Page 1


Andra bรถcker om Molly Moon: Molly Moons fantastiska bok om hypnos Molly Moon stannar tiden Molly Moons hypnotiska tidsresa Molly Moon, Micky Minus och tankemaskinen Molly Moon och fรถrvandlingstricket

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 2

11-04-12 13.06.19


MollY Moon MollY Moon

och och

GeorGia BYNG GeorGia BYNG

Översättning: Ylva Kempe Översättning: Ylva Kempe

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 3

11-04-12 13.06.19


Till Christopher med all min k채rlek

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 5

11-04-12 13.06.19


Kapitel ett

. D

et var en regnig vintereftermiddag, och träden i Briers­­ ville Park glänste av fukt. Regnet piskade gången i köksträdgården så häftigt att varje droppe som träffade den gröna algbevuxna ytan splittrades i hundra mindre droppar som flög åt alla håll. Två grodor hade gömt sig under ett utsträckt ben på en staty som stod mitt i en damm, och fiskarna i dammen dök mot den grumliga botten för att söka skydd. Vattnet rann nerför UJ2:s mörka ansikte. De svarta, åtsittande, vattentäta byxorna och jackan var täckta av lera eftersom han just tillbringat en kvart med att krypa genom tre hagar med lamadjur på sin väg mot den herrgårdslika byggnaden. Nu drog han huvan bakom öronen för att kunna höra bättre, och uppfattade ljudet av barnröster, rop och hundskall från andra sidan av en hög mur. Det fanns en kraftig dörr i murverket, men den vågade

7

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 7

11-04-12 13.06.20


han inte använda. Istället såg han sig förstulet omkring för att se så att ingen iakttog honom, och grep sedan tag i de nakna grenarna på ett gammalt äppleträd som klamrade sig fast vid muren. Med smidigheten hos en tränad soldat klättrade han upp till krönet. Där var hon. Han var helt säker. Utomjordingen som kallade sig Molly Moon lekte vid kanten av en stor swimmingpool tillsammans med två pojkar som UJ2 gissade var ungefär lika gamla som flickan själv – i elvaårsåldern. En av dem var den mörkhyade pojke som UJ2 kände igen från en reklamfilm där både han och Molly Moon framträtt. Den andre pojken såg ut som utomjordingens tvilling. Han hade likadant ljusbrunt lockigt hår, samma potatisformade näsa och identiska tättsittande gröna ögon. Var han också en utomjording, tro? UJ2 ryckte till. Och fick en chock. Plötsligt höjde sig ett stort, grått föremål som han hade trott var en uppochnedvänd flotte, upp ur poolen. Det visade sig vara en elefant som sprutade vatten över barnen och gjorde dem ännu blötare. Den lilla svarta mopsen som sprang runt benen på dem skällde för full hals. Barnen skrattade och ropade åt elefanten tills den sjönk ner i vattnet igen och rörde sig bort mot den djupa delen av bassängen. UJ2 skakade på huvudet i tyst förvåning innan han återvände till sin uppgift. Snabbt drog han ner blixtlåset i jackan och tog fram ett litet laddat gevär som han lutade mot överdelen av muren. Han satte ögat till siktet och fick Molly Moons huvud och axlar i fokus. Det blöta håret föll åt ena sidan och lämnade en ganska stor del av halsen bar. UJ2 bet ihop käkarna. Om hon bara ville sluta att hoppa upp och ner hela tiden, och om bara den där killen som var så lik henne ville flytta på sig. UJ2

8

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 8

11-04-12 13.06.20


väntade tålmodigt tills Molly Moons hals befann sig i linje med den röda målcirkeln i siktet igen. Så väntade han på elefanten. Hans plan var att använda djuret för att distrahera barnen och skjuta i samma ögonblick som elefanten duschade dem med vatten. Elefanten reste sig upp ur bassängen, lyfte snabeln och började spruta vatten, och i samma ögonblick tryckte UJ2 in avtryckaren. Hans pil träffade först, en bråkdel av en sekund före vattnet, och i det tumult som följde var det ingen som hörde Mollys skrik. Hyn lyfte handen och höll den mot halsen. ”Aj! Men Amrit!” klagade hon. ”Det var en sten i det där vattnet!” ”Bingo”, mumlade UJ2. Han hoppade ljudlöst ner från trädgårdsmuren och sprang mot lamahagarna. På snabba fötter tog han sig fram mellan de formklippta buskarna, som såg ut som djur, mot skogen bakom dem där hans svarta bil stod parkerad. Han gled in i förarsätet, drog av sig huvan och jackan och sträckte sig sedan efter det bruna paketet som låg på passagerarplatsen. Han torkade av händerna innan han packade upp det röda, radioliknande föremålet och drog ut antennen. Så knäppte han på apparaten och höll upp den med antennen riktad mot Briersville Park, mot trädgården och swimmingpoolen. En betryggande serie pip hördes. ”Där fick jag dig, din Moon-alien”, sa UJ2 och smackade nöjt med läpparna. Han lyfte upp sin telefon och tryckte in ett meddelande till sin överordnade UJ1. ”UPPDRAGET SLUTFÖRT.”

9

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 9

11-04-12 13.06.20


Kapitel Två

. M

olly och Micky Moon satt i en smaragdgrön sportbil som körde i hög fart längs motorvägen under den grå himlen. Molly kände sig som om hon var någon sorts husdjur där hon satt i det trånga utrymmet bakom de två framstolarna. Hennes tvillingbror Micky satt i passagerarsätet och det var deras nya lärare, miss Hunroe, som körde. Miss Hunroe var mycket glamourös och såg inte alls ut som en lärare, tyckte Molly. Håret var blekt och permanentat så att det nästan bildade trappsteg på sidan av hennes huvud. De nötbruna ögonen, som Molly kunde se i backspegeln där de höll uppsikt över alla bilar som kunde tänkas försöka köra om henne, var stora och omgivna av långa fransar. Hyn var blek och såg klar och nästan genomskinlig ut, bara kinderna hade en frisk och vacker rosaaktig ton. Även kläderna var väldigt lite lärar­ aktiga.

10

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 10

11-04-12 13.06.20


Miss Hunroe var klädd i elegant crèmefärgad dräkt över en sidenblus, och på ena handen hade hon en tung guldring med en smaragd som lyste i kapp med de röda naglarna. Hon styrde bilen med vänsterhanden. I den högra höll hon under tiden ett guldmynt. Medan hon körde lät hon myntet rulla längs fingrarna upp mot knogarna, och varje gång hon hann ikapp en annan bil kastade hon upp det i luften och ropade ”Krona!” eller ”Klave!” Så lät hon myntet landa på högerhandens ovansida. Om hon hade vunnit blinkade hon med helljusen och lade sig alldeles bakom bilen framför tills den flyttade på sig och lät henne köra förbi. Och sedan satte hon högsta fart – hon körde säkert minst hundrafemtio – tills hon lämnat den andra bilen långt bakom sig. Molly höll sig fast i ryggstödet bakom Micky. Miss Hunroes sätt att köra, i kombination med hennes rosendoftande parfym, fick Molly att må illa. Hon hoppades att hon inte skulle kräkas. Det skulle verkligen förstöra hela dagen, tänkte hon, om hon kräktes över läderklädseln i miss Hunroes bil. ”En intressant körstil”, kommenterade Micky torrt, och tittade upp från sin korsordsbok när miss Hunroe återigen singlade slant och sedan började blinka åt skåpbilen framför dem. ”Det roar mig”, svarade miss Hunroe. ”Jag tycker om att se slumpen påverka verkligheten. Det är egentligen lika stor chans att jag ska köra om eller inte köra om, och ändå verkar det här myntet på något sätt alltid landa på den sida som jag tror att det kommer att landa på. Och därför kör jag alltid om! Det är som om myntet vill tillbaka till London så fort som möjligt!” Och så fortsatte de att köra, som om det var någon

