tredje rikets myter
Det tusenåriga riket Ett rike som varar i tusen år har varit ett återkommande begrepp sedan åtminstone Johannes uppenbarelse skrevs ner. Där avses den period då Satan hålls i säkert förvar och Jesus härskar över jorden, och som kommer att följas av domens dag. Bibeltolkare har sedan dess försökt att placera in denna tänkta period av jämförelsevis lycka i den verkliga historien. Andra har tänkt på mer konkreta statsbildningar, som Rom eller det tysk-romerska riket, de faktiska man kände till som bäst uppfyllde det kronologiska kravet (även om man för det senare fick runda av uppåt). Åter andra har inspirerats till att beskriva sina egna frambesvärjda favoritriken, ofta i religiös tappning, som tusenårsriken. Och så är vi framme vid det Rike som denna framställning avser. Det är vår vilja och önskan att denna stat och detta rike ska bestå i tusentals år. Adolf Hitler (1934)
Hitler nämnde ett tusenårigt, eller som synes rentav flertusenårigt, rike vid några få tillfällen. Att eftervärlden fäst sig vid begreppet beror naturligtvis på dess ironiska klang, då målet skulle ha missats med en faktor av 80, eller 988 år. Men när det begav sig verkar det ha varit tämligen okänt och åtminstone oanvänt. Efter ett tausendjähriges Reich letar man, i stort sett, förgäves i artiklar, pamfletter och propaganda.
Maktövertagandet Hitler gjorde ett allvarligt försök till en regelrätt statskupp: den så kallade ölkällarkuppen i München 1923. Den blev ett fullständigt fiasko, och ledde till partiets upplösning, hans egen fängelsevistelse med mera. Med facit i hand var det bara ett tillfälligt bakslag, men Hitler tog beslutet att i fortsättningen följa spelets regler, och inte fuska med mindre än att inget riskerades – åtminstone 19
Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 19
2011-09-20 13:32:16