9789173877619

En våga sätta gränser-bok för sensitivt begåvade maggan hägglund och doris dahlin

Copyright © 2017, 2018 Författarna och Libris förlag Boken är tidigare utgiven med titeln Hitta din känslostyrka (2017) Omslagsbild: Plainpicture/Tuomas Marttila Form omslag och inlaga: Maria Mannberg Tryck: ScandBook UAB, Litauen 2018 ISBN 978-91-7387-761-9

www.libris.se

Innehåll

Prolog … 7 kapitel 1 Om konsten att kunna

kapitel 2

kapitel 3

kapitel 4

kapitel 5

visa sitt rätta jag utan att bli söndermosad … 15 Med ett autentiskt liv kan du slå både dig själv och omvärlden med häpnad … 45 Våga ifrågasätta din världsbild! Du kanske inte alls är svag … 65 Förberedande grundkurs i sensitivt begåvat gränsbyggeri & staketsnickrande … 93 Varsågod! Doris & Maggans specialdesignade gränskollektion … 131

kapitel 6 Projekt: Förbättrat liv … 199

Epilog … 247

Prolog

Därför har vi skrivit den här boken vi tror att världen är full av högkänsliga själar

som, precis som vi, tvekar inför att visa sina rätta autentiska jag. Hur skulle det gå om vi vågade visa vår allra innersta kärna, vår sårbarhet? Att göra det känns ungefär lika klokt som att våga lägga en bukett ömtåliga violer på rälsen framför ett framrusande x2000 – man skulle bli tillplattad. Det skulle göra ont. Så har vi tänkt.

Men vi har tänkt om. Åratal av gnetande, strävande och stretande har lärt oss att sluta försöka bli någon annan, någon mer normal. Vi behöver inte göra om oss för att passa in och få vara med.

Vi två har inte hux flux fått starkare självkänsla, det har inte börjat växa ut extra pansar på oss, vi har inte trollat – men vi har lärt oss att sätta balanserade gränser. Staket med grindar i. Grindar som öppnas inifrån, så att vi själva bestämmer vad och vem som får komma 7

in. Vi har misslyckats många gånger men envist kravlat oss upp och fortsatt bygga på staket, riva staket, byta grindar och lärt oss att bli mer flexibla.

Den här boken är till dig som vill dra nytta av vår erfarenhet av staket­byggande och grindöppning. Den stora vinsten med att få till det här med gränser är att vi äntligen kan vara oss själva mitt bland alla andra. Vi blir inte mosade, överkörda och söndertrasade av vår omgivning, inte ens av de som har storstövlar, bulldozerfasoner och totalt saknar sinne för känslo-finlir.

Många av oss som är sensitivt begåvade tappar delar av oss själva längs vår väg i livet. Vi har gömt undan dem. Kanske därför att de har varit obekväma för andra. Kanske för att vi själva har varit rädda för dem.

De många intrycken och de starka känslorna kan spela oss spratt. Få oss att bli kameleonter, som ständigt anpassar oss efter om­­givningen. Få oss att tro att vi måste ta överdriven hänsyn till allt och alla, för att alls få finnas till. Få oss att bli så oändligt ensamma, när vi tror att den enda lösningen för att få vara oss själva är att bygga en egen borg med höga murar runt om.

Det är en stor sak, ett mirakel, att äntligen kunna våga släppa ut sig själv i full frihet. Och vi tror att världen behöver fler högkänsliga själar i full frihet. Vi behövs, 8 Drunkna inte i andras känslor

vi har vår uppgift – det är vi som hjälper »flocken« att se behov och ana faror som andra missar.

Det är därför vi har skrivit den här boken som faktiskt skulle kunna ha haft underrubriken »Doris och Maggan vid gränspolisen«! I vår barndoms biblioteksböcker tycktes många jobba vid gräns­polisen, antagligen i Kanada, iförda röda uniformsjackor och ridande på vackra hästar. Där satt vi på varsitt håll i Härnösand och drömde hjältedrömmar.

