Tidningen Pingst nr 1 2024

Så vill folket ute i rörelsen se Pingst

Möt Kaggeholms nya rektor Tatta

En tidning med uppbyggelse från Pingst – Fria församlingar i samverkan

Nr 1 2024

Rebecka följer sin kallelse

TEMA Kvinnor i ledarskap

En sång blir till

Urban Ringbäck och TBN laddar för en ny serie av Alla tiders sånger FEM FRÅGOR 30

Tecken på trötthet kan vara så olika för oss men det finns en hel del signaler som säger att vi ska stanna upp.

KRÖNIKA 8

Tidningen Pingst ges ut av Pingst – Fria församlingar i samverkan

Välkomnades med jubel

Glädjen stod högt i tak när nya kolleger välkomnades in i gemenskapen under Pingst Pastor-konferensen

REPORTAGE 32-33

När hennes frågor om kvinnors möjligheter till ledarskap i pingströrelsen inte fick gehör på Predikantveckan, skrev Wasti Feldt Johansson boken Kvinnan i frikyrkan. Men hur ser det ut i våra församlingar idag?

TEMA 20-25

4

5 6-7

FOLK I RÖRELSE

NYHETER FRÅN PINGST Rådslaget i Frihamnskyrkan

NYHETER FRÅN PINGST

Så vill församlingsmedlemmar se Pingst formas framåt

10-13 14

16-17 34

REPORTAGE

45 nya sånger skapades på Pingst Writing Camp

NYHETER FRÅN PINGST

Ledare i internationella församlingar bjöds in till möte

NYHETER FRÅN PINGST

Så blir sommarkonferenserna

KRYSSET

Övriga medverkande i detta nummer

Pelle Hörnmark

Britt Sandberg

Martin Thörewik

Ulrika Ramstrand

Lars Fridestig

Telefon

E-post Frågor om adressändring

Tidningen Pingst Box 15144

167 15 Bromma

08 – 608 96 00 noomi.lind@pingst.se adresser@pingst.se

Annonsförsäljning Tryckeri

Ola Tallbom Display Umeå Ola.tallbom@ display-umea.se 090-711512

Adress Ansvarig utgivare Redaktör

Omslagsbild

Layout och grafik

Richard Svensson

Noomi Lind

Oskar Modig

Noomi Lind och

Elin Garcia

V-TAB, Vimmerby

Sara Svahn

Josef Maxson

Julia Carlsson

Filip Hansen

Edvin Öjebrandt

Oskar Modig

Linus Linbro

Foto: Josef Maxson

Foto: TBN Nordic

Min önskan och förhoppning är att pingströrelsens framtid ska formas i en miljö av förtroende för varandra.

Vårt vi är en styrka

VI LEVER I EN värld som lider. Krig, flyktingströmmar, orättvisor, urskillningslöst våld på våra gator och mängder av unga människor som förlorat tron på sig själva, framtiden och samhället. Det är viktigt att komma ihåg detta när vi talar om våra egna utmaningar i pingströrelsen.

Samtidigt kommer det att vara i det nära, i det lokala, som vi får många av de förutsättningar och perspektiv som behövs för att vara en del i lösningen på omvärldens problem.

Därför är denna tidning viktig. Den lyfter fram arbetet vi just nu ägnar oss åt, Pingströrelsen och framtiden. Hur ska vi använda vår gemenskap och våra resurser och leda och organisera för att på bästa sätt kunna bidra till att evangelium får genomslag i en trasig värld? Jag hoppas att många församlingsledningar, predikanter och vanliga hederliga medlemmar engagerar sig i formandet av framtiden. I samband med vårt rådslag i maj bestämmer vi tillsammans hur den fortsatta processen ska se ut.

DETTA NUMMER tar också upp hur vi bereder plats för fler kvinnor att vara ledare. Artiklar som osökt får mig att tänka på de kvinnliga ledare som jag själv har haft förmånen att arbeta med och som har hjälpt mig att bli bättre, se nya perspektiv och som emellanåt tillrättavisat mig. Stort tack till Chatrine, Ingrid, Jenny, Marina, Johanna och alla, alla andra.

För att vi ska hitta rätt och ägna oss åt det viktigaste kommer gott ledarskap att vara helt avgörande. Paradoxen är att ledarskap föds ur efterföljelse. Det är vad vi beundrar och vem vi ser upp till som kommer att påverka hur vi leder andra. Det vi högaktar kommer att styra vårt sätt att se på, tala till och hjälpa dem vi leder.

PELLE HÖRNMARK

Tf föreståndare Pingst FFS

Det handlar dock inte bara om mina egna vägval och min förmåga att orientera mig. Vi lever tillsammans med andra. Min omgivning hjälper mig också att hitta rätt. Jag tror att lagarbetet och det gemensamma vi:et är en styrka för en rörelse. Men också att vi i detta behöver skapa utrymme för individer med starka viljor, för människor med olika personligheter och spetskunskaper och med specifika andliga tjänster.

JAG HAR UNDER de senaste, på ett sätt tuffa, månaderna haft en bön om att få vara ledd av Anden och inte mitt eget kött. Jag är samtidigt oändligt tacksam för goda råd, bönegemenskap och vägledning av bröder och systrar.

Ingen av oss kommer att lyckas bättre än vad omgivningen tillåter. Därför är utrymmet och förtroendet vi ger varandra avgörande. Jag inser att jag haft förmånen att vara omgiven av människor och sammanhang som gett mig plats att vara mig själv, som gett mig förtroende och fått mig att känna mig älskad och respekterad för den jag är.

Så min önskan och förhoppning är att pingströrelsens framtid ska formas i en miljö av förtroende för varandra, utrymme för individen, ett starkt vi och smart lagarbete. Inte för vår egen skull, utan för en värld som behöver Jesus, Guds kärlek och levande församlingar mer än någonsin.

TACKA GUD!

”

Det räcker inte med vad vi säger utan handlar om vad vi de facto gör

nya ledare, varav många unga, välkomnades in i nätverket Pingst Pastor under konferensen i Upplands Väsby i januari.

365 000

varor såldes i PMU Second hand Umeå under 2023. Detta är en av de många butiker som genom sin verksamhet bidrar till ett mer hållbart samhälle och lindrar nöden i världen.

70 11

av de 21 pastorer som gick Pingsts vigselförrättarkurs i januari var kvinnor. Det innebar att de för första gången utgjorde majoritet. För 40 år sedan fick Wasti Feldt Johanssonsom första kvinna vigselrätt inom pingströrelsen.

SIRAK MERESIE har börjat arbeta som pastor med inriktning på den eritreanska gruppen, i Pingstförsamlingen i Avesta.

MATILDA SALLBRING är ny pastor och föreståndare i Pingst Ärla. Hon efterträder David Ehrlin som varit vikarierande föreståndare.

SARA WIKLÖF är ny pastor i Pingstkyrkan i Söderköping.

ANDREAS HENRIKSSON har tillträtt som ny programchef på PMU, där han även har arbetat tidigare. Henriksson efterträder Leif Newman som har gått över till Vi-Skogen med tjänst i Nairobi.

ANNA WENGELIN har gått in som pastor i församlingen Treklangen i Nykil.

Foto: Josef Maxson

Foto: Pingst

ANDREAS SVEDMAN är numera ordförande för Pentecostal European Mission, PEM, som verkar för ett stärkt samarbete mellan pingstförsamlingar och missionsorganisationer i Europa. Svedman fortsätter också som missionsinspiratör på Pingst.

KATRINA SIMONSSON är ny föreståndare och pastor i Hedvigslundskyrkan Gävle.

ELLEN LORENTZON är ny pastor med inriktning ungdom i Arken Värnamo. Hon kommer närmast från en tjänst i Bet:L, Skövde.

FILIP LARSSON har tillträtt som pastor i Vallhamrakyrkan i Partille.

VICTORIA RUNEGRUND verkar numera som pastor med inriktning ungdom i Pingst Lidköping.

FREDRIK JENNERHAV är pastor och föreståndare i Pingst Kungälv.

PEDRO SKÅRE har gått in som ungdomspastor i Pingst Bankeryd.

ANNKATHRIN

KIRIMWUMUGABO är ny pastor och föreståndare i New Life Hässleholm, efter Daniel Oscarsson som gått vidare till en pastorstjänst i Pingst Borlänge.

SOFIA CARLSSON har gått in som ny pastor i Härjedalens Pingstförsamling.

Marcus Ardenfors föreståndare i Pingst Jönköping, under dag om hur kvinnors ledarskap ska främjas.

Pelle Hörnmark föreslås bli ny föreståndare för Pingst. Han är idag tillförordnad på uppdaget samt föreståndare i Ulriksbergskyrkan Växjö.

Framtid och nyval på Rådslaget

Temat för Rådslaget den 24-25 maj är Pingströrelsen och framtiden och en ny föreståndare för Pingst FFS ska väljas.

VÄRDFÖRSAMLING för rörelsens årsmöte är denna gång Frihamnskyrkan, som fram till januari haft cirka 17 000 besökare utöver den ordinarie verksamheten.

– Vi känner oss både förväntansfulla och lite stolta över att vi får välkomna Rådslaget till Göteborg och vår nya fina kyrka, säger Mats Särnholm, föreståndare. – Jag hoppas att vi får uppleva en varm gemenskap med doft av framtidstro, där vi inspirerar varandra att våga ta nya steg för att göra Jesus mer känd och älskad.

I ÅR VÄLJS ny föreståndare för Pingst FFS, där valberedningens förslag är Pelle Hörnmark, som haft detta uppdrag 20082016 och nu är tillförordnad på posten.

