Vi dyker ned i skärgårdens gömda
Låt ditt sparande bidra till en bättre värld.
Att välja fonder som arbetar mot specifika mål är ett bra sätt att påverka framtiden. Swedbank Humanfond placerar i företag som jobbar med miljö, mänskliga rättigheter, hjälpverksamhet och forskning. När du investerar i fonden ger du också en gåva – 2 procent av ditt sparande skänks till en organisation som du väljer. Med Humanfonden investerar du inte bara för och i framtiden. Du kan vara med och påverka den.
Historisk avkastning garanterar inte avkastning i framtiden. Värdet på fonden kan minska och öka kraftigt i värde och det är inte säkert att du får tillbaka alla pengar du satt in. Faktablad, informationsbroschyr och information om dina rättigheter finns på swedbankrobur.se
SKÄRGÅRDSSTIFTELSENS TIDNING STÅNGMÄRKET
kommer ut med fyra nummer om året. Den delas ut till alla Skärgårdsstiftelsens vänner och sprids också bland annat genom utskick till utvalda områden i och runt Stockholm.
Utgivare & ägare: Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län
Svensksundsvägen 5, 111 49 Stockholm
Tel 08-123 124 00, info@skargardsstiftelsen.se www.skargardsstiftelsen.se
Ansvarig utgivare: Skärgårdsstiftelsen
Redaktör/redaktion: Ulrika Palmblad-Wennergren, Sarah Anderin, Amelie Reuterskiöld, Karin Romdahl.
Innehåll #4/2025
4 AKTUELLT
Det här händer på Skärgårdsstiftelsen
6 VÅRA HUS MED MARK ISITT
Inpelning av dokumentärserie om våra historiska hus och byggnader
8 SKÄRGÅRDENS DOLDA VÄRLD
Vi tittar under ytan på Östersjöns vrakfynd
15 DETEKTIV UNDER YTAN
Marinarkeolog Jim Hansson berättar om sitt arbete
18 TRE FRÅGOR TILL VÅR VATTENFÖRVALTARE
Cecilia Wibjörn om bevarande av livet under ytan
20 SKÄR PÅ SKÄRGÅRDSVIS
Längdskidor på snötäckta isar
24 MÖT JORDBRUKAREN PÅ LIDÖ
Magnus Atte med familj driver jordbruket vidare
32 NÄTVERK
Berättelser ur sjöboden
Vänfrågor och adressändringar: info@skargardsstiftelsen.se, 08-123 124 00
Annonser: (bokning och material) Henrik Salén, 0706-18 61 61, henrik@batmedia.se
Formgivning: Romdahl Design. Omslag: foto Henrik Trygg. Tryck: Åtta.45. Upplaga: 19.000 ex. Papper: Edixion 100 g. Omslag Edixion 190 g.
NORDIC ECOLABEL
Skärgårdsstiftelsens ordförande Karin Fälldin tänder Kolmilan.
Kolmilan på Gålö tänd för tionde gången
Den 24 september tändes kolmilan på Gålö för tionde gången – en uppskattad tradition som lockar både lokalbor och besökare. På plats var Skärgårdsstiftelsens ordförande Karin Fälldin, som hade äran att tända milan. Den första kolmilan på Gålö restes 2006, och sedan dess har Skärgårdsstiftelsen levererat veden – i år helt från Gålö. Bakom arrangemanget står Gålö Gärsar, som med stort engagemang håller liv i det gamla hantverket att framställa träkol. Under de cirka tio dagar kolningen pågick var allmänheten välkommen att besöka platsen, följa arbetet och njuta av kolbullar, fika och gratis musikunderhållning.
Unikt skalbaggsfynd i Hammersta
När Skärgårdsstiftelsen den 27 augusti anordnade en naturvandring i Hammersta naturreservat berättade skalbaggeinventeraren Stanislav Snäll om ett ovanligt och fascinerande fynd – den extremt sällsynta skalbaggen Meliceria tragardhi. Den lilla klubbhornsbaggen, bara 2 millimeter lång, har inte setts i Sverige sedan 1997, och fyndet i Hammersta är det femte som någonsin gjorts i världen. Upptäckten visar på de höga naturvärden som finns i området och hur viktigt det är att bevara miljöer med gamla lövträd.
Skalbaggeinventerare Stanislav Snäll. Foto på skalbaggen Meliceria tragardhi: Stanislav Snäll.
Elever klipper vass för livet under ytan
VI HJÄLPER DIG MED: tvätt, mögelbehandling och impregnering av kapell, markiser, förtält, båtdynor, båtmattor samt reparationer, byte av blixtlås, rutor m.m
För mer information gå in på: www.nackakapelltvatt.se
Kontakta oss på telefon: 070-205 84 09
Ni hittar oss på Stenhuggarvägen 2 R, Saltsjö-Boo Kummelbergets Industriområde
18_Nackakapell_PB1303.indd 1
18_Nackakapell_PB1303.indd 1
Ett naturligt val
Tillsammans med Skärgårdsstiftelsens vattenför valtare Cecilia Wibjörn har elever från Midsommarkransens gymnasium deltagit i praktiskt naturvårdsarbete i Gålö naturreservat. Genom att klippa vass i en kustnära vik öppnades vattenytan upp, vilket gynnar fiskar och växter i de grunda miljöerna. När vassen klipps medan den är grön förs näringen bort från vattnet, vilket bidrar till att minska övergödning och stärka den biologiska mångfalden.
Årets vänavgift 2026
Stort tack till alla Skärgårdsvänner för ert stöd under 2025! Vi hoppas att du vill fortsätta stödja oss även kommande år. Under december landar inbetalningsavin med vänavgiften för 2026 i din brevlåda.
Mina sidor
Som Skärgårdsvän kan du nu enkelt adressändra och uppdatera dina kontakt och betalningsuppgifter. Logga in och håll dina uppgifter aktuella med bara några klick. www.skargardsstiftelsen.se/om skargardsstiftelsen/ mina sidor/
Flyers, foldrar, affischer, kuvert, visitkort, rollups, skyltar eller tidskrifter. Hos oss hittar du allt till ditt kontor, butik och marknadsföring.
Vi är landets första tryckeri att bli Svanencertifierade – med licensnr 0001.
Vi är det naturliga valet för alla som vill beställa närproducerade trycksaker tillverkade i Sverige.
08-553 348 00 I atta45.se
Annonsera i Stångmärket
Boka hos Henrik Salén 0706-18 61 61, henrik@batmedia.se
11:48:59
11:48:59
Elev från Midsommarkransens gymnasium.
VÅRA HUS med Mark Isitt
Skärgårdsstiftelsen spelar just nu in en kort dokumentärserie om våra historiska hus och byggnader. Under hösten har inspelningarna ägt rum på Utö, där bland annat värdshuset, Kvarnen och Lurgatan stått i fokus – och på Grinda, med sin spännande och omväxlande historia kring värdshuset. I vår följer en inspelning på Lidö och Fejan, där fler berättelser om Skärgårdsstiftelsens kulturarv och byggnads historia ska få liv framför kameran. Serien leds av arkitekturkritikern Mark Isitt som guidar oss genom skärgårdens hus, material och minnen. Under båtresan på väg hem från inspelningen passade vi på att ställa några frågor till Mark.
