9789198031638

”Okej, okej. Jag skojade bara sa jag ju. Har Nandi ingen humor?” ”Nej, det har hon inte”, sa Polp bestämt. Sedan tänkte han efter. ”Eller … jo, det har hon förstås. Eller … det vet jag faktiskt inte.” ”Om Nandi förstår allt och är så snäll som alla säger”, sa Davvad, ”så fattar hon väl att jag bara skojade?” ”Hon blir ledsen när du gör narr av henne. Eller så blir hon rasande.”

Polp spärrade upp fingrarna så att de liknade rovdjursklor.

Han morrade och klöste i luften framför sig. ”Hon blir rasande som en björn. Och då slutar det illa för lille Davvad.” ”Lägg av. Nandi är väl inte så sträng. Hon fattar att jag bara skojar när jag säger att jag vill kittla henne. Det gör i alla fall jag, om nån säger det till mig. Då skrattar jag så jag kiknar.”

Davvad kastade sig på marken och härmade ett skrattanfall.

Han rullade runt, bultade knytnävarna i gräset, kröp ihop och höll händerna för magen. ”Ha, ha, ho, ho, hi, hi. Jag tror Nandi rullade runt så här när hon hörde mig. Och då råkade hon sparka till det svarta molnet så att det gled fram och täckte solen.” ”Sluta! Du gör ju narr av henne igen”, sa Polp. ”Ja det gör jag, för hon ska låta bli att sparka fram moln när Davvad solar sig.” Han hötte med näven mot himlen. ”Äh, du är hopplös”, sa Polp. Han reste sig för att gå. ”Nej, gå inte Polp. Följ med ner till Silverslanten i stället, så ska jag visa dig nåt spännande.” Davvad hoppade upp, tog Polp i handen och drog honom med sig nerför slänten.

De passerade flera torn utan att se några grybbingar. De andra var antingen inomhus, ute på promenad eller i byn och jobbade.

De enda de såg var en kaninfamilj som skuttade över gräset på 10