9789100132187

stiger ett daller. Den flödande vätskan från tankbilssläpet försätter luften i darrning.

Så dunsar släpet ner. Alldeles ljudlöst.

Det blir ingen studs, ingen aldrig så kort elastisk tillbakarörelse. Släpet faller bara ner och blir liggande. Limmas fast.

Hon hinner vända sig om mot medtrafikanterna, och hon ser att också de vet vad som väntar. Hon ser det i deras ögon.

Långsamheten med vilken de vrider på sina huvuden.

Med vilken de sänker sina huvuden. Som i en gemensam bön. Till precis vilken gud som helst.

Den outhärdligt utdragna pausen medan tankbilens släp lägger sig tillrätta efter sin långa flygfärd. Hon ser det inte, men det tilltagande dallret i luften säger henne att det fortsätter rinna. Att det fortsätter rinna ur tankbilssläpet.

Och så sker det oundvikliga. Vätskan antänds. En enda enorm ljudlös flamma stiger rakt upp, som ur ett i sidled utdraget oljeborrhål. Den sprider sig i alla riktningar. Ljudet återkommer efter sin långa frånvaro. Som ett pärlband av vrål.

Ett pärlband av vrål då bensintank efter bensintank exploderar. De fossila bränslenas obarmhärtiga kedjereaktion.

Nu är det som en skog av flammor. En tät djungel av ren eld.

Trots avståndet väller värmen över åskådarna i det motsatta körfältet. De översköljs av dess efterdyning. Av någon anledning tänker hon att hennes ögonbryn just försvann.

Förbränningens vanvettiga hastighet. Det är inte ens en kedjereaktion. Allt sker samtidigt. Världen flammar. Hettan slukar ljudet. Ljudet sugs in i elden. Allt är eld. En svart, svart rök som återigen formar sig till en boll skickas uppåt.

Så slutar allt lika abrupt som det började. Elden falnar efter att ha förtärt allt i sin väg. Rökbollen lyfter och ersätts av en svart men alltmer genomskinlig dimma. Bilvrak efter bilvrak, fullkomligt utbrända, tonar fram ur dimman.

Allt är svart. Svartbränt. Det är världen efter Ragnarök.

13