Nordiska unga i kris

Innehållet

Förord, Nordiska unga i kris 2

Maria Karjalainen, ordförande för Pohjola-Nordens ungdomsförbund

Fred och säkerhet 4

Katja Creuz, programdirektör på Utrikespolitiska institutet (FIIA)

Ungas svar: Emma Isoherranen, Ella Salo Mirka Laakso

Klimatförändring 9

Maija Kuivalainen, Ungas klimatdelegat 2021-2022

Ungas svar: Siiri Simola, Saima Kytölä, Venla Kiiskinen

Välmående och mental hälsa 15

Ashley Elizabeth Muller, senior forskare, Norwegian Institute of Public Health

Ungas svar: Meri Papunen, Noora Nieminen, Iris Nordman, Kiia Nykänen

Kultur 21

Camilla Gunell, ordförande i Nordiska rådets utskott för kunskap och kultur

Ungas svar: Elli Reinikainen, Pia Koistinen, Onni Härkönen Camilla Uçan

Arktis 28

Petteri Vuorimäki, Arktiska och antarktiska ambassadör

Nordiska unga i kris

De senaste åren har skakat den grunden som vi har byggt livet på i Norden. Coronapandemin har påverkat både enskilda människors liv och gränsöverskridande samarbete på många sätt. Vi har vetat om klimatförändringen sedan länge och småningom har konsekvenserna av den börjat synas tydligare även i Norden. Det säkerhetspolitiska läget i Norden har också förändrats betydligt under det senaste året. Vi har gått från en kris till en annan, och det känns att det finns inget slut i sikte. Många fler nuvarande och framtida utmaningar skulle kunna läggas till denna lista, såsom energikrisen och försämringen av den demografiska försörjningskvoten.

Samtidigt som vi unga strävar efter att hitta riktning i våra liv och skapa planer för framtiden, skapar olika kriser mycket osäkerhet. För att förbättra situationen måste ungas röster höjas och inkluderas i beslutsfattandet. Även om nordiska ungas möjligheter att påverka är ganska goda på internationell nivå, bör vi sträva ännu bättre. Kriser förändrar oss och samhället och vi måste se till att riktningen är rätt. Man kan dra lärdomar av krissituationer och dessa lärdomar bör man minnas ännu lång tid framöver.

Med tidigare lärdomar kan vi undvika vissa kriser, men vi kan naturligtvis inte förbereda oss på allt. Vi ska utveckla vår resiliens och genom samarbete påverka i vår egen region och internationellt. Som vi har märkt, kriser stannar inte vid nationella gränser, utan effekterna sprider sig mycket bredare. De nordiska ländernas mål är att vara världens mest integrerade och hållbara region året 2030. När man skrev detta mål, kunde man säkert inte förutsäga vad allt som skulle komma. Om det är något som vi kan lära av de senaste årens kriser, är det att vi måste arbeta tillsammans inför större utmaningar.

Du håller nu i dina händer experterters tankar om framtiden och unga författares svar på olika framtida utmaningar. I närvaro av utmaningar och hot vill vi i vår pamflett framför allt lyfta fram ungas lösningar och vägarna till en mer hoppfull framtid. Så fördjupa dig i kriserna och lösningarna i Norden, och förhoppningsvis kan vi tillsammans skapa en ljusare morgondag.

Maria Karjalainen, ordförande för Pohjola-Nordens ungdomsförbund

Fred och säkerhet

I internationell press har vi har varit vana vid att läsa om de nordiska länderna som toppar olika index. Vare sig det gäller lycklighetsindex, transparens eller avsaknaden av korruption placerar sig de nordiska länderna ofta i täten. Det återspeglar den nordiska modellen och välfärdssamhället som våra samhällen är uppbyggda på. Vår gemensamma värdegrund är byggstenen i det nordiska samarbetet – oavsett om man talar om det informella samarbetet eller det institutionella. Vare sig det handlar om mänskliga rättigheter eller demokrati så kan alla nordiska länder sluta sig bakom dem i sina samhällen, men även stå upp för dem i internationella institutioner. Vi inte bara talar utan lever som vi lär: ett exempel på betydelsen av hållbar demokrati och fredlig samhällsutveckling i Norden är hur Färöarna, Grönland och Åland integrerats in i det nordiska samarbetet.

Rysslands aggression mot Ukraina och därmed följande finländska och svenska medlemsansökan till Nato har skiftat fokuset när det gäller Norden internationellt sett till försvarsfrågor. Det annalkande Natomedlemskapet tar utrymme från frågor om hur bygga fred i världen, frågor som traditionellt varit högt uppe på agendan för de nordiska länderna. Bland politiker finns en iver över de nya möjligheter som nordiskt samarbete får i och med det nya forumet som Nato utgör, och dörrarna står öppna till att vidareutveckla den nordiska säkerhets- och försvarspolitiken. Gemensamma militärövningar, anskaffningar och planering av försvaret diskuteras vitt. De tidigare begränsningar som den finländska och svenska alliansfriheten ställde har raserats. Intresset för den säkerhets- och försvarpolitiska dimensionen av det nordiska samarbetet syns även bland de nordiska rådets delegater.

Medan det är till fördel att den nordiska dimensionen av säkerhets- och försvarspolitik stärks, bör vi inte glömma det långtida arbetet som de

Från lycklighet till försvar – och tillbaka: Den nordiska värdegrunden bör synas internationellt

nordiska länderna gjort för internationell fred och säkerhet. Den roll och det ansvar som Norden kommer att ha och bära i den nordatlantiska försvarsunionen bör balanseras med narrativ som framtonar mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, demokrati, hållbarhet och social inklusivitet. Våra lösningar utgör inte bara exempel på hur konflikter kan lösas eller förebyggas, vi kan aktivt sprida kunskap om samhällsstyrkor som bidrar till fred och resiliens. Det kräver dock en viss slags självrannsakan: hur kombinerar vi framgångsrikt och på bästa vis vår gamla roll med den nya? I en värld där få länder är beredda att stå upp för värderingar som vi delar eller att stöda det multilaterala samarbetet är det viktigt att Norden inte förlorar sin traditionella röst – speciellt då militariseringen och massförstörelsevapen återigen tar mark på bekostnad av att lösa globala utmaningar såsom klimatförändringen eller förlusten av biologisk mångfald. Det nordiska varumärket bör även i fortsättningen kopplas ihop med fredlig samvaro där vi värnar om varandra på flera sätt än militärt.

Katja Creuz, programdirektör på Utrikespolitiska institutet (FIIA)

Ungas svar

Sveriges och Finlands NATO-ansökningar öppnar upp för nya dimensioner inom freds-och säkerhetspolitiskt arbete.

Världen förändras, och så även Norden nu när Sverige och Finland ansökt om ett NATO-medlemskap. Redan för flera år sedan kunde forskare förutspå att den neutrala säkerhetspolitiken som präglat Sverige och Finland skulle få sitt slut i ett NATO-medlemskap. Det är därför det inte kom som en överraskning att en ansökan lämnades in från båda länderna samtidigt, inte minst med tanke på omständigheterna runtom. NATO-processens snabba beslutsprocesser (vilket kan tolkas både positivt och negativt) i respektive länder tyder på något mer – det finns kraft och en vilja att samarbeta. Att lyfta upp denna samarbetsvilja är av stor vikt, särskilt för unga som möter en alltmer politiskt polariserad och splittrad värld.

Jag själv, som alltid haft en fot i Sverige och en fot i Finland, anser att det bilaterala samarbetet vi haft vuxit sig än mer starkare av att båda länder valde att söka sig till det multilaterala samarbetet som NATO innebär. Relationen mellan Sverige och Finland har aldrig varit mer präglad av en vilja att samarbeta än nu. Katja Creutz beskriver i sin artikel att de nordiska länderna inte ska glömma bort sitt fredliga förhållningssätt och att aktivt verka för att bibehålla de demokratiska principerna som våra nordiska samhällen vilar på – detta håller jag med om. NATO är en militär allians, hur man än vänder och vrider på det, men deras faktiska grundtanke är att arbeta för att säkerställa freden i de länder som är medlemmar.

