Issuu on Google+

FOT O: M EHRAN AFSHAR N ADERI

M A R J A N E H B A K H T I A R I är född 1980 och bor i Malmö. Hon har tidigare skrivit de prisbelönta och kritikerrosade romanerna Kalla det vad fan du vill (2005) och Kan du säga schibbolet? (2008). »Kalla det vad fan du vill är en uppriktig guide till vårt land, med människor så rädda att inte höra till att de stänger ute andra. Dessutom en stark berättelse om människor som lever och kämpar och säger stopp: ›Jag tänker inte vara den fördom du har bestämt dig för, jag tänker inte spela den rollen.‹ Och hela tiden skrattar man.« Åsa Petersen, Aftonbladet

tussar faller och faller över den väldiga grå staden. I en lägenhet träffas de medelålders tvillingsystrarna Shahla och Zohreh för att diskutera den kommande minneshögtiden för deras bortgångne far. Fast mest av allt pratar de skit om morsan. Deras orubbliga, självupptagna mamma, Mahrokh Akbarian. Men egentligen, innerst inne, handlar oron och upprördheten om allt det andra. Det som de och deras generation har varit med om. Godnattsagor för barn som dricker är berättelsen om några familjer i dagens Tehran. De lever sitt vardagsliv, tar ett glas och en cigg, diskuterar och tjafsar, dämpar ångesten med yoga och tabletter och försöker att inte låtsas om de klassklyftor som skär rakt genom den egna släkten. Allt är igenkännbart. Och ändå inte. För bakom allt detta finns något annat. Irans blodiga, grymma nutidshistoria. Allt det som människorna sett och upplevt och alla frågor som blir kvar: Hur mycket orkar man minnas? Kan man bara låta livet gå vidare? Kan engagemanget, som var så starkt en gång, kanske rent av väckas till liv igen?

M A R J A N E H B A K H T I A R I har skrivit en roman om människorna

i en stad som genomlevt statskupp, revolution, avrättningar, krig och massdemonstrationer.

»Men även om det övergripande temat är språk och tillhörighet, läser jag romanen framför allt som en berättelse om föräldrar och barn, fäder och döttrar, mödrar och söner. Igenkänningsfaktorn är skyhög för alla som har vuxit upp i en familj – var som helst i världen.« Eva Johansson, Svenska Dagbladet, om Kan du säga schibbolet?

OM SL A G: S A RA R. A CE DO

www.ordfrontforlag.se

MARJANEH BAKHTIARI GODN AT T S A GOR F ÖR B A RN SOM DRICK E R

D E T Ä R T E H RA N V I N T E R N 2 0 1 2 . Snöflingor stora som bomulls-

MARJANEH BAKHTIARI

GOD

NAT T SAG O R F Ö R BA R N S O M DRICKER

»I en korsning var det revolution. I en annan var det onsdag och bilarna väntade på att det skulle bli grönt ljus. Mellan dessa gator sprang Mahrokh runt, runt, runt. Från polisstation till sjukhus, till bårhus, till fängelser och letade och letade och letade efter Shahla, efter Zohreh, efter Kazem, medan Davoud satt hemma och grät, omringad av släkt och vänner. Hon hade alltid upplevt hans gråt som teoretisk. Du blottar inget, brukade hon väsa, när han viskade god natt.«


Marjaneh Bakhtiari

Godnattsagor fรถr barn som dricker

Ordfront fรถrlag Stockholm 2013 3

2 Inlaga Godnattsagor fรถr smรฅ barn.indd 3

2013-07-19 09:46:53


Tidigare utgivna böcker

Kalla det vad fan du vill (Ordfront 2005) Kan du säga schibbolet? (Ordfront 2008)

Marjaneh Bakhtiari: Godnattsagor för barn som dricker Ordfront, Box 17506, 118 91 Stockholm www.ordfrontforlag.ss | forlaget@ordfrontforlag.se

© Marjaneh Bakhtiari 2013 Omslag: Sara R. Acedo Grafisk form: Göran Skarbrandt Författarporträtt: Mehran Afshar Naderi Tryck: Scandbook, Falun 2013 ISBN: 978-91-7037-495-1

4

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 4

2013-07-19 09:46:53


It’s déjà-vu all over again Yogi Berra

5

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 5

2013-07-19 09:46:53


6

2 Inlaga Godnattsagor fรถr smรฅ barn.indd 6

2013-07-19 09:46:53


Hennes hostande och hennes puffande. Hennes melankoli

och hennes humor. Hennes eviga trafikolyckor och hennes för-

måga att andas vackert bland sina ruiner.

Det var sådant som Tehrans barn älskade och hatade henne för.

Inte för att det bekom henne. Likgiltig och värdig som alltid,

noterade hon bara hur ena barnets pistolmynning krävde det andra barnets dagslön.

Hon såg en far och en son argumentera sig till bitter tystnad

och i sina försök att fylla saknaden efter alla förlorade samtal mata

parkens fåglar i all evighet.

Varje dag såg hon döttrars rädsla för mödrars annalkande bort-

gång. Hon såg gråtande barn lämnas på dagis. Gråtande föräldrar på pensionärshem. Hon såg kackerlackor få sina liv krossade av

hoprullade tidningar. Hon lät gatukatter dyka ner i sopcontainrar efter mat och rika ungdomar ner i underjordiska nattklubbar efter sig själva.

I den tidiga gryningen, den som överraskade ett nyförälskat par

med att redan vara där, såg Tehran gatubarn dricka bort hungern

med vatten från flaskor i papperskorgar, medan nyfödda kattungar vid soptunnor skrämdes av gäspande sopgubbar.

Och överallt, över allt, lät hon nya skyskrapor resa sig som grav-

stenar över allt det som en gång varit. • 7

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 7

2013-07-19 09:46:53


”Jag läste nånstans”, sa Shahla till sin tvillingsyster medan hon balanserade en cigarett mellan läpparna och tog ut en grön

askkopp ur sin handväska, ”att bästa botemedlet mot sorg och

förlust är att bara låta det drabba en!”

