__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

nyttan med folklig bildning


Nyttan med folklig bildning En studie av kapitalformer i folkbildande verksamhet

Bernt Gustavsson & Matilda Wiklund (red.)

nordic academic press


Forskningsprojektet ”Folkbildningens samhällsnytta” är finansierat av Vetenskaps­rådet och utgivningen av denna bok har skett med stöd av Stockholms Arbetare­institutsförening och Carl Cederblads minnesfond.

Kopiering eller annat mångfaldigande av denna inlaga kräver förlagets särskilda tillstånd.

Nordic Academic Press Box 1206 221 05 Lund www.nordicacademicpress.com

© Nordic Academic Press och författarna 2013 Sättning: Karin Österlund Omslag: Per Idborg Omslagsbild: Per-Ola Jansson Tryck: ScandBook, Falun 2013 ISBN 978-91-87351-14-3


Innehåll 1. Inledning

7

Folkbildning och samhällsnytta

Bernt Gustavsson

2. Bildningens och nyttans förändringar Bernt Gustavsson

12

3. Att bilda ett folk Henrik Nordvall

34

4. Folkbildning och Bourdieus kapitalformer Jan-Magnus Enelo

62

5. Ett samhällsekonomiskt perspektiv Agneta Gustafson

81

6. Studiecirklar och socialt kapital Cecilia Arensmeier

113

7. Folkbildningens mediala kapital Matilda Wiklund

148

8. Värdeskapande i folkhögskolans undervisning

176

Didaktiska reflektioner

Sam Paldanius

9. Folkbildning och hälsokapital Bosse Jonsson & Jan-Magnus Enelo

234


10. Mobil telefoni och teknologi

Gränssnitt i folkbildning

Gunnel Andersdotter & Catarina Schmidt

11. Avslutande reflektioner

Folkbildning, nytta och kapitalformer

Bernt Gustavsson

249

276

Appendix 281 Metod fĂśr studierna i kapitel 5 och 6

Om fĂśrfattarna

286


kapitel 1

Inledning Folkbildning och samhällsnytta Bernt Gustavsson

Den här boken är ett resultat av ett flerårigt forskningsprojekt med namnet ”Folkbildningens samhällsnytta”. Det problem som ligger till grund för projektet är vilken slags nytta som genereras av och i folkbildande verksamhet. Under lång tid i historien har bildning och nytta setts som två motsatta och ibland varandra uteslutande begrepp. Så menar vi att det inte är längre. Den motsättningen utgår från två olika idétraditioner, upplysningen och nyhumanismen, som växte fram under slutet av 1700-talet och som ligger till grund för svensk folkbildningstradition. Upplysningens företrädare hävdade att samhällets framåtskridande sker genom vetenskaplig, teknisk och ekonomisk utveckling. Arbete och produktion ligger till grund för nytta och framåtskridande. Företrädare för den nyhumanistiska tradition i vilken begreppet bildning växte fram opponerade sig mot den snäva nyttans instrumentella värde och hävdade människans och kunskapens egenvärde, oavsett nytta eller ekonomisk avkastning. Bildning sågs då som den enskilda människans rätt att personligt utveckla sig själv, oberoende av all nyttohänsyn. Upplysning kom att stå i motsättning till bildning, som alltmer kom att länkas till humaniora och humanism. I den fortsatta utvecklingen kom nytta, ekonomi och produktion att stå för upplysning, medan bildning blev en individuell, personlig angelägenhet, utanför den hårda upplysningens värld, en uppdelning som kom att känneteckna den industriella epoken. I den svenska folkbildningstraditionen kom upplysning och medborgarbildning att utgöra en tradition och 7