I stället för att se NATO-ansökan som slutet på en fredlig existens, ser jag det snarare som början på något nytt med de nordiska tankarna om demokrati som grundpelare. Det nordiska samarbetet har förstärkts och i NATO ingår det dessutom redan flera nordiska länder; Danmark, Island och Norge. Att Finland och Sverige nu ansökt om medlemskap tar inte bort det faktum att nordiska länder delar en gemensam värdegrund, utan snarare förstärker känslan av att Norden står enade i frågan om att verka för en fredligare värld.

Emma Isoherranen, 21, föddes i Uppsala, har gått grundskolan i Finland och bor nu i Göteborg.. Studerar statsvetenskap och kriminologi, och är Sverigefinska Ungdomsförbundets ordförande. När ord inte räcker

Katja Creutz tar i sin text ställning till nordiska ländernas roll som medlemsstater i Nato. Alla nordiska länder är snart del av den Nordatlantiska försvarsorganisationen. I den nya försvarspolitiska rollen måste enligt Creutz understrykas de traditionella nordiska välfärdssamhällenas värdegrund, så att medlemskapet i försvarsorganisationen inte ”tar plats från frågor, som relaterar till att bygga världsfred”. Det finns plast för kritik att påstå att Nato-medlemskapen skulle svara just på dessa frågor. Rysslands anfallskrig i Ukraina är en attack just mot de, inte endast nordiska utan också västerländska värderingar som Creutz lyfter fram.

Rysslands anfallskrig i Ukraina löses inte med sköna ord. Det de nordiska länderna i Nato och i dagens världssituation måstet utöva, är Creutz observation om nordisk styrka ”Vi talat inte endast, utan lever som vi lär.” I stället för att vara oroliga för vår röst, är det viktigare att fokusera på – relevanta för problemlösning – åtgärder. Det militära samarbetet och den brustna illusionen av neutralitet som Nato medför i kombination med finansiellt stöd från staten och olika organisationer och personliga konsumtionsval, stängningen av östgränsen och energipolitiska beslut har konkreta effekter. De är också manifestationer av att vi utöver fina värderingar har ryggrad.

I ”Världens lyckligaste land” har unga sett en global pandemi och ett europeiskt krig. Redan under fler år har vi dagligen läst om frågor som berör liv och död. Då det kommer till kriget måste vi minnas, att miljontals människor inte endast läser om ämnet, utan lever det. Vi kommer även själv att möta allt fler bieffekter av kriget. Creutz är orolig för att ”militariseringen och massvapen åter tar fäste i lösandet av globala utmaningar, som klimatförändringen eller natruförlusten.” Nu är det trots allt hög tid att lösa de mest kritiska problemen, dit militarisering och massvapen hör, och inte falla för till Nirvana-felet. Det finns ingen perfekt lösning. En lösning löser inte alla problem. Ändå är det bara att fortsätta med det, och det är det vi vet här i Norden.

Ella Salo, 19, studerande, Lappeenranta

Mycket kan man ge upp, men inte regnbågen

Det absolut mest värdefulla i relationerna mellan de nordiska länderna är enligt mig realiseringen av ideologier. Uppskattning av fred och demokrati har enligt Katja Creutz lett till bland annat integration av de nordiska ländernas samarbete, utöver vilket toppar de olika index kring dessa värderingar. Vad skulle vara bättre: att kunna konstatetra sig som man lever! Kopplat till denna silverkant är dock grå åskmoln. Grå är en lämplig färg för fienden som hotar nordiskt samarbete. Den förebådar dåliga saker, den täcker de andra färgerna under sig och ingen kan fånga den ordentligt. Denna fiende är internationell omvälvning. Det är coronapandemi och Rysslands anfallskrig i Ryssland, det är energikrisen, inflationen och klimatförändringen.

En special egenskap för människonaturen är, att det vi uppnått är svårt att ge upp. Endast under de tre senaste åren har man i de olika nordiska länderna gett upp bland annat rörelsefrihet, militär alliansfrihet och, när vintern kommer, sannolikt från kontinuerlig el. Det uppnådda är svårt att ge upp, men det är inte omöjligt. Då vi hittar tillräckligt goda motiveringar, som eventuell livsfara, kan även svåra beslut få majoritetens understöd. Vi måste ändå hålla oss uppmärksamma. De nordiska värderingarna som mänskliga rättigheter, fred, demokrati och samarbete får vi inte släppa utan att dubbelkolla. God retorik kan skapa briljanta motiveringar, medan dåliga uttryck kan dölja tunga frågor.

Ungas liv just nu präglas av olika kriser, och de har vänjt sig med att ge upp. Detta ökar hopplösheten gentemot politiken, vilket leder till att beslut hotas glida ur våra händer. Det är dags för oss stå upp och försvara de nordiska värderingarna under den politiska omvälvningen. Det är svårt att understryka fred och samtidigt ansluta sig till Nato – men inte omöjligt. Vi måste läsa forskning, demonstrera, kontakta beslutsfattare och delta i politiska forum. Vi måste måla fler regnbågens färger över det gråa, värderingar som landar i vardagliga livet i den gamla, nordiska stilen. Må det vara svårt att ge upp dessa färger, om inte omöjligt!

Mirka Laakso, 24, Nordisk ung och magisterstudent i statsvetenskap

Klimatförändring

Den ekologiska krisen kräver retur till planetens gränser

Klimatförändringen, förlust av biologisk mångfald och föroreningar –topp tre av de planetariska kriser som redan nu märkvärdigt påverkar de nordiska länderna. Vi kan inte längre tala om dessa fenomen som framtida hot, utan kriser, som måste avgöras på alla politiska nivåer omedelbart. Vi har inte längre råd med dröjsmål.

Enligt Parisavtalet har FN:s medlemsländer frivilligt bundit sig till att begränsa klimatuppvärmingen till 1,5 grader. Med de nuvarande handlingar är dock på väg mot 2,5 graders uppvärmning. För de nordiska länderna betyder detta till och med 7 graders uppvärmning tre gånger snabbare än medeltalet globalt.

Klimatuppvärmningens effekter är vida och destruktiva. Ännu några år sedan hade den offentiga debatten ett högljutt eko av effekter främst tolkade som positiva för de nordiska länderna, speciellt Finland. Till exempel antogs skördeperioden bli längre och att man under somrarna inte längre skulle behöva resa till värmen i söder. Nu har vi vår egen värme, mer än någonsin under metningshistoria, vilket orsakar hälsoproblem speciellt för äldre och dem som lever med sjukdomar. Finland sägs ha värmts upp snabbast i global jämförelse, men vår infrastruktur har inte uppmärksammat uppvärmningen tillräckligt. En längre skördesäsong i sig är inte heller en garanti på bättre skörd. Skörden är beroende av regn, värme och mest av allt jordens tillstånd. Klimatuppvärmningen förutspås i stället orsaka en global matkris som även skulle påverka de nordiska länderna.

Förlusten av biologisk mångfald är orsakad av mänsklig aktivitet och den pågår över allt på jordklotet. I de nordiska länderna beror det speciellt på ohållbar skogsbrukskultur och träproduktion. Av de utrotningshotade arterna i Finland lever 36 % i första hand i skogen.

Föroreningar är i allmänhet förstörelse av miljö som förorsakats av mänsklig aktivitet, som orsakar skada eller död till organismer. Former av föroreningar är många från luftföroreningar till mark-, kemikalieoch ljudföroreningar, men de nordiska länderna berörs främst nu och i framtiden av vattenföroreningar. Östersjön är ett av de mest förorenade hav och dess tillstånd har bara försämrats. Jord- och skogsbruk är för tillfället de största orsakerna för dess belastning. Sommaren 2022 och de senaste somrarna har man i kustens grunda vatten till och med mätt överraskande höga gasutsläpp som starkt värmer upp klimatet. Hotet av en allvarlig oljeolycka är stor på Östersjön. Utöver Östersjön har föroreningsrisken för nordiska inlandsvatten ökat i samband med elektrifiering, trycket för brytning av mineraler för batteripaket och övrig gruvverksamhet och bioproduktsproduktion. Även regnvattnet sägs innehålla för mycket kemikalier på största delar av jorden enligt en färsk (2022) forskning i FPAS-kombinationer från Stockholms universitet.