11

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 11

11-04-12 13.06.20


sorts tävling, och störde den övriga trafiken på vägen, fick andra trafikanter att vifta med knytnävarna och tuta ilsket åt dem. Molly stirrade rakt fram, eftersom hon visste att det skulle hjälpa mot åksjukan om hon höll blicken på horisonten. Hon såg hur ett kattformat moln förvandlades till en drake, och fortsatte sedan att betrakta molnen tills det kändes bättre i magen. Då och då satte Micky i gång ett samtal med miss Hunroe. Det kunde låta ungefär så här: ”Butansyra, miss Hunroe, är inte det den där färglösa vätskan som gör att smör luktar härsket?” eller ”Ordet DEPÅ, miss Hunroe … stavas det så? D… E…P…Å? Och betyder det ’en plats där saker förvaras i hemlighet’?” Andra gånger, när Micky satt och läste i sin bok med gåtor, började han testa miss Hunroe: ”Början på alla sätt Och slutet på alla vis Början till slutet Och det sista som syns. Vad är jag? Ska jag säga det, miss Hunroe? Svaret är S. Bokstaven S. Klurigt va?” ”Tyvärr, kära barn, jag kan inte svara, jag kör”, var miss Hunroes vanliga svar på alla frågor och gåtor som Micky överöste henne med, så efter en stund tröttnade han och fortsatte med sina korsord ensam eller tittade ut genom fönstret eller sträckte på halsen för att kunna prata med Molly eller konsulterade sin kompass för att se vilken riktning de färdades i. UJ2 körde bakom dem i sin blanka svarta bil och höll sig på behörigt avstånd. Hans spåranordning var påslagen, så hur galet den smaragdgröna sportbilen än körde så

12

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 12

11-04-12 13.06.20


kunde han alltid se var den utomjordiska flickan, Molly Moon, befann sig. Han sög på några minttabletter och lyssnade på rymdålderns elektroniska musik som, tyckte han, påminde honom om universums enorma storlek. Han undrade hur långt bort Molly Moons hemplanet låg och kände sig ivrig vid tanken på att han snart skulle få träffa en riktig, levande utomjording. Till slut övergick landsbygden i tegel och betong och snart körde han över en vägbro, förbi ett kontorskomplex i glas och stål och in på huvudleden mot London. ”Ah, röken!” suckade miss Hunroe lyckligt. ”Kultur och konst! Rena himmelriket! Vi är nästan där! Vi är snart i Kensington och Chelsea! Och vädret ser inte alls så illa ut!” Det dröjde inte länge innan de var omgivna av klassiska svarta, bulliga taxibilar och stora röda dubbeldäckade bussar. En del av dem var öppna baktill så att folk kunde hoppa av och på vid trafikljusen. Och snabbare än vad Molly hade väntat sig kom de fram till sin destination. När bilen rullade längs med det höga järnstaketet framför en enorm viktoriansk byggnad med fyra gotiska torn, meddelade miss Hunroe: ”Nu är vi framme. Natur­ historiska museet nästa. Här börjar dagens lektion.” Hon svängde in på en parkering där det stod ENDAST DIPLOMATFORDON på en skylt. ”Vad är en diplomat?” frågade Molly. ”Det är en viktig person”, sa Micky, ”som arbetar för ett lands regering. Deras jobb är att bo i ett annat land där de sköter om saker för människorna i deras eget land som bor i det där andra landet, om du förstår vad jag menar.” Så tittade han misstänksamt på miss Hunroe. ”Du är väl ingen diplomat?” sa han. ”Nej då!” svarade miss Hunroe och drog handen ge-

13

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 13

11-04-12 13.06.20


nom det vågiga blonda håret innan hon ställde in backspegeln för att kunna lägga på lite mer rött läppstift. ”Men … öh … får du inte parkeringsböter om du står här då?” frågade Molly. ”Absolut inte. Jag har en överenskommelse”, förklarade deras nya lärare och blinkade åt dem. Så stoppade hon ett kort av något slag i en liten plastficka på insidan av vindrutan. De klev ur alla tre, och Molly sträckte på benen som kändes stela efter den långa bilresan. Dagen innan hade hon suttit i ett av vindsrummen på Briersville Park, i den breda fönsternischen med knäna uppdragna mot hakan. Rocky, hennes vän som hon vuxit upp tillsammans med på barnhemmet Hardwick House i Briersville, hade stått lutad mot väggen medan Micky suttit i en röd fåtölj med Petula, deras svarta mops, vid fötterna. Micky hade bläddrat igenom tidningen på jakt efter spännande nyheter och läst gåtor ur en bok för Molly och Rocky. En brasa hade sprakat i den öppna spisen och de hade bytt om till torra kläder allihop efter att ha lekt hela eftermiddagen ute vid poolen med elefanten Amrit. Molly mindes hur Rocky hade sett ut. Hur han hade sjunkit ner i en stol till slut och dragit en filt omkring sig. Han bruna hy hade sett alldeles grå ut. Det verkade som om han höll på att få influensan, samma influensa som Ojas, deras indiske vän, hade. Just då hade telefonen ringt. Molly hade svarat. Det var Lucy Logan. ”Hej Molly, det är jag.” ”Åh hej, Lucy.” Molly kunde inte förmå sig att kalla Lucy Logan för ”mamma”, fast Lucy faktiskt var hennes mamma. Hon var förstås Mickys mamma också, och

14

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 14

11-04-12 13.06.20


Rocky och Ojas var hennes adoptivbarn, men de kallade henne Lucy allihop. Hon hade varit borta över natten i Yorkshire tillsammans med Ojas och Primo. ”Hur är det hemma?” ”Bra, eller ganska i alla fall. Rocky är sjuk. Hur är det med Ojas? Är han bättre?” ”Egentligen inte. Och nu börjar din pappa, hm, Primo, att känna sig dålig också. Vi kommer tillbaka i kväll, men inte förrän rätt sent är jag rädd. Vädret är hemskt, och vi sitter fast i en förfärlig trafikstockning. Det verkar vara en tankbil med mjölk som har vält, och motorvägen är helt blockerad. ”Tja, du vet väl vad man brukar säga?” svarade Molly. ”Det är ingen idé att gråta över spilld mjölk.” Lucy skrattade i luren. ”Okej, vi ska inte gråta, men det är ganska tråkigt att sitta fast här. Vi skulle nästan komma hem fortare om vi klev ur och gick, tror jag. Men du, Molly, glöm inte bort att den nya läraren kommer på middag ikväll. Var artig mot henne och visa henne runt. Och vi har skaffat den där elefantstolen …” Molly kunde höra Ojas röst i bakgrunden. ”Howda heter det”, rättade han Lucy. ”Just det, howdan. Vi tror att den kommer att passa Amrit perfekt.” När Molly lade på luren tittade Micky upp från tidningen. ”Det står här att det är en influensaepidemi som sprider sig.” Han rynkade irriterat på näsan. ”Jag önskar att jag hade kommit ihåg att packa ner lite medicin innan jag lämnade tvåtusenfemhundratalet.” ”Ja, det önskar jag också att du hade gjort”, stönade Rocky. ”Jag kan slå vad om att det fanns mediciner mot vad som helst då.” ”Det fanns det”, höll Micky med. ”Om femhundra