Vilken är din relation till skärgården i stort och till Stockholms skärgård, vad betyder den för dig?
Havet, öarna, båtarna, horisonten. Det är mitt liv. Jag är upp vuxen på Marstrand, långt ut i havsbandet, med en svensk mamma och en brittisk pappa. Jag inbillade mig ofta att den där lilla landremsan jag kunde se långt där borta, att det var Storbritannien, att jag en dag skulle segla dit själv, till mitt andra hemland. Men icke. Jag har faktiskt knappt satt min fot på en båt. Jag jobbade i och för sig som hamnvakt i flera somrar, men jag är i grund och botten en landkrabba. En utpräglad storstadsmänniska. Jag har nu bott i Köpenhamn i sex år och innan dess i Stockholm i 25 och innan dess i Göteborg i tio. Jag semestrar helst i metropoler. Och det är inte så konstigt, Marstrand är faktiskt också en stad, vi har Drottninggata och Kungsgata och Hamngata och Grand Hotell och rådhus. Så som svar på frågan, jag är en konstig mix av ytterligheter, är Kapten Haddock och Tintin på samma gång.
På kvarnens tak ser man långt! Skärgårdsstiftelsens Ulrika PalmbladWennergren och Amelie Reuterskiöld tillsammans med arkitekturkritikern Mark Isitt.
Skärgårdsstiftelsens fastighetsbestånd är ju enormt fascinerande. Där finns så mycket historia."
Hur kom det sig att du tackade ja till uppgiften att lyfta fram och skildra våra hus?
Skärgårdsstiftelsens fastighetsbestånd är ju enormt fascinerande. Där finns så mycket historia. Och visst, historia finns i nästan all arkitektur, även på fastlandet, men insatsen är ju tio gånger högre när man bygger i havsbandet. Om det ska vara värt allt slit, alla transporterna i stormar och horisontalregn, då måste slutresultatet bli något utöver det vanliga Ett sommarpalats som det på Grinda, till exempel, idag Grinda Wärdshus – det är ju svårt att fatta hur familjen Santesson kunde åstadkomma något så spektakulärt långt där ute. Den visionen, det modet, och inte minst den envisheten som måste ha krävts för att inte börja kompromissa, inte överge idén om ett putsat tegelhus där man annars förväntat sig en liten sjöbod –wow! För att inte tala om alla fyrarna, månghundraåriga ingenjörsunderverk
som gestaltats med en enorm omsorg, trots den ensliga placeringen. Eller kvarnen på Utö, från 1700-tal, mer maskin än byggnad – som att kliva in i ett urverk.
Finns det någon av våra byggnader eller byggnader som du är eller har varit extra nyfiken på?
Kvarnen på Utö. Definitivt. Bara tillkomsthistorien är ju fascinerande; i en tid av så kallade stolpkvarnar, då hela stora tunga kvarnhuset skulle rotera med vinden, så bygger man ute på Utö en ”Holländare”, en kvarn där bara själva hättan snurrar. Motsvarigheten idag hade väl varit att befolkningen på Utö haft iPhone medan resten av oss skickade röksignaler. Och att sedan få lov att kliva in i detta virrvarr av kugghjul och drev och växlar och kopplingar, det var utan tvekan en av mina största arkitektoniska upplevelser någonsin. Ingenjören bakom lär dessutom ha varit holländare; han kallades till Sverige och Utö för att bygga ett pumpsystem för gruvnäringen, men snodde liksom ihop det här smärre miraklet medan han ändå höll på. Jag tror han halshöggs strax därefter. Kanske var han för smart för sitt eget bästa.
Mark Isitt spanar in interiören på Grinda Värdshus.
"Utös kvarn är som att kliva in i ett urverk", säger Mark Isitt.
Henrik Santesson lät 1906–1908 uppföra ”Stenvillan”, ritad av arkitekt Ernst Stenhammar.
Mark och Amelie tillsammans med Hugo Hansson Pfister på Grinda Värdshus.
Skärgårdens dolda värld
TEXT Kalle Grahn FOTO Henrik Trygg
Halva vår skärgård ligger dold för blotta ögat där under ytan, men är öppen att upptäcka för den som vill och kan. Följ med gänget från Norrtälje dykarklubb på vrakdykning.
Det blåser upp till storm. Kapten Anton Herman Persson kämpar med att få den 28 meter långa, bångstyriga skonaren, Karin, in mot mer skyddade vattnen runt Arholma, när katastrofen slår till. Natten till lördagen den 21 oktober 1922 hör befolkningen i Simpnäs en kraftig detonation utifrån havet. I den hårda sjön går Karin på en mina och sjunker, bokstavligen som en sten, med hela lastutrymmet fullt med kalksten. Fem besättningsmän och Anton själv, försvinner i djupet.
Där ligger Karin än idag på cirka 20 meters djup, en av Östersjöns alla hemligheter i djupet. Osynlig för ögat, till skillnad mot de välfrekventerade gästhamnarna, den unika skärgårdsmiljön och allt det vi kan se och uppleva där. Men under ytan gömmer sig en annan värld, lika stor till ytan som den där ovanför vattenlinjen, en värld som allt för få tar chansen att upptäcka.
den halvöppna plastsnipan stampar i sjön utanför Simpnäsklubb, ganska precis på dagen 102 år efter Karins förlisning. Skärgården ligger öde, vinden river och det är senhöst – perfekta för-
Östersjöns kalla och bräckta vatten skyddar vrak från skeppsmask och förmultning, och låter dykare resa tillbaka i historien under ytan.
hållanden för vrakdykning, bortsett från vinden som gjort någon i sällskapet sjösjuk.
Jonas Eriksson rattar snipan mot dykplatsen. Han är båtägare och intresserad av det mesta inom dykning, han dyker gärna på vintern under isarna eller i vattenfyllda grottor. Som dykinstru ktör i Norrtälje dykklubb och med egen båt, besöker han ofta någon av alla de vrak som ligger gömda och förhållandevis välbevarade här i djupet.
– Vrakdykning är något speciellt, som att besöka en annan tid, en annan värld, säger Jonas. Han berättar vidare. Det är hela grejen med viktlösheten, ett besök i en annan värld. Man stänger ute vardagen och får vara ute i skärgården. En social upplevelse, som ger gemensamma minnen och äventyr. Det finns så många olika former av dykning. Västkusten med fiskar och krabbor, isdyk och grottor där man får lägga stort fokus på säkerhet, djupdyk och förstås vrak. Jag gillar hösten, ingen algblomning och i princip noll båttrafik.
Själv tänker jag på seriefiguren Tintin, på Enhörningens hemlighet och på kistor fyllda med guld och ädelstenar när vi pratar om vrakdykning.
östersjön är ett unikt hav. Den låga salthalten gör att skeppsmasken som lever i alla de stora haven inte finns i Östersjön. Djuret, som lever av att äta sig fram i sjunket timmer, förvandlar på andra platser ett sjunket träskepp till en skräphög med rester bestående av endast det som inte havet själv förstört eller masken kalasat i sig. I Östersjön överlever ett sjunket träskepp i århundraden. Även om det existerar andra platser i världen, som till exempel de stora sjöarna i Nordamerika, med liknande betingelser som i Östersjön, så blir det likväl en unik situation här, med så pass gamla men ändå välbehållna vrak. Vi känner alla till historien om skeppet Vasa från 1600-talet.
rent dyktekniskt så är vår skärgård relativt grund och lättillgänglig och många vrak ligger
på bara 20–30 meters djup. Ett djup som är fullt tillgängligt med vanlig sportdykarutrustning.