I diskussioner kring den ekologiska krisen är brytpunkter centrala. Tanken om brytpunkter i klimatfrågor presenterades av den mellanstatliga klimatpanelen IPCC år 2001. Det handlar om stunder, efter vilka processer kopplade till klimatuppvärmning blir ostoppbar. De märkvärdigaste av brytningspunterna för de nordiska länderna är bland annat smältande kontinentalsockeln i Grönland, smältande arktisk havsis och därpå följande stigande havsytor, smältande permafrost och skiftningen av boreala barrskogszonen (taiga) längre norrut. Enligt färsk forskning värms den arktiska regionen fyra gånger snabbare än resten av jorden i snitt. Alla dessa hot idag och i närmaste framtiden förenas av strukturer, som våra samhällen baserar sig på. Speciellt det kapitalistiska marknadsekonomiska systemet som förvärrar överkonsumtion, ojämställdhet, naturförstörelse och klimatförändring. Kapitalismens problem måste erkännas och ekonomisystem ändras i enighet med planetens gränser. Då vi talar om till exempel luftföroreningar har över hälften av dem orsakats av 10 % världens rikaste enligt forskning (2020) av välgörenhetsorganisationen Oxfam & Stockholm Environment Institute (SEI). Till 10 % av de rikaste ingår till och med 40 % av finländare. På nordisk nivå har Finland den lägsta medelförmögenheten per invånare, så i övriga nordiska länder orsakas utsläppen av en ännu större grupp i genomsnitt. De som är

minst ansvariga för det, såsom ursprungsbefolkningar, invånare i den globala södern och låginkomsttagare, kommer att drabbas hårdast av konsekvenserna av klimatförändringarna.

Jag hoppas att de nordiska länderna kommer att använda sin gemensamma röst i klimat- och naturförhandlingarna i slutet av 2022 till förmån för adekvata åtgärder. Nordiska ministerrådet har lovat att de nordiska ministrarna ska diskutera den internationella kriminaliseringen av ekocid. Detta löfte måste, liksom andra nödvändiga åtgärder, lösas in. Jag hoppas att de nordiska ländernas unga förenas, specialiserar sig på miljöpolitik och krishantering, använder sin expertis och går med i politiken i massor och kräver tillräckliga åtgärder från världens ledare. Unga människor kommer inte att hinna bli världsledare och fossilbolagsstyrelser, när det bara finns de närmaste åren att agera. De ungas ansvar måste upphöra och beslutsfattarna måste ta det ansvar som dem tillhör. Återvändning till planetens gränser. Det är så den ekologiska krisen löses. Tillsammans och över generationer.

Maija Kuivalainen, Ungas klimatdelegat 2021-2022

Ungas svar

Den ekologiska krisen kräver även ekonomiska initiativ

Ungas oro för den ekologiska krisen är skälig. Det känns orimligt att unga måste städa upp skräp och föroreningar efter tidigare generationer. Jag håller med Kuvalainens krav på generationsöverskridande förebyggande av ekologiska krisen.

På högstadiet var jag med i en miljögrupp, vars målsättning var att uppmärksamma bland annat återvinning och matsvinn i skolvardagen. Vi utförde projekt lämpliga för åldersgruppen, som så klart inte räddade hela världen, men jag hoppas att de väckte eleverna att tänka till om miljön. Jag minns att min erfarenhet om verksamheten var trevlig, men en del föräldrar skrattade till: vad är det för isbjörnar ni nu försöker rädda?

Jag tycker att detta beskriver vårt samhälles förhållning till den ekologiska krisen och djurens rättigheter fortfarande. Finska naturskyddsförbundet tog nyss ställning till regeringens budgetförslag, och anmärkte att förebyggandet av förlusten av biologisk diversitet skulle kräva en tio gånger större finansiering än förslaget. Det verkar med andra ord som att vårt samhälle inte ännu heller är färdigt att göra allt det kan för att överkomma den ekologiska krisen. Av detta lider så klart utöver naturen, också unga.

Elektricitetens pris har stigit kraftigt och medborgare har tagit till åtgärder för att spara el. Jag vill inte under några omständigheter förminska låginkomsttagares utmaningar, då elräkningarna överraskande blir tredubbla. Det är ändå klart, att ekonomiska incitament har varit väldigt effektiva och har väckt finländare att spara energi. Jag tror, att situationen är den samma i de övriga nordiska länderna. Av detta skäl skulle det vara enormt viktig att vi skapar incitament genom beskattning att göra klimatvänliga val. Genom att lätta på beskattning av arbete och flytta tyngdpunkten till för klimatet skadliga saker kan vi styra konsumtionen till en mer hållbar riktning effektivt.

Siiri Simola, 29, viceordförande för Samlingspartiets

Studentorganisation Tuhatkunta i Åbo och student inom informationsoch kommunikationsteknik vid Åbo Universitet

Klimat och miljö måste lyftas till beslutfattandets centrum omedelbart

Kuivalainen presenterar i sin text en realistisk bild av klimatförändringen, förlusten av biodiversitet och föroreningar. Klimatförändringens effekter syns speciellt starkt i norr. Redan under min generation syns märkvärdiga förändringar i till exempel årstider. Många fenomen orsakade av klimatförändringen har skett långt ifrån Norden och kan enkelt utlokaliseras. Förr eller senare kommer naturkriser och brist på mat att ändå även påverka oss. Som ett nödrop

kan ses de värmeböljor och torkan som drappat Europa och som påverkat välbefinnandet och skörden. Oroväckande är också den kraschande biologiska mångfalden. Till exempel har finska skogsbrukspolitiken fokuserat på ekonomisk produktivitet. Det materiella fördelar som träindustrin skapat har förblindat oss för dess miljöeffekter.

Att förändra det kapitalistiska ekonomiska systemet är inte längre möjligt, men dess innehåll kan korrigeras till en bättre riktning. Centrala faktorer är åtminstone cirkulär ekonomi, förnybar energi och individuella val. De nordiska länderna har till sin levnadsstandard och konsumtion speciellt mycket skäl till förändring. Att konsekvenserna för vår överkonsumtion påverkar mest de fattigaste befolkningsgrupperna på jorden, är något vi behöver minnas då vi gör val som stater så väl som individer. Målsättningen måste vara både ekologisk och social hållbarhet.

Det är frustrerande att höra beslutsfattare bara tala, då de nu akut skulle behövas konkreta åtgärder. I klimat- och miljöfrågor kan vi inte nöja oss med kompromisser, utan Finland och de övriga nordiska länderna måste visa exempel genom att vara föregångare i miljöfrågor. Beslutsfattare måste se varje beslut mot ett mer hållbart samhälle som en lönsam satsning för framtiden. Dessutom är det viktigt, att vanliga medborgares roll inte minimeras. Ändring av förhållningssätt och levnadsvanor har betydelse. Min generation har mer information än de som kommit tidigare och har därför också ett ansvar att hålla miljöfrågorna kontinuerligt på tapeten. Utbildning och kännedom om ämnet måste fortfarande ökas. Vetenskapens utveckling ger mänskligheten en realistisk möjlighet att stanna upp den nuvarande utvecklingen, endast äkta vilja saknas. Förhoppningsvis visar Finland och de övriga nordiska länderna exempel i hur miljön lyfts i politikens centrum omedelbart. Annars är det onödigt för min, för att inte tala om de kommande generationerna, att förhålla sig hoppfullt till framtiden.

Saima Kytölä, 24, bor i Rovaniemi och studerar politisk vetenskap vid Lapplands universitet

Unga hinner inte bli beslutsfattare förrän det är för sent

Den ekologiska krisen berör alla, men i de nordiska länderna, speciellt de arktiska områdena, är man på fronten att vittna klimatförändringens effekter. Klimatåtgärder, som känns enkla i städer, är inte nödvändigtvis det för dem som lever i dessa regioner. Till exempel övergång från privatkörning till kollektivtrafik är svårt, om infrastrukturen för fungerande kollektivtrafik inte finns. I striden mot den ekologiska krisen får vi inte glömma social och lokal hållbarhet. För att vi ska kunna återgå till vår planets gränser, måste samhällets strukturer anpassas till dessa.

Unga som gått grundskolan i Finland på 2000-talet, har redan på lägre klasser lärt sig att återvinna, spara el och vatten, och att undvika nedskräpning. Dessa åtgärder är viktiga, men räcker inte till som det enda. Det är viktigt att individen gör det hen kan, för att förvara klimatet och speciellt sin egen närmiljö. Därför måste individuella klimatåtgärder vara uppnåbara för alla, men ansvaret för att stoppa krisen måste vara hos regeringen, industribranschen och stora företag.

