som regenter av tre, senare fyra, romerska legioner. Till allt utom namnet var Egypten ett romerskt protektorat. Nu hade Caesar full frihet att återvända till Rom, men han dröjde sig kvar i Alexandria. Samtida iakttagare, som kanske inte ville vidgå att den store Caesar var i stånd att begå lättjans och ansvarslöshetens tvillingbrott, nämnde ingenting om att han stannade. Alla moderna historiker är överens om att det var för Kleopatras skull som han inte bröt upp. Den pragmatiska åsikten är att han ville se henne stadigt placerad på tronen som en säker och värdefull romersk klientdrottning. Den mer romantiska är att han helt enkelt var utsliten efter många år i fält och ville vara tillsammans med sin unga älskarinna en tid. Han åt och drack ofta med henne till gryningen, och tillsammans skulle de ha seglat i hennes statsslup nästan till Etiopien om hans soldater hade samtyckt till att följa med.7
Egyptens faraoner hade i många hundra år seglat fram och tillbaka på Nilen – landets huvudled – för att visa sig för folket. Det långsmala Egypten var besvärligt att administrera. Det kunde ta två veckor att få fram ett meddelande från Memfis i norr till Aswan i söder, och hovet oroade sig ständigt för att ämbetsmän som bodde hundratals kilometer från huvudstaden, där förvaltningen hade sitt säte, skulle frestas att glömma kungen och lägga sig till med egna ”kungliga” privilegier. Att kungen regelbundet visade sig var ett enkelt och effektivt sätt för honom att förstärka sin rätt att härska, och längs Nilen låg små palats strödda, ”faraos förtöjningsplatser”, där kungarna kunde hålla tillfälligt hov medan de besökte guvernörerna och offrade i traktens tempel. Kopplingen mellan stora båtar och jordisk makt ser vi än i denna dag. Endast de rika har råd att hålla sig med sådana, och den som äger en båt får lättare att skaffa sig ännu mer pengar och bygga sig ännu fler
Kleopatra_5b.indd 116
08-06-24 13.55.23