I samband med detta skifte har styrelsen också initierat en utvärdering av de

drygt 20 år som samfundet funnits, för att skapa bästa förutsättningar för framtida organisation, sätt att leda och inriktning för arbetet de kommande åren.

Slutsatserna av den enkät som gått ut och de regionala rundabordssamtal som hållits, ska presenteras med tid för samtal.

– Målsättningen är att hela rörelsen blir involverad i att hitta framtiden. Vi fortsätter också att fokusera på församlingsplantering, tillväxt och mission vilket initierades under Rådslaget 2023, berättar Pelle Hörnmark.

Ett flertal motiner väntas komma in. – Just nu sjuder det av samtal och funderingar om vårt gemensamma arbete.

Verksamhetsplanerna skickas ut i förväg för att ge förutsättningar att ställa frågor och kommentera inriktningen.

FAKTA

• Anmälan till Rådslaget öppnar den 8 april och stänger den 17 maj.

• Motioner till Rådslaget lämnas in senast den 29 mars till: radslag@pingst.se.

• Läs mer på pingst.se/ radslag, på nästa uppslag och på baksidan av tidningen.

Nätverk och teologisk riktning

Pingstvänner önskar ett större fokus på det regionala, med fler nätverk att mötas i. De vill se en tydligare cirkel av ledare runt sin föreståndare och vill få resurser som ger teologisk riktning. Det visar enkätsvar och rundabordssamtal.

FÖR ATT LYSSNA in rörelsen och ta ut riktningen framåt för Pingst – fria församlingar i samverkan, har en enkät gått ut till pastorer, föreståndare och andra ledare samt till övriga församlingsmedlemmar.

Ledare i församlingarna - kvinnor och män i olika åldrar och positioner - har också under februari bjudits in till rundabordssamtal i Västerås, Umeå och Jönköping. Där har man utgått från samma frågor som i enkäten, men även gjort en SWOT-analys, för att identifiera styrkor, svagheter, möjligheter och hot i det gemensamma arbetet.

AV DE ÖVER 200 personer som hittills svarat på enkäten är majoriteten ledare i församlingar. Den största gruppen är i åldern 40-60 år. Fördelningen mellan könen visar på en svag övervikt av män.

Flest av de svarande bor i södra Sverige, följt av mellersta och sedan norra Sverige och en stor majoritet finns i tätbefolkade områden.

I stort kännetecknas den respons som kommit in av en samsyn på många områden, berättar Gustaf Nyström, verksamhetsledare för Pingst Ung.

En slutsats som han drar är att såväl stora som små församlingar har behov av stöd och samverkan, även om det kan se lite olika ut.

– Utöver den varma tonen och engagemanget för vår rörelse, märks två tyd-

liga drag. Det första är att det regionala perspektivet behöver förstärkas, med fler nätverk där även andra kategorier av församlingsledare än pastorn kan mötas. Det andra är en efterfrågan på material till stöd inom olika områden, som man idag inte riktigt hittar, säger Nyström.

Enkätsvaren visar exempelvis på ett behov av att veta var Pingst står i olika teologiska frågor, att se en gemensam inriktning.

– Vi konstaterar att det redan tagits fram många resurser som ger vägledning teologiskt och i andra frågor, men att vi behöver bli bättre på att kommunicera att de finns, samtidigt som vi tar fram nytt material, säger Richard Svensson, verksamhetsledare för Pingst Församling.

ÄVEN LEDNINGS- och strukturfrågor har behandlats. I dagsläget finns en referensgrupp som fungerar som rådgivare till föreståndaren för Pingst, men som inte har någon beslutsfattande roll. – Jag uppfattar att majoriteten fortfarande vill se en föreståndare, inte ett delat ledarskap. Däremot är det tydligt att det efterfrågas en cirkel av män och kvinnor från små och stora församlingar som både avlastar och korrigerar föreståndaren. Man vill ha en större insyn i vilka personer som finns representerade här, hur de valts ut och vilket mandat de har, säger Richard Svensson.

riktning viktigt för framtiden

Du kan ännu påverka. Svara på enkäten här:

SWOT-analysen pekar på att pingströrelsens Jesus-fokus är dess främsta styrka. Det finns ett engagemang och en handlingskraft. Bland de svagheter som nämns hör att de normer som finns kan hindra oliktänkande och mångfald.

TILL DE STÖRSTA hot som ses hör sekulariseringen i samhället. I samtalen nämns även att församlingen på senare år blivit för intern.

– Det är tydligt att vi behöver hjälpas åt att bevara vår frimodighet, att påminna varandra om vår identitet i Kristus, vad vi står för och vårt uppdrag, säger Svensson. Han tycker att vi-känslan förstärktes under de regionala mötena.

– Vi hade väldigt öppna och raka samtal. Vissa tyckte att vi haft för mycket manlig dominans, andra att det är för många stora församlingar som syns och hörs inom pingst och på våra konferenser. Det fanns en ärlighet både om det som är bra och vad vi behöver jobba med.

ATT STAKA UT vägen för framtiden är en process som måste få ta tid, kom man fram till.

– För den som har olika tankar om pingströrelsen och framtiden så har tåget inte gått, framhåller Gustaf Nyström. Vi behöver fortsätta att lyssna till varandra i många sammanhang framöver.

FAKTA

Enkätfrågor:

• Hur kan Pingst på bästa sätt framåt hjälpa din församling att lyckas?

• Hur kan Pingst bidra till din personliga utveckling i tro, liv och ledarskap?

• Hur ska Pingst organiseras och ledas framåt?

• Vilka frågor eller områden tycker du är viktiga att Pingst sätter fokus på framåt och varför?

Medlemmar vill ha hjälp av Pingst med:

• Konferenser och Event

• Utbildning och träning

• Stöd och rådgivning till mindre församlingar

• Nätverk och samverkan

Dessa frågor ses som viktigast:

• Miljö och klimatfrågor

• Mission, evangelisation

• Församlingstillväxt, plantering och återväxt

• Nästa generation

• Socialt arbete

Ta tid för återhämtning

VILKEN VINTER VI har haft i år! Mycket snö och många kalla dagar. Jag tycker om vintern, särskilt då solen lyser och det gnistrar genom träden. Det är så fint! Jag gillar årstidsväxlingarna i vårt land. Det enda dåliga med vintern är för mig att ha en bil utan garage. Ja, jag har kupévärmare och fina grannar så klaga ska jag inte göra. Men visst ser jag fram emot våren.

När jag ser tillbaka på mitt liv finns det så mycket att vara tacksam över Jag har haft många olika ledaruppgifter bland både unga och äldre. När jag 1988 avskildes som äldste var det mycket ovanligt i Pingströrelsen och det var debatter om detta i olika sammanhang. Lite konstigt eftersom så många kvinnor fanns med i olika ledaruppgifter, men avskilda fick vi inte bli förrän 1988. Jag hade stöd i församling och hos övriga ledare och det kändes bra.

NÄR JAG VAR ny äldste fick jag en liten teckning ur Dagens Nyheter. Ett runt bord med fem män och en kvinna. Under bilden stod det: ”Det var ett utmärkt förslag fröken Grenkvist - kanske någon av herrarna kan lägga fram det!” Jag fick det av en äldre äldstebroder med glimten i ögat. Ja nån gång har jag nog erfarit det som stod på bilden, men inte så tydligt förstås.

Jag har haft perioder då jag arbetat alldeles för mycket. Vet inte om det är speciellt för kvinnor, men ibland tror jag det. Vi ska vara så duktiga och har också haft svårt att säga nej. Tecken på trötthet kan vara så olika för oss men det finns

BRITT SANDBERG

är erfaren själavårdare och medlem i Sollentuna Pingstkyrka.

en hel del signaler som säger att vi ska stanna upp!

Ett råd till alla församlingsledare – se till att ha en egen själavårdare! Någon du kan vara helt trygg med och som inte för någont vidare. Det har jag haft och kanske det är därför jag orkat i så många år.

MINNS SÄRSKILT en tid då jag var mycket trött. Jag visste inte hur jag skulle gå vidare. Då gick jag till min själavårdare, satte mig på stolen, trött, ledsen och lite uppgiven och berättade hur livet var just då.

”Du är helt avplockad! Du har gett ut så mycket till andra människor och nu behöver du tid för att tänka på dig själv.” Jag visste allt hon sa och ändå hade jag inte kunnat leva efter den livsvisdomen.

Du är helt avplockad! Du har gett ut så mycket till andra människor och nu behöver du tid för att tänka på dig själv.

Vi läser om Andens frukter i Galaterbrevet 5:22. Vilka underbara frukter! Den frukt som beskrivs där är den som växer fram i relationen till Jesus och tar inte slut när vi känner oss helt slutkörda! Nej, men vi behöver ge plats för det varje växt behöver - tid, utrymme, sol, regn och allt annat för att ge god frukt.

DU ÄR HELT avplockad! Jag gick hem och gjorde som hon sa. Gallrade bort en del från almanackan för att ge utrymme för annat. Veckorna framöver blev helt annorlunda. Först sov jag en hel del. Så småningom kunde jag börja läsa för att ta in nya tankar och erfara mer av Guds närvaro i mitt liv.

Kärleken, glädjen, friden….tänk vilka goda frukter. Dem har vi fått för att kunna leva ett rikt liv med Jesus och kunna ge vidare till andra människor.

