Välmående och mental hälsa

Psykisk hälsa, resiliens och solidaritet

Nordisk forskning under Covid-19-pandemin har prioriterat framgång, inte bara överlevnad. Psykisk hälsa och välbefinnande mäts vid sidan av fysiologisk hälsa. Varje gång skolor stängdes och sammankomster inomhus begränsades såg folkhälsomyndigheter oavsiktliga konsekvenser – inte bara infektioner bland gymnasieelever, utan också ensamhet; inte bara antalet sjukhusinläggningar, utan också den ständiga stressen. Stängningen av samhället och krisåtgärder förstods orsaka många, olika effekter på olika hälsoområden (psykisk hälsa, socialt välbefinnande, miljö), som måste undersökas tillsammans.

Vi lär oss att unga människor är resilienta, trots hemundervisning, socialt liv begränsat till skärmen och år av missade händelser. Alla nordiska studier som följt unga före och under pandemin, eller som jämförde stora grupper, visade att skillnader i depression, ångest, psykisk ångest och ensamhet var antingen försumbara eller obefintliga. Det betyder dock inte att det inte har funnits någon kris eller lidande – men pandemin har inte överväldigat unga människor.

Trots allt: är ungdomar inte en homogen grupp. De familjer där bostad, sysselsättning eller inkomst varit osäkra före pandemin; som ansökte om asyl; som redan upplevt våld; som gick in i pandemin med psykiska problem – många av ungdomarna från dessa familjer hade sämre resultat. Det vet vi bara för att forskare fokuserade på just dessa faktorer. Det beror på att de nordiska länderna har åtagit sig att se till att människor inte faller mellan stolarna och att de nordiska länderna inte vill acceptera strukturell ojämlikhet.

Vi kan inte ta dessa åtaganden för givet, eftersom kriserna som sätter press på sjukvårdssystemen också sätter press på den underliggande logiken i välfärdssystemen och politisk konsensus. Kriser kan splittra och låta skulden sprida sig, vilket vi vet påverkar den mentala hälsan. Behovet av solidaritet, ryggraden i nordisk administration och tjänster, finns uppenbarligen fortfarande kvar.

Pandemin tvingade många av oss att tänka om vad det innebär att vara tillsammans. Vår gemenskap – en källa till socialt stöd, välbefinnande och styrka för många människor – kunde inte längre vara tillsammans på det bekanta sättet. Jämfört med andra befolkningsgrupper lyckades unga vara tillsammans på nya sätt.

Dessa nya digitala sätt att vara tillsammans har garanterat sina baksidor också. Cybermobbning och ständig exponering för farliga normer för skönhet och styrka är exempel på dessa. I båda fallen har de nordiska länderna legat i framkant när det gäller utbildning och reglering för att förebygga dessa effekter. Ungas röster - som uttrycker dessa problem och kräver säkerhet - uppmärksammas.

Pandemin har förändrat världen, och det är inte den enda krisen vi kommer att möta. Framtiden ligger i unga människors händer. De har redan visat att de vet hur man skapar nya sätt att vara tillsammans. De vet hur man ställer höga krav och lyfter fram oavsiktliga konsekvens. Jag är hoppfull inför denna framtid.

Ashley Elizabeth Muller, Senior forskare, Norwegian Institute of Public Health

Ungas svar

Rätten att vara individ

Experttexten väckte väldigt motstridiga tankar hos mig. Texten har många goda insikter om bland annat det, hur välmående idag mäts bredare och unga beröms för sin innovationsförmåga och resiliens i svåra tider. Samtidigt finns det frågor man inte vill ta tag i. ”Trots allt: unga är inte en homogen grupp”. Meningen är helt korrekt, men får mig att tänka. Finns det i allmänhet homogena grupper bland människor? Eller är frågan egentligen: varför behöver vi kvalificera

människor? I min ideala framtid är människor individer, som de redan är. Den relevanta skillnaden är i att vi också skulle se, och framför allt godkänna varandra som vi är. Varje människa skulle få vara den hen verkligen är. Utan rädsla för att bli dömd och felkvalificerad, på grund av fördomar eller stereotypier. Hur kom vi hit? Allt börjar från var och en själv. Identifiera och erkänn dina egna fördomar, även om det skulle vara svårt. Då du blir medveten om de toxiska fördomar du har, kan du enklare uppmärksamma dem då du möter andra människor. Du kan småningom lära dig bli en bättre människa, då du inte låter dina fördomar styra dig och ditt beteende.

