ma. Istället hade hon sagt att hon inte orkade med Mahrokh, och
Zohreh hade inte insisterat på att hon skulle hålla löftet hon gett deras mamma på telefon.
Shahla upprepade återigen meningen tyst för sig själv när hon
hörde ett vagt ljud av en dörr som öppnades och stängdes någonstans i huset. Ljudet av snabba steg blev tydligare och tydligare
tills det blev helt tyst och någon knackade på dörren. ”Kom in, Narges.”
Narges knackade igen. Den här gången mer bestämt.
”KOM IN!”
Dörren öppnades och Narges, ett arv från Shahlas svärföräld-
rar, steg in.
”Jag har bara det här rummet kvar nu, Frun. Förutom köket.”
Shahla nickade och reste sig upp. Hon la tillbaka boken i en
hylla och när hon vände sig om stod Narges fortfarande kvar i dörren.
”Jo, jag undrar”, Narges tittade på sina fötter, sedan på sina
fingrar och slutligen på Shahlas haka, ”om det går bra att sätta upp den här när jag är klar?”
Hon viftade med en smal, grön tygremsa som hon sedan la
tillbaka i fickan på sin blommiga klänning. Som om hon behövde skydda trasbiten från Shahlas blick. Det tog en stund innan
Shahla förstod vad hon menade och Narges tolkade tystnaden som ett nej och började argumentera för sin sak.
”Det är inte till mig själv, Frun. Min systerdotter, hon ska föda
vilken dag som helst nu, inshallah, så om Ni tillåter mig att knyta dakhil … Det gick så bra sist agha Bijan sa att jag kunde knyta vid
det gamla trädet och jag undrar … Så att det blir ett friskt barn.
Om Ni tillåter.”
29
2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 29
2013-07-19 09:46:55