Naturliga material och genuint hantverk…

Waldenströmska Studenthemmet

Waldenströmska Studenthemmet

- ett boende i Uppsala på kristen grund

- ett boende i Uppsala på kristen grund

Waldenströmska Studenthemmet (WS) är ett av många studenthem i Uppsala. Det ägs av stiftelsen Waldenströmska Studenthemmet och har anor tillbaka till 1920-talet. Bakom WS har alltid funnits Svenska Missionskyrkan (numera Equmeniakyrkan), men ekumenisk bredd är en av målsättningarna. WS vill vara en mötesplats för studenter med olika bakgrund och olika studieinriktning, på kristen grund.

Waldenströmska Studenthemmet (WS) är ett av många studenthem i Uppsala. Det ägs av stiftelsen Waldenströmska Studenthemmet och har anor tillbaka till 1920-talet. Bakom WS har alltid funnits Svenska Missionskyrkan (numera Equmeniakyrkan), men ekumenisk bredd är en av målsättningarna. WS vill vara en mötesplats för studenter med olika bakgrund och olika studieinriktning, på kristen grund.

Vi på Lövsta Trähus vill skapa hus med genuin hemkänsla, med design som sträcker sig från det traditionellt eleganta till det djärvt moderna. Materialet till husen är valda med omsorg och känsla för kvalité. exempelvis använder vi råspont (massivt trä) i alla inner- och ytterväggar samt yttertak. Huset blir genuint och rustikt, en investering för flera generationer.

Inom hemmet, som är centralt beläget i Uppsala, finns drygt 160 enkelrum, samt ett mindre antal lägenheter.

Inom hemmet, som är centralt beläget i Uppsala, finns drygt 160 enkelrum, samt ett mindre antal lägenheter.

För mer information se vår hemsida www.waldenstromska.se

För mer information se vår hemsida www.waldenstromska.se

eller ring föreståndare R.Erik Svalfors på 018-53 34 43.

eller ring föreståndare R.Erik Svalfors på 018-53 34 43.

Waldenströmska

Waldenströmska

Välkomna till oss med dina husplaner!

Nya sånger föds i Pingst

Vi sjunger dem i kyrkorna varje söndag, men hur kommer våra lovsånger till? I februari möttes

28 musiker på Bjärka Säby slott för att tillsammans skapa

en ny sångskatt.

Text: Noomi Lind • Foto: Edvin Öjebrandt, Oskar Modig, Noomi Lind

MARSCHALLER LYSER upp entrén till Bjärka Säby slott. Josefina Gniste, verksamhetsansvarig för Pingst Kreativ, hälsar välkommen och allt fler ansluter sig till sällskapet. Det är en torsdag i februari och fjärde gången som Pingst Writing Camp arrangeras. Glada rop och varma kramar visar att många känner igen varandra sedan tidigare, men även de som är med för första gången innesluts snabbt i gruppen.

Hälften av lägrets betydelse ligger i själva mötet, menar Josefina, som tillsammans med kollegerna jobbat länge med planeringen.

– Det gör något med oss att få arbeta tillsammans så här. Det är en styrka. Den gemenskapen hade nog inte generationen före oss, jag tror att de jobbade mer ensamma.

BRASAN SPRAKAR i hörnet av en sal med gyllene tapeter, där de 28 deltagarna serveras soppa och pannkakor.

Det är Pingstkyrkan i Linköping som har upplåtit sina vackra lokaler under de tre dagarna.

– Till visionen, när församlingen tog över slottet för 40 år sedan, hörde just att unga musiker från hela Sverige skulle få komma hit och utvecklas i sin musik. Det är en miljö som förlöser kreativitet. Därför har det varit en dröm hos mig länge att få hit er, berättar föreståndare Marcus Sönnerbrandt.

Efter en guidad rundvandring samlas alla i kapellet där en stor målning av Jesus och lärjungarna sätter tonen för dagarna. Syftet är att lyssna in Gud och skapa nya sånger som ska sjungas runtom i pingstförsamlingarna

under de kommande åren.

En andakt inleds med att Josefina läser ur Jesaja 40. ”Trösta, ja trösta mitt folk säger Herren er Gud.”

– Någon sa till mig att förr pratade kyrkan om tidens undergång, men nu gör samhället det istället. Vi behöver sjunga ut ord av tröst över Sverige säger hon.

– Vi har skrivit stora, kollektiva lovsånger och det kommer vi fortsätta att göra, men du som vill skriva sånger av förkunnande karaktär får gärna göra det också.

LOVSÅNG OCH TILLBEDJAN fyller rummet och en cirkel bildas där nattvarden går runt. Många står med lyfta händer, andra ligger ner på knä.

Sedan tar Mathias Ekelyck, pastor i Pingstkyrkan Örebro, vid. Han uppmanar deltagarna att släppa ner axlarna och slappna av:

– Nu ska vi skriva massor av låtar under 36 timmar. Var transparant och ödmjuk och våga ge av ditt hjärta. Oavsett hur mycket var och en bidrar med till en låt så delar alla medverkande rakt av på rättigheterna.

Efter varje session ska text och musik lämnas in direkt berättar han, sedan får varje grupp ett par veckor till på sig att slipa på sin sång. Därefter sker en urvalsprocess där hälften av de uppemot 50 låtarna väljs ut och man får fram till påsk på sig att jobba mer med dem. Nästa steg är att teologer får analysera texterna. I maj ska sedan urvalet av tio låtar vara färdigt och skickas till producenter. Slutligen är planen att spela in låtarna i höst.

– Vi längtar inte bara efter briljanta sånger, vi längtar efter ett gudsmöte när vi sjunger dem tillsammans, säger

Mathias. Sångerna är nycklar, men det är vad som finns på andra sidan dörren som är intressant.

Klockan har hunnit bli över 20.00 och det är nu som allt börjar. Deltagarna får veta vilka grupper de tillhör ikväll och vilka rum de ska vara i.

I salen utanför kapellet har fåtöljer satts ihop i en grupp och man börjar med att dela sina erfarenheter av låtskrivande. Någon slår an en ton på gitarren. En annan reser sig upp och börjar gå runt och spela. Några är mer drivande, men lyssnar också in de andra. Orden ”kosta vad det kosta vill” bildar snart ankaret i texten.

I RUMMET INNANFÖR kaféet är stämningen lugnare. Både text och melodi tycks redan vara på väg att ta form. Orden ”Gud är oföränderlig” återkommer.

Från Röda kabinettet hörs sången och musiken stark och tydlig på långt håll. Lovsången är redan färdig. ”Våga lita på Herren, våga vila i Gud, våga släppa taget. Han är här just nu,” sjunger Ida Möller med slutna ögon. Joel Nordenberg går runt med gitarr och lyfta händer. De kommer båda från Hillsong Stockholm.

Ida berättar att hon varit med på dessa läger ända sedan starten för tio år sedan och Joel konstaterar att han bara var tio år då. Alla skrattar.

– Det är första gången jag är med i detta forum. Hemma jobbar jag ensam i en studio med isolerade väggar. Det är en helt annan vibe här, jag älskar det, säger Joel.

Ida framhåller att det inte finns så många mötesplatser av detta slag och att det är en förmån att få bidra.

– Det roliga med att vi är så olika är att vi inte vet vad som kommer att hända i rummet, säger hon. När vi kommer tillsammans så här så blir det så mycket starkare. Vi tar liksom fram det bästa i varann.

Genom åren har relationer och vänskap byggts mellan lovsångsledare i hela Sverige, berättar hon.

– Man lär känna de andra på ett djupare plan och det tror jag är väldigt bra. Det blir ingen konkurrens utan vi hjälper varandra.

De sjunger sin sång igen och lägger även på stämmor. Konrad Lunde spelar upp resultatet och Ida utbrister:

– Vad skulle vi göra utan dig? Du fick ihop det så fint!

KONRAD KOMMER från Norge och bor i Oslo, där han frilansar som musiker. Inte heller han har varit med tidigare. Särskilt värdesätter han hur de ”öppnade kranen” tillsammans i kapellet.

– Om det inte kom ut en enda sång ur dessa sessioner så skulle det ändå verkligen sätta riktningen för musiken inom Pingst, att vi är med i det rummet, får tillbe tillsammans och dela nattvard. Vi har bara varit här i tre timmar och jag är redan helt tagen, säger han.

På fredag morgon glittrar solen i snön när vi efter frukosten i annexet går till samlingen. Alfred Nygren, pastor i Citykyrkan Stockholm, ber om sånger som förankrar

RÖDA KABINETTET. Hos Ida Möller, Joel Nordenberg och Konrad Lunde har den första sången redan tagit form och spelas in.

INTENSIVA DAGAR. Tillsammans skrev dessa musiker 45 nya sånger. Till höger Cornelia Sander och Joel MacInnes och längst ner Wilhelm Dahlroe.

våra hjärtan tryggt i vårt eviga hopp.

Några intensiva timmar senare serveras det lunch. Efteråt berättar Anton Lövgren från Pingst i Alingsås, att det är andra gången han är med på låtskrivarlägret. Han har också erfarenhet från liknande sammanhang.

– För att vi ganska snabbt ska få ett resultat så är det viktigt att alla är med och bidrar. Du behöver ha någon som är vass på text, en annan på melodier och en tredje på att harmonisera. Jag tycker att det märks att de har tänkt på detta när grupperna har satts ihop här. Tillsammans kommer vi fram till något som är bredare kreativt än vad vi skulle ha fått till på egen hand, säger han.

DET LIGGER BÅDE spänning och förväntan i luften när det blir dags för en recap av de första låtarna. Ord och melodier har filats på in i det sista. Sedan lättar glädjen, applåderna och de uppmuntrande orden upp stämningen när sångerna en efter en presenteras.

– Detta är något av det bästa, att få lyssna till de andra och inspireras av dem, säger Anton.

Han är nöjd med de bidrag som hans grupper hittills har lämnat in - två lite lugnare låtar åt det berättande hållet och även glad över mötet med alla andra.

– Jag har känt en värme i rummet, en längtan efter att se mer av Guds storhet och trofasthet och att få in gudsperspektivet i vardagen. När jag kommer hem härifrån är jag säkert trött, men har samtidigt fått väldigt mycket själslig energi.

Viktiga samtal och god gemenskap präglade dagen i Vällingby.

Efterlängtat möte mellan kulturer

Pingstledare från 18 etniska grupper har mötts för att samtala om hur de tillsammans kan nå Sverige med evangelium.

FÖR ATT STÄRKA relationer och knyta nya kontakter mellan svenska och internationella pingstförsamlingar arrangerades den 17 februari en gemenskapsdag hos Divine Harvest Center i Vällingby.

– Vi har inte tidigare haft dessa mötesplatser och att få komma tillsammans för att äta, samtala och be betydde väldigt mycket, säger Paul Orlenius, verksamhetsansvarig för Pingst Integration.

– Att knyta an till dessa församlingar är som jag ser det en ödesfråga för oss som svensk pingströrelse. De kommer med så mycket som vi behöver av bön, liv och överlåtelse i uppdraget. Många av de församlingar som uppstår nu är inte en frukt av migration i allmän bemärkelse utan dess ledare är här som missionärer.

Under dagen beskrevs bland annat

hur olika väckelseskeenden format den mission som nu kommer i retur till vårt eget land och en kartläggning gjordes av de hundratals församlingar som bildats. Samtalet kretsade även kring kulturförståelse, samt hur vi når nästa generation och andra och tredje generationens invandrare som växt upp i Sverige, med evangelium. – Jag tar med mig så mycket glädje, varma kramar och gemenskap. Det finns en längtan efter att göra detta igen och en önskan att möta fler av de svenska pingstpastorerna, berättar Orlenius.

ATT DET FINNS ett ökande intresse för integrationen mellan pingstförsamlingar märks också genom att Paul Orlenius den 29 februari fick berätta om detta i programmet Människor och tro i P1.

FAKTA

• Under de senaste åren har omkring 300 internationella kyrkor med koppling till den globala pingströrelsen planterats i Sverige varav 100 i Stockholm.

• Torbjörn Aronsson, Olof Edsinger, Desta Haregot, Ulrik Josefsson, Tillarh Mukasa, Wilberforce Bezudde, Christer Roshamn och Paul Orlenius hörde till talarna i Vällingby.

• Ett nytt möte ska hållas den 14 maj.

Foto: Filip Hansen

Vi hjälper er med allt inom ekonomi

Tillfällig eller permanent hjälp

Vi har även erfarenhet av församlingsekonomi

Välkommen att kontakta oss!

Lars Eriksson

Ann-Sofie Josefsson

Joseph Tornell

Joakim Davidsson

lars.eriksson@ekonomikonsultmullsjo.se

Möten som ger drivkraft

Nu planeras för fullt för vårens och sommarens stora konferenser. Först ut är Sänd följt av Nyhemsveckan och Lappis.

SÄND, konferensen som inspirerar för mission, hålls i år i Botkyrka Pingstförsamling med temat Expandera. Det ena spåret går ut på att mobiliseras.

– Det ger en förståelse för behoven i vår värld, hur man kan engagera sig och göra skillnad för vår värld idag, imorgon och lite längre fram, berättar Andreas Svedman, missionsinspiratör på Pingst. Bland annat kommer vi att beröra innovation inom mission, AI och media.

Det andra spåret riktar sig till ledare. Där ska man i år reflektera över pingsts identitet som missionell rörelse och presentera ett nytt tematisk verktyg för att ta fram en missionsstrategi i den lokala församlingen.

På fredagen hålls seminarium och panelsamtal om krig och försoning och på lördagen handlar det om pingstmissionens identitet och framtid.

NYHEMSVECKAN har denna sommar temat Brinnande hjärtan.

– Det handlar exempelvis om att ha ett brinnande hjärta för nästa generation, att fortsätta brinna hela livet och att brinna tillsammans, berättar Peter Lewin, föreståndare i Pingstkyrkan Alingsås. Vi ber om att Nyhem ska få vara en plats där hjärtat och elden får flamma upp igen om den har svalnat och att man sedan får påverka den plats där man bor hela året.

De tre spåren barn, ungdom och vuxen

synkroniseras till en konferens, utifrån tanken att generationerna hör ihop.

Konferensledningen jobbar också aktivt för att underlätta för församlingar att ta med nysvenskar till Nyhem.

– Vi tänker att många församlingar har kontakter med familjer och grupper som av olika orsaker inte hittar till Nyhem. Vi stöttar bland annat bussresor till konferensen samt familjeläger och boende för enskilda familjer på området, berättar Andreas Andersson.

LAPPIS lyfter detta år temat Glädje. Bland annat kommer det att handla om hur den glädje och iver som format våra församlingar kan återupptäckas igen och ge drivkraft.

Nytt för i år är att det under dagarna hålls ett stort seminarium med ett bredare tema och därefter två mindre, som är lite smalare i sin inriktning.

Alfrida Stenström som är med och leder planeringen av Lappis, summerar veckans betydelse för henne så här:

– Lappis är en plats där jag har tagit många beslut i min tro, där jag lärt känna många vänner och utmanats väldigt mycket. Ibland har jag kommit på topp, men kanske oftare med behov av att få bli påfylld. Under konferensen möts vi, har gemenskap med varandra och med Gud och åker därifrån laddade och mer enade i det vi vill göra.

FAKTA

• Sänd hålls den 12-13 april i Botkyrka. Läs mer: pingst.se/mission

• Nyhemsveckan hålls den 14-23 juni utanför Mullsjö. Läs mer: nyhemsveckan.se

• Lappis hålls den 30 juni till 7 juli i Husbondliden. Läs mer: lappis.se

Vi behöver mejsla fram ett tydligt varför i allt vi gör.

TATTA LENNARTSSON är ny rektor på Kaggeholms folkhögskola.

Sökte du själv tjänsten som rektor för Kaggeholms folkhögskola eller kom förfrågan om jobbet som en överraskning?

– Nej, jag hade verkligen inte någon egen tanke på att söka jobbet. Johannes Magnusson ringde upp och det var inte givet alls att detta var min väg.

– Jag levde redan min dröm med församlings- och missionsarbete. Men efter bön och övervägande tror jag att det går att berika de olika delarna och att skola och församling kan tillföra varandra. Jag har också kvar en del uppdrag som missionär inom IBRA och församlingen i Uppsala är den givna basen för det jag sysslar med.

Hur har starten varit?

– Tack bra! Det har varit nyttigt och roligt att vara på plats på skolan och möta alla lärare och elever, både på skolan på Rörstrands slott och på alla filialer på olika platser. Jag lär mig mycket nytt varje dag och antalet förkortningar jag lär mig är enormt.

Du har ju jobbat som pastor och på IBRA länge. Vad har du för erfarenhet av skolvärlden?

– Jag har en ganska marginell skolerfarenhet. Är utbildad gymnasielärare i historia, samhällskunskap och religion

Hinner du undervisa något?

– Inte så mycket, men jag gör gärna besök, så många jag hinner med, i klasserna på skolan och på våra externa träningar och bibelskolor.

Vad är fördelen med att plugga på folkhögskola?

– Allmän linje där man läser in grund- och gymnasieskola är ju verkligen en revansch i livet för många. En mer öppen pedagogik har ju väglett många fram till ett livslångt eget lärande. Vi hade en riksdagsman på besök på skolan som själv hade läst in gymnasiet på folkhögskola. Det var en riktigt peppande stund för våra deltagare på Allmän kurs.

på pappret, men har tjänstgjort begränsat i skolvärlden. Gjorde min praktik på lärarhögskolan ute på Kaggeholms folkhögskola på Ekerö för många år sedan. Mest skolerfarenhet har jag från pastorsutbildningen inom Pingst. Jag jobbade under några år på PTS som studierektor (föregångaren till ALT) och har sett flera av våra bibelutbildningar i Pingst växa fram. Inte minst Testa Mission och Equip som både Uppsala Pingst och IBRA haft ett aktivt samarbete med under många år.

Vilka är de stora utmaningarna?

– Kaggeholm består av många delar idag. Att bygga en kultur, skapa en helhet och enhet ser jag som viktigt och att skolan blir en naturlig plats för tron att födas och växa på. Rätt mix av kurser och inriktningar kan skapa goda förutsättningar för det. Närhet till församlingarna tror jag också är viktigt så att man lever i en nära och bra dialog kring vilka behoven är.

– På våra särskilda kurser har vi ju frihet att forma utbildningar som huvudmannen Pingst önskar. Så vi har en stark plattform i folkhögskolorna för att kompetensförsörja nästa generations ledare, musiker och pastorer. Den grund som ett år på bibelskola ger är ovärderlig för församlingsutveckling på bredden i vårt land. Folkhögskolorna kan vara en möjlighet att forma för framtiden.

Hur märks det att Kaggeholm är en kristen skola?

– Varje deltagare på skolan signar upp på och vet om skolans kristna värdegrund och i gemensamma samlingar finns det alltid inslag av bibelläsning och vittnesbörd. Det finns också bönesamlingar och andakt flera gånger i veckan. Flera av kurserna är ju bibelskolor eller praktisk träning för församlings- och missionsarbete.