Hon öppnade systerns kylskåp och började leta efter mineral-

vatten utan att hitta något. Istället tog hon ut ett smörpaket och smällde igen dörren med en lätt spark. Två gamla vykort från

tiden då de fortfarande skickade födelsedagshälsningar till varandras söner trillade ner på golvet tillsammans med en påminnelse

om en obetald elräkning och ett foto. Det var en gammal bild på

hela familjen Baharmast där Zohreh och Morteza skrattade åt

något som deras son Saman uppenbarligen inte tyckte var roligt.

Han stod en bit ifrån dem med armarna i kors och blicken i luften. Shahla lät allt ligga kvar på golvet och koncentrerade sig på sina

naglar istället. Hennes nymanikyrerade naglar som var så fräscha

och snygga i skönhetssalongen såg helt annorlunda ut i den dova

köksbelysningen hemma hos Zohreh. Som om de anpassade sig efter Shahlas humör. Hon satte sig ner vid bordet och tittade på

Zohrehs rygg. På systerns slarvigt uppsatta hår i ett alldeles för stort grönt hårband. På alla spretiga hårstrån som så lätt hade

kunnat sättas på plats om Zohreh bara hade använt två stycken

hårnålar. En på varje sida. Shahla placerade sin syster där hon

gillade att placera alla människor och sedan betrakta dem: i ett

nötskal. Och Zohreh i ett nötskal var den där frisyren. Den var, 8

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 8

2013-07-19 09:46:53


som så mycket annat i systerns liv, bara ett ”bara” från att bli bra

eller åtminstone bättre.

Under tiden öppnade Zohreh en ny kökslucka. Handtaget loss-

nade och hon började skruva fast det samtidigt som hon såg sig långsamt omkring bland alla lådor och hyllor och undrade om hon skulle hitta kaffefiltret om hon bara gick en sista runda.

Shahla tände en ny cigarett och sa återigen att det gick bra med

te, men Zohreh hade redan huvudet i den första av fem kökslådor bredvid spisen och mumlade något om att hon säkert hade det rakt

framför sig, hon såg det bara inte.

Tjugofyra år tidigare hade systrarna suttit med smalare och

vigare ben utsträckta på golvet i samma kök och försökt föreställa sig Zohrehs framtid under det trasiga taket. Det ska Morteza fixa så

fort vi flyttat in. Är bara lite färg som flagnat, hade Zohreh försäkrat

systern som inte kunde sluta stirra på alla sprickorna ovanför sig.

Shahla hade försökt föreställa sig det omöjliga: Morteza fixa något.

Hennes svåger var mycket, men han var ingen fixare. Fast då, med

tanke på att han hade överlevt kriget, hade inget känts omöjligt, så hon hade nickat och tänt cigaretten mellan Zohrehs läppar.

”Vilket jävla skitsnack! Det skrivs så jävla mycket skit! Låta sorg

drabba en!”

Shahla skrattade ett rossligt skratt och hostade så mycket att

hon var tvungen att sätta ner fötterna från stolen mittemot och böja sig framåt för att få luft. Hon svalde slemmet hon hostat upp

och lutade sig tillbaka.

”Skit i kaffet. Ge mig lite te eller vad fan som helst. Varför har

ni aldrig vatten hemma?”

Skrattårarna och mascaran bildade små svarta klumpar i Shah-

las ögonvrår. Hon bredde smör på en bit sesambröd och såg sin 9

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 9

2013-07-19 09:46:54


syster smälla igen den nedersta byrålådan och gå mot diskbänken

med ett tomt glas i handen.

”Nej, inte kranvatten! Jag klarar inte smaken av all skit dom

häller i det. Kom och sätt dig nu, Zori!”

Zohreh lydde bara i fysisk mening tills Shahla tog tag om hen-

nes ansikte och pratade med henne som vore de fem år gamla igen. ”Skit i kaffet. Okej? Bröd och smör är jättebra. Det var länge

sen!”

”Men …”

”Men håll käften. Jag har inte kommit för kaffe.”

”Men jag är säker på att jag lagt filtren i nån av dom där lådorna.

Det är nog Saman. Skulle inte förvåna mig om han lagt dom nån helt annanstans i lägenheten …”

”Ja, ja, skyll på din son! Men du, hur ska vi göra med maten?

Mamma envisas fortfarande med att vi borde laga den själva och

jag sa till henne: Med själva menar du alltså mig och Zohreh?

Och vet du vad hon säger då? Hon säger: Nej, självklart inte. Jag

gör det mesta och ni kan ju hjälpa mig om ni vill. Hon är så jävla …

Alltså, det är som om hon redan glömt hur det blev förra året. Jag

hade ont i kroppen en hel månad efteråt. Och inte en enda gång sa hon: Det är Shahla och Zohreh som har lagat allt det här. Inte

för att vi bryr oss.”

Shahla knackade i stackato med tändaren mot bordsskivan,

släppte den sedan plötsligt och bredde en ny brödbit. Sesambröd

med smör hade varit hennes frukost varje morgon tills hon gifte sig med en man som föredrog kaffe och omelett.

Zohreh nickade och reste sig upp. Allt som hamnat på golvet

plockade hon upp och fäste vid kylskåpsdörren igen. Hon log ett

varmt leende som fick hela ansiktet att spricka upp i små mjuka 10

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 10

2013-07-19 09:46:54


rynkor när hon upptäckte vad det var för foto hon höll i. Det var

så länge sedan hon hade lagt märke till det. Hon gick till vasken,

fyllde vattenkokaren och satte den över gasspisen.

”Jag är bara så jävla trött på henne”, fortsatte Shahla i en ut-

mattad viskning och stirrade på rökmolnet som fortsatte att växa under lampan i takt med att hon blåste ut röken.

Hon hade nu sagt allt hon egentligen hade att säga. Två år ti-

digare hade deras far berättat att han var döende. En vecka senare

hade läkarna bekräftat att han var döende. Men för första gången

i sitt vuxna liv hade Shahla bestämt sig för att tro på mirakel.

Speciellt när Davoud började gråta över sitt liv där han låg i sjukhussängen. Hon hade inte sett honom gråta sedan kriget. Shahla

hade lagt handen över hans slutna ögon, hans blöta kinder. Hon hade försökt få stopp på hans tårar. Stoppa flödet av den dyrbara

energi som han slösade på dem. Hon hade stått alldeles stilla bred-

vid honom, själv tömd på alla ord som hon hade velat säga, och

försökt trycka tillbaka Davouds tårar in i hans hud. Det var som

om orden stockade sig i halsen på henne så länge han hade svårt

för att prata. Istället hade Shahla förvandlats till en tidsvakt. Hon stod bara där vid hans säng, dag efter dag, och vakade över deras

tid tillsammans. Bad om färre tårar och mer tid.

”Men kom och sätt dig Zohreh! Häromdagen ringde hon mig

och undrade varför hon inte kan röra sig lika smidigt som förr.

Varför hon inte kan räta helt på ryggen. Varför hon inte blir av med sina njurproblem. Varför vi inte talar om för hennes läkare

att han ger henne för många tabletter. Alltså, hon undrade till och

med varför hon börjat höra dåligt! Och jag svarade: Varför inte, mamma?! Du är snart åttiotvå! Varför skulle det inte hända dig?” Zohreh brast ut i skratt. Bara Shahla kunde snacka så med 11

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 11

2013-07-19 09:46:54


Mahrokh utan att ont blod väcktes. Hon var nu mitt uppe i sitt tredje försök att tända den gamla gasspisen.

”Det är otroligt hur hon kan låta bli att höra sånt hon inte gillar.

Hon bytte bara ämne och frågade om maten igen. Jag sa att i fjor var första året och det var annorlunda då. Men i år får hon fan ge sig. Vi ska samlas, minnas pappa, tända ett ljus eller nåt, snacka skit om alla

som inte är där, och sen ska alla gå hem till sig och sörja i fred. Jag

tänker inte slita ut mig igen för att hon ska ge femtio personer mat

och lysa framför sina systrar. Det är fantastiskt, helt jävla fantastiskt,

hur hon kan få allt att handla om henne! Alltså pappa har … ”

En tår hade nu nått Shahlas högra ögonvrå och skymde utsik-

ten mot askkoppen. Minsta lilla rörelse och den skulle falla. Förskräckt satt hon stilla och bad en bön till den gud hon inte trodde

på att Zohreh inte skulle vända sig om. Och Zohreh, som äntligen

tänt gasspisen och ställt fram två koppar bredvid den, lagt en

tepåse i den ena koppen och torkat bort de tre droppar vatten som

fallit ner från tekannan, bestämde sig nu för att torka diskbänken

igen i väntan på att Shahlas röst skulle sluta darra. Hon slängde

tillbaka trasan i vasken och såg den landa över några ölglas hon fått i födelsedagspresent av systern för länge sedan.

Det bästa med hennes lilla kök var ett fönster ovanför diskbän-

ken. Där ute var allt vitt. En bil bromsade våldsamt in och några

otydliga kvinnoröster hördes. Av deras ton att döma kastades an-

klagelser och motanklagelser ut i luften någonstans utom synhåll för Zohreh. Hon hörde sig själv minnas högt:

”Den gången när han drog in oss i sin kamp mot stadskontoret.

Kommer du ihåg?”

Kannan på spisen började tjuta, men Zohreh lyssnade istället

på systerns kraftsamlingsförsök bakom sig: 12

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 12

2013-07-19 09:46:54


”Ja, han och hans kampanjer! Jag kan fortfarande inte bestämma

mig för om det var heroiskt eller idiotiskt av honom att stå där

framför en stor jävla bulldozer med en tvilling i varje hand och

vägra flytta på sig. Zori, du kan vända dig om nu!”

Zohreh placerade kopparna på bordet, satte sig ner och så fort

vattnet i den ena koppen fått lite färg, tog hon upp tepåsen och sänkte ner den i den andra koppen.

”Jag minns …”, Shahla gjorde en kort paus för att dra ett hals-

bloss och noterade med en lätt suck hur svagt Zohrehs te blev

innan hon återvände till sitt minne.

”Jag minns att mamma i flera veckor efteråt tjatade om att hon

nästan fick slag. Att han inte tänkte på hur det var för henne att stå bredvid och se på och bla bla bla och JagJagJag! Han fick inte

med sig nån mat till jobbet sen! Kommer du ihåg det, Zori?”

Zohrehs ansikte gav ingen bekräftelse. Shahla började minnas

åt henne:

”Inte ens när han kom hem och var helt slut serverade hon ho-

nom mat. Han räddade vårt hus från rivning och hon straffade

honom med hunger! Hur han än gjorde var det alltid han som blev skyldig henne nåt!”

Ingen av dem hade då kunnat ana att den pappan skulle för-

vandlas till en person som förkroppsligade deras hjälplöshet.

Shahla, Zohreh och deras bror Saïd sprang omkull varandra i

korridorerna på sjukhuset och när allt hopp var ute gjorde de det enda som stod i deras makt: Kan ni snälla ge honom mer lugnande?

Han hostade blod och allt som var vitt blev rött, samtidigt som hans läppar vitnade och hans andning blev svagare och svagare

och kan ni snälla ge honom lite mer smärtstillande? och när han

försökte prata bad de honom låta bli, men han lyssnade inte och 13

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 13

2013-07-19 09:46:54


berättade istället om vatten och hur allt bara är vatten och till slut

reducerade diagnosen hela hans framtid till veckor. Sedan till da-

gar. Och så till ett enda andetag. Ljudlöst. Bara en lätt darrning

på den skrynkliga överläppen och ett pekfinger som lyftes och sänktes ner över sjukhustäcket. Sedan var han borta.

Shahla hade trott att han skulle ta hela världen med sig och

Zohreh trodde att han faktiskt hade gjort det.

Zohreh höll fram två fingrar mot Shahla som om hon skulle skjuta

sin syster i huvudet. Shahla drog ett sista bloss och placerade ci-

garetten mellan Zohrehs fingrar. Hon blåste ut röken mot kökslampan och fastnade ett kort ögonblick med blicken vid alla gamla

sprickor i taket. Först nu la hon märke till radion som stod på i

bakgrunden. Det var bara här hos sin syster som Shahla lyssnade

på de statliga kanalerna. Programledaren varnade bilister för den stillastående trafiken på motorvägarna mot norra Tehran.

Shahla tittade ner på koppen framför sig, stoppade en sockerbit

i munnen och drack en klunk te. Smilgroparna som inte hade

ändrats sedan hon var fem år blev synliga i ansiktet utan att hon

var medveten om dem. Hon var trött på sina tårar. Trött på att

torka dem med servetter som bara fastnade på kinderna i små tussar. Trött på att det sved i ögonvrån. Och nu kände hon sig till och

med för trött för att bryta tystnaden som lagt sig mellan systrarna.

Istället slickade hon på sitt pekfinger och plockade upp smulorna

på bordet. Hela bordet skakade. I fyra år hade hon frågat när det skulle bytas ut och i fyra år hade Zohreh svarat: snart. Shahla

malde med käkarna men sa inget och såg istället en glimt av sin spegelbild i köksfönstret.

Hon var den av systrarna som hade ärvt sin mors ansiktsdrag. 14

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 14

2013-07-19 09:46:54


Det var bara läpparna som var annorlunda. Shahlas leende var helt och hållet hennes fars och tog ibland nästan över hela ansiktet.

Hon hörde ett vibrerande ljud sekunden innan mobilen började

ringa i väskan. När plånbok, servetter, glasögonfodral, mobilladdare, kvitton och flera tomma små plastpåsar hamnat på bordet

kunde Shahla äntligen se ljuset från sin telefon. Hon tog upp den och förde bort den så långt armen räckte tills hon kunde tyda

namnet på skärmen. ”Det är hon.”

Mobilen vändes mot Zohreh innan den stoppades tillbaka och

resten av väskans innehåll las över den i omvänd ordning. Det blev tyst några sekunder. Sedan började det ringa igen i Shahlas

väska. Sedan tystnad. Och så ringde det i Zohrehs telefon. Medan systrarna satt kvar på sina stolar och fnittrade gick telefonsvararen

igång i hallen.

”Älskling, det är mamma. Hallå?”

Shahla la sina fötter på Zohrehs lår för säkerhets skull och här-

made Mahrokhs sätt att säga älskling när hon behövde någonting. ”Är du hemma? Jag tänkte höra hur det är med dig och så tänkte

jag att vi kunde prata om pappas minnesdag. Planera lite. Jag … men är du verkligen inte hemma? … Lyft luren nu, Zohreh!”

Orden fick Mahrokhs röst att hårdna, men sedan hörde de hur

hon hostade ansträngt och tvingade tillbaka den vänliga tonen.

”Jag tror vi blir runt femtio med era mostrar och deras familjer

så … Ja, för att … för att hinna med allt måste vi ju börja nu,

förstår du.”

Shahla himlade med ögonen och tog ifrån Zohreh cigaretten.

”Hallå …? Nähä. Okej, jag gör som så att jag testar helt enkelt

att ringa dig på mo …”

15

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 15

2013-07-19 09:46:54


Mahrokhs röst avbröts av ett långt pip.

”Och du har så klart inte batteriet laddat i mobilen?”

Zohreh skakade på huvudet till svar, tog tillbaka cigaretten

och slog av askan i den mörkgröna askkoppen. Hon log när hon

upptäckte att det var deras fars askkopp som låg där på bordet.

När Davoud dött och barnen börjat dela upp hans ägodelar och valt de saker som de trodde att fadern hade älskat, hade Zohreh plockat ut hans tjocka glasögon som gått sönder och tejpats ihop otaliga gånger. Saïd hade bestämt sig för Davouds gamla spade

när han inte hittade det gamla fotografiet som han egentligen ville

ha. Shahla hade tagit askkoppen. Hon gillade att röka till hans

minne. Ibland pratade hon med honom under tiden. Lättade sitt

hjärta för varje cigarett som tändes och fimpades.

”Hon är inte klok. Hon kan glömma att vi lagar mat! Jag tycker

att vi beställer hem den, betalar själva och vill hon säga att det är

hon som lagat maten, får hon väl för fan göra det då.”

Shahla lyfte upp fötterna från Zohrehs lår och satte ner dem

på golvet. Hon öppnade väskan, tog ut en tablettask och sköljde ner en tablett med det kalla teet.

”Jag trodde …”, sa Zohreh men ångrade sig snabbt och förblev

tyst medan Shahla stoppade tillbaka asken och stängde väskan.

”Jag hade slutat. Men jag var hos psykologen igår. Hon skrev ut

en som är svagare. Att bara sluta ta dom som jag gjorde … Hon sa nåt om att nerverna har vant sig och att man måste dra ner på

det gradvis. Det var därför jag kände dom där ilningarna i hjär-

nan. Fast nu, med mammas jävla matprojekt, måste jag börja ta

dom starka igen, känns det som. Vet inte vad det är i dom, men

när jag tar dom så hamnar allt här inne på plats.” Shahla pekade

på tinningen och stirrade på sina strumpor tills de förvandlades 16

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 16

2013-07-19 09:46:54


till en grå massa. Tills tårarna under hennes ögonlock, en efter en, trillade nerför hennes kinder. Tills det gjorde mer ont att vara

tyst än att säga något. ”Två år, Zohreh!” ”… Jag vet.”

17

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 17

2013-07-19 09:46:54


Ibland, när ögonblicket, temperaturen, fysiken och känslan var

rätt. När Tehran inte var på sin vakt. När inte ens byggnadsarbe-

tarna hunnit börja dagens utplåning av stadens minnen. Passade

Mahrokh Akbarian på att ta på sig kappan, sjalen, skorna och den lilla svarta handväskan och stänga dörren efter sig.

Hon lät käppens spetsiga ände nudda vid trottoaren, som om

hon skulle adla Tehran, och gick ner mot Mash Hassans Bageri.

Med ringklockan från en cykel, som hennes dotterson Saman

installerat alldeles under handtaget på käppen, skrämde hon iväg

eventuella hinder på sin väg: hemlösa människor, herrelösa kat-

ter, hutlösa ungdomar. Väl framme slutade hon inte ringa på sin

klocka förrän den olycklige själen på Mash Hassans Bageri vaknat och dörren låsts upp och hon stod inne i lokalen och påpekade att

klockan faktiskt var fyra minuter över fem.

Mohammad, som själen hette, mumlade något med sin sed-

vanliga dåliga andedräkt som kanske var ett förlåt, kanske en förolämpning, medan Mahrokh höll sig teatraliskt för näsan och beställde två sesambröd.

”Jag har inte ens satt på ugnen!”

Han gäspade och gjorde ett misslyckat försök att snabbt trycka

ner håret på huvudet.

”Du får komma tillbaka …”

”Ni, om jag får be! Jag skulle kunna vara din mormor”, avbröt

Mahrokh honom först bryskt, men sedan något tvekande när hon 18

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 18

2013-07-19 09:46:54


föreställde sig hans mormor: Gammal och rynkig, förmodligen analfabet och säkert någon som aldrig satt sin fot i en storstad.

”Det är inte artigt att prata med äldre på det viset. Du ska Nia

mig!”

”Jainteä förvatig.”

Mohammad började röra sig mot andra sidan av disken.

”Vad sa du?”

Han stannade upp med ryggen mot Mahrokh. Hon såg hans

axlar åka upp och långsamt sjunka ner igen innan han gick vidare. ”Vad sa du, unge man?”

”Jag sa: Jag är inte här för att vara artig!” Men för det mesta stämde varken ögonblicket, temperaturen, fysiken eller känslan, så Mahrokh stannade hemma. Hon satte på

tevatten samtidigt som byggnadsarbetarna gjorde sig redo att riva

ner det sista som var kvar av det gamla grannhuset mittemot. I sitt

huvud hörde Mahrokh fortfarande grannens klagosång medan

hans fru och barn flyttade ut deras sista ägodelar. Alla hade försäkrat honom att de skulle få flytta tillbaka när huset var ombyggt

till flera lägenheter, men då grät han bara ännu högre: Det kommer

inte att vara samma sak! Kan ni inte vänta tills jag dött? Snälla vänta bara tills jag har dött!

Mahrokh tittade ut med avsmak, förbannade arbetarna, först

tyst för sig själv, sedan högt mot fönstret. Varje gång döttrarna ringde gav Mahrokh dem den senaste lägesrapporten:

Nu förorenar dom den här gatan ljudmässigt med. Igår höll dom på

till två på natten. Jag kan inte längre ha fönstret öppet. Dom skriker på

varandra så mycket att jag börjar lära mig afghanska. Och idag frågade

dom igen om dom fick vara i mitt garage tills kontrollanten gått. Dom 19

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 19

2013-07-19 09:46:54


har säkert familjer att försörja hemma, jag vet, men jag sa nej! Dom lämnar snart inget kvar av den här stan, ju.

Mahrokh satt vid köksbordet och stirrade på gaslågan under

vattenkokaren när Saman kom in med fem dammiga fotoalbum i famnen.

”Mormor? Mormor …? MORMOR! VILL DU SITTA HÄR

INNE ISTÄLLET?”

”Ja. Tänd ljuset och dra för gardinen.”

Saman ställde familjealbumen på diskbänken och dammade

av sin tröja. Han tände den stora gröna taklampan ovanför köksbordet och drog för gardinen. Den senaste halvtimmen hade han

suttit på knä i sin mormors källare och valt ut vilka album som skulle med upp. Han hade sett så många gamla bilder på unga

människor. På en ung Zohreh och hennes unga syskon. Till och med på unga morföräldrar.

”Har du din mobil på dig, Saman?” ”Ja.”

”Ring Zohreh. Jag måste prata med henne innan vi sätter igång.” Saman hade aldrig förstått sin mammas kyliga inställning till

Mahrokh. Men han hade gjort det till sin egen uppgift att kompensera sin mormor med sällskap, tid och uppmärksamhet.

”Hej mamma, det är jag … Bra … Jaja, jag har hittat skitmånga.

Såg ett sjukt foto på dig och moster när ni åker skidor. Man kan verkligen se farten! Måste vara morbror Kazem som tagit det. Nu

ska mormor och jag börja välja ut bilder på morfar. Men du, hon

vill snacka med dig. Va? Mormor så klart. Ja, jag är kvar här. Vänta, här kommer hon!”

Saman räckte över telefonen till Mahrokh som tog emot den

med ett svårtolkat leende. Hon kunde se framför sig hur Zohreh 20

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 20

2013-07-19 09:46:54


tog sig för pannan, bet sig i underläppen, slog sig lätt på kinden, skakade på huvudet. När inget hjälpte sa hon: ”Heeej mamma!” ”Mmm.”

”Kom hem precis! Hur är det?”

”Om du lyssnar på meddelandet jag lämnade för två sekunder

sen så förstår du att det inte är så bra!”

Mahrokh pratade nu helt i sitt vanliga tonläge. Hon tecknade

åt Saman att vattnet kokade och pekade sedan mot tekopparna

hon ställt fram.

”Jag har knappt fått nån sömn!”

”Men mamma, du måste ju ta tabletterna som doktor Zand

skrivit ut. Du måste …”

Mahrokh hörde att Zohreh nu samsades om telefonluren med

Shahla och såg framför sig hur hon viftade bort cigarettröken.

”Du måste, förlåt, usch, jag fick nåt i halsen. Så! Du måste ta

dom regelbundet för att dom ska ha nån verkan. Du kan inte bara

ta dom när det passar dig. Det är inte rekommendationer, mamma.

Det är receptbelagt.”

”Sätt på högtalaren så Shahla slipper få ont i nacken. Ni är två

idioter, om inte för nåt annat så för att ni tror att jag är så dum så jag inte förstår!”

”Men mamma …”

”Jag försökte vara snäll, Zohreh. Men ni två …” Shahla tog luren.

”Mamma, lyssna på mig nu. Vi har inte heller fått nån sömn på

grund av det här!”

Saman ställde varsamt två ångande tekoppar på bordet och var

sedan osäker på om han borde gå ut och låta Mahrokh ha samtalet 21

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 21

2013-07-19 09:46:54


i fred eller bara sätta sig ner. Doften av lösviktsteet började ta över

köket och Mahrokh lyfte locket på den gamla silverskålen som

stod på bordet. Hon pekade på den tomma skålen och sedan mot skafferiet.

”Jag kommer dit i eftermiddag med Zohreh, så får vi snacka om

det här. Men mamma, vi kan inte laga mat till så många männ-

iskor. Det går bara inte! Förra året var det annorlunda, men vi borde faktiskt inte ha gjort det då heller.” ”Jaså minsann!”

”Ja, men det är ju sant, mamma! Fast då var det nästan … sorg-

terapi.”

Ordet var så främmande att ögonbrynen ryckte till på både mor

och dotter i exakt samma ögonblick. Mahrokh var först med att

leda samtalet tillbaka till mer bekanta termer: ”Så man ska få se dig här, menar du?”

”… Ja, vi kan komma förbi, jag och Zohreh.” ”Sen när kommer du förbi?”

”Sen … Vill du inte att jag ska komma eller?”

”Jag vet inte. Jag vill ju inte tvinga dig till nåt. Gör som du vill.

Allt jag vill veta är vad ni kan hjälpa till med innan jag börjar med matlagningen.”

Mahrokh räckte Saman hans mobil och han kände som vanligt

att han borde be henne om ursäkt för något hans mamma hade

gjort.

”Det finns ett paket dadlar i kylen. Kan du ta ut det?”

Saman stod kvar en stund framför kylskåpsdörren. Gamla gul-

nade teckningar som han och Mehran ritat som barn hängde fortfarande kvar där. Han hade blivit så chockad första gången han

återsåg dem. Han kunde inte komma ihåg dem. Såg inget av sig 22

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 22

2013-07-19 09:46:54


själv i teckningarna. Inga minnen eller bevis på att det verkligen

var han som hade ritat dem. Den gröna solen med svarta ögonbryn.

Den röda pappan med en lika röd flagga. Den blåa pansarvagnen

som var redo att avrätta en rosa Saddam, som såg mer ut som ett

väsen än en människa.

”Ge mig också min medicinväska!” Saman såg sig om i köket.

”Där på skänken. Och ett glas vatten med … Nej, inte från

kranen. Det är ju flytande cancer. Ta från flaskan i kylen. Du är ju

precis som din mamma. Vad har ni emot mineralvatten i er familj?” Mahrokh öppnade väskan med sina piller och droppar och

salvor och med avsmak tog hon ut delar av innehållet. Av sina

döttrar fick hon alltid höra att hon skulle vara tacksam över att medicinen fortfarande gick att få tag i. Tacksam för tabletterna

som vaggade henne till sömns på nätterna och väckte henne på

morgnarna. Som aktiverade hennes njurar, sänkte hennes blod-

tryck och spädde ut hennes blod.

Hon tog rosa tabletter för att inte hata maken. Gula för att inte

sakna den döde sonen. Vita för att stå ut med den levande sonen.

Och sedan, när medicinen började verka och hon äntligen blev lugn, började hon oroa sig för sitt minne och gick då hänsynslöst igenom sitt liv. Och barnens och barnbarnens.

Hon hade svåruthärdliga korsförhör med sig själv. Förhör som

motverkade medicinen, som läkarna brukade påpeka när de skrev ut ännu starkare åt henne.

”Behöver du tändstickor, mormor? MORMOR? TÄNDSTICKOR?” ”Ska se, det borde finnas i den här.”

I ett särskilt skrin som gått i arv från Mahrokhs mormor för-

varade hon pipan. Hon hade skrinet under alla sina tablettaskar. 23

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 23

2013-07-19 09:46:54


Hennes mormor och mor hade mestadels rökt opium i pipan, men

Mahrokh föredrog den ljuvliga doften av rök från vanlig tobak som var skuren på precis rätt sätt. Så länge Saman kunde minnas

hade han älskat att få stoppa Mahrokhs pipa. Först med barnhand,

sen med kvinnohand och sist med manshand, hade Mahrokh lärt honom på hans sjunde födelsedag.

Mahrokh hittade tändsticksasken bakom sina rosa piller och

föste den tillsammans med pipan och tobaken mot Saman.

”Du behöver inte rensa. Din morbror gjorde det igår. Rensade

min pipa och sket på mitt humör.”

Saman tog försiktigt lite tobak mellan tummen och pekfingret

och tryckte mjukt ner den.