ny t tan med folklig bildning

nyhumanistis­k personlighetsbildning en annan. Dess främsta särmärke är ett tänkande som utgår från Kant som förenade upplysning och humanism i sin filosofi. Individ och kollektiv, människa och samhälle hänger alltid samman i dessa traditioner. På det sättet har bildning tjänat som en korrigering av en alltför starkt orienterad upplysning som premierar ekonomisk, teknisk och vetenskaplig inriktning. I perioder av stark modernisering minskar betydelsen av bildning i samhällsutvecklingen. Det hänger samman med synen på nytta som knuten till effektiv utveckling, vilken utelämnar andra former av nytta och den mjuka upplysningens värden. Detta har i medias och informationens tidsålder förändrats, varför den starka motsättningen mellan bildning och nytta till stora delar kan anses passerad. Under 1960-talet under de så kallade ekonomiska rekordåren, samtidigt som utbildningssystemet svällde kvantitativt, närmast avskaffades bildningsbegreppet i skol- och utbildningssystem. Kritiken mot ett inåtvänt bildningsideal, som betonade människans förädling utifrån en aristokratisk och klassisk måttstock, blev allt kraftfullare. I kölvattnet av det gjordes flera försök att förnya bildningstanken av kritiker som påpekade att något saknades i den ensidiga effektiviteten. Kritikerna menade att människan höll på att bli en kugge i samhällsmaskinen och försvinna i systemets effektiva utveckling. Själva kunskapen ekonomiserades och blev till en vara på marknaden, likställd med information. När sociala och kulturella dimensioner visade sig ha bredare betydelse och även kopplingar till ekonomisk utveckling förändrades detta långsamt. När sjukskrivningstalen ökade på 1990-talet med utbrändhet och utmattning kunde det betecknas som ett ”humankapital som tagit slut”. Den ekonomiska teori som betraktar människan som ett investeringsobjekt och utbildning som investering i det humana kapitalet blev synlig på annat sätt. Det medförde att andra, sociala synsätt på kunskap och människa etablerades, för att vidga förståelsen av kunskap. Alltfler insåg att samhället gått in i en annan era, vilket gjort att begrepp som nytta och bildning förändrats och relationen mellan dem fått en ny mening. Det är denna nya mening vi sökt i det här projektet, att söka förstå nyttan i vidare mening med folkbildande verksamheter i ett nytt samhällstillstånd. 8


inledning

Folkbildningsverksamheten är knuten till staten genom en förordning om villkor för och fördelning av statsbidrag. Det är Folkbildningsrådet som är ansvarigt för att pröva frågor om bidrag. Dessutom erhåller folkhögskolor och studieförbund anslag från kommuner och landsting. Syftet med statsbidraget anges vara att stärka och utveckla demokratin, göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang, utjämna utbildningsklyftor, höja utbildnings- och bildningsnivån i samhället samt bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet. Därtill läggs särskilda motiv för statens stöd: alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen, det mångkulturella samhällets utmaningar, den demografiska utmaningen, det livslånga lärandet, kulturens utveckling för människor med funktionsnedsättning samt till sist bidra till folkhälsa, hållbar utveckling och global rättvisa. I folkbildningens tradition och ideal ska verksamheten vara ”fri och frivillig”. Det innebär människors frihet att delta och själva utforma verksamheten. Det förutsätter i sin tur att verksamheten bedrivs i det som brukar kallas ”det civila samhället”. Denna så kallade ideella sektor är en del av det civila samhället. Trots det har knytningen till staten varit stark under lång tid i folkbildningens historia, genom förordningar och statliga anslag. Ett sätt att delvis frigöra verksamheten från staten var upprättandet av ett Folkbildningsråd som angavs vara verksamhetens eget organ, sammansatt av dess organisationer. Genom kontroller och utvärderingar som garanterar statsanslagets rätta användning har under tiden från rådets tillkomst 1991 myndighetsfunktionerna stärkts. Därigenom kan vi säga att verksamheten bedrivs i ett gränsland mellan staten och det civila samhället. I själva grundtanken om fri- och frivillighet ingår att verksamheten inte bara är fri från staten utan även från marknaden. Vi kan genom verksamheter som inte bedrivs genom statliga anslag se att marknadsberoendet också ökar.

Artiklarna De olika formerna av kapital är i bokens artiklar empiriskt undersökta. För den ekonomiska undersökningen svarar Agneta Gustafson som är företagsekonom och för den om socialt kapital statsvetare 9


ny t tan med folklig bildning

Cecilia Arensmeier. Undersökningen om hur institutionellt kapital alstras görs av Sam Paldanius som forskar inom det vuxenpedagogiska området. Om synen på folket skriver Henrik Nordvall som är forskare inom folkbildning och sociala rörelser. Artikeln om teknologiskt kapital är skriven av Gunnel Andersdotter, etnolog, och Catarina Schmidt, forskare inom området literacy. Artikeln om hälsokapital har skrivits av Bosse Jonsson, pedagog, och Jan-Magnus Enelo, som är sociolog och expert på den franske sociologen Bourdieus forskning. Det är också han som har skrivit om de olika kapitalformer som beskrivits av Bourdieu och som haft central betydelse för forskningsprojektet. Den undersökning som rör folkbildningens förekomst i media har skrivits av Matilda Wiklund, också hon peda­gogisk forskare. Den övergripande artikeln om bildning och nytta är skriven av mig, Bernt Gustavsson, som också har ansvarat för och lett forskningsprojektet.