15

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 15

11-04-12 13.06.20


år kommer det att finnas botemedel mot nästan allting. Men jag antar att vi skulle kunna ta en snabb tur dit och hämta lite tabletter. Eller vad säger du, Molly?” Det här kan tyckas vara konstiga saker att säga, precis som om barnen kom från framtiden på något sätt, men i Mickys fall var det inte så konstigt eftersom han faktiskt gjorde det. ”Jag skulle gärna göra det, men jag får inte för Lucy och Primo”, svarade Molly. ”De har till och med beslagtagit mina kristaller som gör att jag kan stanna tiden eller resa i den. Kan ni fatta det?” Detta kanske också låter som en konstig sak att säga. Men i Mollys fall var det helt normalt. Molly kunde nämligen både resa i tiden och stanna den. Hon var dessutom en förstklassig hypnotisör. Men det underliga med Molly var att trots att hon alla de där fantastiska talangerna så hade hon aldrig haft lätt att lära sig saker och ting i skolan. Så den här eftermiddagen hade hon stirrat ut genom fönstret och fasat för den nya läraren som skulle komma. ”Jag är lite nervös över henne”, anförtrodde hon Rocky och Micky. ”Hon kommer säkert att avsky mig. Alla lärare hatar mig.” Hon suckade. ”Så är det jämt. Men”, tillade hon lite tystare medan hon torkade av den immiga rutan med tröjärmen, ”jag hatar ju för det mesta dem också.” ”Äh, jag är säker på att hon är helt okej”, sa Rocky och rätade lite på sig. ”Hon kommer inte att vara som de andra lärarna vi hade förut, Molly. Lucy och Primo valde ut henne. Till och med Skog säger att hon verkar cool.” Skog var den åldrade hippien som Molly och Rocky hade träffat i Los Angeles och som nu bodde tillsammans med dem på Briersville Park.

16

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 16

11-04-12 13.06.20


”På tal om lärare”, sa Micky och vek ihop tidningen till ett stort flygplan. ”Kan du inte lära mig hur man hypnotiserar igen, Molly? Jag är säker på att jag kommer att lära mig fort eftersom jag var så bra på det förut.” Molly nickade. ”Jo, det är klart. När du vill.” Bara en vecka tidigare hade Molly och Micky befunnit sig flera hundra år in i framtiden, där Micky hade hamnat i en tankemaskin som sugit ut alla kunskaper om hypnos ur hans hjärna. ”Eller också”, föreslog Molly, ”så kan du använda boken som står i biblioteket där nere. Det var så jag lärde mig från början. Den heter: Hypnos: En urgammal konst. Har du fortfarande mardrömmar om tankemaskinen?” ”Nej, inte så farligt”. Micky kastade tidningsflygplanet rakt in i den öppna spisen, där det genast flammade upp. ”Jag har så ont i huvudet”, sa Rocky. Han tog en filt från soffan och lade sig ner på mattan framför spisen bredvid Petula. Petula släppte stenen som hon hade legat och sugit på och smög sig intill honom. Molly blundade. Hypnos: En urgammal konst. Bokens titel lyste emot henne. Den boken hade förändrat hennes liv. Ända sedan hon hittade den hade hon rest. Hon hade rest överallt i världen och fram och tillbaka genom tiden. ”Du måste ta det lite lugnt nu, Molly”, hade Skog sagt. ”Du måste komma i fas med din egen tid.” Och så hade Lucy och Primo gömt hennes kedja med tidskristallerna. ”Bara så att du inte ska bli frestad”, hade Lucy sagt. ”Du borde verkligen stanna här ett tag nu, Molly. Och försök att inte använda hypnos. Lev som en vanlig flicka bara. Det kommer att göra dig gott.” Hon hade gett

17

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 17

11-04-12 13.06.20


Molly ett annat halssmycke – en kedja med fyra berlocker i form av djur: en svart mops, en silverelefant och två koltrastar. ”Du kan ha den här i stället, med djuren. Visst är de söta?” Molly hade känt sig glad först, som en fågel som äntligen är trygg hemma i boet. Men sedan började någonting hända. Hon kom på sig själv med att längta efter spänning och med att vilja pröva sina vingar igen. Ni förstår, under största delen av sitt liv hade hon varit instängd på ett barnhem. Och nu älskade hon äventyrets frihet. Så hon hade redan börjat tycka att hennes nya tillvaro var ganska tråkig. Hon ville se mer av världen. Hon ville att livet skulle vara mindre förutsägbart. Men både hennes föräldrar och Skog hade insisterat på att hon behövde en normal vardag ett tag. Och det var därför de hade anställt en lärare. Primo, Lucy och Skog sa att Molly, Micky, Rocky och Ojas inte kunde fortsätta som om livet bara var ett enda långt sommarlov. De måste ha lite rutiner, och lära sig att skilja mellan arbete och fritid. Lucy hade lovat dem att läraren som skulle komma var mycket trevlig, men Molly bävade ändå för lektionerna. Enligt hennes erfarenhet var lektioner något där man tittade på klockan eller fick skäll eller bestraffades för att man inte kunde rätt svar. Micky och Rocky hade båda lätt för att lära sig saker och tyckte om det, och Ojas var eld och lågor. Han hade aldrig någonsin gått i skolan. ”Du vet inte vilken tur du har, Molly”, hade han sagt till henne. ”Där jag kommer ifrån finns det barn som inte ens kan läsa. Vill du inte bli klokare och klokare? Vill du inte veta en massa saker?” Det ville ju Molly, men hon ville inte att någon lärare skulle ha någonting med det att göra. Alla lärare hon någonsin hade känt hade varit elaka. ”Jag vill hellre lära

18

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 18

11-04-12 13.06.20


mig på egen hand och direkt från världen”, hade hon svarat. Molly var en rättfram person, men det var en sak som hon höll hemlig för alla på Briersville Park. Hon ruvade på den hemligheten som en höna på ett ovanligt obekvämt ägg. Under sin resa till framtiden hade Molly upptäckt att hon hade utvecklat en ny talang. Men det var ingenting som hon någonsin skulle kunna berätta för sina vänner och sin familj om. Hennes nya förmåga var nämligen att hon kunde läsa tankar. Tänk dig själv om någon av dina vänner kunde läsa dina tankar! Du skulle kanske börja undvika den personen, eftersom du skulle vara orolig för att han eller hon skulle se någonting i dina tankar som du inte ville att de skulle se. Även om Molly hade bestämt sig för att aldrig använda sin nya förmåga på sin familj eller sina vänner, så insåg hon att om de visste att hon kunde göra det så skulle de inte kunna lita riktigt på henne. De skulle alltid vara lite oroliga för att hon letade i deras inre för att se vad de tänkte. Därför hade Molly bestämt sig för att sitta kvar på sitt kantiga ägg till hemlighet. Naturligtvis hindrade det henne inte från att läsa andra människors tankar. Kanske skulle hon ta en liten titt i den nya lärarens huvud när hon kom och se hurdan hon verkligen var. Till vänster om vindsfönstret såg hon plötsligt lyktor lysa till nere vid grindstugan. En bil närmade sig längs den mörka infarten. Eftersom Lucy och Primo satt fast i trafikstockningen var det Molly, Micky och Rocky som fick vara värdar och ta hand om sin gäst, den nya läraren miss Hunroe. Från början blev allt lite konstigt för miss Hunroe ef-