Enligt undersökningen Lancet Planetary Health som genomfördes 2021 anser 75 % av finska ungdomar att omsorgen av jorden misslyckats. Vi unga, som nu är rädda för att bilda familj och känner att vi får färre möjligheter i livet än tidigare generationer, har inte varit med i beslutsfattandet. Ansvaret ligger inte hos oss, utan hos tidigare generationers beslutsfattare runt om i världen. Med dem som systematiskt ignorerat experter och varningssignaler för att gynna sig själva och sina partier.

Vi har en kris i våra händer, som kör barn från skolor till demonstrationer och unga att protestera på gatan. Klimatpolitiken får inte längre vara bara politik, och den kan inte separeras från nordiska grundvärden. Att förvara jordklotets livskraft måste vara varje regerings prioritet. Den nästa generationer sägs vara smartare och fatta bättre beslut, men som Kuivalainen skriver i sin text, hinner vi unga inte bli beslutsfattare innan krisens riktning fastställts förevigt.

Venla Kiiskinen, 20, ung från Lappland som jobbar inom turism och vid sidan av arbetar som journalist.

Välmående och mental hälsa

Psykisk hälsa, resiliens och solidaritet

Nordisk forskning under Covid-19-pandemin har prioriterat framgång, inte bara överlevnad. Psykisk hälsa och välbefinnande mäts vid sidan av fysiologisk hälsa. Varje gång skolor stängdes och sammankomster inomhus begränsades såg folkhälsomyndigheter oavsiktliga konsekvenser – inte bara infektioner bland gymnasieelever, utan också ensamhet; inte bara antalet sjukhusinläggningar, utan också den ständiga stressen. Stängningen av samhället och krisåtgärder förstods orsaka många, olika effekter på olika hälsoområden (psykisk hälsa, socialt välbefinnande, miljö), som måste undersökas tillsammans.

Vi lär oss att unga människor är resilienta, trots hemundervisning, socialt liv begränsat till skärmen och år av missade händelser. Alla nordiska studier som följt unga före och under pandemin, eller som jämförde stora grupper, visade att skillnader i depression, ångest, psykisk ångest och ensamhet var antingen försumbara eller obefintliga. Det betyder dock inte att det inte har funnits någon kris eller lidande – men pandemin har inte överväldigat unga människor.

Trots allt: är ungdomar inte en homogen grupp. De familjer där bostad, sysselsättning eller inkomst varit osäkra före pandemin; som ansökte om asyl; som redan upplevt våld; som gick in i pandemin med psykiska problem –många av ungdomarna från dessa familjer hade sämre resultat. Det vet vi bara för att forskare fokuserade på just dessa faktorer. Det beror på att de nordiska länderna har åtagit sig att se till att människor inte faller mellan stolarna och att de nordiska länderna inte vill acceptera strukturell ojämlikhet.

Vi kan inte ta dessa åtaganden för givet, eftersom kriserna som sätter press på sjukvårdssystemen också sätter press på den underliggande logiken i välfärdssystemen och politisk konsensus. Kriser kan splittra och låta skulden sprida sig, vilket vi vet påverkar den mentala hälsan. Behovet av solidaritet, ryggraden i nordisk administration och tjänster, finns uppenbarligen fortfarande kvar.

Pandemin tvingade många av oss att tänka om vad det innebär att vara tillsammans. Vår gemenskap – en källa till socialt stöd, välbefinnande och styrka för många människor – kunde inte längre vara tillsammans på det bekanta sättet. Jämfört med andra befolkningsgrupper lyckades unga vara tillsammans på nya sätt.

Dessa nya digitala sätt att vara tillsammans har garanterat sina baksidor också. Cybermobbning och ständig exponering för farliga normer för skönhet och styrka är exempel på dessa. I båda fallen har de nordiska länderna legat i framkant när det gäller utbildning och reglering för att förebygga dessa effekter. Ungas röster - som uttrycker dessa problem och kräver säkerhetuppmärksammas.

Pandemin har förändrat världen, och det är inte den enda krisen vi kommer att möta. Framtiden ligger i unga människors händer. De har redan visat att de vet hur man skapar nya sätt att vara tillsammans. De vet hur man ställer höga krav och lyfter fram oavsiktliga konsekvens. Jag är hoppfull inför denna framtid.

Ashley Elizabeth Muller, Senior forskare, Norwegian Institute of Public Health

Ungas svar

Rätten att vara individ

Experttexten väckte väldigt motstridiga tankar hos mig. Texten har många goda insikter om bland annat det, hur välmående idag mäts bredare och unga beröms för sin innovationsförmåga och resiliens i svåra tider. Samtidigt finns det frågor man inte vill ta tag i.

”Trots allt: unga är inte en homogen grupp”. Meningen är helt korrekt, men får mig att tänka. Finns det i allmänhet homogena grupper bland människor? Eller är frågan egentligen: varför behöver vi kvalificera

människor? I min ideala framtid är människor individer, som de redan är. Den relevanta skillnaden är i att vi också skulle se, och framför allt godkänna varandra som vi är. Varje människa skulle få vara den hen verkligen är. Utan rädsla för att bli dömd och felkvalificerad, på grund av fördomar eller stereotypier. Hur kom vi hit? Allt börjar från var och en själv. Identifiera och erkänn dina egna fördomar, även om det skulle vara svårt. Då du blir medveten om de toxiska fördomar du har, kan du enklare uppmärksamma dem då du möter andra människor. Du kan småningom lära dig bli en bättre människa, då du inte låter dina fördomar styra dig och ditt beteende.

Hur är detta kopplat till mental hälsa? Så, att rädslan om att bli dömd, att visa sitt genuina själv till andra, är en enormt tung börda för psyket. Och, som om det inte vore nog, så finns det fortfarande beklagligt mycket fördomar kring problem med mental hälsa. Först när människor, inte endast unga utan i alla åldrar, vågar söka hjälp för att möta sina egna monster. Därför är det verkligen viktigt att sträva efter tillräckliga öppna mentalhälsovårdstjänster, och garantera en trygg och öppen atmosfär för var och en att vara sig själv.

Meri Papunen, 20, studerande i mediebranschen från Tammerfors Med fart in i framtiden

Experten har rätt i många saker i sin text, men samtidigt väcker det motstridiga åsikter hos mig. Det är bra att välbefinnandet följts upp både fysiskt och psykiskt, men på vilket sätt och kan resultatet generaliseras? Konsekvenserna av pandemin, som ständig stress och ensamhet, är saker som inte alltid kan ses utifrån. Även om unga människor är motståndskraftiga och hittar sätt att överleva, finns det oroväckande tecken i luften. Världen går i den riktning där vardagen inte går att överleva utan teknik. Redan nu görs många saker med hjälp av teknik och samtidigt reduceras grundläggande färdigheter, som att skriva med penna och interaktion mellan människor, till det obefintliga. Dagens ungdom lär sig den nya erans sätt och utan att inse det förbereder de

världen för framtiden.

Alla kan fundera på vad framtiden kommer att föra med sig, men ingen vet det rätta svaret. Teknikutvecklingen för med sig många lösningar, men jag är rädd att i framtiden, i takt med att digitaliseringen fortskrider, kommer utseendepressen som upplevs av unga och nätmobbning att bli allt vanligare. Det skulle vara viktigt för unga att förstå vad som är acceptabelt och vad som inte är det, så att de kan dela med sig av det de har lärt sig till nästa generationer.

I Norden går det mestadels bra. Sjukvård och tjänster kan vara nyckeln till att få mänskligheten tillbaka på rätt spår. Det skulle vara särskilt viktigt för människor att veta hur man ber om hjälp i tid. Ju tidigare, desto bättre går det att påverka saker och samtidigt förhindra negativa konsekvenser.

Vi borde kunna uppskatta det vi har och därmed också göra framtiden bättre. De nordiska länderna skulle kunna tjäna som exempel för resten av världen och uppmuntra unga människor att göra goda gärningar. Det är också viktigt att unga tas om hand. Bra utbildning, förebyggande av problem och att ta fram ungdomens egen röst kan vara saker som skulle väcka många. Pandemin har förändrat världen och det finns inget återvändo. Det är bara en ny framtid framför oss, som vi kan påverka.