Det är förstås inte samma sikt i Östersjön som i andra delar av världen. Men när sommarens algblomning har lagt sig klarnar vattnet upp och för dykarna själva, med torrdräkter och flera lager kläder, så är hösten en fin tid för dykning då man inte behöver svettas bort när man befinner sig ovan ytan. På botten är det trots allt fyra grader året runt och det gäller att klä sig därefter. Lampor behöver man ha med sig ner oavsett årstid och tid på dygnet.
vraket av karin ligger utmärkt med en boj.
Den blå och vita flaggan hissas, Signalflagga A.
Den betyder att dykare befinner sig i vattnet och att båttrafik ska iaktta försiktighet, sänka farten och hålla avstånd. Flaggan används av både yrkesdykare och sportdykare.
Den ena efter den andra av de torrdräktsutrustade dykarna försvinner ner i djupet.
Det är förstås subjektivt vad man upplever där nere som dykare. Någon ser en hög med brä-
dor och blir aldrig riktigt intresserade av vrakdykning. En annan ser en frusen tidskapsel, ett däck som berättar en historia av tidens trampande av fötter, resterna av en hytt och en koj där en människa levt ett liv, berättar Magnus Hedenborg som dykt över hela världen.
sedan finns förstås det uppenbara. En antik lanterna som slocknat för alltid i samma stund som skeppet föll mot bottnen. Kanoner kan man se om det är ett gammalt krigsskepp.
Tågvirke, en ratt, klädespersedlar, flaskor, en skeppsklocka eller ett ankare som fallit till botten strax intill vraket.
Frestande kanske – ingen som kan se vad man håller på med – men det är strängt förbjudet att ta med saker upp från dessa vrak. Det fungerar lite som Allemansrätten; se och upplev, men inte störa eller förstöra.
Det är snabbt hänt att en dykplats blir förstörd av oseriösa dykare. Det har hänt. Men bland dykklubbarna håller man hårt på reglerna.
Vrakdykning är något speciellt, som att besöka en annan tid, en annan värld."
Vrakdykning handlar
förstås mycket om historien, lite som att utforska ruiner uppe på land."
Vissa dykplatser är stängda. Den mest omtalade är förstås Estonia. I dessa trakten ligger till exempel ett par ubåtar från världskrigen där dykförbud råder. Det finns också en handfull riksintressanta dykplatser som är stängda, med till exempel bronskanoner och annat som kan vara värdefullt på den svarta marknaden eller vrak som helt enkelt är allt för värdefullt utifrån ett arkeologiskt perspektiv för att tillåta dykning. Men på det stora hela är merparten av alla vrak i skärgården öppna för dykning. De flesta finns registrerade på Fornsök. Här kan man förutom positioner även ta del av historien om fartyget i fråga. Inte sällan spännande läsning, som den om Karin som gick på en mina och sjönk med man och allt.
En mina i Stockholms skärgård, hur kan det komma sig?
Försvarsmakten berättar att det under de båda världskrigen fälldes upp emot 165 000 minor i Östersjön och Västerhavet. Man bedömer att det kan finnas 40 000 minor kvar där ute och det sker än idag att gamla minor från denna tid driver iland eller hittas till havs.
Susanne Qvarfordt som också är med gänget från Norrtälje dykarklubb här ute idag, jobbar som marinbiolog och har dykningen som en del av sitt yrkesliv. Hon har bland annat varit inblandad i flera av Skärgårdsstiftelsens projekt. Där hon under ytan arbetat med att motverka ankringsskador på känsliga bottnar, återplanterat ålgräs och blåstång för att skapa biotoper där havets små livsviktiga innevånare kan hitta sig ett hem. Annars arbetar Susanne med inventeringar av bottenvegetation och miljöövervakning. Genom att följa och dokumentera en undervattensmiljö över tid kan man upptäcka förändringar i miljön och bidra med underlag för till exempel byggprojekt eller marina reservat.
– Vrakdykning handlar förstås mycket om historien, lite som att utforska ruiner uppe på land, berättar Susanne. Men för mig som marinbiolog är jag förstås intresserad av livet i havet. Tittar man närmare på en tångruska så myllrar det av liv, massor av smådjur. Just på vrak finns det ofta fisk, mindre som gömmer sig och hittar skydd och större som söker föda. Torsken gillar vrak.
Susanne Qvarfordt arbetar som marinbiolog och har varit inblandad i många av Skärgårdsstifelsens projekt.
Att börja dyka kan kännas som ett stort steg att ta. Men det finns faktiskt några vrak i skärgården som är tillgängliga även för snorklare. Vid Lidö finns det ett vrak som ligger helt i ytan. Ute vid Söderarm ligger ett vrak som kallas Storkyrka som är utmärkt som ett grund och är synligt från vattenytan. Det är ett gammalt segelfartyg som ligger på styrbordssidan där spanten bildar ett bågat tak där ljuset silar igenom, vilket kan föra tankarna till en kyrksal. Skärgårdsstiftelsen har också ett par snorkelleder på Björnö och Nåttarö. För en dykare är fördelarna med att dyka, bortom själva äventyret, självklara, vattenvana är något som alla som vistas i skärgården kan ha nytta av.
det blir ett strandhugg med grillad korv och efter lunch hinns det med ytterligare ett vrak.
Det är ungefär så en dag ser ut för en sportdykare. Det blir ett par dyk på någon timme eller så, sedan är det transporter och pill med utrustningen. Det blir mycket tid för snack över en kaffekopp eller två.
Det är spännande med vrak. Man kan rent av säga att vraken ligger tätt här ute. Kartsökningen på Fornsök eggar fantasin för den nyfikne inför allt det som gömmer sig i djupet.
men hur var det nu med Enhörningens hemlighet och skatterna i djupet? Ja, det har hittats en och annan ring av guld på svenska vrak. Men det är inga spanska guldgaljoner, fullastade med skatter från den nya världen som gömmer sig i vår skärgård. Det mesta här nere är skatter av arkeologisk natur, kunskap att ta till sig om en svunnen tid. En av de största skatterna som hittats i Östersjön är sannolikt en last med champagne. Världens äldsta och dyraste champagne hittades på ett vrak i Ålandshav. På ett djup av 50 meter är det konstant fyra grader och mörkt, en bra miljö att bevara champagne. Flaskorna lär betinga ett pris på en halv miljon kronor styck. Och hur smakar champagne som är 230 år gammal? Ek, tobak och vita russin, sägs det. En enormt söt champagne, det var så det skulle smaka på 1700-talet.
HITTA VRAKEN I SKÄRGÅRDEN
På Riksantikvarieämbetets sajt Fornsök kan du själv leta upp vrak och för den delen intressanta lämningar även på land. Besök app.raa.se/open/fornsok/
LÄR DIG DYKA
Att lära sig dyka gör man lämpligast genom någon av landets alla dykklubbar, där de flesta arrangerar kurser. Dykning är ju också något som kräver sällskap och nya vänner hittar du genom klubbarna som också arrangerar dykutflykter.