Syftet med undersökningen De tankar som till stor del bestämt hur vi ska se på nyttan med utbildning i samhället idag, motiven för varför utbildning är bra och vilka funktioner den har är framställda av ekonomer som Milton Friedman och Gary Becker, vilka brukar räknas till den nyliberala skolbildningen. Deras grundtanke är att statens roll ska vara minimal och endast svara för försvar och ordningsmakt. Det innebär att den offentliga sektorn ska krympas och verksamheter som utbildning och vård marknadsanpassas. Bakom detta ligger en tanke om människan som en ekonomisk varelse som strävar efter sin egen nytta på marknaden. Man talar om gränsnytta, vilket innebär att människor gör sina val på marknaden genom att söka bästa vara för lägsta pris. Ett begrepp för den människosyn som ligger bakom en sådan tanke är ”den ekonomiska människan”, Economic Man, eller Homo Oeconomicus. Härigenom sker en ekonomisering av människa­n i politiken och när det tänkandet växer in i synen på utbildning grundläggs ett synsätt på utbildning som kallats ”Human Capital”, utbildning som investering i humant kapital. Människan ses som investeringsobjekt i ekonomisk mening. När vi utbildar oss investerar vi i oss själva. När individerna investerar i sig själva och 10


inledning

strävar efter sin egen nytta så blir det samlat till nytta för hela samhället. Kunskap ses då som en vara att köpa och sälja på marknaden. Det synsättet på utbildning har varit ledande för EU och OECD under de senaste decennierna. En återkommande kritik mot detta har varit att allt som rör humanism och demokrati har blivit alltmer underordnat och ekonomiska motiv alltför bestämmande. Detta kan vi se i de kodord som använts i det sammanhanget, såsom livslångt lärande, anställningsbarhet, evidensbaserad forskning och kvalitet, ord som är skapade i den policy som produceras av dessa organisationer. Det synsättet används idag i global skala, vilket innebär att utbildningssystemen inriktas alltmer mot nationell konkurrens. Den amerikanska filosofen Martha C. Nussbaum kallar detta för ”den tysta krisen”. Härmed blir de centrala globala problem som vi står inför underordnade i utbildning och skola. Som alternativ krävs att man räknar in mänsklig utveckling i bilden och förmår framställa medborgarskap och skolningen av demokratiska världsmedborgare som centrala moment i alla slag av utbildningar. En utgångspunkt för projektet har varit att både bildning och nytta har förändrats till sina innebörder. Bildning är idag något annat och mer än renodlad nyhumanistisk personlighetsbildning. Begreppet bildning förekommer i en rad olika versioner runtom i världen och är i en del former länkat till ekonomi och social utveckling. Nytta är något annat och mer än ekonomisk gränsnytta. Ekonomer som studerar sambandet mellan ekonomisk och social utveckling vidgar nyttan till att omfatta demokrati och mänskliga rättigheter, vilket innefattar utveckling av mänskliga förmågor. Det är denna vidgade förståelse av bildning och nytta vi utgått från i projektet. Genom att empiriskt studera hur olika former av kapital genereras i folkbildande verksamhet har syftet varit att söka se den samlade nyttan i ett sådant fördjupat perspektiv.

Referenser Andersson, Jenny (2009); The Library and the workshop: Social democracy and capitalism in the knowledge age. Stanford: Stanford University Press. Linder, Erik Hjalmar (1963); Bildning i tjugonde seklet. Stockholm: Natur och Kultur. Nussbaum, Martha C. (2010); Not for profit: why democracy needs the humanities. Princeton, N.J.: Princeton University Press.

11

Profile for Smakprov Media AB

9789187351143  

9789187351143  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded