”Bravo!” skrattade miss Hunroe. Molly och Micky gick till sängs och lämnade miss Hunroe och Skog vid pianot. Medan de gick uppför trappan hörde de Skog föreslå: ”Miss Hunroe, ni kanske skulle vilja höra lite grann av en ny sång som jag har skrivit? Den handlar om vår planet.” Han slog några ackord, och sedan började han sjunga: ”Hallå allihopa, vart är ni på väg? Vad tänker ni på, så säg? Djuren dör ut och länder förstörs Ju mer det handlas och slösas och körs …” Hans ord svävade uppför trappan bakom dem medan de gick mot sina rum. Men en kvart senare hördes helt andra tongångar där nerifrån. Uppenbarligen var miss Hunroe en skicklig pianist. Hon spelade mycket vackert, och även om Molly bara hörde delar av stycket, så var det tillräckligt för att vagga henne till sömns. Nästa dag hade solen brutit igenom regnmolnen, men stämningen på Briersville Park var dyster. Ojas, Primo och Lucy hade kommit tillbaka under natten, men när de vaknade nästa morgon hade både de och Skog drabbats av influensan. Todson hade serverat dem te på sängen och kunde berätta att de var riktigt dåliga. Det var bara Micky, Molly och miss Hunroe som hade klarat sig. Så medan de andra stannade kvar på sina rum, samlades de tre i köket för att äta frukost. ”Det är verkligen synd att inte Ojas och Rocky kan följa med”, sa miss Hunroe och lutade sig mot köksbänken med en mugg kaffe i handen. ”Men det blir säkert fler resor. Och Todson sköter om alla här hemma, så vi
27
Molly M Fo rvandlingstricket .indd 27
11-04-12 13.06.20