I samma serie: Jul i Stora Skogen
Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm rabensjogren.se © Text: Ulf Stark © Bild: Eva Eriksson Redaktör: Birgitta Westin Formgivare: Pia Hinnerud Tryckt Slovenien 2015 ISBN 978-91-29-69577-9 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Ulf Stark & Eva Eriksson
Sommar i Stora Skogen
ÅRETS FÖRSTA MYGGBETT
Tomten Vrese sitter på en pall utanför den gamla hundkojan som han har gjort om till sin egen stuga med spis, säng, trasmatta och allt. Den är inte stor, men alldeles lagom för en hustomte. Han har tagit av sej strumporna och skorna. För idag skiner solen. Vrese njuter av sin frukostgröt. Han andas in den söta doften från syrenbersån och tittar på en mygga, som går runt på hans fot och letar efter ett bra ställe att sticka. – Leta du lilla mygga, säger han.
7
En sådan härlig morgon är det, att han glömmer bort att vara vresig, som hustomtar ska. Han till och med gnolar så smått. – Håhå, hoho, humhum, gnolar han. Hans vän humlan tar sej en flygtur för att se vilka blommor som har slagit ut. Den gör en sväng över nässlorna vid svinstian. Snart är det dags att ge sej av och skaffa ett alldeles eget bo, tänker humlan. Varje gång som den säger något om att flytta grymtar Vrese att det är på tok för tidigt. – Vad tänker du på, din kottskalle? Det finns inte tillräckligt med blommor än, säger han. Du kommer att svälta. Så suckar Vrese: – Nej, jag får allt stå ut med dej ett tag till, ditt elände! Humlan ser på tomten från luften och tänker hur ska jag ha hjärta att lämna det gamla surkartet? Han räddade mitt liv en gång. Jag vill inte göra honom illa. Just då ropar Vrese: AJ!
8
9
Han har fått årets första myggbett. Och han vet vad som gäller: Då är det dags för hustomtar att göra den stora Nubörjar-sommaren-städningen. Myggan på foten bli allt fetare och rödare. Snart ser bakkroppen ut som en liten tomteluva. Men Vrese slår inte ihjäl den. För tomtar ska se till att alla djur har det bra. Också dom som sticks. Han fräser bara: – Lär dej att äta gröt! Och så tänker han på allt som ska göras. När han kommer in i stora huset öppnar Vrese fönstret på vid gavel och vädrar ut vintern. Han skakar lakan och kuddar och skurar golvet med tallbarrssåpa. Han dammar bröllopsfotot som står på byrån. Och begraver alla flugor som har dött under vintern.
10
Så har han gjort varje år – och det är många – sedan familjen som bodde i huset flyttade. Det doftar gott och rent. Ändå måste han klaga, bara för att så ska vara. – Slita och släpa, aldrig är det annat, muttrar han medan han polerar den tunga mässingsklockan som hänger i hallen. Den som frun i huset brukade plinga i på den gamla tiden, då barnen skulle komma och äta. När han är klar ger han den en prövande knuff med kvasten. DÅNG! låter den, precis som den ska. Då är det som om det tomma huset väcks till liv igen. Han hör pojkens och flickans glada rop och fötterna som smattrar mot golvet. Han hör pappans och mammans röster. Hunden som skäller. Hönsen som kacklar på gården. Och grisen som grymtar. Precis som det var en gång. Han är så inne i sina minnen att han – när han väl är klar med städningen – sätter sej på en stubbe och skär en sälgpipa. En extra fin, med sex hål på ovansidan och ett undertill så att man ska kunna spela på den, precis som på en riktig flöjt.
11
– Pojken, ropar han. Men pojken är inte längre där. Det har han inte varit på många, många år. När Vrese vaknar ur sina minnen blir han generad. Han sätter pipan till munnen och blåser så hårt han kan. – Hur lät det? frågar han humlan. – Inget vidare, säger humlan. – Så illa var det väl ändå inte? – Jo. Hemskt, brummar humlan. Då blir Vrese sur. – Vad vet du om musik? Du kan lika gärna flytta, ryter han. – Det ska jag också. I morgon, säger humlan. Vrese lägger sälgpipan i pojkens rum och bestämmer sej för att glömma bort den.
12
Luften är full av fågelkvitter. Hos kaninfamiljen är det full fart när kaninbarnen provsmakar växterna som farfar plockat. Skägglaven får dem att skratta, skutta runt och leka tomte. De minns hur roligt det var att fira jul med Vrese, den gamla gårdstomten. Kain vill veta när det blir jul igen. Kaninmamma säger att det dröjer, men hon har hört om nåt som kallas midsommar. En fest som på julen fast nu på sommaren. Har man julgran? undrar ungarna. Dansar man och har hatt? Uggla, som vet, säger att midsommaren är så full av trolldom och kärlek att man måste passa sej! Men att en del leker och dansar, några gifter sej och somliga har hatt. Det blir en förtrollad midsommar, med både bröllop och fest. Men dessförinnan drar en storm in över Stora Skogen. Alla djuren måste fly för livet. Bara Vrese kan rädda dem …
Ulf Stark och Eva Eriksson lindar av saga en midsommarkrans och skapar en mycket vacker och underbart rolig berättelse full av kärlek. Sommar i Stora Skogen är uppföljare till Jul i Stora Skogen, läst och älskad av många. I S B N 978-91-29-69577-9
9
789129 695779