Jag tror dock det finns orsak att jobba igenom dessa frågor och förtydliga så det bär genom hela verksamheten. Tillsammans med huvudmannen behöver vi mejsla fram ett tydligt varför i allt vi gör. Vad ska det vi gör leda till? Statsbidragsvillkoren sätter en ram och inom den kan vi forma utifrån behoven.

365 miljoner kristna förföljs

PÅ GRUND AV SIN TRO PÅ JESUS

Bli en bönepartner! Prenumerera kostnadsfritt på Open Doors bönekalender, magasin och/eller digitala nyhetsbrev. Där kan du ta del av reportage, nyheter, och böneämnen från den förföljda kyrkan.

www.open-doors.se/magasinet

Man och kvinna tillsammans

Wasti Feldt visste att hon var kallad av Gud till ledare. Därför tog hon plats trots hård motvind. Men hur är det att vara kvinna och ledare i vår rörelse idag? Siffrorna och verkligheten i församlingarna visar att vi ännu har ett jobb att göra.

ATT GUD KALLAR även kvinnor till ledare inom pingströrelsen kan tyckas vara självklart idag. Men hur har vägen sett ut och blir de verkligen bekräftade på samma sätt som män i våra församlingar?

Nyligen släpptes studien Wasti Feldt –forskningsbiografi om kvinnligt föreståndarskap i Pingströrelsen, av Mattias Sennehed. Han är pastor i Pingstförsamlingen i Motala, där hans fru Linnea Sennehed också är föreståndare.

– Jag skrev en uppsats inom ämnet kyrkohistoria och insåg att detta inte är en historisk fråga utan en fråga för idag och för framtiden, säger han.

– Även om vi har en samsyn formellt så råder den inte i praktiken. Det finns också en konservativ strömning med ett ”litteralt” förhållningssätt till Bibeln, där man riskerar att läsa den alltför närsynt och inte ta hänsyn till sammanhanget i sin tolkning. När det kommer till föreståndarskapet så är det tydligt att vi fortfarande har ett glastak.

GÅR VI TILLBAKA till Azusa street i Los Angeles 1906 när pingstväckelsen bröt fram, så hade kvinnor en framträdande roll som pionjärer och ledare. Och när Filadelfiakyrkans bibelskola startade i Stockholm var majoriteten av eleverna

kvinnor. Även av missionärerna var den största andelen kvinnor. Språkbruket visar att båda könen sågs som kallade att predika.

– Många gånger sändes kvinnor till onådda områden och fick bygga upp församlingar från scratch, berättar Magnus Wahlström, ansvarig för arkiv och forskning på Pingst. Men när pingströrelsen fick fastare former trängdes kvinnor undan som ledare. Männen började kallas för pastorer, kvinnorna för vittnen. Männen predikade, kvinnorna vittnade.

NÄR PREDIKANTVECKAN startade under 1940-talet för de yttersta ledarna i församlingarna, fanns endast män med. Först trettio år senare började det öppnas upp för kvinnor igen.

Nu kom också Wasti Feldt Johansson in i bilden. Som ung hade hon fått en profetisk hälsning från predikanten Birger Ohlson under Lapplandsveckan, som bekräftade hennes kallelse.

– Han säger väldigt tydligt till henne att hon ska gå en väg som Gud vill och även hjälpa andra kvinnor att göra det, berättar Mattias Sennehed.

Hon var gränsöverskridande, reste frimodigt runt och predikade.

– Två år i rad lade hon fram frågan om

Text: Noomi Lind • Foto: Pingst arkiv, Julia Carlsson och privat

tillsammans

Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

Gal 3:28

kvinnors ledarskap, pastorskap och föreståndarskap under Predikantveckan. Båda åren röstades den ner och man ville inte diskutera den. Därför skrev hon boken Kvinnan i frikyrkan, som satte igång en ganska stor debatt, säger Sennehed.

Feldt Johansson framhöll att Bibeln behöver läsas i sin helhet i stället för att man rycker ut bibelverser ur sitt sammanhang.

Den behöver förstås utifrån den kontext där den är skriven samtidigt som den kan ge vägledning i nutid. Detta förhållningssätt är inte liberalt utan bibeltroget, menade hon.

– Det var för av att hon läst Bibeln som hon upplevde att den praxis som fanns var obegriplig. Kyrkan är inte ämnad att tradera följderna av syndafallet, utan att upprätta och återskapa den jämlikhet som Gud hade tänkt från början, ansåg hon.

ATT WASTI FELDT Johansson 1980 var den första kvinnan att bli föreståndare i pingströrelsen, i Gileadförsamlingen Göteborg, var en viktig milstolpe. Men även om hon öppnade upp för ett förnyat bibeltolkningssätt, så dröjde det till 1990-talet innan det rådde teologisk konsensus i frågan.

– Wasti var en härförare, men det fanns ingen armé. Det gick inte att fortsätta på det sätt som hon hade börjat, men andra kunde ta vid på ett mer lågmält sätt, fortsätter Mattias Sennehed.

Studien visar på erfarenhetens kraft och på exemplets makt. Men intervjuer med kvinnor som var tidiga i rollen som föreståndare, tydliggör också hur ord som sägs i obetänksamhet kan vålla stor skada.

TILL INSIKTERNA hör att det ofta är ur spänning och turbulens som viktiga förändringar sker och att församlingars storlek och positionering har betydelse agerandet.

– Det är ofta de små församlingarna som vågat göra förändringar först. Kanske för att de inte haft så mycket att förlora i anseende. Men de etablerade församlingarna är däremot sist på bollen, konstaterar Sennehed.

När han skrev noterade han att det, av de tio största pingstförsamlingarna i Sverige, bara är en som haft en kvinna som föreståndare – Chatrine Carlsson i Jönköping.

Hon berättade själv om detta under På Guds hjärta och Pingsts agenda – En dag om kvinnor i ledarskap, den 14 september förra året hos Pingst Jönköping:

– Jag fick prova på vad det innebär att stå ytterst, med det ansvar och tryck som det innebär. Det blev också mycket fokus på att jag var kvinna i den rollen, vilket jag inte var beredd på. Det fanns en sorts norm eller förväntan som jag inte kunde leva upp till. Jag hade behövt mer stöd.

Carlsson valde senare att kliva av uppdraget och är numera vice föreståndare i

samma församling. Hon lyfter fram behovet av att hjälpas åt så att fler kan gå in i och orka stå kvar i rollen.

– Det är väldigt viktigt att det finns många olika förebilder, både män och kvinnor. Att man inte måste vara på ett visst sätt för att kunna arbeta som pastor eller föreståndare utan att vi har en bredd av gåvor och personligheter. Vi som har varit med ett tag behöver tänka på hur vi kan lyfta fram inte minst unga människor, så att de får blomma och utvecklas, sa hon.

HUR HAR DÅ statistiken sett ut från 1990-talet och hur har kvinnors ledarskap fungerat i praktiken? År 1993 var nio kvinnor föreståndare. Tre år senare var de dubbelt så många och en enkätundersökning gjordes av Kerstin Samuelsson.

– Den visade att bara en fjärdedel av dessa kvinnor fanns med i församlingarnas ledning och styrelse, vilket är ganska anmärkningsvärt, säger Magnus Wahlström.

De senaste tio åren har antalet kvinnor mer än fördubblats, till 54 föreståndare. Till de förklaringar som Wahlström ser hör pastorsutbildningen vid ALT samt pastorsnätverket inom Pingst, där kvinnor stärkts i sitt självförtroende som ledare. Han nämner även fleranslutna församlingar.

– De äldre samfunden var tidigare med att öppna upp för kvinnor i det yttersta ledarskapet och när den andelen ökar i pingströrelsen så blir också möjligheterna större. Dessa församlingar utgör bara en sjundedel av vår rörelse, men nästan var tredje kvinna som är ledare finns där. Som den kanske starkast bidragande

orsaken, ser Wahlström Ester-rapporten, som initierades av Pingst ung och utfördes av Anethe Carlsson och Jenny Bergh. – Jag tror att det har väldigt stor betydelse att visa hur det faktiskt ser ut. Det ledde till att man reflekterade över hur mycket som hänt och vad som kunde göras mer. Bakgrunden var att många kvinnor valde att hoppa av sina uppdrag i 40-årsåldern och man ville ta reda på varför. En enkät som över 300 pastorer svarade på, visade att väldigt få hade teologiska invändningar mot kvinnors ledarskap. Därefter gjordes åtta djupintervjuer.

– Det visade sig att kvinnorna sällan hade problem med sina församlingar heller, men däremot i den kollegiala gemenskapen. Där upplevde de sig bli behandlade på ett sätt som till sist fick dem att ge upp, berättar Anethe Carlsson, pastor och föreståndare i Pingstkyrkan Nynäshamn

UTIFRÅN DETTA skrev de även boken Ester – för ett hållbart ledarskap, där verktyg ges för att urskilja och motverka exempelvis härskartekniker och normativa problem.

– När rapporten kom fick vi mer respons i de andra samfunden än i vårt eget. Under ytan så har vi ju fått fler kvinnor som ledare, men jag upplever att det är först under det allra senaste året som frågan uppmärksammats mer hos oss själva, säger Carlsson.

• Boken Wasti Feldt - forskningsbiografi om kvinnligt föreståndarskap i Pingströrelsen kan beställas i pappersform eller laddas hem gratis som e-bok via pingst.se/ forskning-historia-skriftserie.

• Boken Ester - för ett hållbart ledarskap kan läsas digitalt via pingstung.se/ester

När jag

började ha synpunkter på helheten blev det problem. Då slog den där normen till.