Hur är detta kopplat till mental hälsa? Så, att rädslan om att bli dömd, att visa sitt genuina själv till andra, är en enormt tung börda för psyket. Och, som om det inte vore nog, så finns det fortfarande beklagligt mycket fördomar kring problem med mental hälsa. Först när människor, inte endast unga utan i alla åldrar, vågar söka hjälp för att möta sina egna monster. Därför är det verkligen viktigt att sträva efter tillräckliga öppna mentalhälsovårdstjänster, och garantera en trygg och öppen atmosfär för var och en att vara sig själv.

Meri Papunen, 20, studerande i mediebranschen från Tammerfors

Med fart in i framtiden

Experten har rätt i många saker i sin text, men samtidigt väcker det motstridiga åsikter hos mig. Det är bra att välbefinnandet följts upp både fysiskt och psykiskt, men på vilket sätt och kan resultatet generaliseras? Konsekvenserna av pandemin, som ständig stress och ensamhet, är saker som inte alltid kan ses utifrån. Även om unga människor är motståndskraftiga och hittar sätt att överleva, finns det oroväckande tecken i luften. Världen går i den riktning där vardagen inte går att överleva utan teknik. Redan nu görs många saker med hjälp av teknik och samtidigt reduceras grundläggande färdigheter, som att skriva med penna och interaktion mellan människor, till det obefintliga. Dagens ungdom lär sig den nya erans sätt och utan att inse det förbereder de

Alla kan fundera på vad framtiden kommer att föra med sig, men ingen vet det rätta svaret. Teknikutvecklingen för med sig många lösningar, men jag är rädd att i framtiden, i takt med att digitaliseringen fortskrider, kommer utseendepressen som upplevs av unga och nätmobbning att bli allt vanligare. Det skulle vara viktigt för unga att förstå vad som är acceptabelt och vad som inte är det, så att de kan dela med sig av det de har lärt sig till nästa generationer.

I Norden går det mestadels bra. Sjukvård och tjänster kan vara nyckeln till att få mänskligheten tillbaka på rätt spår. Det skulle vara särskilt viktigt för människor att veta hur man ber om hjälp i tid. Ju tidigare, desto bättre går det att påverka saker och samtidigt förhindra negativa konsekvenser. Vi borde kunna uppskatta det vi har och därmed också göra framtiden bättre. De nordiska länderna skulle kunna tjäna som exempel för resten av världen och uppmuntra unga människor att göra goda gärningar. Det är också viktigt att unga tas om hand. Bra utbildning, förebyggande av problem och att ta fram ungdomens egen röst kan vara saker som skulle väcka många. Pandemin har förändrat världen och det finns inget återvändo. Det är bara en ny framtid framför oss, som vi kan påverka.

Noora Nieminen, 19, idrottare från Jyväskylä

Prestationscentrerat samhälle försvagar ungas ork

I sin artikel mental hälsa, resiliens och solidaritet skriver Ashley Elizabeth Muller realistiskt om framtiden, men oron är mer konkret än texten ger förstå. Den press samhället orsakar, aktuella kriser och ökande problem med mental hälsa samt längre vårdköer ändrar tankarna om framtiden. Även om framgång prioriteras i stället för överlevnad och problem diskuteras, är känslan nu och då ganska kraftlös.