”Och sen med kvinnohand”, påminde Mahrokh utan att lyfta

blicken från sin tekopp. Han nickade, tryckte slutligen ner det

översta lagret med en hård tumme och tände pipan innan han

räckte över den.

”Säg mig nåt du minns om din morbror Kazem.”

Mahrokh körde in sitt pekfinger mellan Samans knogar för varje

ord och i väntan på att barnbarnet skulle anta utmaningen drog hon

några snabba bloss för att få liv i pipan. Saman försökte le medan

han viftade undan röken hon blåste i hans ansikte. Han ansträngde

sig för att se oberörd ut, fortfarande utan att veta vad han skulle säga.

En röra av andras minnesbilder av Kazem var det enda han hade.

”Sluta, mormor. Nu ska vi välja ut bilder på morfar. Okej? Det

är därför jag är här, så kan du sluta peta … Men lägg av säger jag.

Det gör faktiskt ont när du trycker på samma ställe hela tiden.” ”Vi är vad andra minns! Har jag inte lärt dig det?”

”Jo, men vad jag minns är att jag är här för att göra ett bildspel

till minnesdagen. Så kan vi snälla börja välja nu?” 24

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 24

2013-07-19 09:46:54


Han slog bestämt upp det första albumet. Mahrokh rynkade på

näsan, ryste, vände bort blicken. Men hon sa ingenting. Ingenting om alla dörrar som hon bankat på, ensam och höggravid, med

fotot som nu låg under Samans tumme i handen. Alla människor

hon visat det för i en hel månad medan hon förgäves upprepade

frågan: Har ni sett min man? Alla som skakat på sina huvuden;

sjukhuspersonalen, polisassistenterna, fängelsevakterna, de bår-

husansvariga och de andra mödrarna och fruarna hon stötte på

överallt och som alla hade egna bilder att vifta med. Egna frågor att ställa till alla de fick ögonkontakt med. Allt hade Mahrokh behållit för sig själv. Men hon hade aldrig slutat att titta på andra

människor. Bara titta på dem och undra om de kunde föreställa sig

ett liv som hennes lika lätt som hon föreställde sig hur det skulle

vara att vakna upp en dag som en av dem.

”Men skärp dig nu, mormor. Jag behöver bara veta om det är

några speciella bilder du vill ha med. Om det är nån du absolut

inte vill ha med. Du behöver väl inte hålla på och …”

Saman gav upp och lät Mahrokhs utsträckta arm avbryta ho-

nom. Med hela handen pekade hon mot käppen som stod lutad

mot en stol. Han tog med sig den till hennes sida av bordet och

hjälpte henne upp. Mahrokh la ifrån sig pipan, placerade händerna på bordet och sköt ut armbågarna så långt hon kunde, så

att Saman skulle få plats med sina händer under hennes armhålor

och kunna lyfta upp henne. Hon lutade en stor del av sin kropps-

vikt mot Samans arm och han kände så mycket bräcklighet men knappt någon tyngd. Som om den här människan kunde gå i

tusen bitar bara han flyttade handen ett litet stycke. Han rös och

la försiktigt sin lediga arm runt hennes nätta axlar. Så mycket vilja, så mycket närvaro i en så späd kropp. 25

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 25

2013-07-19 09:46:54


”Jag måste gå på toa!” ”Okej, mormor!”

”Släpp! Jag kan gå själv.” ”Visst.”

”Släpp mig då!”

”Bara dom här stegen till kylskåpet. Sen kan du gå själv.” ”Du kan ta vilka bilder du vill. Jag bryr mig inte!” ”Jo, det gör du, mormor.” ”Släpp mig nu!”

”Bara till dörren, sen släpper jag.”

Mahrokh sneglade på barnbarnens gamla teckningar och

suckade. Hon var redan trött i benen och Saman försökte göra

sig ännu stadigare så att hon kunde luta sig ännu mer mot honom. ”Du ritade alltid din pappa med en flagga. Precis som soldaterna

dom visade på teve på den tiden.” Hon höjde käppen mot en av

teckningarna som hängde lite för sig själv. ”Vet du vad det där ska föreställa?”

Saman skakade snabbt på huvudet. Han kände hur hon började

darra och ville att hon skulle vila.

”Mormor, ska vi sätta oss ner en stund?”

”En dag kom du med den och sa att den var morbror Kazem.

Och den gula ringen där är tydligen jag.”

Långsamt lyfte hon upp handen och placerade den mjukt på

Samans bröstkorg. Så lutade hon sig själv mot sin hand och hamnade med huvudet precis under Samans haka och förblev där en stund. ”Mormor, jag tror …”

”Men sch! Förstör inte magin!”

• 26

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 26

2013-07-19 09:46:54


När Shahla mådde bra, när hon hade, om inte en känsla av lycka, så åtminstone stunder av glädje, hade hon alltid en bok i

knät, en penna i handen och en debatt i huvudet. Ibland med författaren, men oftare med sina egna tankar. Vad hon än läste, vilket

ämne eller vilken författare som än hamnade i hennes händer, var

det till slut ändå Shahla själv och hennes liv som blev föremål för diskussion och därmed var stunden av glädje över.

Men hon njöt verkligen av de där korta stunderna innan tan-

karna tog fart. När en bok bara var sitt ämne. Som på den tiden, strax innan revolutionen, när hon började på universitetet, och

precis innan kulturrevolutionen avbröt studierna. Shahla älskade att sitta på universitetsbiblioteket. Att bara sitta där bland så

många böcker i händerna på så många studenter och känna hur salen blev större än den egentligen var ju mer folk försjönk i sin

egen läsning. Hon hade önskat samma upplevelse för sin son.

När Mehran föddes slog Shahla upp tidningen och döpte

honom efter killen som fått högst poäng på inträdesprovet till universitetet och stakade så ut hans framtid. Hon ville att han

skulle läsa vidare. Växa intellektuellt. Lära henne nya tankesätt.