Noora Nieminen, 19, idrottare från Jyväskylä

Prestationscentrerat samhälle försvagar ungas ork

I sin artikel mental hälsa, resiliens och solidaritet skriver Ashley Elizabeth Muller realistiskt om framtiden, men oron är mer konkret än texten ger förstå. Den press samhället orsakar, aktuella kriser och ökande problem med mental hälsa samt längre vårdköer ändrar tankarna om framtiden. Även om framgång prioriteras i stället för överlevnad och problem diskuteras, är känslan nu och då ganska kraftlös.

Ungas konstant ökande stress har stigit till diskussion på många olika forum. Fenomenet har speciellt diskuterats bland både professionella som beslutsfattare speciellt i de nordiska länderna. Corona har orsakat stor

press utöver den redan utmanande och krävande studietakten. Unga har enligt experttexten anpassat sig väl till distansutbildningen orsakad av coronabegränsningarna. Mindre diskussion har gåtts om det, hur returen till skolan lyckats och hurdana utmaningar socialt umgängen har skapat. En del studenter har velat fortsätta på distans så mycket som möjligt, en del erfar returen till socialt umgänge och stökiga människogrupper utmattande.

Livet online under pandemin skapade utmaningar. Nätmobbning är inte en ny företeelse och olika ideal har spridits under många år. Nu har nerbrytandet av olika ideal, framför allt bland unga rest sig. Bara en realistisk bild på en människa bland hundratals editerade kan göra en stor inverkan. Det är viktigt att lära sig, och att våga vara human. Jag är trots allt orolig för olika online plattformars ibland aggressiva algoritmer, som kan orsaka orealistiska skönhetsideal eller introducera videon som idealiserar ätstörningar för unga. Skolor och föräldrar har ett stort ansvar för ungas online beteende. Mediekritik kan inte understrykas nog, kampanjer för att sprida information skulle vara aktuella.

Jag vill se optimistiskt på framtiden. Tillit till den är ändå mer osäker än tidigare. Naiv tro i samhällets lineariska utveckling har ändrats. Pandemin, krig, försvagade rättigheter för minoriteter och kvinnor samt växande popularitet av högerextrema politiska grupperingar känns skrämmande.

Iris Nordman, 21, föreningsaktiv och yrkeshögskolestuderande från Åbo. Hon är involverad i den socialdemokratiska rörelsen och i Europaunga

Pandemins effekt på ungas välbefinnande

I jämförelse mellan ungas mentala välbefinnande innan och efter pandemin, är skillnaderna obetydliga. Detta väcker motstridiga tankar i mig, då min egen erfarenhet är att många unga har erfarit pandemin påverka deras mentala hälsa negativt. Hur har dessa forskningar begränsat skiftnigar i mental hälsa, funderar jag då jag jämför forskningens resultat med mina egna erfarenheter. Eller kommer pandemins effekter på ungas

mentala hälsa fram så här kortsiktigt eller behöver vi kanske mer tid för att få svar?

Unga har idag hård press. Allt ska klaras av berömligt: skola, människoförhållanden, hobbyn och arbete. Då pandemin stoppade många av dessa, blev det tid att pusta ut och stanna för att fundera över det egna livet, egna framtidsplaner. Ångest, oklarhet och rädsla om framtiden var å andra sidan förlamande, å andra sidan fick den att arbeta mer för egna drömmar och målsättningar. En ny situation, utan säkerhet om framtiden väckte till att inte ta något för självklarhet. Jag hoppas, att dagens ungdomar tar med sig denna stund då de bygger framtiden.

Den tid unga spenderar i sociala medier har ökat under pandemin allt mer. Sociala medier orsakar mycket skada bland unga, online mobbning och hög press på utseendet är goda exempel på detta. Jag anser dock att sociala medier under pandemin också fått till stånd mycket gott. Känslan av gemenskap gick inte att känna ansikte mot ansikte, utan den hämtades på olika sätt i umgänge genom sociala medier. I alla fall min egen känsla av ensamhet lindrades mycket av att jag fortfarande enkelt kunde vara i kontakt med andra ungdomar.

Ensamheten som erfarits under pandemin agerar kanske som någon förenar unga. Tanken om att ingen är ensam i situationen, utan berör var och en. Denna tanke har säkert varit en resurs för många. Jag hoppas, att denna kris vi erfarit tillsammans, kan användas som en förenande och stärkande faktor även i framtiden. Dagens ungdomar har kompetens att ta tag i oenigheter har säkert främjat det att frågan stigit till ytan och att den måste diskuteras. Denna egenskap bland unga kommer säkert att vara en enorm fördel för framtiden och överlevandet av kommande kriser.

Kiia Nykänen, 17, student i mediebranschen. Vid sidan av studier jobbar med barn i olika åldrar i Siilinjärvi.

Kultur

Nordens unga ska vara med och rädda världen!

När jag var ung student i Åbo trodde jag och mina vänner att vi aldrig skulle få ett jobb och kunna försörja oss på en högre nivå än studiestödet. Den ekonomiska krisen i Finland i början av 1990-talet förlamade landet totalt. Skyhöga räntor, arbetslöshet och företagskonkurser utraderade vår tro på framtiden. Vi visste inte vart vi skulle ta vägen. Som tur är hade vi varandra. Sakta men säkert började den tunga dimman att lätta. Konjunkturen förbättrades stegvis och livet gick vidare.

Varje ung generation möter sin tids utmaningar och formas av sin tids villkor. Idag handlar utmaningen om att våga tro att vi människor ska klara att svänga riktningen för klimatet och den globala uppvärmningen.

Den apokalyptiska riktning som jordklotet nu går mot skapar djup otrygghet, oro och ångest hos oss alla.

Klimatkrisen kommer att leda till ökade spänningar och konflikter i vår värld när kampen om jordens resurser hårdnar. Bristen på rent vatten, utbredda öknar, försurade hav och arter som slås ut kommer att innebära oerhörda påfrestningar. Ingen av oss vet exakt hur det kommer att påverka våra livsbetingelser. För unga människor betyder det hela deras liv och hur deras framtid ska komma att gestaltas.

Det är därför oerhört viktigt att unga orkar ha framtidstro. Vi som är vuxna nu kommer inte att klara av att stoppa uppvärmningen, men vi måste börja. Det är vårt ansvar, politikens, näringslivets och de vuxnas att nu med alla medel göra det vi måste.

Vi i Norden måste gå längst fram i den kampen. Vi har kunskaperna, resurserna, utbildningsnivån och våra välfärdssystem borde kunna få fram de främsta talangerna och de nya innovationerna.

Norden ska bli världens mest hållbara region. Det är vår vision. Det betyder att vi ska vara världsledande när det gäller klimateffektiva lösningar och

fossilfria liv. Det betyder också att vi ska vara uppfinningsrika och att våra uppfinningar ska kunna göra livet bättre också i andra delar av världen.

Vi ska också bli världens mest integrerade region. Det är också vår vision. Vi ska lära känna varandra så väl att inga hinder ska finnas för nordborna att arbeta och studera i varandras länder. Vi ska lära oss varandras språk, dela utmaningar, knyta vänskapsband och bygga relationer.

Utskottet för utbildning och kultur har under året jobbat med flera medlemsförslag som leder till att stärka den gemenskapen. Nordjobb gör det möjligt att arbeta i varandras länder, vänskapsskolor syftar till att skapa en större sammanhållning mellan skolklasser i Norden som gör att eleverna får mer kunskap om hur det är att vara ung i andra länder i Norden.

Genom ökat utbyte, Nordjobb, mera kultur, exempelvis mera film och tv -serier som väcker nyfikenhet och visar att vi är mer lika än olika. En personlig positiv upplevelse som en resa, en ny vän, ett spännande möte är den starkaste drivkraften till att vilja fortsätta intressera sig för Norden som region. Om vi ska lyckas med att öka den nordiska gemenskapen måste vi politiskt fortsätta att bygga den nordiska folkrörelsen och särskilt satsa på barn och unga. Hotet mot den nordiska integrationen kommer från oss själva om budgetmedlen till kultur- och utbildningssektorn minskar.