Det blev som det blev med hästarna och de röda jackorna. Men hjältinnor blev vi. I våra egna liv. Och mycket har handlat just om modet att skapa sitt liv och lära sig att sätta gränser. Det är inte så självklart.

Särskilt inte för oss. Att vara högkänslig behöver inte betyda att man är dålig på att sätta gränser. Men risken finns. Det vet vi av egen erfarenhet.

Vi har legat där som våta fläckar och känt att andra människor bara har kört rakt in i våra privata inre trädgårdar. Vi har ägnat oceaner av tid åt att grubbla över känslosignaler från omgivningen som bara har sköljt över oss som flodvågor. Vi har dragit kallsup efter kallsup av störande, irriterande, outtalade budskap och nästan drunknat i andras känslor också.

Förutom i våra egna.

Vi har förtvivlat försökt rätta in oss efter andras normer trots att de skavt. »Det måste ju vara de som Prolog

9

har rätt, det är något fel på mig«, har vi sagt och ibland försökt anpassa oss till döds. Men genom åren har vi lärt oss att gränserna sätts inifrån, inte utifrån. Det är vi själva som måste skydda vårt livs vackra, växande träd­gård. Mer burdust uttryckt av humortidskriften Blandaren: »Stå på dig, annars gör någon annan det.« Och något mer finkänsligt formu­lerat av Eleanor Roosevelt: »Ingen kan få dig att känna dig underlägsen, utan ditt eget samtycke.« Vi är inga forskare eller psykologer, men vi är över­levare, genom­levare. Och vi tror att det finns många orsaker till att vi som känner mycket och djupt och tar in fler intryck än de flesta har så svårt att sätta gränser.

Vi önskar att vi kunde säga att hokus pokus så lärde vi oss det här med gränser och nu är allt frid och fröjd, men nej, så är det inte. Vi tappar fortfarande bort oss ibland. I känslosvall, i stress och när människor ibland med stora, bestämda kliv kliver rakt in, utan att knacka på dörren.

Vi snubblar och famlar och ibland trillar vi dit rätt rejält, men vi har trots allt blivit mycket bättre på att både säga nej och att säga ja. Vi har tränat vår förmåga att bygga staket och känner oss numera rätt trygga i att både stänga och öppna grindar.

Vi har hittat tillbaka till delar av oss själva som vi under långa tider gömde undan och känner en stilla 10 Drunkna inte i andras känslor

tillfredsställelse i att leva alldeles autentiska liv. Vi är vi, kantstötta och operfekta och alldeles knasiga och underbara och det är bra så. ### Doris och Maggan

Prolog 11

Det här menar vi när vi talar om gränser

• Du ska kunna skydda ditt eget inre, inte låta andra klampa in och trampa på din själ.

• Du ska inte ständigt behöva bli förvirrad av intryck från andra utan kunna höra din egen röst, veta vad du vill och vad du själv tycker.

• Du ska inte bli invaderad känslomässigt av andras signaler, utan ha lugn och ro »hemma hos dig«.

• Du ska kunna välja vem du bjuder in att komma dig närmare in på livet och vilka du vill hålla lite mer på avstånd.

• Du ska sätta gränser för vad du vill göra.

• Du ska sätta gränser för vad du orkar, utan att jämföra dig med andra.

• Du ska vid behov kunna upprätta tillfälliga gränser mot intryck och stämningar som stör ditt lugn.

• Du ska skydda dig mot andra som vill utnyttja din förmåga till empati och medkänsla.

• Du ska respektera andras gränser och inte förmätet tro att du vet bäst och har ansvar för deras liv.

• Dina gränser ska vara realistiska och verklighetsförankrade.

12

Gräns, skiljelinje mellan t.ex. fastigheter, kommuner, län och stater. Folkrättsligt är gräns den linje som anger det område inom vilket en stat i princip har oinskränkt makt. ur nationalencyklopedin

»Högkänslighet är ett medfött personlighets­drag som 15–20 procent av befolkningen har. Man är känslig för stämningar och tar in alla intryck.

