9789146221784

riktigt synd om mig. Och Lena är inte bara sjuksköterska, hon är operationssköterska. Det är på hennes avdelning jag ska bli omhändertagen kommande måndagsmorgon. Det kunde kännas tryggt att träffa henne strax före ingreppet, som jag känner mig rädd för.

Och Ann-Marie hör till mina allra närmaste vänner.

Plötsligt längtar jag efter mina vänner som ett barn efter sin mor. Jag vill bli tröstad och bekräftad, jag vill värma mig i omtanke som icke söker sitt och icke räds mitt nya utseende. Aldrig har jag väl behövt mina vänner som i denna stund!

Svag av självömkan klär jag mig i en fin märkeströja som jag normalt är riktigt snygg i. Jag avstår från halsbandet som jag brukar ha till. Det är helt omöjligt att kombinera det med detta ansikte, lika omöjligt som det vore att sätta på läppstift på de svullna, hopsömmade läpparna.

Det gäller bara att försöka se så neutral ut som möjligt, vilket inte lyckas särskilt väl.

Lena är lite sent ute med maten, hon är mitt uppe i ett gigantiskt hackningsprojekt. Det ligger kålrötter, morötter, potatis, palsternackor, fänkål, röda och gula paprikor, lökar och purjolökar över hela diskbänken – en del färdighackade, andra ännu hela. Menyn verkar vara anpassad till Ann-Marie, som är vegetarian och förmår alla andra att tillfälligt bli det varje gång det är en fest där hon deltar. Lena är hektiskt röd i ansiktet och ger mig bara en flyktig blick.

– Oj då, så du ser ut. Kan ni inte själva hälla upp ett glas vin? Jag är strax klar här, ropar hon och ger sig på en stenhård kålrot med en jättelik kniv.

Vi häller upp varsitt glas rödvin och slår oss ner, samtidigt som det ringer på dörren.

19