Om den unga generationen förlorar tron på Nordens potential att jobba tillsammans som en framgångsrik region går vi miste om den rikedom som den nordiska gemenskapen ger oss både ekonomiskt, kulturellt och demokratiskt. Vår starka nordiska röst måste höras i omvärlden för ökad demokrati, öppenhet, mänskliga fri- och rättigheter.

Unga i Norden har kanske världens bästa utgångspunkt. Våra skolor är av hög kvalitet och välfärden är till för alla. Jag hoppas att när unga i Norden betraktar alla kriser som pågår runt omkring oss att de känner ansvar, gemenskap och kampvilja, och ställer sig till förfogande när det gäller att delta i att rädda planeten och skapa en bättre värld.

Unga i Norden ska inte vara rädda för framtiden. De ska vara med och forma framtiden och rädda världen!

Camilla Gunell, ordförande i Nordiska rådets utskott för kunskap och kultur

Ungas svar

Framtidens nordiska samarbete

Jag förstår väl känslan av osäkerhet om framtiden i Camilla Gunells text. Kanske varje generation känner sig rotlös och tror att den är ensam med känslan. Vi tror att ingen förstår vår generation. Men ändå när man pratar om framtiden har människor från alla generationer precis samma oro och tankar. Klimatförändringen. Konflikter. Ändringen av livsomständigheter. Globalisering. Framtiden av vårt jordklot påverkar oss alla så vi behöver bygga samverkan för att rädda det.

I somras sommarjobbade jag i Stockholm genom organisationen Nordjobb. Med hjälp av arbetserfarenhet och förbättrade språkkunskaper känns det som att jag ännu mer blivit en del av ett nordiskt samhälle. Jag deltog nyligen i en workshop organiserad av Nordjobb för ambassadörer som presenterar organisationen till exempel i skolor. Några månader sen skulle jag inte ha trott att jag skulle delta i en norsk workshop eller att jag skulle prata med en dansktalande person och förstå åtminstone något, men jag märkte att jag njöt av utmaningen. Språkkunskap, samvaro och kultur är ytterst viktiga för att skapa och uppehålla ett gemensamt Norden. Ensamma är de nordiska länderna små, men som en enhetlig front har Norden mycket bestämmanderätt i framtidens förändringar som att kämpa mot klimatförändringen.

Det är en stor börda att ensam vara ansvarig för världens framtid. Precis som en liten nation inte lätt kan påverka världen, får inte hoppet för framtiden läggas bara på den unga generationens axlar. Ändringen sker

redan nu, inte bara i framtiden. Det är bra att våra skolsystem, nordiskt samarbete och vår omgivning lär oss att påbörja förändringen, men det behövs också arbete av de mer erfarna människor som har jobbat i åratal. Vi ungdomar lär oss bäst och får kraft av exempel. Min generation kommer inte att uppfinna hjulet på nytt, men vi kan rulla det framåt. Förtroendet i framtiden kräver utom samarbete mellan ungdomar och samarbete i Norden också samarbete mellan olika generationer.

Elli Reinikainen, 20, student i statsvetenskap från Vichtis men bor nuförtiden i Helsingfors. Nordjobb ambassadör.

Vi, Nordens unga, som världens räddare ”Nordens unga måste vara med och rädda världen!” konstaterar Camilla Gunell i sin text direkt i rubriken. Att förbättra världen och fatta beslut anses ofta som vuxnas uppgift, som inte intresserar dagens ungdom. Hypotesen stämmer dock inte för alla, i själva verket visar forskning att ungas intresse i politik är på topp just nu.

Det är sant att klimatkrisen kommer att ha katastrofala konsekvenser i någon mån, men vi måste göra vårt allt för att hindra detta. Att ta vara på klimatet och miljön börjar i små vardagliga val och var och en av oss kan med sina egna val förebygga global värmning. Vi kan dock inte göra hela världen kolneutral genom att knäppa med fingrarna, en totalt fossilfri värld är en verkligen långvarig målsättning, som kräver mycket anpassning, kreativitet och hårt arbete.

Vi lever i ostabila tider, därför måste beslut som fattas idag ha effekter i Norden så väl som globalt. Finland kan inte ensamt stoppa något globalt hot eller kris, så samarbetet är i praktiken oundvikligt. Själv skulle jag vilja se framtiden gå i en bättre riktning, även om det realistiskt sett är nästan omöjligt till exempel på grund av kriget i det europeiska Ukraina och konsekvenserna av klimatförändringen. Det finns ändå hopp och den måste vi hålla fast vid.

De nordiska länderna erbjuder goda omständigheter att växa och

utvecklas: vi har ett avgiftsfritt och hög kvalitativt utbildningssystem, kostnadsfri hälsovård för alla och allmän trygghet. På så vis har vi alla nordiska unga goda förutsättningar att göra världen bättre, som Gunell skriver i slutet av sin text. Låt oss använda denna möjlighet som vi fått: Per aspera ad astra!

Pia Koistinen, 15, student, medlem av samlingspartiet unga Det är legitimt att frukta framtiden, men vi har inte råd att tappa hoppet

Betydelsen av hopp inför klimatkrisen och naturförlust är central. Att upprätthålla hoppet kräver dock politiska åtgärder, som regeringarna i de nordiska länderna, för att inte tala om internationellt, har kunnat erbjuda. Detta syns till exempel i ungas klimatrörelse och en växande klimatångest. Det är svårt att se ljuset i framtiden, om vi endast är villiga att agera då det är för sent. Varje politiker, parti och väljare bör fundera över, om det är hållbart att vända sig till det traditionella ekonomitänkandet och kontinuerlig ekonomisk tillväxt. Ur klimatets och miljöns perspektiv är svaret enkelt: nej.

De nordiska ländernas gemensamma agerande är alltmer centralt –samarbetet förutom inom politiken, även inom utbildning, vetenskap och forskning är framtidens trumfkort. De nordiska länderna kan dock inte skapa ett fort eller isolera sig från resten av världen. Försvaret av mänskliga rättigheter och minskande ojämlikheter måste vara i centrum av den nordiska politiken. Klimatkrisen uppskattas inte träffa Norden i första skedet, vilket betyder att vi måstet vara i framkanten att bära gemensamt globalt ansvar för anpassning till krisens effekter.

Utbildning är nyckeln till ett gott liv och minskad ojämlikhet. Osäkerheten kring finansiering av utbildning, vetenskap och forskning samt utbildningsnedskärningar är en skamfläck i den nordiska välfärdsstaten. Vi måste satsa på utbildning ifall vi vill nå ett bättre liv och upprätthålla välfärdssamhället.

Ansvaret för att städa upp efter de äldre generationerna tycks falla på de unga generationerna, oberoende om det handlar om utbildning eller klimatåtgärder. Även då finns inga garantier på att det finns tillräckligt med tid. I ljuset av detta är rädslan för framtiden berättigad. Vi har ändå inte råd att mista hoppet, då det så länge som det finns hopp finns en möjlighet för ett bättre mer hållbart imorgon.

Onni Härkönen, 22, samhällsforskningsstudent från Tammerfors

Unga tillsammans mot en mer hållbar framtid

Då jag gick i första klass i gymnasiet stängde pandemin oss i distansundervisning med skärmar som separerade oss. Året jag utexaminerades realiserades krigshotet, inflationen steg till rekordtal och då jag flytta de till mitt eget hem, höjde energikrisen priset på el noterbart. Och de senaste åren har klimatkrisen konkretiserat sig alltmer, skapat humanitära kriser och fått unga att fundera om sin framtid.

Den dystopiska framtidsbilden kan förlama, då det känns att det inte längre finns lösningar, eller mellanstatliga avtal inte framstår eller fungerar. En stor press har samlats på unga och en livsviktig utmaning att sakta upp jordklotets förstörelse. En del svarar på utmaningen genom att starkt ändra sina konsumtionsvanor och att ta ställning genom klimatstrejker och demonstrationer. För andra känns klimatförändringen obetydlig eller så kan den påverka mentala hälsan en hel del och leda till passivitet. Unga behöver stöd och hållbara lösningar från politiker: tillgång till vård för mentala problem måste underlättas och speciellt statliga klimatåtgärder kräver ambition. Framtidstro finns till all tur fortfarande: förhoppning skapas genom åtgärder och oron halveras genom att dela med sig. Allt har hänt, men andra ungdomar har samma erfarenheter. Vi delar våra tankar med kaffekopp i handen, studentmössorna på huvudet eller elräkningarna framför oss på bordet. Genom diskussion kan vi finna stöd från varandra, trygghet och hjälp. På nordisk nivå kan vi stärka denna diskussionskontakt genom språkkunskaper, gemensamma projekt, enklare utbytesmöjligheter och

till exempel med hjälp av sociala medier.