Det är som en app i en mobil som hela tiden lagrar information och drar batteri.« norska prinsessan märtha louise, som själv konstaterat att hon är en högkänslig person, i en intervju i tvprogrammet »skavlan«

Kapitel 1

Om konsten att kunna visa sitt rätta jag utan att bli sönder­mosad Förr var det en omöjlig dröm för oss att kunna leva äkta och fullt ut mitt i världen. Vi gömde oss, mörkade vår högkänsliga begåvning och trasslade till det alldeles oerhört.

Sedan lärde vi oss att det är vi som måste sätta gränser.

Du sätter gränserna du har rätt till gränser. För att skydda din tid,

din energi. För att kunna leva det liv du vill, utnyttja din begåvning och blomstra.

Gränser är att välja. Välja vem och vad du släpper in i ditt liv. Vad du väljer att ägna din tid och din energi åt. Men – och det är viktigt att komma ihåg – alla andra har samma rätt att sätta gränser i sina liv. Vi är människor, vi hör ihop, vi behöver varandra – men vi behöver också vår integritet, veta var vi börjar och slutar. Ta ansvar för vårt eget område, för vårt liv. Du bestämmer själv dina gränser. Valet behöver inte stå mellan att stänga ute alla andra och sitta ensam och huka bakom betongmurar eller att tvärtom släppa in alla andra hela tiden och känna sig nertrampad.

Det gäller att hitta en balans. Att klart och tydligt säga NEJ till vissa saker för att säga ett klart och tydligt JA till andra. Du kan inte leva utan gränser. Tänk dig om din kropp inte skulle ha huden som gräns – du skulle inte överleva en sekund.

Och gränserna behövs för att både du själv och din omgivning ska veta vem du är. Du behöver ha Om konsten att kunna visa sitt rätta jag … 17

egna gränser, vara tydlig, för att kunna höra ihop med andra på djupet.

Där går en del av oss vilse. Vi tror att om vi inte visar några tydliga gränser, om vi alltid är »snälla« och säger ja, ja, ja. Om vi låter våra liv rotera runt vad andra behöver och vad de vill ha, så ska vi bli älskade och få vara med och svepas in i den djupa gemenskapen vi längtar så innerligt efter. Men resultatet blir tvärtom. Det är svårt att älska en otydlig skugga av en människa, det är svårt att odla en djup vänskap med någon som alltid gömmer sitt verkliga jag.

Tydliga gränser gör oss kanske lite obekvämare för omgivningen, men de gör oss också möjliga att älska på allvar. Det är den svåra ekvation vi måste lösa – att hitta naturliga gränser som skyddar vårt inre men samtidigt inte stänger ute alla andra människor.

Du sätter gränser varje dag – eller låter bli att sätta dem. Och vilket du än gör påverkar det ditt liv.

Antagligen finns det områden där du har natur­ liga gränser och naturlig integritet. Medan du i andra delar av ditt liv saknar gränser eller tvärtom har stängt in dig och förminskat ditt område genom starka ogenomträngliga försvar.

Du säger nej tack till telefonförsäljaren utan att 18 Drunkna inte i andras känslor

ens fundera över det. Men blir kallsvettig när du ska försöka avsluta telefonsamtalet med din väninna som redan har talat i 45 minuter om hur eländigt hennes kärleksliv är. Du kan hur enkelt som helst berätta för din partner precis vad du känner. Men spelar en duktig-roll hela tiden på jobbet och skulle hellre dö än be om hjälp av dina kollegor.

Vilka gränser, vilka väggar i ditt livs hus, fungerar bra? Vilka behöver rivas eller flyttas för att de begränsar dig? Och vilka väggar behöver byggas till eller förstärkas? Det är ett hantverksjobb som inte ens Martin Timell skulle klara på en timme. Det kräver planering, översyn, hårt arbete och ibland måste man riva och börja om igen. ###

Om konsten att kunna visa sitt rätta jag … 19

MAGGAN

Fångad av en skuldvind jag minns i min ungdom hur jag ville vara snäll mot

en person som verkade så ensam. »Kom och hälsa på och drick kaffe någon gång«, sa jag. Och blev sedan helt paralyserad när den andra kom inte bara en gång utan två och tre och varje vecka och nästa vecka och nästa vecka igen.

