räcker det med att hålla upp fingret. • När valpen tittar på dig, berömmer du med ord och ger den en annan godisbit. Den som ligger på marken tar du upp. • Nästa gång ni övar, lägger du till ordet ”nej” när den sittande valpen försöker ta godiset. När den lyssnar, får den en annan godisbit. Sedan tar du upp och flyttar den bit som ligger på marken och lägger den en liten bit bort. Du visar med handen att valpen får ta biten och säger ”varsågod”. • Först förstår inte valpen. Men du säger inget mer. Istället har du rest dig upp och vänt din uppmärksamhet åt ett annat håll. Nu kommer valpen att resa sig och ta biten. Efter några övningar, vet valpen att nej betyder att den inte får belöningen och att den ska vänta. Att varsågod betyder motsatsen, har den insett lika snabbt. Nu gäller det att vara konsekvent. Bestäm dig för att allt ”nej” du säger, verkligen betyder något. Och att nästa ord alltid är ett ”varsågod”. Är du noga (eller så noga du kan, enstaka missar spelar ingen roll), kommer hunden snart att förstå att det där med nej och varsågod har samma innebörd i alla lägen, som till exempel:
Visa fysiskt, vänligt men tydligt, vad ”sitt” betyder.
Beröm när rumpan hamnat där den ska…
• Innanför tröskeln ska man vänta på varsågod, precis som när bilens baklucka öppnas. • Innan man får köra en jaktlek med hundkompisen. • Innan man får tuggbenet. • Innan man får rusa fram och hälsa på besökande gäster i hemmet. Det bromsande ”nej”, blir alltså avlöst av det frisläppande ”varsågod”. Kan du hålla det, kommer valpen att bli nästan cirkusduktig på att lyssna och följa din vägledning. 114
Jakthundskolan
…och belöna med en godisbit.
Öva med valpen lös Tänk bort kopplet. Undvik så mycket det går att använda koppel på valpen. Att kommunicera med en hund via ett snöre, är inte bara onaturligt, det är direkt fel ur uppfostringssynpunkt. Om du behöver den säkerhet snöret innebär, välj en lina istället. Sätt fast fem meter lina i ditt bälte. Då har du händerna fria, samtidigt som valpen har en relativt stor frihet i en tio meter bred cirkel runt dig.
Lägg en godisbit framför valpen.
Hindra med handen och säg ”nej”.
När du fått valpen att sitta kvar utan att försöka ta biten på marken, berömmer du och belönar med en annan godis. Valp och unghund
115
Linan
En lång lina på hunden är din säkerhet. Du vet att linan, kanske 15 meter lång, ger dig goda möjligheter att stoppa hunden om den inte lyssnar då ni tränar i det fria. Först kan du ha linan fastsatt i bältet. Sedan kan du ha den löpande i en karbinhake vid din höft. Du lär dig att lita på linan och ganska snabbt kommer den att få släpa fritt efter hunden. När du måste använda linan, då hunden struntar i dig och vill sticka, bromsar du den. Inget mer. Inga ryck, inget skäll. Bara ett stopp. Hunden kommer först att fortsätta ha uppmärksamheten riktad bort från dig, men snart inser den att bromsen är definitiv. Då vänder den sig åt ditt håll, och då kallar du igen. Linan ska du använda så länge du tvivlar på att hunden kommer att lyssna och lyda. Belöningen
Alla hundar lever efter ett belöningssystem. En del individers bästa belöning är en köttbulle. För andra, är allt som triggar jaktbeteenden det allra bästa. En annan belöning, som gjort att din hund är så dålig på att komma på inkallning, är frihet. När du tränar och det fungerar, när hunden lyssnar och kommer, ska den belönas. Ju fler olika belöningar du lägger ihop, desto starkare blir dragningen till att göra som du säger.
Bra hjälpmedel: Hundförarbälte, linor, brett halsband och en schysst belöning, till exempel en vildsvinsklöv (för hunden som ska jaga vildsvin).
124
Jakthundskolan
Det finns också ett slags gyllene regel: Belöningen ska ha ett lika högt eller högre värde, än det som hunden är tvungen att överge för att lyssna, lyda och komma. Den regeln gör det svårt för mig och alla andra vars mål är att hunden ska vara så proppfull med jaktlust som möjligt. Det är inte mycket som slår jakt för en jaktmaskin, är ett annat sätt att uttrycka saken. Men det finns en del genvägar, som om de används i rätt lägen, kan vara effektiva. Exempel 1: Hunden som tidigare ytterst sällan kommit på inkallning i fria skogen, vänder plötsligt när du ropar (eller visslar), med linan efter sig. När den närmar sig, berömmer du med rösten. När den kommit fram, får den först en bit favoritmat (en liten men god bit), lite kli på magen och nästan direkt friheten tillbaka. I hela linans längd, får den springa tillbaka och nosa i det där som var så spännande. Exempel 2: Samma som i första exemplet, med den skillnaden att hunden inte alls lyssnar och kommer. Då tar du några snabba kliv fram mot hunden och petar till den (tillräckligt hårt för att den ska sluta med det den gör, vända blicken mot dig, sänka öronen och lyssna). Direkt backar du några steg och lockar hunden att hänga på. När den kommer in så att du kan ta i den, får hunden en glad klapp, lite beröm och så snabbt friheten att gå tillbaka och fortsätta med det roliga. Exempel 3: När hunden kommer, börjar du springa eller gå snabbt med den åt andra hållet, där du tidigare lagt en vildsvinsklöv i högt gräs (eller någon form av vittring från ett annat vilt, som du vill att hunden ska vara intresserad av). Du lockar och manar, hunden hittar och vinner alltså en belöning.