Anethe Carlsson

Hon har själv varit ledare länge och har jämförts med Wasti Feldt Johansson. – Jag visste tidigt att om jag fick chansen att bli föreståndare så skulle jag ta den. Jag insåg att det behövdes goda ledare och att jag själv var en sådan och då fanns det i min värld inget som stoppade mig. Jag har tänkt att om Gud skapar kvinnor med gåvor som är tillräckligt starka för att leda i olika sammanhang, vore det oerhört dumt att inte använda dem.

När hon närmade sig 30 och fått fem barn läste hon teologi vid Brommaskolan. Då insåg hon också att det som var självklart för henne själv inte var det för alla andra.

– Så länge jag hade gitarr på magen och drev barn- och ungdomsarbetet så var det ingen som hade invändningar men när jag började ha synpunkter på helheten blev det problem. Då slog den där normen till.

– Det har inte varit så svårt för mig att förhålla mig till personer med en annan teologisk uppfattning, men att män kliar varandra på ryggen och att det finns ett glastak, är något helt annat. Ändå har jag alltid stått fast vid att detta är min väg.

SOM PASTOR blev hon en söndag efter mötet inkallad till församlingsledningen.

– Jag fick veta att jag inte skulle få predika mer och vet fortfarande inte varför. Det som förvånar mig är att mina kolleger som var med inte sa något. Jag hade en liten uppgörelse med Gud som ledde till att jag fortsatte att göra mitt, sen fick han göra sitt. Och i slutänden så behövdes jag ju ändå och fick börja predika igen.

Även om hon idag kan se en förändring, så menar hon att varje generation måste brottas med de här frågorna. Kvinnor kommer alltid att ses som hot av otrygga män, även i kyrkan.

– Men jag tror också att unga idag inser att vi inte har råd att förlora hälften av alla möjliga kandidater till att bli ledare.

ANETHE CARLSSON är övertygad om att det inte hänger på om man är man eller kvinna, om man klarar rollen som föreståndare.

– Men kampen om församlingen är hård och att vaka över den kan vara ett tungt arbete. Smarta föreståndare bygger starka team omkring sig, vilket också kräver att det finns frivilliga som offrar av sin tid.

Hennes råd till unga kvinnor som bär på en kallelse är att börja i sin lokala församling. – Tänk inte att du ska gå från en skola direkt till en stor församling, utan var trogen i det lilla för att senare anförtros mer. Och tveka inte utan säg ja när frågan kommer.

EN KVINNA SOM hade bestämt sig för att säga nej, är Pernilla Öhman som idag är föreståndare i Filadelfia Öckerö.

– Jag tror att det berodde på min syn på mig själv. Jag hade sett pastorer länge och tänkte att det där skulle jag aldrig klara.

Men föreståndaren Jörgen Davidsson i Trollhättan, fick henne att förstå att de skulle stå tillsammans.

– Jag har aldrig behövt känna att jag är ensam eller utelämnad. Jag har heller aldrig känt att jag är ett kvoteringsprojekt, utan en människa som Jörgen ser något i.

Själv framhåller han att orden spelar roll.

– Vi valde att kalla Pernilla för pastor med inriktning mot ungdom, inte ungdomspastor. Detta gav utrymme för henne att utvecklas. Vi har följts åt länge och jag ser hur hon vågar gå in i nya saker.

Vi återvänder till Mattias och Linnea Sennehed. Efter att hon läst vid ALT öppnades ingen väg för henne i Skåne, där han var pastor.

– Jag valde då att säga upp mig så att hon kunde kliva fram och ta tjänsten i Motala. Genom Guds nåd och samordning fick jag sedan jobb som ekumenisk studentpastor i Linköping, berättar han.

ATT HAN IDAG själv är pastor i den församling där hon är föreståndare ser han inte som något problem.

– Jag är väldigt stolt över hennes ledarskap. Vi är så olika och mitt sätt att axla föreståndarollen hade inte fungerat lika bra i detta sammanhang tror jag.

Han har lätt för att säga ja till saker men har rannsakat sig själv det senaste året.

– Jag inser att jag är en person som kan ta en plats som egentligen var någon annans. Jag har därför bestämt mig för att vara noga med att söka Gud i detta. Utifrån min erfarenhet och kunskap ska jag göra vissa saker med frimodighet, men jag tror att det är viktigt att veta varför jag säger ja. Att ha på min radar att även låta andra växa och ta plats.

Jag tror att det är viktigt att veta varför jag säger ja. Att ha på min radar att även låta andra växa och ta plats.

Mattias

Sennehed

Förra uppslaget längst t.v: Wasti Feldt. Stora bilden här: Anethe Carlsson, lilla bilden Mattis och Linnea Sennehed.

”Jag har brottats med att se mig själv i rollen”

Att vara nära både sina barn och sin församling är viktigt för Rebecka Wiberg. Hon återvände hem till Pingstkyrkan i Taberg för att bli dess första föreståndare som är kvinna. Men vägen in i tjänst var inte självklar.

FÖR TVÅ ÅR sedan fanns hon med på sidan Folk i rörelse här i tidningen, en ung kvinna som precis hade börjat sin tjänst i Pingstkyrkan i Taberg. I januari på Pingst Pastor, väckte några ord över en frukost nyfikenhet på Rebecka Wiberg, 32 år. Samtalet kretsade kring hur det är att var kvinna och ledare inom pingst och det var tydligt att ämnet engagerar henne.

Vem är hon, hur har det gått och hur kom det sig att hon blev pastor och föreståndare? Att valet inte var självklart berättar hon en tisdag förmiddag några veckor senare.

– Det var en resa som jag gjorde tillsammans med mina kurskamrater och min mentor på ALT i Örebro. Jag har brottats ganska mycket med rollen, att se mig själv i den. Kanske hade jag en alltför smal bild av vad detta innebär.

I mitten av utbildningen kände Rebecka att hon inte passade in. Hon gjorde ett studieuppehåll och började läsa pedagogik istället.

– Men så satt jag på en etiklektion i Härnösand och upplevde så starkt att jag måste få leva mitt liv med ett djupare syfte, att människor ska få uppleva Jesus. Det här var liksom för klent. Jag insåg att jag inte behövde veta exakt hur min tjänst

skulle se ut, bara svara ja och jag kände en sån frid när jag hade bestämt mig.

Hon tränades tidigt i sitt ledarskap både inom idrotten och i sin församling, där hon har fick mycket uppmuntran av andra. Men det allra viktigaste var att få visshet om kallelsen från Gud.

– Om jag börjar utifrån bekräftelsen från människor, då kommer jag att leva för människor. Jag upplevde att Gud frågade mig: ”Vill du det här? Jag vill att du ska vilja det.” Och detta blev en grund och en frihet i kallelsen som jag behövde.

EFTER UTBILDNINGEN blev hon pastor med inriktning på unga vuxna i Immanuelskyrkan i Örebro. Hon har även arbetat vid EFK:s huvudkontor och varit bibellärare vid Götabro.

Det var i samband med föräldraledigheten för tre år sedan som tankarna kom på att återvända till Småland. Tjänsten i hemförsamlingen blev ledig. Sedan dess har familjen utökats med ett barn till. Som den första kvinnan som är pastor och föreståndare i sin församling tycker hon att hon blivit oerhört bra mottagen. – Att församlingen kände mig väldigt väl kan säkert inverka. Jag hade ett förtroendekapital redan när jag kom.

Text: Noomi Lind • Foto: Privata bilder

Jag insåg att jag inte behövde veta exakt hur min tjänst skulle se ut, bara svara ja och jag kände en sån frid när jag hade bestämt mig.

RÖSTER OM

Rebecka Wiberg

Julia Magnusson Ungdomsledare

Pingstkyrkan Taberg

– Rebeckas fokus på församlingens tjänande roll gentemot sin stad inspirerar mig mycket. Är tacksam över att jobba ihop med någon som sätter fokus på att ha låg tröskel in till kyrkan, en kyrka som ska vara tillgänglig för alla.

Ellen Hemström Pastor och föreståndare Filadelfiakyrkan Örebro

– Rebeckas kärlek till Jesus och till Guds församling lyser igenom hennes liv, förkunnelse och ledarskap. Rebecka har en alldeles särskild förmåga att se och uppmuntra människor i deras gåvor. Jag har under våra många år som vänner imponerats av hur hon ständigt skapar nya och kreativa mötesplatser där människor med olika bakgrunder, åldrar och erfarenheter samlas runt Jesus Kristus.

Men att hon själv varit ledare inom EFK, ger ett utifrånperspektiv på den egna rörelsen.

– Hos EFK såg jag fler kvinnor ha högre positioner i kyrkan. Det var lättare att se dem även på håll. Jag upplever att vi har ganska långt kvar innan det blir jämställt i praktiken i pingst. De normer som kan utgöra hinder lever kvar ganska starka i vår rörelse. Det räcker inte med att vi är överens om en teologi utan vi behöver hela tiden vaka över detta tillsammans.

IGENKÄNNING ÄR viktig för att fler kvinnor ska våga ta plats, tror hon. Och de stora mötesplatserna som Pingst Pastor och Nyhem, är avgörande för att sätta nya normer.

– Om vi vill se en förändring så behöver vi göra medvetna val. Vi talar mycket om förkunnaren, det är en viktig roll och vi ser kvinnor i talarstolen, men frågan är vilka som predikar på prime time?

Det handlar dock inte bara om män och kvinnor framhåller hon, utan om att få en bredd i ledarskapet generellt.

– Jag vill inte vara med i en homogen rörelse där pastorerna ser likadana ut och talar på samma sätt. Vi är ju olika.

Även synen på föreståndarrollen behöver bli mer nyanserad, menar hon.

