9789137139562

några kakor på fatet runt kopparna. Men han kommer att bli bra, han måste bli bra.

Jörgen sörplar ur kaffekoppen, tittar sedan på mig, ögonen allvarliga. ”Hur går det med Sofia? Hur gick det i tingsrätten?”

Jag pillar på piercingen i läppen. ”Inget vidare, de bestämde att han ska få ha henne vissa tider, men …” ”Men vadå, Ida?” ”Men min advokat tycker att det finns skäl att överklaga till hovrätten så jag skiter i vad de säger.”

Jörgen suckar tungt, lägger sin hand över min. ”Du måste göra som de säger, Ida, det kommer bara bli värre för dig annars.” ”Det är fan inte rättvist”, säger jag, vill resa mig upp men bläddrar fram sporten istället.

Jag börjar läsa högt om senaste fotbollsmatchen. Det entoniga ljudet när Jörgen hissar upp ryggstödet lite till. ”Du Ida”, säger han plötsligt. ”Om jag vandrar vidare så ska du veta …” ”Nej, lägg av.” Jag känner hur ögonen tåras. ”Ska jag läsa nyheterna nu?”

Jörgen sjunker tillbaka mot kudden men jag kan inte fortsätta läsa. Släpper tidningen på golvet och lutar mig närmare sängen. ”Du betyder så mycket för mig”, säger jag och tar hans hand. ”Så oerhört mycket.”

Det gör ont att se Jörgen sjuk. När jag går genom skogen mot mitt eget ställe är hans ansikte det enda jag ser. Det trötta, sjuka, men ändå urstarka.

Mitt ute i skogen vid en konstgjord sjö ligger en liten stuga och utkiksplats för fågelskådare. På baksidan, mot sjön, är det nästan alltid vindstilla. Ingen vet om att jag bru21