Rör dig bort från hunden efter en inkallningssignal. Det lockar hunden att hänga på. Framför allt om den vet att du har något lockande att erbjuda när den nått fram till dig.
Exempel 4: I förväg har du lagt ett väldigt enkelt spår. I slutet en belöning. När inkallningen funkar, lockar du hunden till spårets början och låter den jobba i egen takt. Exempel 5: Har du en hund som gillar att kampa, så belönar du med en stunds kamplek. Gillar dig hund att apportera, varierar du med det. Gillar din hund mat, visar du att näven är full med småbitar, innan du kastar ut allihop i blåbärsris, i högt gräs eller rakt ut i skogen, så att hunden fritt får söka en stund. Om du alltid är käpprak i ryggen och allmänt trist när hunden lyssnar och lyder, lär den sig inte att föredra inkallning framför annat som lockar betydligt mer. Lydnad och följsamhet
125
168
Jakthundskolan
Det finns ingen genväg
Jo, visst finns det genvägar. List och tricks som hjälper till att forma hunden till en fungerande jaktmaskin. Men då handlar det om vägar till saker som bättre följsamhet, större motivation hos hunden att lyda och följa, bättre spårteknik, uthålligare arbetssätt, till exempel. Nog så viktiga saker, förstås. Men för nästan alla typer av jakthundar, handlar allt om att skaffa sig praktiska erfarenheter under praktisk jakt. Till det finns ingen genväg. Ska hunden bli så bra som möjligt på sitt arbete, måste den få arbeta mycket. Det där vet jag stämmer. Av egen erfarenhet, men också tack vare andras. För varför är det så, att en del hundförare nästan alltid har bra hundar? Fingertoppskänsla kan spela roll. Erfarenhet förstås. Konsten att lära av andra och att anpassa den nyvunna kunskapen till den egna hunden, alldeles säkert. Riggade aktiviteter som liknar jaktsituationer, javisst. Men störst av allt, är hur mycket tid du lägger på riktig jakt. Bestäm dig för att försaka massor av allt annat i livet under den unga hundens första riktiga säsong. Jaga, jaga och jaga. Men se upp, risken finns att du fastnar, att du väcker en lika stor jaktlust i dig själv. Med erfarenhet kommer framsteg och med framsteg brukar motivationen växa. Ju bättre man blir, desto roligare är det. Där är det ingen skillnad mellan hund och människa.
Hundar med väldigt självständiga uppgifter, måste få lära sig jobbet självständigt. Och till det krävs många tillfällen.
Tänj på tid och tålamod, satsa och låt hunden jaga massor. Då blir den så bra den kan bli.
Ju mer praktisk erfarenhet hunden får, desto bättre blir den.
Jakten
169
Jakten är målet – vägen dit är hundkunskap Målet är en vältränad, väl förberedd jaktmaskin. En hund som dessutom kommer när man ropar. Och som gillar att samarbeta med sin människa. För att nå det målet krävs en hel del kunskap om hur hundar fungerar, inte minst när det handlar om att bygga upp en relation, en känsla, mellan hunden och människan. Peter Ekeström har under mer än 20 år byggt upp en verksamhet med massor av kunskap i ämnet Hund. Hans fokus har alltid varit jakthundar men mycket av det han lär ut under sina kurser och föredrag riktar sig i praktiken till alla hundägare. En hund är en hund, det visar han med stor tydlighet i den här boken. I instruktiva och begripliga texter, och med hjälp av ett stort antal bilder, visar han sätt att fostra, träna, motivera, aktivera, arbeta med och sköta hundar som tilltalar många hundägare. I boken hittar läsaren kunskap om hundens språk och hur vi enkelt och snabbt kan få hunden att förstå vad vi vill. Här finns avsnitt om valpfostran, lekens betydelse, aktiveringar, fysisk träning, hur man vinner följsamhet, en bättre inkallning och mycket mer. Allt enkelt förklarat och rikt illustrerat. Följer du författarens råd kommer du att bli förvånad när du inser hur enkelt det egentligen är. Förstår du det, ja då är chansen väldigt stor att din jakthund kommer att jaga tillsammans med dig och inte enbart för sin egen vinnings skull.
BOKFÖRLAGET
SETTERN