Sa jag ifrån? Nej. I stället ändrade jag hela mitt liv för att slippa besök, vågade inte stanna hemma, åkte ut och körde bil planlöst tills det blev sent. Jag kände mig fångad, instängd, helt utelämnad åt den andras behov av social gemenskap – som var oändligt mycket större än mitt eget.

Jag fick ångest, jag blev skräck­slagen, jag kände mig helt hjälplös – för det var ju jag som hade bjudit in från första början. Jag målade in mig i ett känslomässigt hörn. Säga ifrån? Nej, men usch, jag ville ju vara den übersnälla, förstående.

Sedan dess har jag lärt mig en hel del, men fortfarande finns det situationer då jag har så svårt att sätta gränser, ofta mot personer som jag uppfattar som extra behövande. Och det är ju kanske bara jag som ser Om konsten att kunna visa sitt rätta jag … 21

behoven. Men numera vet jag att jag varken kan eller orkar ta hand om alla och att jag dessutom aldrig kan mätta andras hunger efter gemenskap och trygghet och harmoni. ###

22 Drunkna inte i andras känslor

13 orsaker till att vi som högkänsliga behöver lära oss sätta tydliga gränser Där andra har en stilla flytande flod eller en porlande bäck, kan vi sköljas över av ett Niagarafall av intryck.

1. Vi har ett större inflöde av intryck än andra.

2. Vi har lätt att blanda ihop egna och andras känslor. Vi tar

in andras ledsenhet, vrede eller oro. Och hur sätter man en gräns innan man lärt sig att sortera och reda ut vad som hör till mig själv och vad som faktiskt hör hemma hos andra? Eftersom vi så tydligt avläser andras signaler finns en risk att vi blandar ihop oss och dem. Det är en läxa att träna på: »Jag är inte du.

Du är inte jag. Mellan oss går en gräns.« Och vi måste lära oss att stanna upp och identifiera vad vi känner. Våga tänka tanken: »Känslan jag kän­ner som oro i min mage kanske inte alls är min egen. Jag kan ha blivit smittad av någon annans känsla.« Vi måste lära oss att skilja på våra egna känslor, som är vårt ansvar, och andras känslor, som hör hemma hos dem.

Om konsten att kunna visa sitt rätta jag … 23

Att känna med någon är något helt annat än att ta över en annans känsla. Det är sånt vi behöver lära oss. Sortera, städa, rensa i röran.

3. Vi backar ofta för snabbt när vi avläser andras reakt­ioner.

Det kan gå på en millisekund. Vi avläser ett kanske helt outtalat motstånd, ett missnöje hos den andra och plötsligt står vi där och säger »Ja visst«, när vi egent­ligen vill säga »Nej, absolut inte«.

Det är därför vi behöver träna, träna, träna på att sätta gränser. Det är inte alls omöjligt, men det kräver arbete, envishet och att orka misslyckas och ändå gå vidare. Gång på gång.

Vi fattar inte att det är vårt eget ansvar att sätta gränser och att de måste markeras tydligt.

Vi vill så gärna att andra ska förstå var våra gränser går utan att vi behöver säga till. Vi vill så gärna slippa markera gränser – usch, det verkar ju så ovänligt – utan vill att andra ska förstå oss ändå. Vi själva uppfattar direkt om någon annan vill vara i fred, behöver prata eller har tankarna på annat håll.

Men alla runt omkring oss gör inte det, uppfattar inte våra subtila signaler. Det är då vi irriterat frågar oss: »Men varför förstår de inte att jag inte har 4. Vi förstår ofta inte att det är vi som sätter gränserna.