19

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 19

11-04-12 13.06.20


tersom Todson, den nye butlern (som föredrog att kallas ”Todson” rätt och slätt), hade glömt att stänga in Cornelius Logan i hans bås för natten. Cornelius var Mollys morbror. Han hade också hypnotiska krafter, men han hade använt dem till farliga saker, så Molly hade blivit tvungen att hypnotisera honom att tro att han var ett lamm, och sen ”låst” den hypnosen så att han inte skulle kunna återgå till sina dåliga vanor. Cornelius var from som ett lamm och tillbringade eftermiddagarna tillsammans med lamorna framför huset, där han betade och skuttade omkring. Todson tog hand om honom och gav honom mat och på kvällen tog han in honom och nattade honom. Men just den här dagen hade han glömt det, så Cornelius hade ivrigt kommit skuttande in i vardagsrummet där Rocky, Molly och Micky hade druckit te med miss Hunroe. Innan någon hann stoppa honom började han springa runt i rummet och välte en blomvas innan han glatt bräkande hoppade upp i soffan. Sen tog han ett skutt ner igen och lade sig på golvet framför miss Hunroes stol som en hund. ”Öh, du får ursäkta honom”, sa Molly. ”Han är min, öh, morbror, men han är inte riktigt som han ska i huvudet. Han bodde på ett hem”, ljög hon, ”men vi tog hem honom hit i stället. Var inte orolig, han kommer inte att göra dig något.” ”Det verkar som om han gillar dig”, sa Rocky och torkade sig om näsan. ”Åh, var inte oroliga”, svarade miss Hunroe. ”Jag tycker att han är söt!” Och Cornelius satt kvar vid miss Hunroes fötter tills hon gick upp för att byta om till middagen. *

20

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 20

11-04-12 13.06.20


Den kvällen åt de vid det runda bordet i matsalen. Todson hade dukat med det georgianska bordssilvret som glänste nypolerat. Vid varje plats låg två knivar, tre gafflar och två skedar, och vid varje glas stod en liten fågelformad hållare för placeringskort. Mellan de glänsande salt- och pepparströarna tronade stolt två åttaarmade kandelabrar. Ljusen var tända och det doftade kåda från den öppna spisen där en brasa sprakade och kastade ett varmt ljus över rummet, ett ljus som fick porträtten i guldramarna på väggarna att se ut som om de levde och andades. ”Men så förtjusande det här var!” utbrast miss Hunroe när Todson drog ut stolen åt henne. ”Och det luktar härligt!” ”Det var en lättnad att höra”, muttrade Todson. ”Vi har nämligen en ny kock.” Molly såg sig omkring runt bordet. Alla hade verkligen ansträngt sig ikväll. Skog hade tagit sig hem och satt mitt emot miss Hunroe klädd i en ljust limefärgad tröja och en snygg grön yllesarong med ananastryck på. Hans långa grå dreadlocks var samlade i en fläta på ryggen och han hade en djungelmönstrad snusnäsduk om pannan. Micky satt bredvid Molly i en skräddarsydd turkosblå skjorta och Rocky satt mitt emot henne och huttrade i sin tjocka marinblå tröja. Molly själv hade tagit på sig en ren T-shirt och håret var inte fullt lika trassligt som vanligt eftersom hon hade tillbringat tjugo minuter med att attackera det med kammen. Todson stod bakom var och en av dem i tur och ordning i sin stiliga butleruniform och höll fram soppterrinen så att alla kunde ta för sig av morotssoppan. ”Du luktar blommor eller något”, sa Skog, som uppen­ barligen var smått förälskad i den vackra nya läraren.

21

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 21

11-04-12 13.06.20


”Är det, öh, narciss eller något?” ”Nej, det är rosor”, rättade miss Hunroe honom och log med pärlvita tänder. ”Men det var en bra gissning.” ”Jag är verkligen ledsen”, sa Rocky och sköt tillbaka stolen så plötsligt att han var nära att välta soppterrinen över Todson. ”Åh, förlåt, Todson. Men jag måste gå och lägga mig. Jag känner mig hemskt sjuk.” ”Jag har visserligen tappat bort mina glasögon”, sa Todson, ”men jag kan ändå se tydligt att unge herrn ser ganska sliten ut. Jag ska hämta några varmvattenflaskor och lite honungsvatten med citron.” ”Tack, Todson.” Rocky tassade tyst ut ur rummet. ”Den här hemska influensan”, sa miss Hunroe. ”Folk faller som käglor för den.” Utanför piskade regnet mot fönsterrutorna. Todson gick runt bordet med en korg bröd. När han kom till Skogs plats snavade han över mattkanten och fyra bitar vitt bröd flög över Skogs axel och ner i hans soppa. ”Åh, förlåt, sir. Jag beklagar verkligen. Jag har tappat bort mina glasögon”, muttrade Todson. ”Jag ska genast hämta lite mer bröd.” Men Skog var så uppslukad av miss Hunroe att han inte märkte något. ”Ja, influensan, den är hemsk”, höll han med. ”Det är vädret, tror jag. Det är så fuktigt här. Inte alls varmt och skönt som i L.A. Om vi bara kunde kontrollera vädret så skulle vi ha mycket mindre av sådana där saker. Visserligen önskar jag fred åt alla arter, men det vore ändå rätt coolt att kunna utrota virusflugorna.” Ett leende lekte på miss Hunroes rosenformade röda läppar, och sedan ryckte det lite i dem som om hon var på väg att börja skratta men ansträngde sig för att låta bli. Hon verkade ha ett fint sinne för humor. Molly kunde inte stå emot. Hon visste att hon var för

22

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 22

11-04-12 13.06.20


nyfiken och att det var ofint att snoka, men hon ville i alla fall ta en liten titt på vad deras nya lärare tänkte. Ingen skulle märka det. Ingen skulle kunna peka på henne och anklaga henne för att stjäla. Men Molly kände sig ändå som en tjuv, för hon visste att miss Hunroes tankar var hennes egna. Trots det var Molly fast besluten att ta reda på lite mer om sin nya lärare. Medan det fladdrade nervöst i magen koncentrerade hon sig. Hon formulerade tyst frågan till miss Hunroe: Vad tänker du på? Genast steg en av de disiga blå bubblorna som alltid dök upp när Molly ville veta vad någon tänkte, upp över miss Hunroes huvud. Inuti bubblan fanns bilder – en mängd olika bilder som flöt ihop när miss Hunroes tankar vandrade omkring. Den första bilden som syntes var den av Skogs soppskål, full med brödbitar. ”Ja, det är hemskt”, höll miss Hunroe med. ”Influensan har inget förbarmande. Den tvingar folk att ligga till sängs dag efter dag. Inget förbarmande alls.” Så skrattade hon. ”Och jag skulle också älska att kunna kontrollera vädret. Vilken förtjusande idé!” Ovanför hennes huvud fylldes bubblan med en rörlig bild av henne själv där hon stod på ett berg, omgiven av höga, droppformade klippor. Hon hade en batong i ena handen och ovanför henne blixtrade det på himlen när hon dirigerade vädret. ”Det vore väl kul, tycker du inte, Molly?” ”Öh, jo”, stammade Molly och kände sig som om någon kommit på henne med att kika i nyckelhålet. Hon lät bubblan ovanför miss Hunroes huvud brista. ”Ja, snö och storm ena minuten, och sen solsken nästa”, nickade hon och log. ”Och det vore bra om man kunde få det att regna i länder där det är torka.” Miss Hunroe lutade sig fram och läppjade elegant på soppan.