Oberoende av samhällets goda stöd, är inte förutsättningarna för liv inte lika bra över allt i Norden. Vi får inte ignorera de vanlottade i Norden, utan möjligheterna till samhällets stöd och hälsa hör till alla.

Jag är helt av samma åsikt om att vår starka nordiska röst måste höras i värden som förespråkare av demokrati, öppenhet och mänskliga rättigheter. Genom att upprätthålla fungerande internationella förhållanden kan Finland och resten av de nordiska länderna skapa smidiga samarbeten och därmed en mer hållbar framtid. Vägarna till hållbara lösningar finns i Norden och det nordiska samarbetet.

Camilla Uçan, 18, student som är för tillfället på mellanår, arbetar i ett café och drömmer om en karriär som reporter.

Arktis

Arktisk framtid

De flestas uppmärksamhet är fokuserad på grymheterna i kriget i Ukraina och krigets effekter i Europa och världen. Den säkerhetspolitiska situationen har sina effekter även i diskussionerna kring de Arktiska områdena.

I mitten av oro och diskussioner ska vi inte ändå glömma de enorma utmaningar och möjligheter som riktas mot hela det Arktiska området. Förebyggandet av, saktandet och anpassningen till klimatförändringen, är centrala frågor. Finland är ett av värdens åtta arktiska nationer och en central aktör.

Det Arktiska området blir varmare fyra gånger snabbare än något annat område på jorden. Ju snabbare området värms upp, desto mer dramatiska blir de globala effekterna, vilket i sin tur ökar takten i den Arktiska regionen. Samlingen av svart kål på snöytor påverkar hur solen reflekterar tillbaka.

Vi lever i en farlig situation, där negativa processer stärker andra negativa processer. Vetenskapen har ännu inte uttömmande kunnat förstå betydelsen och effekterna av samspelsförhållanden och kausaliteter. Vi är nära den så kallade brytpunkten då det kommer till fler processer, när vi överskridit den kan vi inte längre ändra utvecklingen. Vi alla ska känna, som individer och nationer, vårt ansvar för att de som är barn och unga i denna stund kommer att ha ett jordklot, där mänskligt liv fortfarande är möjligt.

Klimatets uppvärmning påverkar människor, djur och växtligheten på många olika sätt. Den så kallade ”One Health”-granskningsvinkeln understryker just dessa ömsesidiga kontakter. Direkta effekter är bland annat försvinnande istäcken under sommarmånaderna, stigande havsnivå, varmare havsvatten, utrotningshotat marint liv och lokala djurarter, ökade skogsbränder och försämrade omständigheter för lokala

befolkningars, så kallade ursprungsbefolkningars levnadsvillkor.

Uppvärmningen av havsvattnet orsakar förändringar i biodiversiteten och hela näringskedjan. Vissa arter klarar sig inte längre, då de inte längre har möjlighet att flytta sig till kallare områden och naturens balans skärras. Det sorgliga ödet av valrossen i Fredrikshamn kan väl vara försmak i vad som komma skall.

Smältande permafrost i sin tur orsakar risker för den infrastruktur som byggts på den, både på grund av den metan som utlöses ur marken ut i luften och farliga patogener. För att låna emeritusprofessorn: ”Alla forskare är rädda för vad som händer med permafrosten”

Smältande permafrost är speciellt ett enormt problem på Rysslands arktiska område, Alaska och norra Kanada. Problemet berör även finska Lapplands palsar. Till och med 60–70 % av palsmyrernas ytarea är smulten eller svårt försvagad. Smältande och kollapsande palser mister sitt permafrosthjärta. Palsmyrerna skapar ett mångfaldigt ekosystem och deras försvinnande skulle leda till mistandet av en hel naturtyp.

Arktiska rådet kommer att fortsätta som det cirkumpolära arktiska samarbetets största och viktigaste format även om samarbetet med Ryssland inte är möjligt i nuvarande situation.

Arktiska rådet är ett viktigt mångcentrerat samarbetsformat, inom ramen för vilket det utförs fler olika funktioner som är kopplade till klimatförändringen, naturskydd, hållbar utveckling och många andra centrala frågor. Mänga av funktionerna är viktiga, förutom för de åtta arktiska nationerna, till hela den internationella gemenskapen på grund av den globala naturen av klimatförändringen. Arktiska rådet är betydelsefullt även på grund av att inom ramen för det har organisationer som representerar ursprungsbefolkningar (”Permanent Participants”) en internationellt unikt stark ställning. Idag har rådet 38 observatörer, vilket är en tydlig indikation av dess internationella vikt.

Arktiskt samarbete har traditionellt kunnat stanna utanför internationella konflikter och spänningar; som ett område som har kunnat utöva

konstruktivt samarbete. Som konsekvens av kriget i Ukraina har sju arktiska nationer dock varit tvungna att reagera och publicerade den 3. mars en gemensam deklaration, där Rysslands agerande tydligt dömts. Samtidigt underströks vikten av Arktiska rådets arbete och konstaterades att sju nationer håller sig tills vidare från att delta i rådets arbete, samtidigt som de funderar över sätt som rådets värdefulla arbete skulle kunna fortsätta.

Sju nationer gav den 8. juni en ny gemensam deklaration, där de anmälde om återställandet av sådana funktioner, där Ryssland inte är med. Detta möjliggör starten av fler tio tals av rådets arbetsgruppers projekt. På så sätt kan det viktiga arbetet fortsätta.

Arbetet fortsätter för det arktiska området och dess befolkning. Detta är ett arbete som alla borde delta i. Förhoppningsvis kommer den nuvarande ungdomen att göra klokare beslut för naturen och jordklotet än min egen generation.

Petteri Vuorimäki, Finlands Arktiska och Antarktiska ambassadör

Ungas svar

Klimatförändringen hotar också den nordiska civilisationen

Det vore väldigt tröstande, om vi var nära en brytningspunkt i förändringen. Vardagen i de arktiska områden är ändå att minnas tillbaka till tider, då problemen bara var i framtiden. Där finska företagare och verksamhetsledare reser till Grönland för att se på klimatförändringens konkreta effekter, skulle de lika bra ha kunnat resa till Enare.

Den unga generationen i de arktiska områdena brottas redan nu med klimatförändringens konkreta effekter, vilka är till exempel den norrut skiftande gränsen för älgflugor som påverkar renskötseln samt rain on snow -fenomenet, där regn från öppna havsområden härdar ytan på snötäcket.

Av brytningspunkterna har vi också passerat fiskeförbudet i Teno, som skulle ha haft en betydande effekt på fortsättningen av älvsamisk kultur och socialt välbefinnande. Unikheten av norr skapas i människors symbiotiska förhållande till naturen, som på samma gång är väldigt sårbar för den fortskridande klimatförändringen och förlusten av biologisk mångfald.

I de nordiska länderna har man gjort bra forskningsarbete för att kartlägga problem och risker för ren- och fiskskötsel. Vi står dock vid stora frågor, där vi överväger egenvärdet av livet i norr. Klimatförändringens konkreta konsekvenser påverkar redan nu försörjningen bunden till naturen, och därmed även kulturen. Risker gentemot försörjningen i norr ses oftas endast som ekonomiska. Även om vi är nära till att mista kulturellt viktigt kapital. Att lyssna till forskare och människor nära den ändrande naturen är i nyckelställning, om vi inte vill mista något ytters värdefullt.

Det vore enkelt att be om mer stödfinansiering, men jag vill i stället be om mer förståelse. Problemen som kumulerats på det arktiska området kräver anpassning, men det är orimligt att kräva att människor avstår sin identitet. Det är enkelt att kräva traditionella näringar att ge plats för förändring, men är det rätt?

Josefi Tiirola, 25, agrologistudent specialiserad på renskötsel från Rovaniemi

Utmaningarna i det arktiska samarbetet med det ryska anfallskriget

År 1987 sa Mihail Gorbatjov i sitt tal att Arktis ska vara ett avspänt område.

