Anaché2012 bladderex

kvar kring mansgerret och drack kumis. Luften var full av mumlande röster, druckna skratt och den kvardröjande doften efter festmåltiden.

Huor skulle inte få komma ut ur gerret alls de första tre dagarna. Anaché såg sin mor spana efter henne bland folkmassan och hon tog några steg bakåt och slank iväg mellan gerren och buskarna. Hon ville inte gå hem. Ett gerr utan Huor, var det ett hem?

Bara hon och mor och rouken. Ingen som viskade berättelser för henne tills hon somnade. Ingen att krypa tätt intill för att få värme.

Ingen som grälade på henne för att hon tog det mesta av sovfilten.

Ingen att prata med, dela sina upplevelser med, skratta med. Bara roukens kort framskällda befallningar och mor som ville ha hjälp med hushållssysslorna.

När hon kommit ut från lägerområdet började hon springa.

Det var en klar natt med månhalvan hängande en bit ovanför horisonten. När hon inte längre var skyddad av gerren och flodstrandens buskar och träd bet vinden tag i henne och piskade flätorna i hennes ansikte. Hon tyckte om att ha den höga himlen ovanför sig, vinden i öronen, det korta gräset under stövlarna. Hon ville ut på stäppen. Hon kryssade mellan får som sakta bräkte ut sina protester över att bli störda. När hon lämnat den sista fårfållan bakom sig saktade hon farten.

Hon befann sig uppe på en sluttning. När hon vände sig om kunde hon se lägret en bit nedanför, med den stora elden som ett skinande öga i mitten och floden som ett blankt band längre bort.

Vattnet kom ringlande ner ur de östra kullarna som avtecknade sig som sovande djur i fjärran. Västerut fanns andra akkadestammar, kuso och lukka, och bortom dem fler som hon inte visste namnet på. Söderut fanns de övriga stammarna i Toloakeunionen, liachi och mäktiga najak, vars rouk Batchulan var rouake för hela Toloake. Senare under sommaren skulle hela Toloake mötas på den plats Batchulan slagit fast, så att äktenskap mellan stammarna 20