– Jag tror att också många män upplever att de inte passar in i den. Vi får bättre samtal, når fler människor och kommer längre när vi vågar tillåta mångfald i ledarskapet.

NÅGOT SOM ÄR avgörande för att hon själv ska kunna vara föreståndare, är närheten till den större familjen. Den var en viktig anledning till att flytta tillbaka hem.

– Det finns ju massor av jobb som är krävande, men det här konstant oregelbundna i arbetstider och att vara tillgänglig innebär ett stort beroende av människor runt omkring som kan hjälpa oss med våra barn och som kan ta grejer i vardagen.

När hon gick in i tjänsten pratade de mycket om förväntningarna på henne, både hennes egna och de som kom från församlingen. Hur skulle det exempelvis fungera att vara förälder och föreståndare? Rebeckas man är pappaledig och tar ett

stort ansvar för barnen, men det är även för henne oerhört viktigt att vara en närvarande mamma.

– De samtal som jag har med församlingsledningen om detta har de nog inte haft med de tidigare pastorerna. Om det beror på att jag är kvinna eller på hur jag är som person vet jag inte, men om inte min familj fungerar, om arbetet går ut över mina barn, så kan jag inte vara här. – Det har hänt, när jag tvingats avbryta ett samtal på grund av barnskrik, att jag fått frågan om inte någon annan kan ta hand om mina barn. Men annars har det fungerat väldigt bra. Vi upplever verkligen att de värdesätter att de har fått en hel familj.

SOM EN AV SINA främsta tillgångar ser Rebecka förmågan att se helhetsperspektivet på verksamheten och att få med sig församlingen.

– Jag tror på att ha en tydlig riktning och vision, men för mig är det också väldigt viktigt med relationerna. Jag vill leda tillsammans med församlingen. Allt handlar om att skapa förtroende, utan detta vill ingen följa mig.

– Jag kommer inte till församlingen och talar om vad vi ska göra utan min ingång är att upptäcka vilka gåvor som finns, vad Gud har lagt ner. När man börjar i den änden, lyssnar till det som ligger på människors hjärtan, så finns det så mycket att bygga på.

Att ingå i ett nätverk av föreståndare och att få undervisning, uppbyggelse och redskap på Pingst Pastor är viktigt för Rebecka, men hon talar särskilt varmt om den riktigt nära gemenskapen.

På ALT knöt hon starka band till några andra kvinnor och de fortsätter att mötas. De har också insett att det fanns ett större behov av gemenskap och startade därför Pastorssystrar för två år sedan. Redan första gången kom runt 45 kvinnor och idag finns 135 medlemmar i deras facebookgrupp, från olika samfund.

– Vi möts inte till konferens utan till nätverk för att dela livet och uppmuntra varandra i tjänst. Vi tar upp många olika ämnen men ett samtal som jag särskilt uppskattat är hur vi får ihop familjeliv med pastorstjänsten. I vår gemenskap

Foto: Privat

byggs en vänskap där vi vågar visa vår sårbarhet. Det tror jag är väldigt viktigt för att hålla som pastor, att ha vänner i sina pastorskolleger.

HON HAR LÄRT sig mycket av de män hon jobbat tillsammans med och även blivit bekräftad i sin kallelse av dem, men de mentorer som hon valt genom livet är ändå kvinnor. Kanske för att hon känner igen sig mer i dem. Och dessa samtal är viktiga.

– Jag behöver få sätta ord på saker, vara i en process, för att upptäcka vad Gud gör i mitt liv. Detta är avgörande för att jag ska vara autentisk i mitt ledarskap och orka på sikt. Om denna grund vacklar, då spelar det ingen roll hur mycket jag kan.

Rebecka har själv jobbat mycket med unga människor och att bana väg för fler kvinnor till ledarskap tror hon är avgö -

FAKTA

• Familj: Maken Edvard och barnen Vera och Signe.

• Bor: I Norrahammar.

• Fritidsintressen: Att odla och träna

• Övrigt engagemang: Nätverket Pastorssystrar, som möts nästa gång den 9-10 april. För mer info pastorssystrar.se eller sök på FB-gruppen ”Pastorssystrar - ett nätverk”.

rande för att bygga förtroende hos dem. – För den yngre generationen är detta redan så självklart. Vi måste höja oss för att få med oss dem. Gud kallar kvinnor och män och vi har ett ansvar att göra plats för dem. Det är inte så att alla bara tar för sig, utan man behöver få utrymmet.

– Antalet sökande till ALT sjunker. Vi som redan är ute i tjänst har ett jobb i att uppmuntra fler att våga tro på det som de har inom sig.

NÄR HON TÄNKER på sin egen framtid så ser hon att Gud kan sända henne in i olika sorters uppdrag.

– Jag tror att Gud har kallat mig till att vara ledare i hans församling, sen om det alltid kommer att vara en pastorstjänst, det vet jag inte. Men det hade varit spännande.

IGENKÄNNING ÄR VIKTIG. Rebecka Wiberg vill se fler kvinnor predika under de stora konferenserna - även på prime time.

Överallt dit jag kommer vill folk prata om detta.

URBAN RINGBÄCK var en av de medver kande i den populära TBN-produktionen Alla tiders sånger. Nu planeras för en ny serie program.

Hur var det att medverka i Alla tiders sånger?

– Jag har snart förbrukat alla ord för att beskriva vad vi upplevde de dagarna i Nashville. Vi mötte Gud och varandra på djupet. Uppenbarligen så att det gick genom rutan. Gemenskapen, sångernas tilltal och berättelserna ur våra liv blev en helhet där det ena förstärkte det andra. Detta blev en livets höjdpunkt för mig och tror jag, för oss alla.

Sångerna nådde också in i svenska folkets hjärtan via SVT. Varför blev programmet så populärt?

– Dels på grund av tajmingen. Att det kom med hopp och glädje den där torsdagen då det på nyheterna talades om en ökande hotbild mot Sverige och massor av andra negativa nyheter.

– Sedan tror jag att den fina produk-

musiken vara ett redskap.

– Det har i kölvattnet av Alla Tiders Sånger strömmat tusentals människor till konserter och skapats andra mötesplatser. Och det finns många andra fina exempel som till exempel Psalmer på krogen i Oslo, Allsång på Rörstrand och musik i second handbutiker.

Vad har du själv fått för respons efter din medverkan?

– Överallt dit jag kommer vill folk prata om detta. Allt från gamla klasskompisar till okända jag möter på stan. Jag möter en enorm tacksamhet. Jag tror att detsamma gäller alla som medverkade.

tionen, där vi hittade en bra mix av igenkänning och nyskapat spelar in. Starka sånger från olika tidsepoker där vi bar varandra fram i tolkning och uttryck.

Behöver vi lyfta fram denna typ av berättande sånger mer?

– Ja, kanske främst ut i samhället. I kyrkans gudstjänster tror jag att de berättande sångerna har en plats i att förstärka förkunnelsens tematik.

Sedan tycker jag att vi också kan skapa andra forum än gudstjänster. Vi kan fortfarande fylla våra kyrkor med samhällets folk och där kan

Hur ser framtidsplanerna ut? Vad är mer på gång?

– Först är jag tacksam att hela serien, åtta episoder, finns lättillgängligt på vår plattform TBN Play. Tittandet där har ökat dramatiskt under tiden som serien lagts ut. Men det finns en enorm potential här att få flera tittare bland grannar och vänner. Det vill vi arbeta med att promota.

Nu planerar vi för en musikhelg i Alla Tiders Sånger-anda på Nyhemsområdet den 7-9 juni.

– Tanken är att detta ska bli ett startskott för en ny serie program. Vi har jättespännande ideer. För det behöver vi allt stöd vi kan få i förböner och donationer. Nashvilleäventyret blev verklighet genom ekonomiska under. Vi tror på fler sådana.

Modiga

Henrik Steen

Sjöbergs förlag

Wasti Feldt – forskningsbiografi om kvinnligt föreståndarskap i Pingströrelsen

Mattias Sennehed Insamlingsstiftelsen för pingstforskning

Guds Israel?

Peter Halldorf

Libris förlag

Hur Jesus lyfte kvinnor

Henrik Steen skriver i den här boken om kvinnorna som följde Jesus. Författaren visar på hur Jesus bemötte, lyfte fram och gav kvinnor plats i sin tjänst. På olika sätt utifrån de olika kvinnornas behov och personlighet. Han beskriver miljö och kultur på Jesu tid och väver ihop det med lärdomar, utmaningar och tillämpningar för vår tid. Till varje kapitel finns diskussionsfrågor om man vill använda boken i en bibelstudie- och/ eller hemgrupp. En bok som jag läste med stor behållning.

Pingsthistoria om pionjär

Boken bygger på en kandidatuppsats från ALT (Akademi för Ledarskap och Teologi) som författaren la fram förra året. Här är uppsatsen kompletterad med intervjuer av ytterligare några av de första kvinnliga föreståndarna i svenska pingstförsamlingar. Jag läste materialet med stort intresse och noterar att mycket hänt och förändrats sedan Wasti Feldt blev pionjär för kvinnor som församlingsföreståndare i Pingströrelsen. Skriften utgör ett stycke pingsthistoria och det är också spännande att få Wastis liv analyserat utifrån Pierre Bourdieus teori om fält och kapital.

Liten bok om stor konflikt

En till formatet liten bok men som tar sig an den alltid aktuella och stora konflikten i Israel. I 100 korta dagboksliknande avsnitt är ledmotivet hur det bibliska Israel, den moderna staten och det som Nya Testamentet kallar för Guds Israel förhåller sig till varandra. Författaren tar spjärn framför allt mot profeten Jeremia. Det är inte en bok som bjuder på färdiga svar utan snarare ger läsarna stoff att pröva sina tankar mot. Boken liknar det rabbiner kallar en midrash, en litterär form som innebär att ”efterforska” och där olika röster och texter får komma till tals.

