Tankarna på ett större hus stannar kvar hos Brommesson. Senare samma dag börjar han mäta ut grunden med långa kliv. Men när stormen ebbat ut och de frusna fyrbyggarna börjar lyfta timret ur vattnet och stapla det i travar på gräset, kan många av dem fortfarande höra ekot av ropen från de drunknande. Jag är säker på att fyrbyggarna aldrig glömde de döende sjömännens skrik. Och jag är lika säker på att de mest vidskepliga ifrågasatte Brommessons beslut att bygga ett stort boningshus av virke från ett vrak. En gård byggd av timmer som döende sjömän förtvivlat klamrat sig fast vid innan de togs av havet – borde jag och min mor inte ha vetat bättre än att flytta in där i slutet av 1950-talet? Borde du och din familj verkligen ha flyttat dit trettiofem år senare, Katrine? – Mirja Rambe
10
81904 Nattfak ORI.indd 10
08-05-30 15.00.36