Kontakt Norrtälje dykarklubb: info@ndk.nu
Detektiv under ytan
I sitt yrke som marinarkeolog får
Jim Hansson gå på djupet, bokstavligen. Djupdykningar i dammiga arkiv och bland skepp som dolts på havets botten är hans vardag och passion. Hans forskning har lett till sensationella upptäckter som Vasas systerfartyg och Osmundvraket.
Jim började sportdyka under tidigt 1990-tal och har alltid varit fascinerad av historia. Men att han skulle bli marinarkeolog var inte självklart, även om han pysslade med amatörarkeologi på fritiden.
Hans yrkesbana startades som snickare och innebar bland annat ombyggnation av biblioteket på Södertörns folkhögskola. Det var också i skolans korridorer som han träffade på professorn som anade Jims glöd och peppade honom till att studera marinarkeologi.
Efter avslutad utbildning ringde Sjöhistoriska och idag, 19 år senare, är han fortfarande anställd på Statens
maritima och transporthistoriska museer och stormtrivs på jobbet.
Världens bästa jobb
Marinarkeologi är egentligen arkeologi under ytan, det handlar om att förstå sambanden av det som hittas och tolka det. Det gäller att upptäcka fynden, få upp dem ur havet och lägga pusslet för att kunna berätta historien bakom vraken, försvarsanläggningarna eller kulturlagren som hittats. Det är ett
detektivarbete att förstå vad det är fynden visar.
Det blir en hel del grävande i arkiv för att hitta skeppsloggar, gamla kartor och handskivna brev som kan förtydliga föremålen på botten. Marinarkeologer jobbar på liknande sätt som polisens brottsutredare, men tittar på och letar efter andra saker.
– Vi samarbetar ofta med polisen, marinen och kustbevakningen och har gemensamma övningar och lär av varandra, det blir en win-win, förklarar Jim.
Jim dyker i forskningssyfte för att leta reda på gömda historiska skepp som kan ge oss ledtrådar om livet förr i tiden. Men också när vattenområden ska exploateras, exempelvis vid muddring eller kabeldragning. Då är det hans uppgift att sondera botten efter kulturhistoriska värden innan exploateringen utförs.
Unika upptäckter
Det var under ett exploateringsdyk vid Stockholms kajer som stora krigsskepp uppdagades vilkte senare mynnade ut i det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Glömda flottan. Projektet är
TEXT Gunnika IsakssonLutteman
BILD Jim Hansson
Jim dokumenterar vraket Resande man.
inne på sitt sista år och utforskandet av Stockholms 500-åriga ”blåa” kulturarvs oskrivna historia har lotsat arkeologerna till unika fynd. Gustav II Adolfs första flaggskepp, som han som 17-åring seglade till hemliga bröllopsförhandlingar med sin gemål, är ett exempel. Vasas systerskepp Äpplet är ett annat. Upptäckten har kompletterat forskningen kring Vasaskeppet och anses vara en världssensation.
– Jag har världens ballaste och roligaste jobb, slår Jim fast som fortfarande, efter 35 år under ytan, älskar att dyka.
En stor del av yrket handlar också om att berätta den historia som de gömda vraken bär på, både för skolklasser, politiker och museibesökare. Ni som har besökt VRAK, ett av världens första marinarkeologiska museer i världen, och hört
Jim föreläsa om havets skatter. Ni vet att han kan konsten att fånga sin publik.
Jim är övertygad om att hans forskning inte bara ska hamna i en tråkig rapport, berättelsen behöver komma fram.
– Det som inte syns finns inte, botten har alltid varit en soptipp, men jag vill att folk ska förstå vilka spännande bortglömda historier som finns i djupet, säger Jim.
Orörd tidskapsel
Det kan börja med ett tips från en fiskare som hittat något märkligt, eller så har
Lejonet
från vraket Äpplet.
Jim och hans kollegor karterat botten med sidotittande ekolod i sitt sökande efter havets hemligheter. Fynden dokumenteras med tusentals bilder och det skapas 3D-modeller av vraken. Marinarkeologer har en fördel mot landbaserade arkeologer.
– Våra fyndplatser har oftast varit orörda sen skeppen förliste, det är som att glänta på dörren till det århundradet, berättar Jim.
Fyndplatser på land är ofta förstörda av bebyggelse, krig eller bränder. Dessutom är Östersjön ett av få ställen i världen som inte har skeppsmask, vilket gör att vraken här är synnerligen välbevarade.
Ibland är det bara ett plockepinn av brädor Jim ser när han dyker i Östersjöns kalla vatten. Men det gäller att se med nya ögon. Då kan det hända något storartat och spännande historier utvecklas.
Jim glömmer aldrig känslan när han upptäckte Äpplet utanför Vaxholm.
– Jag blir fan pirrig i magen som ett barn på julen, skrattar Jim, nåt sånt får man bara vara med om en gång i livet.
De letade efter konstruktionstimmer men fann de klassiska lejonskulpturerna.
Drivs av nyfikenhet
Ett annat slumpartat fynd som Jim varit med om är upptäckten av Osmundvraket. Ett unikt 1500-talsskepp med mytomspunnen last av osmundjärn som ger en nyckel till järnets historia. Han har också bäring på ytterligare ett 1500-talsvrak som han hoppas få utforska mer inom kort. Drömfyndet vore ett vikingaskepp och han har en idé om var han ska leta.
Jim beskriver lyriskt dykningen och tystnaden, att få komma ner till det okända. Det totala mörkret och upprymdheten när något tornar upp sig framför ögonen. – Det som driver mig är nyfikenhet och en upptäckarkänsla, menar Jim, och att det är väldigt roligt att berätta om det vi hittar.
Alla vrak har en egen historia och berättas det på rätt sätt blir det intressant och ger ringar på vattnet.
Vid frågor kontakta befälhavare
Erik Jansson Tel 073-600 54 89
Här kan du dyka på vrak i Stockholms skärgård
Sverige har en av världens generösaste fornminneslagar, där alla i princip får se men inte röra vraken. Dyk gärna och upplev dåtidens historia under ytan, men lämna vraken som du fann dem och ta inte med dig något hem.
Bodekull, från 1678 i Dalarödykpark, krävs att du dyker med en auktoriserad dykguide. Vrak i världsklass. Avancerad dykning. https://app.raa.se/open/ fornsok/lamning/41595271 e973 4b5bb6b5 bb608b6df590
Ingrid Horn, tysk ångare från 1917 som kolliderade i dimman. Avancerad dykning. https://app.raa.se/open/fornsok/ lamning/88af45e5 78fa 441e bc521744f7588295
Bodekull i 3Dmodell på Vrak museum of wrecks.