24 Drunkna inte i andras känslor

tid att prata just nu?« Eller: »Är hon dum i huvudet?

Jag drog ju på mitt ja, då måste hon ju fatta att jag egentligen inte vill.« Vi måste lära oss att sätta upp klara, tydliga gränser.

5. Vi är rädda. Vi är rädda för att bli utstötta, utnyttjade och lurade. Vi tror att andra ska bli arga på oss, att vi ska bli ensamma och inte bli sedda. Att vi inte har rätt att självklart ta plats.

En del av oss är rädda för att inte bli sedda som snälla, vi har svårt att ta konflikter och vill att alla ska tycka om oss. Vi är rädda för att känna skuld för att vi inte har hjälpt andra. De andra kommer gå under om inte vi tar hand om dem och då kommer det vara vårt fel och den skulden orkar vi inte bära.

6. Vi tänker noll eller allt. Vi

tenderar att tänka allt eller inget. Antingen stänger vi andra ute helt och hållet eller så lägger vi oss platta och låter andra köra över oss. Att det kan finnas något mellanläge har vi liksom inte tänkt på. Vi inser inte att vi har rätten att vara flexibla. Har man sagt ja till något kan man faktiskt ändra sig till nej. Gränser ska vara flexibla.

Ibland behövs en Berlinmur, ibland räcker det med ett lågt trästaket.

Om konsten att kunna visa sitt rätta jag … 25

En del av oss har levt i åratal bakom tjocka murar för att skydda oss själva, andra har levt utan gränser. Vi behöver se möjligheterna till olika sorters gränser och vi ofta be­höver lära oss att göra. hitta mellanlägen. Allt är Du gör jobb andra lovat inte eller vitt.medlaren Det gäller inte 100 procent eller 0.

Du ärsvart den ständiga och fixaren.

Valet står inte mellan Berlinmur eller fritt fram.

Du smittas av andras känslor.

Du attolika sättalägen stoppoch för ditt har Detsvårt finns olikagrubblande. tillfällen. Det kanDu svårt attsmå­ sägatrist, nej. inte eldigt dramatiskt. Men skehar låter lite ibland kan vi som känner mycket och intensivt må KÄNNER DU IGEN DIG? Att sätta kloka gränser är något alla bra av en rejäl dos lagom. behöver kunna. Men kanske speciellt om du är högkänslig eller sensitivt begåvad. De många intrycken 7. Vi tar inte alltid vår begåvning på allvar. Att vara hög­ och känslorna kan få dig att antingen bygga för höga känslig är eneller gåvariva som delar och bli med ungefär 20 proskyddsmurar allavistaket en kameleont centständigt av alla anpassar människor.

Ganska många. Var femte. som sig efter omgivningen.

20 nya pro­bok centger är Maggan fortfarande en minoritet.

För de Men I sin Hägglund och Doris Dahlin goda råd och praktiska redskap till begrepp. alla oss som flesta är hög­ käns­ lighet ett ganska okänt längtar eftermåste att vara själva mittoch ibland alla andra utan Därför vi oss sätta gränser självklart stå för att bli »mosade« av vår omgivning. att »Så här är jag, jag inbillar mig inte, jag hittar inte

UPPFÖLJAREN TILL STORSÄLJAREN

Drunkna inte i dina känslor!

på, jag är inte överkänslig – men jag har en särskild företagskonsult och författare. På Libris sensitiv begåvning«. har hon tidigare gett ut I väntan på besked tillsammans Och vi måste också acceptera och respektera att med Per-Erik Åström. alla andra inte delar vår högkänslighet.

MAGGAN HÄGGLUND är frilansjournalist. På Libris har DORIS DAHLIN är

hon tidigare gett ut Njutningsparadoxen och Det kommer 8. Vi att gåkänner över. rätt men tolkar fel. Många av oss avläser käns­-

lor och stämningar i omgivningen korrekt. Men sedan slirar vi när vi börjar tolka det vi har känt in. Och 26 Drunkna inte i andras känslor