9789137136394

för er fascister. Ni kan inte ens vara förbrytare på ett anständigt sätt. ”Ursäkta mig, herr Paolicelli, men hur skulle någon ha kunnat lägga knarket där utan att ni visste om det?

Det rör sig ju om fyrtio kilo under karossen och … jag är ingen expert på området, men det måste ha tagit ganska lång tid. Lånade ni ut bilen till någon i Montenegro?” ”Jag lånade inte ut den till någon, den stod på hotellets parkering under hela vistelsen. Och hotellets portier hade nycklarna. Man var tvungen att lämna dem till honom, för parkeringen var full och det kunde bli nödvändigt att flytta på en bil för att få plats för fler. Någon måste med portierens goda minne ha lagt dit knarket på natten, antagligen natten innan vi reste därifrån, och tänkt ta hand om det eller låta någon kumpan ta hand om det i Italien, när vi kommit igenom tullen. Jag vet att det verkar absurt, men knarket är inte mitt. Jag svär på att det inte är det.”

Helt rätt. Det lät absurt.

Det var en av alla de absurda historier man kan få höra i rättssalar, vid förhör hos polisen, i fängelser. En typisk sådan historia berättas ofelbart av dem som påträffas med en väloljad pistol, färdig att använda, med hanen spänd. Alla säger att de precis har hittat den, som regel under en buske, eller under ett träd, eller i en soptunna.

Alla säger att de aldrig hanterat någon pistol tidigare och att de just stod i begrepp att gå till karabinjärerna eller polisen för att överlämna den. Det var därför de bar den innanför livremmen med hanen spänd, och gick omkring i närheten av en juvelerarbutik, till exempel, eller en konkurrerande ligamedlems hem.

Jag hade lust att tala om för honom att jag struntade i 21