Björns vrak, 1700 talsvrak som står rakt upp på botten i grunt vatten. Lätt dykning. https://app.raa.se/open/fornsok/ lamning/b75edd24 6b11 4ca7 a7450db13a96c0fb
Hulda af Ven, tvåmastskonert från 1800 talet som kan liknas vid ett ”Kalle Anka vrak”. Fint vrakdyk. https://app.raa. se/open/fornsok/lamning/06a2711f1ae6 421c b42b 6ec156a0a842
Sappemeer, lastfartyg som gick på grund 1969. Fint och modernt vrak.
https://app.raa.se/open/fornsok/ lamning/6096c9b2 8cfe 491c bc8b507e4e689db1
Dalarö dykpark
Med auktoriserad guide kan du dyka på det välbevarade 1600 talsskeppet där två av tre master fortfarande står upp. dalarodykpark.com
Fornsök: Här finns alla kända lämningar registrerade. Perfekt om du vill upptäcka nya dykmål. https://app.raa.se/open/ fornsok/
Solcellsbatteri med Ö-drift
-Energilagring=längre kostnader -Ökad självförsörjning
-Backup vid strömavbrott -Effektoppskapning
PS. Vi har också solceller. DS. www.photonic.se info@photonic.se 08 - 28 05 91
Tre frågor till Cecilia Wibjörn, Skärgårdsstiftelsens vattenförvaltare
Varför är livet under ytan i Östersjön så unikt – och vad är det som gör våra undervattensmiljöer så känsliga?
Östersjön med sitt bräckta vatten (en blandning av sötvatten och saltare havsvatten – ju längre norrut i Östersjön du kommer desto mer utsötat blir vattnet) är unikt då du kan hitta sötvattensarter sida vid sida med marina arter.
Ett exempel är torsken som du hittar vid atlantkusten och gäddan som lever i insjöar. I Östersjön simmar båda dessa arter. Även om rov fisken har det tufft i Östersjön just nu.
Livet i Östersjön är utmanande delvis för att ingen av arterna är anpassade för salthalten. Arterna har ju anpassat sig över tid för att leva i det ena eller andra systemet. I Östersjön får en del av arterna kämpa hårt för att överleva salthalten och det kan ske på bekostnad av sin storlek som det är för blåmusslan som i Östersjön blir max 3 cm och på västkusten kan bli upp till 8–10 cm. Men det gör också att andra störningar kan bli en stressfaktor för mycket som t. ex. övergödning, grumling, kemiska föreningar, buller eller annat negativt.
Blåstången växer på hårda bottnar som sten, block och klippor. Den kan bli riktigt gammal och bildar skogar och är en konstant i ett annars ganska fattigt och ombytligt system. Den är också mat, hem och skydd till en rad olika organismer. Fisk kan lägga sin rom på tången och så länge du inte sliter loss stammen kan den växa vidare även om delar lossnar. Den kan även leva fritt och saknar då fästskiva. Blåstången har en väldigt häftig förökningscykel då plantorna synkroniserat släpper i väg ägg och spermier vid fullmåne i midsommartid.
1. 2. 3.
Vilken roll spelar växter som ålgräs och blåstång för att hela ekosystemet i skärgården ska fungera?
Både ålgräset och blåstången räknas som nyckelarter för Östersjön. Ålgräset är en kärlväxt som indikerar bra förhållanden då den behöver klart vatten. Den växer på mjuka bottnar och gillar sandiga miljöer. Den bildar gärna stora ängar och förutom att den är hem och mat till en rad organismer binder den botten med sitt rotsystem och är en kolsänka.
Vad kan vi som besöker eller bor i skärgården själva göra för att bidra till ett friskare hav och bevara det liv som finns under ytan?
Ju grundare och mer inneslutet ett system är desto mer påverkas och störs systemet av oss människor. Till exempel grumlar och bullrar en motor mer ju grundare det är. Tillsammans får vi vara rädd om vårt gemensamma hav!
• Undvik att köra igenom grunda områden med båt om du inte måste.
• Ankra gärna djupare än 6 meter och undvik att släpa ankaret, backa hellre och lyft ankaret rakt upp.
• Om det finns en angöringsboj så nyttja den före ankring.
• Kissa på land i stället för i vattnet.
• Använd inte starka kemikalier och måla giftfritt på din båtbotten eller välj färgfritt.
• Använd bra material som inte vittrar sönder och bidrar till mikro-plast och byt ut i tid.
• Töm din septiktank på anvisad plats och ta helst med soporna till fastlandet.
• Respektera fågelskydds- och fiskfredningsområden.
Nytt enskilt avlopp i skärgården?
info@modernaavlopp.se skärgården?
08-410 79 411
Moderna avlopp hjälper dig hela vägen - från rådgivning till färdig installation av din Biokube 08-410 79 411
info@modernaavlopp.se
Moderna avlopp hjälper dig hela vägen - från rådgivning till färdig installation av din Biokube
Nät med flöten av ihoprullad näver. I Stockholms skärgård kallades ett sådant flöte för pollra.
Gamla fiskenät hänger i sjöboden. Men vad kallas flötena? Och hur gjordes sänkena?
TEXT OCH FOTO Carina Lernhagen Matz
Minns mina etnologistudier på universitetet och benämningen pollra för flötet på gamla fiskenät. Flötet bestod av ihoprullad näver och hade sådan bärkraft att det höll nätet upprätt. Men ordet pollra? Mindes jag rätt?
Jag slog i all upptänklig äldre skärgårdslitteratur och googlade såklart. Men inget belägg, ingen ledtråd. Tog då kontakt med Lars Westerberg, ordförande i Stiftelsen Skärgårdsmuseet i Stavsnäs med rötter i Stockholms skärgård. Han kunde bekräfta.
”Jag är uppfödd med näverpollror på näten!” berättade Lars glatt. Han hade till och med hittat belägg för ordet i Svenskt dialektlexikon, som numera finns digitalt. Ur egen erfarenhet ger han följande beskrivning:
”Den första pollran på ett nät heter ändpollra och sitter innanför smältan, det vill säga öglan man gör fast i en våle (vakare) eller trär igenom nätstickan för nästa nät när man lägger en lana – det vill säga när man binder ihop fler nät i en hel rad.”
NÄTVERK
lars minns en historia från hans farfars far, Jan Fredric Westerberg (1801–1874). Han var fiskare åt fideikommisset Sundby på Ornö och bodde då med sin familj på ”Fiskars” ett gammalt torp vid Sundbymaren.
”En dag hade någon stulit nät från farfarsfar. Han och förvaltaren begav sig till den misstänkte som sa att det visst var hans nät som hängde i gistgården. Då bad farfarsfar honom att veckla ut den tredje pollran från ändpollran, för där inne skulle det finnas ett brännmärke i nävern för Sundby gård som farfarsfar satt dit för säkerhets skull. När nävern sakta rullades upp var saken helt klar!”
I nederkant på gamla nät fanns sänken gjorda som små paket runt en sten. Nävern syddes ihop för att hålla stenen på plats. Tekniken är gammal, åtmins tone sen medeltid.
på regalskeppet vasa har arkeologerna funnit både pollror (fast det står flöten i föremålsregistret) och sänken tillverka de av näver, samt även en nästan intakt nätnål.
En nätnål används för att binda eller laga nät. Nätnålen hjälper att få mask na lika stora.
Nu när vi är inne på olika benämningar kring fisket i skärgården förr, frågar vi läsarna av Stångmärket om de vet vad en bindtyva är? Rätt svar på sidan 23!
pollra finns med i Svenskt dialektariv. Nätnål på Långviksskär som tillhört Frans Öhman (1859–1951).
Lars Westerberg är ordförande i stiftelsen
Ordet
Skär på skärgårdsis
Det är inte ofta, men det händer att havsisarna bjuder på perfekt skidföre istället för fina skridskoisar. Då gäller det att passa på. Häng med på en vårvinterhelg till Grinda som bjuder på längdskidåkning, sol och god mat.
