3. NÄR FANTASI BLIR VERKLIGHET
ringde Kundi till Sven och föreslog att de skulle åka till Klap för att ta reda på hur det var med familjen som ungdomarna besökt. Sven gjorde sig iordning för att åka, men se det gillade inte Marianne och sa i mycket upprörd ton: ”Du får inte åka för de kommer att slå ihjäl dig.” ”Du får väl be till Gud för mig”, svarade Sven. Men Marianne tyckte att det även behövdes lite mänskligt stöd så hon krävde att Sven skulle kontakta polisen, men de var inte intresserade av att följa med. Nu var Marianne mycket upprörd och utbrast: ”Om du blir ihjälslagen så kommer inte jag att gråta.” När Sven och Kundi ändå åkte iväg till familjen i Klap berättade Sven för Kundi vad Marianne sagt. Kundi ”höll på att skratta ihjäl sig” åt vad Marianne sagt, så sinnet för humor kan variera. Hur som helst visade det sig att det inte var någon fara med familjen i Klap. (Tilläggas kan att när Sven nu berättar detta många år senare skrattar både han och Marianne hjärtligt.)
3. När fantasi blir verklighet Föregående berättelse, överfallet i Klap, är bakgrunden till följande berättelse. Sven berättar: När ungdomarna från Keta, som varit med om överfallet, kom hem till sin egen by talade de inte om vad de varit med om. De visste nämligen att om byfolket och de äldste fick reda på vad som hade hänt så skulle de hämnas på den andra stammen eller begära stor ersättning. Men de som varit med om överfallet ville inte att detta skulle ske eftersom de tagit sin kristna tro på allvar. Men, ett par veckor efter överfallet blev den som fått hugget i huvudet väldigt sjuk och de som varit med trodde att det berodde på yxhugget. Då vågade man inte hålla tyst längre utan berättade för byns äldste vad som hade hänt. De blev väldigt arga. Kamraterna till den sjuke ville ta honom till sjukhuset men de äldste hindrade detta. Pastorn i Keta skickade då bud till mig och bad mig komma till deras hjälp. Jag åkte dit och möttes av byfolket som var fruktansvärt arga och uppeggade. De flesta talade bara det lokala stamspråket så jag förstod inte mycket av vad de sa, men de uppträdde mycket hotfullt.
11
