Issuu on Google+

Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 1

2011-09-20 13:32:13


Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 2

2011-09-20 13:32:13


Peter Olausson

Tredje rikets myter

Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 3

2011-09-20 13:32:14


Tidigare utgivning Faktoider 2008 Fler faktoider 2009

På annat förlag Är det verkligen sant? 2009 Nya ord med historia 2010

Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright © Peter Olausson 2011 Omslag, för- och eftersätts Håkan Liljemärker Inlaga Andreas Lundberg Fackgranskning Helmut Müssener Tryckt hos Bookwell, Finland 2011 ISBN 978-91-37-13611-0

Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 4

2011-09-20 13:32:15


Innehåll

Förord 9 Tredje rikets myter  15 Nazismens folkliga rötter  43 Dolkstötslegenden 61 Liten nazistisk raslära  69 Adolf Hitler  93 Ockult nazism  123 Rosenbergs stora myt  143 Nazismens helgon  159 Religion i Riket  179 Tysk fysik  201 Germania 211 Wunderwaffen 229 Hitlers atombomb  297 Förintelsen 321 Myter i efterhand  357 Källor och källkritik  393 Efterord 413 Personförteckning 415 Register 435

Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 5

2011-09-20 13:32:15


sv

danmark Nordsjön

Hamburg

S

nederländerna

bel g

Berlin

Hannover

tyskland Leipzig

Köln

ien

Adlerhorst luxemburg

Frankfurt

Dresden

Weimar Sudetlandet

Nürnberg

Prag

Protektorat Böhmen-Mäh

frankrike München

schweiz

Berchtesgaden/Berghof Österrike

italien

Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 6

2011-09-20 13:32:15


sverige

k

lita uen

Östersjön Danzig

Königsberg Ostpreussen

Stettin

Wolfsschanze

Berlin

d polen

g Breslau

Dresden

andet

Prag Protektoratet Böhmen-Mähren

i en vak slo

Wien

erghof

rn e g

Österrike

un

Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 7

TREDJE RIKET våren 1939

2011-09-20 13:32:15


Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 8

2011-09-20 13:32:15


Förord

Efter flera böcker om faktoider – osanningar, halvsanningar och missuppfattningar – i allmänhet ville jag nu rikta in mig på ett enda tema, där jag inte bara radar upp exempel utan också försöker sätta in dem i ett sammanhang. Det var inte svårt att hitta ett lämpligt tema: Tredje riket bildades av myter, framlevde hela sin tid i myter och har ända sedan det gick till historien omvärvats av en frodig, stundtals frenetisk, mytbildning. Jag har ständigt haft anledning att återkomma till ämnet, emedan det – enligt min personliga, ej vetenskapligt belagda åsikt – är den mest faktoidstinna perioden i världshistorien. Det gäller såväl de uppfattningar vi hyser idag (vilket jag tagit upp helt kort i tidigare böcker) som de eftervärlden i stort haft (alltså även de som senare tynat bort). Om man dessutom går in på att analysera halvsanningar, osanningar och missuppfattningar som samtiden haft, så finns det mer än gott om material. Och då måste naturligtvis även de räknas som nazisterna själva trodde på, vare sig de var av egen produktion eller inte – som de hägrande ”undervapen” som skulle vända krigslyckan, eller den så kallade dolkstötslegend som förklarade förlusten av första världskriget, och naturligtvis hela rasbiologin. Med mycket mer. Nu hade jag uppslaget till en bok. Det som återstod var att leta reda på material, sovra, strukturera och sätta i ordning. Det förstnämnda visade sig överlägset lättast. Varhelst jag tittade kryllade det av halvsanningar, missuppfattningar, felaktigheter och rena galenskaper. (Ett fåtal korta texter är bearbe9

Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 9

2011-09-20 13:32:15


förord

tat material från Faktoider eller Fler faktoider.) Ett heltäckande arbete, eller så bara ett som skulle kunna göra de allra blygsammast ställda anspråk på att åtminstone närma sig något i den stilen, skulle bli mångdubbelt större; det skulle behöva utgöra en närmast komplett historik över Tredje riket. Titeln Tredje rikets myter är något av en tautologi – Tredje riket var myter. Jag har försökt att lägga extra tyngd på frågor som inte redan tagits upp otaliga gånger i litteratur och dokumentärfilmer. Sådant saknas faktiskt inte, ty även om de populära skildringarna av Tredje riket utgör en ofantlig mängd text, bilder och filmer, så finns det fortfarande råmaterial som är föga känt utanför de akademiska kretsarna. Ämnet är oöverskådligt, i bredd, djup och detaljer. Om man, som brukligt är (men vars riktighet jag ska diskutera längre fram) sätter Tredje rikets födelsedag till den 30 januari 1933 då Hitler utnämndes till rikskansler, och dess dödsdag till den 30 april 1945 då Hitlers liv och karriär avslutades i bunkern, så varade det i prick tolv år och tre månader. Det är inte någon särskilt lång tid – den är mänsklig, kan man säga – och historiskt sett ett ögonblick. Ändå är den idag föremål för ett större intresse än någon period av motsvarande längd i världshistorien. Hur kommer det sig? Jag har fått anledning att fundera på detta många gånger, och under bokens tillkomst närmast konstant, eftersom det är samma faktorer som gör att perioden blivit föremål för så oerhört många myter och missuppfattningar. En sak, som jag tror åtminstone bidragit i viss mån, är just att Tredje riket var relativt kortvarigt, och dessutom är avslutat. Man behöver inte hålla reda på rader av ledare eller dynastier. Det är gripbart på ett sätt som exempelvis det romerska riket inte alls är. Ett annat svar är att det med Tredje riket starkt förknippade andra världskriget är vår tids stora berättelse. Alla kulturer har haft sådana: trojanska kriget, Gamla testamentet, franska revolutionen och amerikanska inbördeskriget … Påfallande ofta om krig, men där det viktiga (i detta sammanhang) har varit 10

Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 10

2011-09-20 13:32:15


förord

att alla känt till huvuddragen, nyckelpersoner och händelser, och att man därför har kunnat hänvisa till dem i språk och bildkonst utan att behöva förklara sig. Blixtkriget i Polen, Stalingrad, D-dagen, bunkern i Berlin … Även om svensken i allmänhet inte alltid har detaljkunskaper om dem så känner alla till dem, ofta betydligt bättre än företeelser som ligger oss avsevärt närmare i såväl tid som rum, och som vi logiskt sett borde vara bättre pålästa på än detaljer från ett krig som i skrivande stund inträffade för ungefär sjuttio år sedan. I många andra situationer kan de mest fantastiska myterna avskrivas eftersom de strider mot all logik, eller åtminstone vad vi vet om personerna inblandade, den historiska situationen, sammanhanget och omständigheterna. Och även när de inte är uppenbart osanna så sticker de i alla fall ut och väcker vår uppmärksamhet. När man ställs inför det som nazisterna bevisligen tänkte, sade och gjorde så bryter denna mekanism ihop. Det gäller sannerligen inte bara förintelsen. Personer som accepterade idéer som att den ariska rasen uppstod för 228 000 år sedan då jorden hade tre solar, som menade sig kunna utläsa den ariska rasens arktiska ursprung i Bhagavadgita och som även när Berlin var inringat drömde om att vända krigets förlopp – hur ska man kunna säga att någon idé är för tokig för dem? (Exemplen gäller Heinrich Himmler, Alfred Rosenberg och Adolf Hitler.) Att amiral Dönitz ritade flygplan, att man skulle deportera alla holländare till Östeuropa eller att vi lever inuti ett ihåligt jordklot? För att ta tre exempel på osanningar som oriktigt tillskrivits dem. Samtidigt innebär deras brott att mindre viktiga uppgifter inte fått den uppmärksamhet som de skulle fått om de gällt nästan vilken annan period som helst; med tanke på vad Hitler ägnade sig åt så verkar det nästan perverst att försöka reda ut vilken ögonfärg han hade (blå), hur lång han var (drygt 1,70) eller hur många testiklar han hade (två). I en sådan skugga kan en tät undervegetation av mytbildning växa fram och förvirra även i frågor av faktisk vikt. 11

Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 11

2011-09-20 13:32:16


förord

De kontrafaktiska frågorna – vad hade hänt om …? – kan ställas om vilken period eller händelse som helst. De är ofta kittlande, men sällan ”produktiva”. Ibland kan man konstatera att det som hände nog ändå hänt, och om inte, så hade nästan vad som helst kunnat hända istället. Ifall det romerska riket inte hade fallit år 476 (årtalet kan diskuteras, men det är det som brukar utpekas som vattendelare) så hade det gjort det ändå, förr eller senare. Om ärkehertig Franz Ferdinand inte hade blivit ihjälskjuten i Sarajevo sommaren 1914 så var det politiska läget dock sådant att det första världskriget nog ändå hade brutit ut förr eller senare. Om det varit Vilhelm Erövraren som fallit vid Hastings 1066 snarare än fienden Harald Godwinson hade det inneburit stora historiska konsekvenser, fast i sådana fall tornar frågorna upp sig på ett oöverskådligt sätt som snabbt blir ointressant. Men om Hitler, som så många andra, råkat stå i vägen för en av de många kulorna eller granatsplittren i Flandern? Eller dödats vid Feldherrnhalle eller något av de många mordförsöken? – Nu blir det plötsligt långt mer konkret. Miljoner människor som dog för några generationer sedan hade fått leva, oräkneliga kulturskatter hade inte förstörts. Eller om tyskarna tagit Moskva, framgångsrikt bombat den sovjetiska industrin (med de långdistansbombare som de valde att inte ta fram) och framför allt ställt om landets produktion till den som kriget krävde redan 1939? Hade hakkorset kommit att vaja från London till Vladivostok – och gjort det än idag? Nu talar vi inte längre om akademiska resonemang som enbart engagerar några historiker med läggning för det kontrafaktiska. Slutligen är nazismen inte bara fel, okunnig, fördomsfull, missriktad och grym. Den är ond, på ett närmast metafysiskt sätt. Det ger den och Tredje riket en svårbeskriven air av något som går utanpå andra historiska skeden, hur eländiga och blodiga de än är. När den nyblivne rikskanslern talar är det inte bara början på en historisk epok bland alla andra – det är himlen som förmörkas över världshistorien. Och samma uppfattning om ondskan i dess renaste form ger 12

Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 12

2011-09-20 13:32:16


förord

också upphov till andra effekter, långt mindre dramatiska men betydligt vanligare. Det är när Hitler och nazismen ständigt dyker upp i diskussioner om helt andra ting: Reductio ad Hitlerum som greppet kallas, när debattörer tröttnar på argument och varandra, och helt enkelt konstaterar att den andre ju faktiskt är som Hitler, eftersom … Det finns även en lag formulerad av en viss Mike Godwin om att sannolikheten för att detta ska inträffa ökar med en diskussions längd; den är särskilt tillämpbar på det internet där vi, av någon anledning, är mindre hämmade och snarare att spela ut Hitlerkortet. Att Tredje riket finns som levande begrepp i det allmänna medvetandet, men att detaljerna ofta är bortglömda, sammanblandade eller mer eller mindre förfals­ kade, har bidragit kraftigt till att myter och missuppfattningar uppstår, lever och frodas. En anledning till ämnets många och livskraftiga faktoider är att de som skriver dess historia ofta tenderar att ägna mer energi åt att fördöma än att förklara. Tredje rikets ondska och grymhet har framställts så att begreppen närmast blivit synonyma. Vad som mindre ofta framhävs är Tredje rikets dumhet och inbilskhet. Det är en aspekt bland många som gjorde arbetet med denna bok intressantare än jag vågat hoppas på. Tack till Lars Gyllenhaal, Eva Kingsepp, Helmut Müssener, Edoardo Russo, Hans Strelow och Artur Szulc, liksom alla på forumet Skalman som känner sig träffade.

13

Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 13

2011-09-20 13:32:16


År 1939 skulle partidagarna ha freden som tema. De ställdes in pü grund av krig.

Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 14

2011-09-20 13:32:16


Tredje rikets myter Lögner, dumhet och feghet

Det Tredje riket kommer att bli ett organiserat rike mitt i ett europeiskt kaos. Arthur Moeller van den Bruck

Det första riket var det tysk-romerska kejsardömet, eller det heliga romerska riket av tysk nation som dess ståtliga officiella beteckning löd (kortformen ”det heliga romerska riket” kommenterade Voltaire med att det varken var heligt, romerskt eller ett rike). Dess början brukar anges till 962 då kung Otto kröntes till kejsare över ett område som var en god bit större än dagens Tyskland, slutet 1806 då det inför hotet från Napoleon upplöstes i sina beståndsdelar; dessa varierade i storlek från relativt stora länder som Preussen och Bayern ända ner till ett myller av små eller pyttesmå suveräna kunga- och furstendömen. Tidvis organiserade de sig i olika förbund. (För att sammanfatta en lång och ofta mycket komplicerad historia med en mängd aktörer.) Det var i denna mellantid som nationellt sinnade tyskar manade till enighet, ett Tyskland som dittills egentligen aldrig funnits, och det var i den andan som Hoffmann von Fallersleben 1841 skrev ”Tysklandssången”, Deutschland, Deutschland, über alles – ”Tyskland, Tyskland över allt”. Detta skulle långt senare komma att tolkas som en värdering, att tyskarna är satta att härska över världen, eller något i den stilen. Men så var det inte alls tänkt, åtminstone inte ursprungligen. Det andra riket var det tyska kejsardöme som Otto von Bis15

Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 15

2011-09-20 13:32:16


tredje rikets myter

marck 1871 bildade av det nordtyska förbundet. Dess första kejsare blev den preussiske kungen Vilhelm I. Även på andra sätt kom detta rike att domineras av Preussen, då det hade störst yta och befolkning av de ingående staterna. Förhållandet mellan det nordtyska Preussen och tvåan i söder, Bayern, var under lång tid frostigt, något som skulle ta sig många uttryck på många nivåer. Det andra riket upplöstes vid kapitulationen 1918. Weimarrepubliken är den gängse beteckningen på Tyskland 1919–1933, eller mellan det andra och tredje riket. Det officiella namnet Deutsches Reich, ”tyska riket”, används sällan eller aldrig. Republikens författning hade antagits av en vald nationalförsamling i det lugna Weimar. Den hade flytt dit medan revolutionen fortfarande pågick i Berlin. Den demokratiska statsbildningen präglades från början till slut av instabilitet och ineffektivitet, förorsakad av såväl yttre omständigheter (den hårda Versaillesfreden, börskraschen och depressionen) som inre (hårdföra politiska strömningar åt höger och vänster som ofta stötte samman i något som tidvis kan betecknas som inbördeskrig). Om man vore konsekvent skulle detta tyska rike egentligen räknas som det tredje, och Hitlers Tyskland som det fjärde. Att så inte blivit fallet beror på att nazisterna aldrig någonsin erkände republiken som en nation värd namnet; det var ett Zwischenreich, ”mellanrike”, en brottslig otysk anomali, skapad av ”novemberförbrytarna”, judar, socialister och andra osunda element som hade störtat kejsaren och den gamla ordningen i november 1918. På sätt och vis kan beteckningen sägas vara motiverad om man ser till eftervärldens relativt ringa intresse för perioden, som dessutom oftast begränsar sig till de aspekter som beredde vägen för det som komma skulle. Då är det desto mer ironiskt att detta ”mellanrike” varade i fjorton år, det vill säga något längre än Tredje rikets tolv. Begreppet ”tredje riket” var inte nytt. Omkring år 1200 hade munken och mystikern Joachim av Floris förklarat att världshistorien kunde delas upp i tre delar: faderns rike hade varat fram till Kristi ankomst, sonens rike fram till 1260 och därefter, 16

Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 16

2011-09-20 13:32:16


tredje rikets myter

sedan någon världsomfattande katastrof markerat brytpunkten ordentligt, var det dags för den helige andes rike – tredje riket – då människan skulle komma i direktkontakt med Gud, och allt vad detta skulle föra med sig – enande av katolsk och ortodox kyrka, masskonvertering av alla judar, med ­­mera. New age för medeltiden, enkelt uttryckt. Inte för att hans profetior någonsin fick något stort genomslag, vare sig före eller efter 1260, men han var tillräckligt känd för att avfärdas av Thomas av Aquino och lovprisas av Dante. På 1800-talet kom begreppet ”tredje riket” åter till användning, denna gång syftande på en tid som inte skulle präglas av religion (den första) eller politik (den andra) utan av religion och politik i förening. Poängen var – igen, är det frestande att säga – att ande och materia skulle ingå en harmonisk, världsförbättrande förening. Sådana tankar kan ha funnits i bakhuvudet när man i 1920-talets Tyskland började tala om en ny, återupprättad och stolt nation som Drittes Reich. Den som främst förde in begreppet i diskussionen – och som därför, på sätt och vis, kan sägas ha myntat det i dess moderna betydelse – var den konservative historikern och författaren Arthur Moeller van den Bruck. Hans Das dritte Reich (1923) verkar närmast profetisk: Den svaga Weimarrepubliken måste fösas undan av en revolution, inte av kommunister utan en ny rörelse, som omfattar såväl socialism som nationalism. Vi måste vara noga med att komma ihåg att tanken på ett Tredje rike är en filosofisk idé; att tankarna som orden ”Tredje rike” väcker – och boken som bär dess namn – är dimmiga, obestämda, känsloladdade; inte av denna värld men av den nästa. Tyskar har bara alltför lätt att överlämna sig till självbedrägeri. Tanken på ett Tredje rike kan mycket väl vara den farligaste av alla illusioner som de gett sig in på; det skulle vara fullkomligt tyskt om de nöjde sig med att dagdrömma om det. Tyskland kan gå under på grund av hennes dröm om det Tredje riket. Ur förordet till Det tredje riket

17

Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 17

2011-09-20 13:32:16


tredje rikets myter

Hitler hyllade van den Bruck som ”den tyska revolutionens Rousseau”, hur det nu ska tolkas. De träffades vid ett tillfälle 1922, men filosofen återgäldade inte uppskattningen från den ”proletärt primitiva” partiledaren. Jungkonservative som han var radikalkonservativa, en oxymoron som myntats om dem som visserligen förespråkade en revolution, men inte socialistisk utan konservativ, mot demokrati, liberalism och allmän förflackning. De har, föga förvånande, kommit att förknippas med nazismen, som de också delade många värderingar med. För att ingen ska missa kopplingen har den engelska utgåvan Germany’s Third Reich från 1934 rentav ett hakkors på ryggen. Å andra sidan hade många av dem lite eller inget till övers för andra nazistiska idéer, som de socialistiska och rasistiska aspekterna. Därför kom en del att förföljas av nazisterna, andra övertygades och gick med i NSDAP, medan ytterligare andra inte övertygades men höll tyst. På partidagarna i september 1933 förkunnade Hitler – måhända med något religiöst i blicken – att nu utgjorde nationen verkligen det Tredje riket, som skulle vara i tusen år. Men ingen av beteckningarna skulle bli särskilt vanliga, ens i propagandan; vi ser dem långt oftare idag. ”Riket” talade man ofta om, men den officiella beteckningen var helt enkelt Deutschland. Vid anslutningen av Österrike 1938 blev det Grossdeutschland, ”Stortyskland”, och sedan man utökat gränserna åtskilligt antogs 1943 beteckningen Grossdeutsches Reich, ”Stortyska riket”. Faktum är att begreppet ”Tredje riket” slutade att användas i just detsamma sommaren 1939, åtminstone i press och propaganda. Om det nu berodde på att man ville fjärma sig från van den Bruck, religiösa tongångar eller folk som redan vid den tiden pratade om ”Fjärde riket” (det som idag är en sorts hotfull framtidsvision var på den tiden ett skämt, en drift med rikets evighetsanspråk), eller något annat.

