• • • Mina fräknar • • • mor. Det ser väldigt annorlunda ut jämfört med våra stockholmsvita väggar. – Är det en tvåa? undrar jag och vänder mig om för att ta in väggar, golv och tak i alla väderstreck. – Ja. Är det vad ni har också? – Jo. Mina ögon har fastnat på en bokhylla bredvid ett fönster. Jag söker vant av titlarna. Letar efter ledtrådar till vem hon är för att utröna om vi eventuellt har något gemensamt. – Fast när denna lille knodden är född får jag se om vi bor kvar. Jag vänder mig om och tittar på henne. Hon står i öppningen in till köket och håller handen över magen. Smeker den långsamt. Jag tar några hastiga andetag och försöker hålla rösten normal. – Grattis. Jag tyckte du såg gravid ut. Hon skrattar. – Ja, nu har jag varit gravid längre än femton minuter. Jag har redan kommit in i vecka trettiosex. Vill du ha kaffe eller te, förresten? – Te blir bra. Tack. – Earl Grey med persisk smak? – Underbart, svarar jag. Hon försvinner in i köket igen. Jag återgår till bokhyllan och andas ut. Den ger mig trygghet. Något välbekant, varmt och mjukt fyller mig när jag smeker böckernas ryggar som står i prydlig givakt. Alltid när jag kommer hem till nya människor, vilket som sagt inte är ofta längre, dras jag till deras böcker. Det är inte det att jag snokar. Jag har inget intresse av att lägga mig i. Min andning och hjärtklappning blir långsamt normala igen. Jag känner det i hela kroppen. Ett dovt ljud av röster får mig att lämna min egen värld och sträcka mig mot fönstret. Genom Sabines vardagsrumsfönster 29
Hallberg Mina fräknar inl.indd 29
2012-06-28 13.21