23

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 23

11-04-12 13.06.20


Mitt emot henne sörplade Skog. ”Oj, den här soppan är väldigt, väldigt … hm, brödig. Det måste vara ett nytt recept.” Och så fortsatte måltiden, lite formellt först eftersom alla ansträngde sig för att uppföra sig nu när det fanns en främmande person i huset, men miss Hunroe var lättsam att umgås med och medan minuterna gick lättade stämningen snabbt. ”Så vad har du för planer för vår utbildning?” frågade Micky när miss Hunroe skickade ärterna till Skog. ”Jag är väldigt bra på fysik”, tillade han sakligt. ”Eller egentligen är jag bra på alla naturvetenskapliga ämnen. Mina kunskaper är mer än aktuella.” Micky hejdade sig när Skog höjde på ögonbrynen åt honom. Micky hade fått stränga order om att han inte fick berätta för miss Hunroe att han kom från framtiden. ”Men”, fortsatte Micky, ”när det gäller nittonhundratalshistoria har jag fullt av kunskapsluckor. Jag skulle vilja lära mig mer om vår egen tid.” ”Oj då, kära nån. Det låter nästan som om du var en utomjording som just kommit hit från en annan planet”, log miss Hunroe. ”Jag har alltid varit helt värdelös på allt som har med skolan att göra”, insköt Molly och tänkte att det var bäst att säga som det var på en gång. Miss Hunroe rynkade pannan. Molly lade armarna i kors och tittade ner på sin tallrik med kyckling, potatis och ärter. ”Förlåt. Men det är sån jag är. Det är lika bra att du vet om det från början.” Hon tittade upp på miss Hunroe, som log mot henne. Och det var ett sådant vänligt leende att Molly hörde sig själv lova: ”Men jag ska försöka så gott jag kan.” Miss Hunroe lade ner kniv och gaffel. ”Jo, jag har fak-

24

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 24

11-04-12 13.06.20


tiskt storslagna planer”, sa hon. ”Och först och främst tycker jag det vore trevligt med en mjukstart på terminen. Jag har pratat med era föräldrar, och de håller med mig om att ett studiebesök i London vore en bra sak att börja med. Så i morgon bitti ger vi oss i väg. Vi ska vara borta över natten och vi ska hinna med massor av saker. Naturhistoriska museet, naturvetenskapliga museet, konstgallerier … Vad tror ni om det?” Molly och Micky nickade förstummade. ”Jag är rädd att det inte är tillåtet att ha med hundar på museerna, så Petula kommer att bli tvungen att stanna hemma. Men nu ser det ju ut som om Rocky är så sjuk att han inte heller kan följa med, så då har de ju sällskap av varandra.” ”Jag är säker på att Petula hellre stannar kvar här”, sa Molly och sträckte ner handen för att klappa Petula på den lena halsen. ”Jag vill jättegärna åka”, sa Micky. ”Det låter som en väldigt bra idé”, sa Molly, lättad över att miss Hunroe inte alls verkade vara som andra, mer gammaldags lärare hon hade känt. ”Då så, då är den saken avgjord. Packa era väskor ikväll. Era föräldrar säger till Ojas att packa sin. Vi ska bo på ett trevligt ställe, men det är tills vidare en hemlighet var det är någonstans.” Hon blinkade åt dem. ”Det låter verkligen coolt, miss Hunroe”, kommenterade Skog och drog i en av sina dreadlocks. ”Jag önskar att jag fick följa med.” ”Det får du gärna om du vill”, sa miss Hunroe. ”Du kanske faktiskt skulle göra det”, föreslog Molly. ”Ja”, sa Skog. ”Tänk er alla ljusen i Buckingham Palace, och Towern. Och jag har hört att drottningen brukar ha vilda fester på nätterna!”

25

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 25

11-04-12 13.06.20


”Visst”, sa Molly. ”Skog, drottningen har mottagningar i trädgården, på dagarna, där man äter gurksmörgåsar och scones och har eleganta hattar på sig – inte vilda fester på nätterna.” ”Hey, Mol – krossa inte mina dagdrömmar!” ”Okej, okej”, sa Molly och log. ”Som du vill – drottningen är en häftig typ.” ”Det vore kul att följa med”, sa Skog, ”men jag har en känsla av att miss Hunroe här behöver lite tid med er för att se var hon har er. Och dessutom har jag ett långt yogapass i morgon.” ”Ikväll kan vi kanske, om det finns tid till det, ha en liten musiksoarée?” sa miss Hunroe och drog fram ett guldmynt ur fickan. Hon granskade pianot som hon kunde se i vardagsrummet intill. När alla hade hört Todson snubbla uppför trappan och sedan en krasch när en bricka med porslin föll i golvet, gjorde miss Hunroe en ”kära-nån-min” och sa: ”Oj, hur gick det där, tro?” Hon sköt tillbaka stolen för att gå och se efter. ”Hur gick det?” hörde Molly, Micky och Skog henne fråga medan hon hjälpte Todson upp. ”Var inte orolig för mig”, hördes Todsons svar. ”Jag snubblar jämt.” ”Vilken trevlig kvinna hon är, tycker ni inte?” sa Skog. ”Riktigt cool. Jag önskar att jag hade haft en sådan lärare när jag var barn.” Todson snubblade två gånger till, först över Petula när han bar på en stor gelépudding. Det var mycket, mycket nära att den hade glidit av fatet. Den andra gången han snubblade hade han gräddkannan i handen, och det stänkte så häftigt att en skvätt grädde lyckades släcka ett av de levande ljusen.

26

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 26

11-04-12 13.06.20


”Bravo!” skrattade miss Hunroe. Molly och Micky gick till sängs och lämnade miss Hunroe och Skog vid pianot. Medan de gick uppför trappan hörde de Skog föreslå: ”Miss Hunroe, ni kanske skulle vilja höra lite grann av en ny sång som jag har skrivit? Den handlar om vår planet.” Han slog några ackord, och sedan började han sjunga: ”Hallå allihopa, vart är ni på väg? Vad tänker ni på, så säg? Djuren dör ut och länder förstörs Ju mer det handlas och slösas och körs …” Hans ord svävade uppför trappan bakom dem medan de gick mot sina rum. Men en kvart senare hördes helt andra tongångar där nerifrån. Uppenbarligen var miss Hunroe en skicklig pianist. Hon spelade mycket vackert, och även om Molly bara hörde delar av stycket, så var det tillräckligt för att vagga henne till sömns. Nästa dag hade solen brutit igenom regnmolnen, men stämningen på Briersville Park var dyster. Ojas, Primo och Lucy hade kommit tillbaka under natten, men när de vaknade nästa morgon hade både de och Skog drabbats av influensan. Todson hade serverat dem te på sängen och kunde berätta att de var riktigt dåliga. Det var bara Micky, Molly och miss Hunroe som hade klarat sig. Så medan de andra stannade kvar på sina rum, samlades de tre i köket för att äta frukost. ”Det är verkligen synd att inte Ojas och Rocky kan följa med”, sa miss Hunroe och lutade sig mot köksbänken med en mugg kaffe i handen. ”Men det blir säkert fler resor. Och Todson sköter om alla här hemma, så vi