Redan på kajen i vaxholm förstår vi att vi är de enda som hoppas på skidföre i skärgården. Det är många undrande blickar som följer oss och vårt skidfodral. Om vi har valt rätt utrustning eller inte kommer snart visa sig. Skärgårdsbåten Söderarm pustar och stånkar när den knuffar sig genom drivisen i riktning mot Grinda som är utgångspunkt för helgen.
Grindas skärgårdsidyll svämmar över av människor på sommaren men såhär års hoppas vi få ha det mesta för oss själva. Vi kliver iland på södra bryggan och upprymda småspringer vi mot värdshuset som är inhyst i en gul jugendvilla från tidigt 1900-tal. Innanför dörrarna tas vi emot av personalens varma leenden och en sprakande brasa
i lobbyns öppna spis. Snart står vi med pjäxor på ute i den strålande solen. Den snötäckta isen skriker om att bli skejtad och vi vill gärna infria dess önskan.
Bland bojar och bryggor Första skären är lite trevande. Det är ändå havsis vi rör oss på. Men snart vågar vi ta ut skären. Vi seglar fram över isens skare. Gästhamnens bojar svischar förbi. Vi blir snabbt andfådda, men det känner vi knappt i vårt glädjerus. Vi svänger in mot en brygga för paus och en försenad lunch. Det är vindstilla och att dingla med benen från en brygga är lika härligt oavsett årstid.
– Livet blir knappast bättre än såhär, suckar mitt sällskap nöjt och lutar sig tillbaka mot den solvarma klippan och sluter ögonen.
Utan att vi egentligen märker det har eftermiddagen övergått i kväll och det är dags att ta sig tillbaka och svida om inför middagen.
Välkänt för sin goda mat Grindas värdshus har flera gånger blivit omnämnt i White guide, så det känns som om vi är i trygga händer vad gäller middagsmaten.
SKIDA MED SKÄRGÅRDSUTSIKT
Arholma – när snön lägger sig är det fint att skida på åkrar och ängar genom den lantliga idyllen.
Häringe & Hammersta – skida på fastlandet med utsikt över skärgården, snötäckta åkrar ger många kilometer och möjligheter att åka skidor.
Ön har en lång tradition att ta hand om sina gäster. Redan i slutet på 1700-talet fanns en krog i närheten av bryggan på södra sidan. Skärgården befolkades då av fiskare och bönder som forslade sina varor till storstaden där de krängdes på marknaden vid Östermalmstorg. Ett pärlband av enkla sjökrogar kom till längs segelleden mot Stockholm för att stilla törsten hos roddarna och bota sällskapssjuka matroser. Ikväll serveras lammracks och rökt lax av betydligt högre kvalité än vad den dåtida sjökrogen förmodligen erbjöd. Laxen är så mör att den nästan smälter i munnen. Efter en perfekt chokladkaka såsar vi oss tillbaka till hotellrummet. Det är nämligen tillåtet att lägga sig före nio om en varit ute i friska luften hela dagen.
TEXT OCH BILD Gunnika IsakssonLutteman
Spökerier och nobelherrar Morgonen väcker oss med trevande solstrålar. Värdshusets frukostbuffé går inte heller av för hackor och en lång stund blir vi sittande med morgonkaffet på verandan och filosoferar om livet förr.
Frihet på is Som ett oskrivet blad ligger isen där och väntar på att få en historia inristad i sin gnistrande vita yta.
– Vilken frihetskänsla, ropar jag lyckligt när vi svävar fram över isen tillsammans.
I början på 1900-talet började en ny epok på Grinda då nobelstiftelsens förste direktör, Henrik Santesson, köpte ön och byggde den gula stenvillan, vars veranda vi nu sitter på. Ön gick från boskapsskötsel och jordbruk till att bli ett privat fritidsparadis.
Herr Santesson dog dock ifrån sin familj, men frun Alfhild höll ställningarna många år innan hon sålde ön till Stockholms stad och dränkte sig av hjärtesorg.
– Det är flera i personalen som har hört Alfhilds vålnad slå i dörrarna på vinden, avslöjar tjejen i receptionen när vi passerar på väg ut i solen.
Efter andra världskriget har huset huserat ridlägerverksamhet och barnkollo, men även fungerat som behandlingshem för narkomaner och pensionat.
Sedan 1995 är det Jan Pfister som driver hotell och restaurang i Grindas gula hus.Vi klampar nedför trappan med skidorna på axeln och tar riktning mot Källviken, samma vik där Alfhild dog.
Här finns inga givna spår att följa, inget som styr oss i en viss riktning. Skidorna och tankarna får färdas fritt. Bakom oss ristas vår historia. Vi kikar in under Grindas norra brygga, bara för att vi kan, innan vi fortsätter över den oändligt vita isen. En räv har raskat över isen och vi följer spåret en stund innan vi vänder tillbaka över fjärden. Vid Klubbudden stiger vi iland för mat och vila. Solen gassar och mössan åker upp i pannan. Det är långt fram på eftermiddagen innan vi skidar utan någon särskild brådska tillbaka till värdshuset.
Stjärnklar natt
Inte heller den här kvällen blir vi besvikna. Köket har gjort sig till och bjuder på trerätters med italiensk touch. Kaffet och punchen intas på verandan i den stjärnklara natten. Inlindade i filtar blickar vi ut mot ängen nedanför där det förr fanns en dansbana. Längst bort i horisonten glimrar det öppna havet. Innanför de immiga fönstren hörs sor-
let från de fåtal övriga gäster som också har hittat hit denna årstid. Men här ute är det bara vi och stjärnorna. Ju mer vi tittar, ju fler stjärnor syns på natthimlen. Vi båda ser stjärnfallet blänka till. – Om vi önskar oss något nu, så kommer det falla in, säger jag. Men vad mer kan vi egentligen önska oss?
FÄRDAS SÄKERT PÅ IS
Oavsett om du färdas på is till fots, med skridskor eller skidor ska du alltid ha isdubbar med. Häng dem kring halsen och tajta åt så att det är lätta att få tag i om du skulle plurra.
Ha alltid med dig en ryggsäck med grenrem och torrt ombyte, inpackat i vattentäta påsar. Ryggsäcken ger extra flytkraft om du går genom isen.
Färdas aldrig ensam på isen, en kompis kan hjälpa om olyckan är framme.
Med ispik avgör du om isen är tillräckligt tjock att färdas på. Minst 10 cm för säkerhets skull och se upp med partier där vattnet är i rörelse samt nära grund, sund och bryggor till exempel. Snö på isen isolerar men var uppmärksam på gråa stöpfläckar som indikerar svagare ispartier.
helt slät så att nätens trådar inte kunde fastna och gå sönder. Förr hette det att en bindtyva inte var bra förrän efter tre generationers användning.
Rätt svar till bildfrågan på sid 21: Bindtyva var till hjälp vid bindning av nya eller lagning av gamla nät – ofta ett arbete under höst och vinter. Den bestod av en bottenplatta av trä, med en klyka som ett Y, cirka en meter hög, instucken i ena änden av plattan. Bindtyvans gren måste vara slipad
givare
När vi är många som gör något litet, blir det stort!