Efterlängtat med Jerusalem

Jerusalem Stygn (JONO)

Ett av de allra första kristna rockbanden, Jerusalem med Ulf Christiansson i spetsen, är tillbaka med ett efterlängtat album helt på svenska. Förutom Ulf, Anders Mossberg och Mikael Ulvsgärd är även CJ Grimmark och Philip Christiansson de nuvarande bandmedlemmarna. En stabil platta som bjuder på go 70-talsinspirerad rock fullproppad med sylvassa texter. Jag vill främst lyfta fram tunggungiga Gud finns visst plus Hur kunde vi? med grym sånginsats av Philip.

Sammetslent i åttonde skivan

Emilia

Lindberg

Du kan säga

allt till Jesus (Erlin Musik & Försäljning)

Den mycket uppskattade sångerskan Emilia Lindberg är i och med detta album uppe på sitt åttonde skivsläpp. Musikaliskt är det skön country- och dansbandstil kryddat med fiol, pedal steel guitar och dragspel. Med en fantastisk sångröst som är som klippt och skuren för denna genre levereras andliga sånger, både kända och mindre kända, på svenska. Min favorit är Blott en dag, här i ett härligt och soft countryarrangemang med Emilias sammetslena stämma.

Nya versioner av stora låtar

Casting Crowns

Lifesongs: A Celebration of The First 20 Years - 2-CD (Provident Music Group)

Casting Crowns hyllas genom att via samarbeten med några av de största namnen inom kristen popmusik, ha spelat in nya versioner av bandets största låtar. Ett dubbelalbum med musikstilar som pop, pop/rock och country fyllda med deras karaktäristiska texter som är riktade till kyrkan och hyllar Gud. Två av de låtar jag håller högst är den känslosamma men kraftfulla Praise You in the storm med Phil Wickham och den svängiga countrydoftande Nobody med CAIN.

”Inte dags att checka ut”

Tillväxt, hopp och frimodighet i en orolig tid präglade Pingst Pastor. Utrymme fanns också för att beröra de mörka passagerna i livet.

BLAND DE 650 deltagarna på konferensen Pingst Pastor den 9-11 januari Upplands Väsby, fanns många unga och nya ansikten och under glada tillrop välkomnades ett 70tal ledare in i pastorsnätverket.

Årets tema var ”Trofast är han som kallar er, han ska också utföra sitt verk,” (1 Tess 5:24).

– Pingströrelsen består av lokala församlingar men vi är en del av något större och det kommer vi att få känna under den här konferensen. Vi behöver varandra, sa Camilla Brolin, samordnare i planeringen av dessa dagar och föreståndare i Norrtullkyrkan Söderhamn.

Förutom större samlingar hölls seminarier om teologi, hållbart ledarskap och att bevara sitt hjärta och utvecklas andligt. Nytt för i år var möjligheten till själavårdssamtal samt ett särskilt bönepass lett av Pingst Bön.

Talare i inledningsmötet var Mats Särnholm, föreståndare i Frihamnskyrkan Göteborg. I en tid av oro ock krig är det inte läge att krypa undan och vara tysta utan att stå upp för det som är rätt, betonade han.

– Vårt viktigaste uppdrag framöver måste vara att tala tro och framtidshopp in i vår samtid, sa Särnholm.

I den första storsamlingen gavs olika perspektiv på tillväxt, som lyftes fram som en ödesfråga för Sverige.

– Denna tid kräver en pingströrelse som inte vill vara lagom längre utan gör allt för att människor ska möta Jesus. Res dig upp, det är inte dags att checka ut nu för du behövs, utmanade Camilla Olsson, pastor i Södertörnkyrkan Huddinge.

På kvällen predikade Pelle Hörnmark, tf föreståndare för Pingst utifrån en bön av AW Tozer:

– Förlora aldrig det heliga i ditt liv, det som är din födslorätt, det Gud har kallat dig till. Att få tag på något, att få mod att berätta om det på ett frimodigt sätt och göra det med en röst så att människor känner igen Jesus.

Dagen efter tog Sam Wohlin, föreståndare i Pingst Karlstad, med pastorerna på en teologisk och hoppfull resa.

– Gud har sista ordet i världshistorien. Han ska skapa en ny himmel och jord, sa Wohlin.

Tomas Sjödin, pastor i Frihamnskyrkan Göteborg och Frida Nyberg, föreståndare i Pingst Boden, delade ärligt om de mörka passager som varje pastor går igenom.

– Jesus ber om hjälp på korset. Varför ska inte vi göra det? Ibland är det läge att ge upp, kanske är det först då vi får syn på korsets kraft, sa Nyberg.

Sjödin använde Eugene Petersons begrepp ”badlands.”

– Stenöknen har också en skönhet som man inte känner till om man inte vandrat genom den. Den bär på en djupare frukt, sa han och framhöll att det är viktigare än någonsin att trösta och uppmuntra varandra.

En utländsk gästtalare berättade enkelt och berörande om att ta sitt kors på sig, om missionärer som kastats i fängelse och där predikat om Jesus för hundratals fångar.

– Alla måste vi beräkna kostnaden, som ofta är högre än vi trott, men belöningen är ännu större, betonade hon.

AVSLUTNINGSDAGEN inleddes med temat Vägar framåt. Svar på frågor via Mentimeter visade bland annat att gemensamma mål för rörelsen ses som viktiga för att lyckas med uppdraget.

Ett panelsamtal hölls om hur vi når nästa generation.

– När man sagt orden ”jag finns här för dig” så är det viktigt att backa upp dem med handling, sa Ellen Lorentzon, pastor i Bet:L Skövde, som vill se ungdomsarbetet som hela församlingen uppdrag.

I avslutningen predikade Andreas Nielsen, huvudpastor i Hillsong Sverige om det slutliga målet.

– Det finns bara en sak som kan bota vår rädsla, det är en blick på evigheten sa Nielsen.

En gemensam nämnare i många samtal med deltagare var tacksamheten över bredden och djupet i årets konferens. Inte minst att det fanns plats för ärlighet även om sårbarheten och kampen i pastorslivet.

Hur gör våra pastorer när livet blir besvärligt? Det fick de svara på via Mentimeter under Pingst Pastor-konferensen.

Vem hade Carola varit utan de unga som berättade om sin tro i skolan när hon var tonåring?

MINNESVÄRT

Det är tydligt att ett kunskapslyft skulle behövas kring elevers rätt att tro och uttrycka sin tro i skolan, skriver Frida Park i tidningen Dagen i samband med att den kristna elev- och studentorganisationen Credo fyller 100 år.

till 17 april pågår kursen Kvinnor i Guds tjänst på Mariannelunds folkhögskola.

Talare är Lisa Fredlund, pastor och ledrutvecklare inom EFK. Läs mer på mariannelund.nu/kurser.

Tre olika målarböcker planeras på två samiska språk vardera - sydsamiska och nordsamiska. Läs mer på malarbibeln.se.

Förra numrets vinnare

Christer Holmdahl, Hönö

Karin Olsson, Örebro

Catrine Axelsson, Falköping Carolina Sandell, Bankeryd

Gudrun Mannerström, Huskvarna

Jag vill helst ha:

Boken om Wasti Feldt av Mattias

Sennehed

Skivan Du kan säga allt till Jesus av Emilia Lindberg

NAMN:

ADRESS: ORT:

Skicka rätt svar till:

Tidningen Pingst Box 15144

167 15 Bromma

Senast den 20 maj behöver vi ha rätt korsordslöning. Fem personer vinner antingen en bok eller CD-skiva.

Lösningen på korsordet i nr 4 2023

RÅDSLAG

24-25 MAJ GÖTEBORG

PINGSTRÖRELSEN OCH FRAMTIDEN

Temat för våra dagar är Pingströrelsen och Framtiden, med bibelordet från Uppenbarelseboken 2:7 som grund; ”Hör vad Anden säger till församlingen.”

Välkommen till Göteborg för 2024 års Rådslag!

Fredagens program drar igång kl.13.30 och avslutning cirka kl.13.30 på lördagen.

Årets Rådslag innehåller bland annat val av ny föreståndare för Pingst. Vi kommer också sammanfatta och samtala kring enkäten Pingströrelsen och Framtiden. Vi ser fram emot fina och viktiga dagar tillsammans som pastorer, styrelser och församlingsledare.

Anmälan öppnar den 8 april. Kallelse och länk för anmälan skickas med e-post till församlingen.

Medlemsförsamlingar kan inkomma med motioner till rådslaget. De skickas till radslag@pingst.se senast den 29 mars.

Deltagande organisationer:

Riksföreningen Pingst – fria församlingar i samverkan och Trossamfundet Pingst – fria församlingar i samverkan, Pingst ung, PMU Interlife, IBRA Radio Federation, TV-Inter Club, LP-verksamhetens ideella riksförening, Stiftelsen Pingstförsamlingarnas Skol- och Kursverksamhet.

Upplev Frihamnskyrkan

Smyrnaförsamlingen i Göteborg invigde under 2023 sin nya mötesplats i Frihamnen nära centrum och station. Den 35 meter höga byggnaden är ett nytt landmärke i staden med fem våningsplan. Rådslaget blir i år också en chans att få uppleva den ljusa kyrksalen med vågformade läktarsektioner och den stora takterrassen med utsikt över hamninlopp och stora delar av staden.

www.pingst.se/radslag