27

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 27

11-04-12 13.06.20


behöver inte oroa oss för dem.” ”Men tänk om vi blir sjuka medan vi är i London?” frågade Micky och tittade upp från ett sifferkorsord i dagens tidning. ”Tja, då får vi väl åka raka vägen hem.” ”Miss Hunroe har rätt”, höll Molly med och tog en tugga av sin ketchupsmörgås. En stor klick trängde ut mellan brödskivorna och föll ner i knäet på henne. Så drack hon en klunk av den koncentrerade apelsinsaften. (Ketchupsmörgåsar var Mollys favoritmat och koncentrerad apelsinsaft var hennes favoritdryck.) ”Det finns massor med influensabaciller här i huset. Det är förmodligen bättre för oss att åka till London.” Innan de gav sig iväg stack Molly och Micky in huvudet till de andra för att säga hejdå. Petula låg och dåsade i sin korg i skafferiet och Molly pussade henne på den sammetslena nosen. ”Vi kommer inte att vara borta så länge, Petula. Och jag ska köpa med mig något gott åt dig”, sa hon innan hon fortsatte ut i hallen till Micky. ”Det är nästan som pesten”, sa Molly när de gick nerför de nio vita trappstegen framför dörren. ”Jag tycker att vi ska köpa en ’krya-på-dig-present’ till alla när vi är i London.” De gick över den runda grusade infarten förbi en buske som var klippt i form av en örn. Miss Hunroe satt redan i sin gröna sportbil och varvade motorn. ”Snygg bil, miss Hunroe”, kommenterade Micky. ”En Porsche, va?” ”Ja. Tja, vi har alla våra små svagheter”, svarade miss Hunroe och hennes rosenparfym fyllde den kyliga morgonluften när hon öppnade bilrutan. ”Men jag är rädd att den är lite liten. Egentligen är den bara tänkt för två

28

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 28

11-04-12 13.06.20


personer. Så en av er kommer att få sitta lite trångt där bak.” Hon höll fram ett mynt. ”Vill ni singla slant om det?” Molly tog emot myntet. Det var tungt – massivt guld, misstänkte hon. Och det såg inte ut som ett vanligt mynt heller. Det var slätt, förutom att det hade bilden av en not ingraverad på ena sidan. Myntet låg bra i handen och kändes skönt att hålla i. Molly förlorade slantsinglingen och fick klättra in i baksätet. Inom ett par minuter körde de längs infarten förbi lamahagarna där figurklippta buskar stod här och där som kamouflerade djur i en djurpark. Framför dem glödde den disiga morgonhimlen av rosa ljus. Miss Hunroe sträckte ut handen mot instrumentbrädan. ”Nu ska vi höra vad det blir för väder idag”, sa hon och knäppte på radion. ”… vädret blir ganska klart över hela landet”, sa en meteorolog, ”även om en del moln håller på att bildas över London. Det skulle kunna innebära en del regn och vi rekommenderar …” ”Förbaskat!” Miss Hunroe slog snabbt av radion igen. ”Högst irriterande. Jag hade velat att det skulle vara perfekt väder idag. Men det är någon som lägger sig i. Ha.”

29

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 29

11-04-12 13.06.20


Kapitel Tre

. M

iss Hunroe knäppte med fingrarna åt Molly och Micky att följa efter henne till Naturhistoriska museet. Hon ledde dem genom två svarta grindar i museets staket och nerför en slänt förbi en stor rektangulär isbana. Den vita ytan gnistrade i det grå dagsljuset och några glada skridskoåkare gled omkring klädda i tofsprydda mössor, jackor och vantar. En smal japansk kvinna i röd flanellkjol och röda skridskor gjorde en piruett och stannade sedan tvärt när hon fick syn på miss Hunroe. ”Skynda på, miss Teriyaki!” ropade miss Hunroe till henne. ”Mötet börjar nu!” ”Vadå för möte?” frågade Molly. ”Mötet med er två, förstås”, sa miss Hunroe mystiskt. ”Jag har en hel del överraskningar för er idag, ska ni veta.” Molly tittade på deras lärare och sedan på den eleganta kvinnan ute på isen. Inte undra på att hon aldrig hade

30

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 30

11-04-12 13.06.20


tyckt om skolan förut! Miss Teriyaki åkte nu mycket fort mot sargen. Alldeles för snabbt. För i nästa sekund klev en storvuxen man nervöst in på isen och hon kraschade rakt in i honom så att benen böjdes och vreds om på ett hemskt sätt under henne. ”Aj! Det där såg otäckt ut”, sa Molly med en grimas. Hon och Micky stannade och såg hur kvinnan fick hjälp att resa sig igen. Det syntes tydligt att hon hade ont. ”Miss Hunroe!” ropade Molly efter deras lärare. ”Er vän …” Men miss Hunroe fortsatt snabbt framåt, uppenbarligen omedveten om händelsen. Hon var redan hundra meter före dem, på väg uppför den breda stentrappan till museets huvudingång. Så Micky och Molly följde efter henne. De beundrade byggnadens fasad och pekade på de fantasifulla utsmyckningarna och stenmonstren som satt under de höga fönstren på första våningen. ”Läskigt”, kommenterade Molly innan hon och Micky steg in genom de enorma mässingssmyckade dörrarna till den pampiga entrén. De fortsatte uppför trapporna till de inre dörrarna och vidare in i själva museet. Där inne var det otroligt högt i tak, det sträckte sig ända upp i det välvda yttertaket. Väggarna bestod av orange och vit sten, som gav ett vackert och varmt intryck åt det enorma utrymmet och fick det att nästan kännas mysigt. Längst bort i den första utställningshallen fanns en mycket bred trappa som delade sig och gick åt varsitt håll, som grenarna på ett träd, och ledde till balkonger på sidorna. Och på golvet framför, mitt emellan trapporna, stod ett jättelikt svart skelett av en Diplodocus och förtog helt det mysiga intrycket. Molly och Micky stannade till för att suga i sig atmosfären och för att titta på de ensamma, kusliga resterna av dinosaurien, men miss Hunroe ångade på och

31

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 31

11-04-12 13.06.20


var redan på väg uppför trapporna, med klackarna på de gräddfärgade skinnstövlarna klapprande mot marmorn. Molly och Micky följde efter henne. De hade båda börjat känna en viss irritation över miss Hunroes brådska, och de hade blivit påminda om att en lärare, om det så är en glamourös sådan, förväntar sig att eleverna ska lyda. ”Jag är inte van vid att ledas omkring som en dagisunge”, muttrade Molly till Micky. ”Det var faktiskt mer än ett år sedan jag gick i skolan senast.” ”Och jag har det där i mycket färskare minne”, sa Micky. ”Det suger! Jag hoppas att hon inte kommer att förvandlas till en diktator.” ”En vadå för något?” ”En diktator.” De följde den vänstra trappan uppåt. ”En diktator är en ledare för ett land som bestämmer allting själv, som bara talar om för alla andra hur det ska bli utan att de får rösta eller vara med och bestämma.” ”Okej, då hoppas jag också att hon inte ska förvandlas till en diktator”, höll Molly med. ”Vet du vad, jag tror inte att miss Hunroe är så olik en vanlig lärare som vi trodde. Jag tror att hon vill bestämma över oss.” De gick upp till läktaren på övervåningen. Där gick de förbi montrar med uppstoppade apor. Några av dem stirrade ilsket på dem med förvridna läppar, medan andra betraktade dem med stora sorgsna ögon. ”Otroligt att tänka sig att vi härstammar från dem”, sa Molly. ”Men jag antar att de är precis som vi – en del av dem är elaka och själviska och andra är vänliga och omtänksamma.” De passerade glasskåp fulla med insekter. En modell av en termit i samma storlek som Petula höjde sina klumpiga klor mot dem. ”Usch! Titta på den där myran!” sa Molly.