Att han skulle genomföra det hon bara hann nudda vid. Men

Mehran hade från början gjort klart att han inte såg någon som helst mening med att plugga inför högskoleprovet, konkurrera

med hundratusentals andra ungdomar, ruinera sina föräldrar eko-

nomiskt, skaffa sig en åtråvärd pappersbit, bara för att sedan sitta 27

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 27

2013-07-19 09:46:54


och klaga på Facebook och tigga jobb av sin pappas kontakter.

Jobb som inte ens hade något med hans utbildning att göra. En

efter en hade han sett kusinerna på Bijans sida hamna där. Vad var det för mening med att påbörja något som aldrig skulle mynna ut ens i föräldrarnas ljummaste förhoppningar?

Det är inte lönt, mamma, hade blivit hans vanligaste svar på alla

Shahlas frågor.

Ville han inte ens försöka? Det är inte lönt, mamma. Kunde han

inte göra lumpen istället då? Så att han åtminstone fick ansöka

om ett pass. Det är inte lönt, mamma. Ville han prata med någon

psykolog? Men det är inte lönt, mamma.

Och varenda gång träffade orden Shahla hårt, men ändå var det

hans tystnad som plågade henne mest. Som om han anklagade

henne för något när han satt och teg under hela frukosten. När han

såg gråtfärdig ut vid minsta lilla försök till samtal om framtiden.

När han på sistone liknade alla frågor som rörde annat än mat och städning vid korsförhör. Ibland tittade hon på honom som om de

satt i var sin tågvagn utan att kunna avgöra vilken av dem det var som rörde sig.

Vi har gett honom allt utom en framtid, tänkte Shahla där hon

satt i sin läsfåtölj och började om igen från den rad där hennes

tankar hade börjat vandra sina egna vägar.

Hon strök under en mening på den sista sidan av boken om

Zeynab Pasha och stängde igen den med sitt finger kvar på sidan.

I tider som dessa, hjälper det att minnas att det alltid funnits tider som dessa, upprepade hon tyst för sig själv och gav meningen tid att sjunka ner bland alla andra meningar hon samlat på under de senaste trettio åren.

Egentligen borde hon ha följt med Zohreh hem till deras mam28

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 28

2013-07-19 09:46:54


ma. Istället hade hon sagt att hon inte orkade med Mahrokh, och

Zohreh hade inte insisterat på att hon skulle hålla löftet hon gett deras mamma på telefon.

Shahla upprepade återigen meningen tyst för sig själv när hon

hörde ett vagt ljud av en dörr som öppnades och stängdes någonstans i huset. Ljudet av snabba steg blev tydligare och tydligare

tills det blev helt tyst och någon knackade på dörren. ”Kom in, Narges.”

Narges knackade igen. Den här gången mer bestämt.

”KOM IN!”

Dörren öppnades och Narges, ett arv från Shahlas svärföräld-

rar, steg in.

”Jag har bara det här rummet kvar nu, Frun. Förutom köket.”

Shahla nickade och reste sig upp. Hon la tillbaka boken i en

hylla och när hon vände sig om stod Narges fortfarande kvar i dörren.

”Jo, jag undrar”, Narges tittade på sina fötter, sedan på sina

fingrar och slutligen på Shahlas haka, ”om det går bra att sätta upp den här när jag är klar?”

Hon viftade med en smal, grön tygremsa som hon sedan la

tillbaka i fickan på sin blommiga klänning. Som om hon behövde skydda trasbiten från Shahlas blick. Det tog en stund innan

Shahla förstod vad hon menade och Narges tolkade tystnaden som ett nej och började argumentera för sin sak.

”Det är inte till mig själv, Frun. Min systerdotter, hon ska föda

vilken dag som helst nu, inshallah, så om Ni tillåter mig att knyta dakhil … Det gick så bra sist agha Bijan sa att jag kunde knyta vid

det gamla trädet och jag undrar … Så att det blir ett friskt barn.

Om Ni tillåter.”

29

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 29

2013-07-19 09:46:55


Det fanns en tid då det tog emot för Shahla att dua den här

kvinnan som var äldre än hon själv. Nu tänkte hon inte längre

på det. Sakta men säkert hade alla fördelar med att ha en Narges

hemma gjort Shahla till en mycket mer bekväm kvinna än hon någonsin kunnat föreställa sig som ung. Alla subtila sätt Narges

visade sig kunna kompensera för Shahlas eget ointresse för hemmafrugöra hade nu blivit vardag. Då och då lånade Shahla till och med ut henne till sin mamma eller syster.

”Min man är lat, Narges. Har du inte fattat det? Det är inget

magiskt med trädet. Inget hokus pokus. Det är inte heligt, bara

gammalt! Han ville inte köra dig till Shabdolazim. Jag har ju redan sagt att han hittade på.” ”Åh nej, Frun. Nej, nej!”

Narges skakade förskräckt på huvudet.

”Min bön, min svägerskas, till och med hadj-Abbas på bloms-

terhandeln. Alla har besvarats.”

Shahla suckade mot de tre fingrar som städerskan höll upp för

varje remsa hon knutit vid grenarna ute på gården bara den här veckan. Och Narges, som i alla andra frågor var redo att avstå från sina rättigheter utan att blinka, stod på sig och tog till och med

ett riskfyllt steg:

”Trädet är speciellt. Er far, må han vila i frid, sa det själv varje

gång han var här och vattnade det! Minns Ni inte, Frun? Jag förstod bara inte vad han menade då.”

”Knyt fast det då, jag bryr mig inte.” ”Och den här också?”

Narges viftade försiktigt med en ny remsa och presenterade

dess ägare för Shahla:

”Ali agha på bageriet, Ni vet.” 30

2 Inlaga Godnattsagor för små barn.indd 30

2013-07-19 09:46:55


9789170374951