Ungas konstant ökande stress har stigit till diskussion på många olika forum. Fenomenet har speciellt diskuterats bland både professionella som beslutsfattare speciellt i de nordiska länderna. Corona har orsakat stor 18

press utöver den redan utmanande och krävande studietakten. Unga har enligt experttexten anpassat sig väl till distansutbildningen orsakad av coronabegränsningarna. Mindre diskussion har gåtts om det, hur returen till skolan lyckats och hurdana utmaningar socialt umgängen har skapat. En del studenter har velat fortsätta på distans så mycket som möjligt, en del erfar returen till socialt umgänge och stökiga människogrupper utmattande.

Livet online under pandemin skapade utmaningar. Nätmobbning är inte en ny företeelse och olika ideal har spridits under många år. Nu har nerbrytandet av olika ideal, framför allt bland unga rest sig. Bara en realistisk bild på en människa bland hundratals editerade kan göra en stor inverkan. Det är viktigt att lära sig, och att våga vara human. Jag är trots allt orolig för olika online plattformars ibland aggressiva algoritmer, som kan orsaka orealistiska skönhetsideal eller introducera videon som idealiserar ätstörningar för unga. Skolor och föräldrar har ett stort ansvar för ungas online beteende. Mediekritik kan inte understrykas nog, kampanjer för att sprida information skulle vara aktuella.

Jag vill se optimistiskt på framtiden. Tillit till den är ändå mer osäker än tidigare. Naiv tro i samhällets lineariska utveckling har ändrats. Pandemin, krig, försvagade rättigheter för minoriteter och kvinnor samt växande popularitet av högerextrema politiska grupperingar känns skrämmande.

Iris Nordman, 21, föreningsaktiv och yrkeshögskolestuderande från Åbo. Hon är involverad i den socialdemokratiska rörelsen och i Europaunga

Pandemins effekt på ungas välbefinnande

I jämförelse mellan ungas mentala välbefinnande innan och efter pandemin, är skillnaderna obetydliga. Detta väcker motstridiga tankar i mig, då min egen erfarenhet är att många unga har erfarit pandemin påverka deras mentala hälsa negativt. Hur har dessa forskningar begränsat skiftnigar i mental hälsa, funderar jag då jag jämför forskningens resultat med mina egna erfarenheter. Eller kommer pandemins effekter på ungas

mentala hälsa fram så här kortsiktigt eller behöver vi kanske mer tid för att få svar?

Unga har idag hård press. Allt ska klaras av berömligt: skola, människoförhållanden, hobbyn och arbete. Då pandemin stoppade många av dessa, blev det tid att pusta ut och stanna för att fundera över det egna livet, egna framtidsplaner. Ångest, oklarhet och rädsla om framtiden var å andra sidan förlamande, å andra sidan fick den att arbeta mer för egna drömmar och målsättningar. En ny situation, utan säkerhet om framtiden väckte till att inte ta något för självklarhet. Jag hoppas, att dagens ungdomar tar med sig denna stund då de bygger framtiden.

Den tid unga spenderar i sociala medier har ökat under pandemin allt mer. Sociala medier orsakar mycket skada bland unga, online mobbning och hög press på utseendet är goda exempel på detta. Jag anser dock att sociala medier under pandemin också fått till stånd mycket gott. Känslan av gemenskap gick inte att känna ansikte mot ansikte, utan den hämtades på olika sätt i umgänge genom sociala medier. I alla fall min egen känsla av ensamhet lindrades mycket av att jag fortfarande enkelt kunde vara i kontakt med andra ungdomar.

Ensamheten som erfarits under pandemin agerar kanske som någon förenar unga. Tanken om att ingen är ensam i situationen, utan berör var och en. Denna tanke har säkert varit en resurs för många. Jag hoppas, att denna kris vi erfarit tillsammans, kan användas som en förenande och stärkande faktor även i framtiden. Dagens ungdomar har kompetens att ta tag i oenigheter har säkert främjat det att frågan stigit till ytan och att den måste diskuteras. Denna egenskap bland unga kommer säkert att vara en enorm fördel för framtiden och överlevandet av kommande kriser.

Kiia Nykänen, 17, student i mediebranschen. Vid sidan av studier jobbar med barn i olika åldrar i Siilinjärvi.