32

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 32

11-04-12 13.06.20


”Det är en termit”, rättade Micky henne. ”Jag gillar termiter – de är coola. De bygger jättelika konstruktioner som de bor i, ibland nästan som slott, med torn och allting.” Längst bort i gången fanns några trappteg som svängde av mot mitten av byggnaden igen. Här var det mycket lågt i tak. Träväggarna var dekorerade med målningar av olika växtarter. ”Atropa belladonna. Dödlig nattskugga”, meddelade miss Hunroe och svepte med handen mot en av målningarna. Vid texten fanns en bild av en ört med ovala blad, mörkt brunröda blommor och svarta bär. ”Den låter inte särskilt trevlig”, sa Molly. ”Det är den inte heller”, svarade Micky. ”Om man äter av den blir man förgiftad och kan inte gå ordentligt. Och det gäller den där också.” Han pekade på en annan bild av en växt med vita blommor. ”Conium maculatum. Odört. Den blir man förlamad av. Konstigt, va? De ser ju så vackra ut.” ”Man ska inte döma efter utseendet”, höll Molly med. ”Skynda er nu”, sa miss Hunroe och gjorde ett missnöjt ljud med läpparna medan hon försvann in genom en dörr i ekpanelen framför dem. Det var ingången till en del av byggnaden som kallade Botaniska biblioteket. ”Jag antar att det här är en av överraskningarna”, sa Micky. Han pekade på en skylt där det stod ENDAST EFTER ÖVERENSKOMMELSE. VAR VÄNLIG SKAFFA PASSERKORT. Han och Molly tittade på varandra och började nästan halvspringa för att hinna ifatt miss Hunroe. De följde efter henne in i ett långt rum där det stod bord fulla med böcker och papper längs väggarna. Miss Hunroe skyndade förbi borden och fram mot två stora svängdörrar i

33

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 33

11-04-12 13.06.20


trä med glasrutor i. När hon hade störtat igenom svängde de tillbaka igen ganska häftigt och en av dem träffade Mollys axel. ”Aj! Men ta det lite lugnt, fröken”, muttrade Molly och gned sig på armen. Nu befann de sig i ett utrymme med välvt tak och höga fönster som innehöll mängder med arkivskåp i ek. De sträckte sig från golv till tak överallt, till och med mitt i rummet. ”Det här är arkivet”, meddelade miss Hunroe utan att kasta så mycket som en blick på dem. Molly lade märke till att framför varje fönster fanns en alkov där det stod ett bord och en stol. Och där satt museipersonal framför datorer, alltför upptagna av sitt arbete för att ens titta upp på besökarna. ”Först en diplomatparkering och nu tillgång till allt det här. Det verkar som om miss Hunroe har en del kontakter”, sa Micky. ”Vad är det hon gör nu?” Miss Hunroe stod längst in i rummet framför ett skåp med små lådor. ”Usch, det ser ut som om hon tänkte börja lektionen, tycker jag”, sa Molly. När hon och Micky kom fram till miss Hunroe log deras nya lärare så att de bruna ögonen lyste. Och så, med ett okynnigt uttryck i ansiktet, tryckte hon på den närmaste lådan så att den åkte in i stället för ut. Och till Mollys och Mickys stora förvåning snurrade hela skåpet runt och förvandlades till ännu en dörr – den här gången en hemlig sådan. ”Milda Moster Matilda”, utbrast Molly. ”Vem då?”Micky såg förvirrad ut. ”Det är bara ett uttryck”, viskade Molly och följde efter miss Hunroe in.

34

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 34

11-04-12 13.06.20


På andra sidan dörren, som nu gled igen bakom dem, fanns ännu ett rum fyllt av skåp och hyllor. Som en affärskvinna på väg till ett möte marscherade miss Hunroe rakt igenom det. ”Miss Hunroe, ni bör nog veta om ...”, sa Micky, ”… att er vän på isbanan råkade ut för en olycka.” ”Det låter just likt henne!” svarade deras lärare. ”Vart är vi på väg, miss Hunroe?” frågade Molly, som började känna sig illa till mods. Hon hade tillräckligt mycket erfarenhet av underliga situationer för att veta att det var något som inte riktigt stämde med den här. ”Det känns lite mystiskt alltihop. Jag skulle hellre vilja att du berättade för oss vad det är som händer.” Micky strök håret ur ögonen. ”Molly gillar inte överraskningar, förstår du”, förklarade han. ”Hon har råkat ut för en del obehagliga sådana tidigare, så …” ”Åh, ni behöver inte vara ett dugg oroliga, hörni”, sa miss Hunroe över axeln. ”Det är absolut ingenting konstigt med det här. Bara några steg till och sedan kommer så gott som allting att avslöjas.” Hon kom till ännu en dörr och vred om porslinshandtaget på den. Så öppnade hon och vinkade åt Molly och Micky att följa med. De tog några vaksamma steg efter henne. ”Nu är vi i ett av museets torn!” sa miss Hunroe ivrigt. Hon stängde dörren, låste den och stoppade sedan nyckeln i fickan. ”Ser ni – taket är spetsigt! Vilket härligt ljus det är här inne med de stora fönstren, tycker ni inte? Det är som ett sorts ovanligt vackert bibliotek.” Hon pekade uppför några trappor mot en balkong vars väggar var klädda med bokhyllor. ”Utsökt, inte sant?” Och biblioteket var onekligen mycket exklusivt och vackert. Möblerna, hyllorna och räckena vid balkongen

35

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 35

11-04-12 13.06.20


var gjorda i valnöt och smyckade i Art Deco-stil med inlagde ebenholtsmotiv i form av blad, blommor och fåglar. På den våning där de befann sig fanns en öppen spis med en stor, inramad tavla av ett fjäderformat träd ovanför, och framför eldstaden stod ett stort, lågt bord fullastat med böcker. På de övriga tre sidorna om bordet stod soffor och fåtöljer. Molly lade märke till att fönsterrutorna hade mönster i färgat glas, och att det stod någonting inristat där också, med bokstäverna i bakvänd ordning så att texten skulle gå att läsa från utsidan. Fast hur någon skulle kunna läsa något där, högt uppe i tornet, var mer än hon förstod. ”Gör det nu bekvämt för er”, sa miss Hunroe och gjorde en gest mot sofforna. Så stack hon handen i fickan på sin dräkt och drog fram guldmyntet. Hon kastade upp det i luften med ordet ”Krona!” och tittade sedan ner i handflatan för att se resultatet. ”Krona. Vill ni ha varm choklad?” ”Tack gärna, det vore gott”, sa Micky. ”Om inte …”, började Molly försiktigt. ”Om det inte finns någon koncentrerad apelsinsaft?” ”Koncentrerad apelsinsaft? Nej, verkligen inte! Vänta här bara, så kommer jag tillbaka på ett ögonblick.” Miss Hunroe försvann genom en dörr i hörnet av rummet och Molly hörde hur hon klappade i händerna. Micky lyfte upp en brevpress i glas med en svart narciss inuti och gick sedan bort till bokhyllan vid öppna spisen där han började läsa titlarna på bokryggarna. Molly gick tvärs över rummet för att titta ut genom fönstret. Det var en stormig dag. Ett fårformat moln över de nakna träden framför museet förändrades tills det mer och mer liknade en varg. ”Vi är väldigt högt uppe”, sa hon till Micky.