Sedan 1959 har Skärgårdsstiftelsen funnits för att Stockholms skärgård ska vara öppen, levande och hållbar.
Varje gåva, varje engagemang, varje liten handling gör skillnad. Stöd vårt arbete med att förvalta vårt unika natur- och kulturarv och för att hålla skärgården tillgänglig för nuvarande och kommande generationer. Bli månadsgivare du med. Tillsammans skapar vi framtidens minnen.
Din gåva. Många minnen.
Bli månadsgivare
Använd QR-koden för att enkelt bli månadsgivare på Skärgårdsstiftelsens hemsida.
Foto: Henrik Trygg
Jordbruksarrendatorn på Lidö:
”Det krävs planering och en dåres tålamod”
Att Magnus Atte en midsommarhelg bokade middag och boende för hela familjen på Lidö slutade med att han nu är arrendator på öns jordbruk. ”Jag såg att gården stod tom och hörde mig för, och nu bor vi här” summerar han. Med detta menas såväl barn och sambo som 15 gutefår och ett trettiotal nötkreatur.
TEXT Mats Wigardt FOTO Bosse Lind
1 100 meter stängsel ska underlätta ett jämnt betestryck på grannön Idö.
Tidig höstmorgon i räfsnäs. En arbetsbåt lägger i det svaga gryningsljuset till vid bryggan och släpper av två passagerare. Magnus Atte kramar om sambon Elin och sonen Erik och tar emot två nya passagerare.
Det är Jonas Lundvall och Johan Långkvist från Poda Stängsel som tillsammans med Magnus ska påbörja arbetet med att sätta upp 1100 meter stängsel som ska underlätta att få ett jämnt betestryck på grannön Idö.
Vattnet ligger spegelblankt mellan öarna och dimslöjorna skingras sakta i takt med att solen kliver allt högre på himlen. Väl framme på Idö lägger vi till i en grund vik där grindar och stängsel ända ner till vattenbrynet antyder att sommarens betesboskap också brukar nyttja samma landningsplats.
Johan och Jonas gör klart för dagens arbetspass. Röjsågar tankas och den banddrivna stolpslagaren startas och Johan kliver iväg med långa steg över beteshagarna för att sondera terrängen.
– Det är många stormfällda träd att ta hand om. Och andra träd som måste tas ner och sly som ska röjas där stängslet ska dras, förklarar Magnus.
Frostnupet gräs frasar mot stövlarna där vi drar fram. Mycket av förarbetet ser ut att vara avklarat. Jonas manövrerar den kompakta maskinen längs ett rött band som ligger utlagd i terrängen och börjar slå ner de första staketstolparna.
Mycket arbete återstår innan stängslet är klart och vi väljer att slå följe med Magnus till närliggande Lidö där han numera är fast bosatt med son och sambo. ”En ren tillfällighet” är hans egen beskrivning av hur han under ett midsommarbesök på Lidö råkade se att arrendatorsgården stod tom och hörde sig för om den fortfarande var ledig. Vilket den var.
Men Magnus är ingen gröngöling som lantbrukare. Han är uppvuxen på Rönninge By, i Täby norr om Stockholm, där hans farfar och
Visst har det varit en omställning att flytta från Rådmansö till Lidö, medger Magnus. Enbart den tungrodda logistiken för skolskjutsen är en utmaning. Men jag gillar att vara utomhus, pilla med verktygen och arbeta med kroppen. Och att det är tyst och lugnt."
Hela Lidö är naturreservat och kulturarv, med välbetade hagar och strandängar som omger Magnus och hans familjs nya bostad.
far sedan 50-talet bedrivit ett levande visningsjordbruk med boskapsskötsel, många olika djur och flera binäringar.
Själv har Magnus sedan barnsben kört tunga arbetsmaskiner och arbetar numera med markentreprenad i eget företag. Och sedan våren 2023 är han alltså arrendator på Lidö.
– Jag lockades av att få driva jordbruk, med allt vad det innebär av arbete, frihet och närheten till naturen, förklarar han och visar vägen under avlövade träd från bryggan till den rödmålade lagården som ligger granne med boningshus och maskinbyggnader.
Hela Lidö är naturreservat och kulturarv, med välbetade hagar och strandängar som omger Magnus och hans familjs bostad. Men här finns sommartid även ett välbesökt värdshus inrymt i den herrgård som byggdes på grunden till det barockslott som brändes ned av ryssarna 1719. Och en populär gästhamn.
Att det saknas sommarstugor på Lidö förklaras med att ön genom seklerna varit en ”herremansö”. Däremot har herrgården använts som både behandlingshem och semesterhem innan
det blev värdshus. Här fanns fram till 1945 också Sveriges största minkfarm med två kilometer burar och egen fiskeflotta. En och annan ättling som etablerat sig på ön kan ibland ses stryka utanför hönsgården.
När vi nu stannar till vid lagården är det en kvartett nyfikna kvigor som hälsar välkommen.
Strax intill sprätter en artrik skara höns i jorden bakom ett staket som är säkert för angrepp
Lidöfjärden
Västerholmen
Mellanholmen
Västerängsudden
LIDÖ ligger i Stockholms norra skärgård. Hit kommer barnfamiljer, kanotister och båtmänniskor för att njuta av ensliga badvikar, fin natur och god mat.
Vid gästhamnen finns en glasskiosk och kanotuthyrning. För den som kommer med egen båt och vill lägga till i natursköna omgivningar passar den välbesökta naturhamnen Österhamn bra. Lidö värdshus har både prisbelönt krog och boende i vandrarhem, stugor och glampingtält.
Till Lidö går skärgårdsbåt från Räfsnäs. Under sommaren går det också turer från Stockholm.
För mer information se www.explorearchipelago.com
Österhamn
Tjocköfjärden
Båthusviken
LIDÖ
IDÖ
Skabbön
Norrkalven
Krokholmen
Örskär
Gyltan
Magnus och Elin kombinerar småskaligt jordbruk på Lidö med arbete på fastlandet.
av både örn och räv. Även kaninerna – av rasen fransk vädur – vistas i en angreppssäker rastgård.
– Visst har det varit en omställning att flytta från Rådmansö till Lidö, medger Magnus. Enbart den tungrodda logistiken för skolskjutsen är en utmaning. Men jag gillar att vara utomhus, pilla med verktygen och arbeta med kroppen. Och att det är tyst och lugnt.
Gården på Lidö driver han ännu så länge som månskensbonde på kvällar och helger, med grävjobb i land under veckorna. Men målsättningen är att jordbruk och naturvård ska ge en stabil försörjning på sikt.
Boningshuset är dessutom renoverat och i gott skick. Det samma gäller för ladugård och maskinbyggnader. Och maskinparken är, om inte komplett, så i alla fall innehållsrik.
– Det fanns en del grejor kvar när jag tillträdde som jag har köpt eller fått hyra, som tröska och balpress, säger han. Det är viktigt att vara självförsörjd med maskiner, annars blir det dyrt att hämta dem från fastlandet.
Vi vandrar vidare i den tidiga skymningen. Bryggrampen för puckelpiståkarnas träningspass ligger oanvänd och öde. Några grannar att hälsa på finns inte att tillgå. Inte heller några som kla-
gar över koskit i hagarna. Däremot finns det gatubelysning som lyser upp vintern för den lilla skaran bofasta öbor.