Nu, 35 år senare, efter ett anfallskrig Ryssland inlett, väcker den forna Sovjetledarens tankar nya ramar för det arktiska samarbetet. Arktiska samarbetet har tidigare strävat efter att hålla sig utanför konflikter för att förvara mandatet för fred och konstruktivt samarbete. Ryssland har varit medlem i Arktiska rådet, vilket har skapat utmaningar för den tidigare politiken av att hålla sig utanför konflikter under det senaste året.

Arktiska rådet måste förbereda sig för nya utmaningar inom ramen för arktiskt samarbete tack vare Rysslands aggression i Europa och hänsynslöshet

för internationella lagar och avtal. Åtgärder för detta har redan vidtagits.

Den tredje mars gjorde de sju arktiska staterna en deklaration, som dömde Rysslands krigshandlingar och tre månader senare berättade om vidare åtgärder, där Ryssland inte är med. Verksamheten går i rätt riktning, även om reaktionstiden berättar om Arktiska rådets och samtidigt gemenskapens växtsmärtor inför en ny utmaning; hur agera, då en nation inte agerar i enlighet med gemensamt överenskomna värderingar.

Tiden för beslut och åtgärder är knappast över ännu. När Ryssland lider ekonomiska förluster av kriget som de startade, sanktionerna och den allmänna ekonomiska situationen förvärras kan Putins blick riktas mot de arktiska oljereserverna och den ekonomiska nyttan av dem. Sedan flera år tillbaka har Ryssland aktivt arbetat för att bevisa sitt ägande av den arktiska regionen, dess mest blygsamma handling är att resa en federationsflagga på botten av Nordpolen.

Samarbetet i den Arktiska regionen kan sägas vara utsatt för makalös utmaning, där aktiva åtgärder krävs. Arktiska samarbetet är livsviktigt i regionen för miljön, minoriteternas rättigheter och fred, men det kräver också gränser för de parter som inte respekterar dessa. Unga får redan bära bördan för tidigare generationers försummelse av naturen och klimatförändringens framfart, ge inte en missdådande stat möjligheten att undergräva säkerheten i den arktiska regionen.

Nea Baarman, 22, Europaungas föreningstidningens Tähdistös huvud redaktör samt Huvudstadsregionens Europaungas ordförande. Baarman studerar internationell krishantering vid Helsingfors universitet och socialt arbete vid Lapplands universitet.

Stora problem kan lösas som nordiska ländernas front

Petteri Vuorimäkis text om den arktiska regionens framtid är gripande. Den arktiska regionen värms upp fyra gånger snabbare än andra regioner. Klimatförändringens effekter definierar starkt livet i regionen. Ekosystemen förändras oåterkalleligt och oberäkneligt på grund av klimatförändringen. Samtidigt ändras levnadsvillkor och vi är tvungna att anpassa oss till nya

omständigheter och en ny natur.

Som ung, hoppas jag att klimatkrisen tas seriöst. Det handlar om en kris, vilket kräver omedelbart mer strikta åtgärder. De nordiska länderna måste fortsättningsvis hållas som centrala aktörer i det arktiska samarbetet och lindrandet av klimatkrisen. Samarbetet måste ske multilateralt det måste fortsätta och stärkas där det är möjligt, även om samarbetet med Ryssland inte skulle kunna fortsätta. Det, att vi gör vårt allt, då andra inte gör det är inte bort av oss. Att hindra klimatförändringen handlar också om demokrati. Då medborgare får agera fritt, kan vi genomföra rättvis klimat- och miljöpolitik.

För att skydda den arktiska regionen måste målmedvetna åtgärder för att förebygga klimatkrisen tas. Den arktiska regionen får inte användas för att accelerera klimatkrisen genom att söka efter naturgas eller olja eller att förbereda regionen för att samla kolväte. Alla regionala projekt, som hotar ursprungsbefolkningarnas rättigheter måste överges. Beslutsfattandet gällande regionen måste ursprungsbefolkningarna tas med i förberedelserna och implementerandet av deras rättigheter till fullo garanteras.

På grund av Rysslands anfallskrig är det allt viktigare att nå och upprätthålla fred i den arktiska regionen. Känslan av trygghet måste vara övergripande. De nordiska länderna måste koordinera sina gemensamma ställningar i arktiska frågor. Andra allianser får inte hindra främjandet av gemensamma frågor. Stabilitet måste skapas i en gemensam nordisk front. Det räcker inte, att vi lever i en region där det inte är krig. Det är viktigt att de som lever i den arktiska regionen inte behöver vara rädda för komplikationer på grund av klimatkris utöver krigsfrihet. Våra, ungas, framtid är på stapeln. Vi måste agera nu, gärna redan igår.

Eetu Leinonen, 24, och socialdemokratiska ungas förbundsstyrelses suppleant som för tillfället arbetar inom föreningsfältet.

Unga i aktivt samarbete för Arktis framtid

Då Rysslands krigsåtgärder fortsätter i Ukraina, riktar sig ambassadör Petteri Vuorimäki sin blick tillbaka mot Arktis i sin text. Han beskriver realistiskt dess framtid och nuet. Framtidens utmaningar kommer speciellt att framstå från klimatförändringen, men även staternas kunskap att utföra och upprätthålla samarbete i ljuset av den härskande situationen. Även gränsöverskridande forum är centrala för en hållbar framtid. Vuorimäki understryker Arktiska rådets roll i att lösa dessa problem och samtidigt uppmärksammar individens och nationens ansvar.

Vuorimäki hoppas också att dagens unga tar klokare beslut för naturen och jorden, än hans egen generation gjort. Det är ändå viktigt, att ansvaret för detta inte flyttas till framtiden och endast på ungas axlar, det måste däremot vara en aktiv del av beslutsfattandet just nu. För ungas inkludering och ökat intresse räcker inte endast informationsspridning eller konsultering. Ansvaret bör fördelas i samarbete med unga och delvis kunde autonomin förstärkas. I slutligt beslutsfattande kunde vuxna agera som stöd för unga, observatörer eller inte ta del över huvudtaget. Dagens unga har kompetens att fatta modiga lokala och globala beslut, speciellt i frågor de själva anser behöva förändring.

De nordiska länderna, som har mycket gemensamt, kunde vara i framkanten av att påverka dessa utmaningar, så väl som stöda unga i att möta problemen tillsammans. Starkt regionalt samarbete är tack vare sin föredömlighet och gott rykte känt runt världen. Dessutom binder de redan existerade värderingarna till hållbara val i miljö- och klimatfrågor. Även främjandet av jämställdhet, vilket ger förutsättningar för ungas delaktighet, är en grundpelare för dessa välfärdssamhällen.

Carolina-Demi Viljakainen, 25, magisterstuderande i global politik och kommunikation, som jobbar på Ungdomssektorns takorganisation Allians.

I förverkligandet av pamfletten har deltagit

Experter

Katja Creuz

Maija Kuivalainen

Ashley Elizabeth Muller

Camilla Gunell

Petteri Vuorimäki

Ungas svar

Emma Isoherranen

Ella Salo

Mirka Laakso

Siiri Simola

Saima Kytölä

Venla Kiiskinen

Meri Papunen

Noora Nieminen

Iris Nordman Kiia Nykänen

Elli Reinikainen

Pia Koistinen

Onni Härkönen

Camilla Uçan

Josefi Tiirola

Nea Baarman

Eetu Leinonen

Koordinering

Iiris Yli-Junnila Planering

Toni Pakarinen Annika Lyytikäinen Maria Karjalainen

Layout

Toni Pakarinen Finansiering

Letterstedtska föreningen

Folke Bernadotten muistosäätiö

Pohjola-Nordens Ungdomsförbund

Klimatkrisen och arternas utrotning, ökade säkerhetshot, konkurrens om resurser, psykiska problem och nordiska välfärdsmodellens förfall – är framtiden gjord av dessa utmaningar?

Hur ser framtiden i ungas ögon och hur kan unga lösa framtida kriser? Hur kan unga tillsammans bygga en bättre och mer hållbar Norden?

Bland annat kommer svar på dessa frågor att tas upp i denna pamflett. I pamfletten svarar arton nordiska unga på framtida utmaningar som beskrivs av experter.

Syftet med pamfletten är att lyfta fram ungas röst när det gäller att lösa framtida kriser och stärka ungas framtidstro. Pamfletten har publicerats hösten 2022.