36

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 36

11-04-12 13.06.20


En knarrig röst med fransk brytning hördes plötsligt bakom Molly och fick henne att rycka till. ”Vi ärrr faktiskt prrecis härr”. Spetsen på en silverskodd käpp knackade på glaset framför en gammal teckning av museet som hängde på väggen. ”Vi ärr nästan högst yppe i det härr tornet.” Molly vände sig om och möttes av ett leende från en brunbränd gammal dam med blått hår. Runt hennes hals hängde en rad pärlor vita som snöbollar. Den rynkiga kvinnan var klädd i en ankellång, gråblå dräkt prydd med spetsar från topp till tå. Hon luktade mycket starkt av lavendel och kisade nyfiket på dem genom silverbågade glasögon. ”Jag skrrrämde väl inte livet yr er?” ”Det är klart att ni gjorde, miss Suzette”, sa miss Hunroe som kommit tillbaka. Det var då Molly och Micky fick syn på de andra. Som katter smyger in i ett rum, hade två andra kvinnor dykt upp nästan ljudlöst. De satte sig i en lång soffa under balkongen. ”Sätt er nu där borta, barn”, fortsatte miss Hunroe och gjorde en gest mot soffan framför sig, ”så ska jag presentera er för alla.” Molly och Micky betraktade kvinnorna. En stor, muskulös kvinna i en vid, tältliknande, sjögrön klänning och vita handskar tog upp större delen av den långa soffan. Hon hade blont hår som var samlat i två kringlor på sidorna av huvudet, så att det såg ut som om hon hade ett par extra öron ovanför sina egna. Ansiktet såg renskrubbat ut och kinderna lyste röda. Inklämd bredvid henne satt en liten, tunn, hägerliknande dam med tunt, rakt, svart axellångt hår, som var delat i en bena mitt på huvudet. Hon hade fortfarande ytterkläderna på sig – en kolsvart yllekappa. Händerna var bleka och ådrorna

37

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 37

11-04-12 13.06.21


på dem avtecknade sig tydligt som blå åsar. Så knackade det på dörren. Den japanska kvinnan från skridskobanan, fortfarande klädd i sin röda kjol men med moon boots på fötterna istället för skridskor, linkade in, stödd på en tjänsteflicka i blått förkläde. Hon hjälptes fram till soffan och sjönk ner i den. ”Jag ber om ursäkt. Jag föll och stukade fotleden”, sa hon. Hon tog av sig den högra stöveln och tjänsteflickan lyfte upp hennes fot på en liten pall. En annan tjänsteflicka kom in med en ispåse och en handduk och gav dem till japanskan, som placerade påsen på sin svullna fotled. Molly lade märke till att kvinnan hade ett långt, rakt ärr på höger överarm och undrade vad för slags olycka som hade orsakat det. De två tjänsteflickorna lämnade rummet och den japanska kvinnan lutade sig tillbaka. Den stora kvinnan i grönt drog fram en liten harpa ur väskan och räckte den till miss Hunroe. ”Jag har hämtat ten här från verkztaden”, sa hon med djup röst och tysk brytning.” Här är ten, innan jag glömmer bort ten.” ”Åh, tack”, sa miss Hunroe och tog emot harpan. ”Måste vi lägga om det där?” frågade hon den japanska kvinnan och rynkade otåligt pannan mot henne. Molly nickade artigt mot de andra, men kände sig inte alls väl till mods utan drog sig tillbaka till eldstaden och ställde sig nära Micky. ”Underligt”, mumlade hon tyst till honom. När hon vände sig om igen såg hon att kvinnan med det blå håret hade satt sig på armstödet till den långa soffan där de andra satt, och att miss Hunroe hade ställt sig intill den med en min av äganderätt. Alla kvinnorna log varmt mot tvillingarna. Plötsligt var Molly nära att börja fnissa nervöst. Situationen var så konstig. Och de märkliga kvinnorna såg så roliga ut, nästan som fåglar i ett träd. Men de försökte inte vara roliga, det

38

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 38

11-04-12 13.06.21


visste hon, även om det bara fick henne att vilja skratta ännu mer. Hon vågade inte titta på Micky, för om hon gjorde det skulle de säkert börja fnissa båda två, och det var ju meningen att de verkligen skulle uppföra sig väl idag. ”Så där”, började miss Hunroe lite bistrare än vad Molly hade väntat sig. ”Gör er beredda. Som jag sa, har vi lite överraskningar åt er.” Micky kastade en blick på Molly och satte ner brevpressen. Den slog i bordsytan med en smäll och var nära att göra en spricka i den. Molly nickade. ”Öh … okej.” Hon och Micky tittade misstänksamt på de församlade kvinnorna. Så började till deras förvåning en stor, vit skärm sänkas ner från ovanför deras huvuden. Medan den var på väg ner drog miss Hunroe fingrarna över harpans strängar några gånger, och ljuv musik fyllde genast rummet. Så började hon prata, medan hon fortsatte att plocka med strängarna och knäppa på miniatyrinstrumentet. ”Hur ska jag börja. Det är svårt. Men jag ska vara så snabb och saklig som möjligt. Det här är miss Oakkton …” Hon pekade på den stora, muskulösa kvinnan. ”Trevligt att träffaz”, sa miss Oakkton med sin tyska brytning. ”Och det här är miss Speal.” Den tunna kvinnan i mörk kappa log nervöst mot dem. ”Miss Teriyaki har ni redan träffat vid isbanan, och miss Suzette när hon skrämde er just nu.” ”Trevligt att träffas”, sa Molly och Micky osäkert. ”Trevligt att träffa er också”, svarade klungan med damer. Molly blev full i skratt igen. ”Det här är knäppt”, viskade hon till Micky. ”Ja”, höll han med.

39

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 39

11-04-12 13.06.21


”Damerna här känner redan till er”, fortsatte miss Hunroe. ”Faktiskt betydligt mer än vad ni tror. De vet till exempel att du, Molly, är hypnotisör, att du kan stanna tiden och göra tidsresor. Vi har faktiskt samlats här idag för att prata om vad du kan göra.” ”Milda Moster Matilda”, sa Micky så lågt att bara Molly kunde höra. Och Molly svarade, trots att hon var lite chockad av miss Hunroes avslöjande, ”Ja, det kan man verkligen säga.” Hon brydde sig inte om ifall kvinnorna kunde höra henne. Plötsligt kände hon sig mycket misstänksam och rynkade pannan. Och plötsligt gillade hon inte musiken eller kvinnornas leenden ett enda dugg, och inte det eleganta rummet eller den varma chokladen som var på väg heller. ”Har du något emot”, sa hon till miss Hunroe, ”att lägga ifrån dig instrumentet? Det känns lite konstigt.” Miss Hunroe slutade omedelbart att spela och lade ner instrumentet på bordet. I samma ögonblick öppnades dörren och en tjänsteflicka i blå uniform med vitt förkläde kom in. Hon bar på en bricka med två muggar och hade ett ansiktsuttryck som en lydig hund. Faktiskt, tänkte Molly, så såg hon hypnotiserad ut. Miss Hunroe log mot flickan. ”Tack ska du ha, Sally.” Så kastade hon upp sitt guldmynt i luften och lät det landa på vänster hand. Och, som om det faktum att det landade med nottecknet uppåt hade talat om för henne vad hon skulle göra, förklarade hon: ”Nu, Molly och Micky, har ni kanske gissat, eller också har ni inte gjort det. Mina goda vänner här och jag är alla hypnotisörer.”

40

Molly M Fo rvandlingstricket .indd 40

11-04-12 13.06.21

9789132156625  

Molly Moons fantastiska bok om hypnos Molly Moon stannar tiden Molly Moons hypnotiska tidsresa Molly Moon, Micky Minus och tankemaskinen Mol...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you