Och Magnus försäkrar att han ser ljust på framtiden, trots utmaningarna det innebär att vara skärgårdsbonde. Ett gott samarbete med värdshuset om kött och grönsaker står högt på önskelistan. Och uppdrag att som naturvårdare ombesörja den praktiska tillsynen av naturreservatet på Lidö.
– Det gäller att ha en långsiktig plan och en dåres tålamod, säger han. Och att hitta rätt ben att stå på. Men vi har redan fått positiv feedback på våra köttdjur, trots att det är först i vinter vi kan skicka till slakt.
Lite snabbare går det för grönsakerna att bli färdiga för skörd. Köksträdgården har plöjts upp för lök, potatis, grönsallad och vitlök. Kanske blir det också plats för självplock av solrosor.
– Målet är att ha djur som öppnar upp landskapet, att få en bra skörd och starta en gårdsbutik där folk kan handla sin mat, summerar Magnus och sätter sig i traktorn för att hämta ännu en foderbal till de ständigt lika hungriga Hereford- och Angusboskapen.
Gula Pricken 2025 – årets
pärlor på sjön är korade!
Skärgården är fylld av platser värda att upptäcka. I Skippos app lyfter båtfolk fram sina favoriter, och de platser som får bäst omdömen belönas med utmärkelsen Gula Pricken. Tre pärlor som fått utmärkelsen i år är Skärgårdsstiftelsens Nämdö, Nåttarö och Fjärdlång.
Nämdö
Kulturarv, stigar och klassisk skärgårdsmiljö
Nåttarö
Se alla vinnare av Gula Pricken 2025
Sandstränder och skogsäventyr för stora och små
Fjärdlång
Vild, orörd och omväxlande natur i ytterskärgården
N O R - R E S Å R M A DR A SS E R -
Ä DD M A DR A SS E R - M AT TO R
Beställ i höst för leverans till våren
Beställ i höst för leverans till våren ww w.flatmo. s e 0696 - 400 95 info@flatmo. s e
ww w.flatmo. s e 0696 - 400 95 info@flatmo. s e
Tillsammans gör vi skillnad
Bidra som företag eller förening till att bevara skärgårdens unika miljö och göra den mer tillgänglig för alla!
F ÖRETAGS- OCH FÖRENINGSVÄNNER
Tack för ert stöd!
Stort tack till våra företags- och föreningsvänner för ert värdefulla stöd under året som gått. Vi hoppas på ert fortsatta engagemang 2026.
Apotea (inom projektet Skydd under ytan) • Arne Backman Information AB • AstraZeneca MYS Avanza Kayak & Outdoor AB • Badhusvikens Båtklubb • Bergshamra Båtklubb • Brohäll Marin AB Brunswick Marine in Sweden AB • Bullandö Marina AB • Båtklubben Färingarna • Båtklubben S:t Erik Båtsällskapet Karlslund • Coronet Yacht Club • Dalarö Båtklubb • Dennis Asklund Måleri AB Djurgårdsbrunnsvikensmotorbåtsklubb • Edsvikens Båtklubb • Edsvikens Segelsällskap • Ekerö Båtklubb • Fastighets AB Kannan • Finnboda Båtklubb • Fiversätraöns Intresseförening • Friluftsfrämjandet Huddinge Lokalavdelning • Friluftsfrämjandet Söderort • Friluftsfrämjandet Värmdö Föreningen Skärgårdsmuseet Föreningsvänner • Grinda Tältförening • Grovstanäs Båtklubbs Samfällighetsförening • Huvudskärs Byalag • Håbo Båtsällskap • Hägerstens Båtklubb • Hässelby Sjösällskap • Jägarförbundet Stockholms län • Kallhälls Båtklubb • Kilsvikens Båtklubb • Kungliga Motorbåtklubben • Kungsängens Båtsällskap • Lidingö Båtklubb • Lidingö Segelsällskap Lidingö-Breviks Sjöscoutkår • Lilla Essinge Båtklubb • Milotelle Elektriska AB • Mizific AB
Njc Söderbyggen AB • Nordic Trails AB • Norrtälje Stadsbibliotek • Nynäs Rökeri & Fiskhall AB
Nåttarö Gård & Resort AB • Näsbyvikens Båtsällskap NBS • Origo Fonder • Pialo AB • Piluddens
Båtklubb • Resarö Båtklubb • RUNmaröloppen • Rynsoft AB • Rålambshovs Båtklubb • Saltsjöbadens
Båtklubb • Saltsjön-Mälarens Båtförbund • Segelsällskapet Gäddviken • Segelsällskapet Vega
Sigtuna Båtklubb • Skandinavisk Ecotech AB • Skurusundets Båtsällskap • Stiftelsen Solnaskutan
Stockholm ICEguide/Stockholm Adventures • Stockholms Läns Hembygdsförbund • Stockholms
Orienteringsförbund • Stockholms Vandrareförening • Stäkets Motorbåtsällskap • Sveriges Sportfiske och fiskevårdsförbund • Tanto Båtsällskap • Tranviksfjärdens Samfällighetsförening • Trivselträdgårdar
Joakim Nyberg AB • Trälhavets Båtklubb • Turebergs Båtklubb • Tyresö Strands Båtklubb • Tyvö fotbollsklubb • Ulvsunda Båtsällskap • Vaxholms Båtklubb • Vindö Byggvaror AB • Värmdö Bryggeri AB Värmdö Båtsällskap • Värmdö Evlinge Båtklubb • Västra Sveavikens Hamnförening • Ådängens
Båtklubb • Örnsbergs Båtklubb • Ösmo Båtklubb • Österhaninge Båtklubb • Östhammars Segelsällskap
Foto:
Henrik
Trygg
POSTTIDNING B
Skärgårdsstiftelsen
Lättskött parhus i 2 plan, 116 m², 4-5 r o k, braskamin, vattenburen golvvärme, solig uteplats, kvällssol, balkong mot sjösidan i populärt område vid återvändsgata med
lekplats, välordnat strandområde, rejäl brygganläggning båtplatsmöjlighet, sandstrand, badbrygga samt vedeldad bastu 160 m från huset, optimalt för den som önskar
modernt boende i skärgården med natur och båtliv inpå knuten 40 minuter från Södermalm. Två p-platser, garage/förråd. Skepparövägen 4. Pris 3 985 000 kr.
Kontakta Kjell Johansson 070-715 45 81 alt Lilian Essenberg 070-715 45 82 för information och visning
Vi söker
V i LLO r – F ri T i D s HU s – GÅ r DA r –
s J ö LÄG e N
Stor omväxlande sluttande sjötomt 3 600 m² med två adresser samt brygga, sjöbod, sjöstuga idylliskt vackert belägen vid Byviken med ett vattenområde 1 860 m².
Charmig huvudbyggnad i 2 plan uppförd 1925, 4 r o k öppen spis/kassett, vedspis. Finns 2 förrådsbyggnader samt jordkällare intill huset samt Västkuststuga 35 m² mot adress Åkerbacken, uppförd 1970 om 2 r o k, öppen spis samt altan med öppen spis och viss sjöutsikt. Nära affärer, skola och buss. Djurö Byväg 5. Pris 6,9 milj kr.