18

Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 18

2011-09-20 13:32:16


tredje rikets myter

Det tusenåriga riket Ett rike som varar i tusen år har varit ett återkommande begrepp sedan åtminstone Johannes uppenbarelse skrevs ner. Där avses den period då Satan hålls i säkert förvar och Jesus härskar över jorden, och som kommer att följas av domens dag. Bibeltolkare har sedan dess försökt att placera in denna tänkta period av jämförelsevis lycka i den verkliga historien. Andra har tänkt på mer konkreta statsbildningar, som Rom eller det tysk-romerska riket, de faktiska man kände till som bäst uppfyllde det kronologiska kravet (även om man för det senare fick runda av uppåt). Åter andra har inspirerats till att beskriva sina egna frambesvärjda favoritriken, ofta i religiös tappning, som tusenårsriken. Och så är vi framme vid det Rike som denna framställning avser. Det är vår vilja och önskan att denna stat och detta rike ska bestå i tusentals år. Adolf Hitler (1934)

Hitler nämnde ett tusenårigt, eller som synes rentav flertusenårigt, rike vid några få tillfällen. Att eftervärlden fäst sig vid begreppet beror naturligtvis på dess ironiska klang, då målet skulle ha missats med en faktor av 80, eller 988 år. Men när det begav sig verkar det ha varit tämligen okänt och åtminstone oanvänt. Efter ett tausendjähriges Reich letar man, i stort sett, förgäves i artiklar, pamfletter och propaganda.

Maktövertagandet Hitler gjorde ett allvarligt försök till en regelrätt statskupp: den så kallade ölkällarkuppen i München 1923. Den blev ett fullständigt fiasko, och ledde till partiets upplösning, hans egen fängelsevistelse med mera. Med facit i hand var det bara ett tillfälligt bakslag, men Hitler tog beslutet att i fortsättningen följa spelets regler, och inte fuska med mindre än att inget riskerades – åtminstone 19

Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 19

2011-09-20 13:32:16


tredje rikets myter

fram till den punkt då han själv kunde sätta reglerna. I januari 1933, i en politiskt mycket turbulent tid (vars frenesi dock inte gav resultat i motsvarande grad) då flera val hållits på kort tid, tillsattes han som rikskansler av rikspresidenten Hindenburg. Ingen statskupp, ingen revolution, utan helt enligt författningen. Posten rikskansler motsvarar statsminister. Rikskanslern bildar sin regering genom att samla samarbetspartier, utse ministrar och sedan få dem godkända av nationens högste, rikspresidenten. Denne var sedan 1925 Paul von Hindenburg, överbefälhavaren från världskriget och hjälten från Tannenberg, med en grundmurad popularitet. Det var denne som utsåg Hitler till rikskansler. Det var förvisso inte med glädje, ej heller ett resultat av någon senilitet. Den gamle officeraren hade ingenting till övers för demagogen (den välkända och oegentliga beteckningen ”den böhmiske korpralen” var hans), än mindre dennes råa och besynnerliga följeslagare. Men efter en lång rad av misslyckade regeringsbildningar och omval så kunde man inte bortse ifrån riksdagens största parti. (Det har ofta påpekats att nazisterna inte hade mer än 30 procent av rösterna, alltså ingen egen majoritet. Det är sant, men vilken relevans det har, eller som man anser att det har, vet jag inte.) I New York Times kunde man följande dag läsa den i efterhand bisarra rubriken Hitler avstår från att bli diktator: ”Att Hitler accepterar posten som tysk kansler i koalition med de konservativa och partilösa [non-partisans] innebär ett radikalt avsteg från hans tidigare krav på att bli ’Tysklands Mussolini’ om han skulle ta ansvar för regeringsmakten.” (Det låter som en bakvänd etikett på Hitler, men föll sig naturlig för många på den tiden, då Italien sedan flera år dikterats av fascisternas ledare.) Att han sedan förvaltade makten till att bli just diktator är en annan, längre och betydligt mer komplicerad historia. När Hitler utnämndes till rikskansler så var det inget ämbete han grep utan något han fick, och det var bara det första steget på vägen mot en totalitär Führer. 20

Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 20

2011-09-20 13:32:16


tredje rikets myter

Att man än idag talar om ett ”maktövertagande” verkar faktiskt vara ett arv från Hitler, något som han skulle ha varit nöjd med. Han använde det till och från i sina tal, och gjorde då klart att det avsåg det ögonblick då han utnämndes till rikskansler. Rikskanslern Heinrich Brüning hade tidigare misslyckats med att få majoriteten med sig för sitt hårda och impopulära arbete mot den stora depressionen, som 1929 utbröt i hela världen, och dess konsekvens, den stora arbetslösheten. Han fick då ta till författningens § 48, som gav rikspresidenten Hindenburg rätt att ensam utfärda så kallade nödförordningar, utan att behöva ta dem genom parlamentet. Brünings efterträdare i snabb följd, Franz von Papen (som senare skulle ingå i Hitlers regering) och Kurt von Schleicher, fick också förlita sig på § 48. När Hindenburg utsåg Hitler till rikskansler så var det den första regeringen på länge som byggde på en majoritet i parlamentet. Denna faktoid är särskilt intressant från myt-teoretisk synpunkt eftersom den är användbar för båda sidorna. Att utmåla maktövertagandet som en våldsam historia hade den poängen för nazisterna att den stämde långt bättre överens med deras föregivna ideal av den starke som tar för sig än det trassliga intrigerande och utnyttjande av den demokratiska författningens verktyg och kryphål som verkligen var fallet (liksom terror, hot och mord). För deras motståndare hade det, och har fortfarande, poängen att Hitlers utnämnande skulle ha föregåtts av någon sorts regelbrott, och att den demokratiska republiken därmed kunde sägas ha fått ansvarsfrihet för det hela. Men ingen av tolkningarna stämmer. Kvällen efter utnämnandet torde ha varit en av de lyckligaste i Hitlers liv. Äntligen stod korpralen i talarstolen. Mannen av folket, den enkle soldaten, hade till slut nått en position där han skulle kunna börja omforma Tyskland efter sina egna planer. Inte för att han kunde slå sig till ro, tvärtom; nu började det riktiga arbetet. Machtübernahme eller Machtergreifung (”maktövertagandet” respektive ”gripandet av makten”) var inte en händelse 21

Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 21

2011-09-20 13:32:16


tredje rikets myter

som inträffade den 30 januari 1933, det var en process som inleddes den dagen. Resten av makten ansamlades med tusen knep – våld och hot, trixande och fifflande – men hela tiden så förankrat som det behövdes i republikens lagar. Fyra veckor senare, den 27 februari, brann riksdagshuset. Kort därpå greps en misstänkt: Marinus van der Lubbe, kommunist/ anarkist. Han åtalades, fälldes och avrättades. Nazisterna utnyttjade läget – kommunisterna har angripit demokratin! – för att genomdriva en förordning till skydd för folk och stat (som den faktiskt hette), och som var det första steget bland många mot det maktövertagande som man ofta tänker sig, gripandet av hela makten. Att van der Lubbe var oskyldig togs länge för en självklarhet. Allt passade så väl in i nazisternas maktövertagande: branden, tidpunkten, kommunisten. Det saknas heller inte antydningar och rykten om folk som ska ha erkänt, som hört någon som … Vi vet att nazisterna inte skulle ha dragit sig en sekund för att genomföra något sådant. Men man behöver inte vara någon nazi-apologetisk revisionist för att misstänka att van der Lubbe faktiskt var skyldig. Det är också den slutsatsen som konsensus lutar åt.

Den effektiva diktaturen Det här är en av de riktigt stora, grundläggande och utbredda myterna om Tredje riket: att det var ett under av effektivitet. Ondskefullt och grymt så klart, men effektivt och vältrimmat, en nation byggd på militära principer där befallningar skickades nedåt och rapporter uppåt, genom fastslagna och tydliga kanaler. I verkligheten var det tvärtom. En typisk företeelse var de dubbla organisationerna, med överlappande eller närmast identiska uppdrag, som fick konkurrera om ledarens gunst. Sådana fanns på samtliga nivåer inom alla sektorer. Ett välkänt exempel är partiets arméer, SA och SS. Den senare började som en under22

Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 22

2011-09-20 13:32:16


tredje rikets myter

avdelning bland många i den förra, för att sedan växa fram under tilltagande friktion, och i och med de långa knivarnas natt 1934 ta över rodret. Ett annat är SS:s militära gren Waffen-SS; den började 1933 som ett anspråkslöst Sonderkommando* Berlin, för att så småningom växa till ett eget vapenslag, jämbördig med krigsmaktens armé, flygvapen och flotta. Även om den stod under de vanliga generalernas befäl så utgjorde den aldrig en organisatorisk del av Wehrmacht, utan var en relativt privilegierad (även om detta överdrivits) elitgrupp. Den fick från partiledningen ofta mer än sin beskärda del av äran för framgångsrika insatser, och envar med sinne för psykologi inser att generalerna gärna kontrade med att sätta in Himmlers gullgossar där de hårdaste stötarna skulle komma. (Mot slutet av kriget eroderade dess ställning som militär, politisk och rasmässig elit kraftigt, och till slut fullständigt.) Mindre känt är att samma princip om dubbla organisationer med skiftande och oklara ansvarsområden fanns överallt, och utgjorde en viktig källa för den energi som drev Tredje riket – ibland framåt, ibland bakåt, men mest runt på stället. Ett myller av ministerier, departement och mer eller mindre tillfälliga avdelningar av alla de slag kokade i denna bysantinska gryta, med ett oöverskådligt antal organisatoriska och personliga konflikter och intriger inom och mellan parti, stat och i viss mån krigsmakten. Att höjdare baktalat varandra har ibland uppfattats som antinazistiska yttringar, vilket är helt olika saker. De mer påtagliga antagonierna löpte som en lång härva av röda trådar under hela rörelsens historia. Det var förvisso ingen slump, utan uttänkt. Motsvarigheten på de vanliga medborgarnas nivå var inte bara angiveriet, utan även det omrörande i de sociala hierarkierna * Sonderkommando betyder ”specialgrupp”. Idag är begreppet främst associerat med förintelsen: grupper av fångar som fick sin död tillfälligt uppskjuten för att hjälpa till med att ta hand om sina dödade medfångar.

23

Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 23

2011-09-20 13:32:16


tredje rikets myter

som medlemskap i partiet, eller ännu hellre SS, innebar; med en partibok i handen kunde plötsligt den som varit underlägsen bli överlägsen. Det låter sympatiskt och lockande för den som inte haft en ställning av annan orsak: Bli privilegierad medborgare genom att gå med i partiet! Det ledde naturligtvis till en kraftig ström av medlemsansökningar, och efter kriget en flod av ursäkter och förklaringar från dem som inte blev nazister för att de var nazister, utan för varje upptänklig orsak utom just det. (Offren i 1848 års revolutioner, kallad marsrevolutionen med ett ord, hade kallats Märzgefallene, ”de som föll i mars”. Från våren 1933 användes den som ironisk beteckning om de skaror som efter makt­ övertagandet plötsligt insett sin politiska hemvist.) Det finns minst två sätt att motivera Hitlers strategi att härska medelst söndring. Det ideologiska motivet för konkurrensen är att den uppfattas som identisk med det ständigt återkommande nyckelordet kamp – den kamp som härdar, och skiljer de starkare från de svagare. Om du lyckas köra över en konkurrent, visar det att du är den starkare och dugligare. Detta lika enkla som stupida argument, som bygger på att kvalité är en endimensionell storhet, kan motivera i princip vilka ränker och tjuvknep som helst. För det är uppenbart att bland de många kvalitéer en person kan ha, så uppmuntrar ett sådant system förmågan att intrigera framför allt annat. Det mer jordnära motivet är att folk som är upptagna med att hålla reda på varandra (och på lediga stunder dessutom utföra sina uppgifter) inte har tid eller ork att dessutom smida planer mot ledningen. Och då all lismande energi uppåt koncentreras till Führern, vars gunst i längden var det enda som betydde något, innebar Tredje rikets machiavelliska struktur att hans position var den säkraste. Det var detta som avlöste Weimarrepubliken: istället för en ineffektiv demokrati, fick man en ineffektiv diktatur.

24

Olausson_Tredje rikets myter_inlaga.indd 24

2011-09-20 13:32:16


9789137136110