14. Kyssavtal med Gud

dig. Du kommer att uppleva Guds välsignelse. Du tror inte att det kommer finnas någon man för dig, men det har Gud utsett och han ska även bli din partner i den gärning som Gud har kallat dig till. Men idag är sista gången jag talar till dig om detta så du måste komma till ett beslut idag.” I eftermötet gick jag fram och bad om förbön. I min bön sa jag till Gud att jag var villig att gå hans väg.

På vägen hem från förmiddagsgudstjänsten i Filadelfia till min bostad på Karolinska kände jag mig ganska ensam och övergiven. Bäst som det var när jag gick där märkte jag att det var en man som följde efter mig. Efter en bra stund gick han ifatt mig och sa: ”Ursäkta mig, jag vet inte varför jag följer efter dig men jag var i Filadelfia nu på förmiddagen och jag såg dig där.” Vi presenterade oss för varandra och han frågade var jag bodde. Efter dessa inledande fraser frågade han om han fick bjuda mig på lunch. Jag tackade ja till detta. Under lunchen berättade jag lite grand om mig själv och min bakgrund. Jag nämnde också att jag sökte en lägenhet eller någon troende som hade en lägenhet som den ville dela med någon. Då sa han: ”Du frågar rätt person för jag har en flickvän som söker någon att dela bostad med. Hon bor alldeles här i närheten så vi kan gå dit nu meddetsamma.” Sagt och gjort, vi gick dit och träffade henne. Det visade sig att flickvännen var svensk-amerikanska. Hon hade en ganska stor lägenhet. På stående fot beslöt hon sig för att jag skulle få dela lägenheten med henne. Jag flyttade dit under första halvåret 1966. Det blev väldigt bra, vi gick på gudstjänster och var i övrigt ganska mycket tillsammans.

14. Kyssavtal med Gud Sven berättar: När jag var 20 år gammal slöt jag ett avtal med Gud, att jag inte skulle kyssa en kvinna förrän jag visste att det var henne jag skulle gifta mig med. Bakgrunden till detta var att jag såg så mycket lidande på grund av att unga män och kvinnor inte tog sällskapslivet på allvar. Det var mer som en ”hits-missaffär” och ofta var det väl mer ”missar” än ”hits” (Svens specialuttryck). Det här gjorde att jag var väldigt försiktig i umgänget med det motsatta könet och en del trodde kanske att jag var fullständigt immun mot kvinnor. Det var jag inte, men jag hade ett avtal med Gud att han skulle visa mig vem det var jag skulle gifta mig med och att jag på så sätt inte skulle behöva gissa mig fram.

Ibland blev jag otålig och tyckte att det tog för lång tid innan den rätta kvinnan dök upp. Men samtidigt visste jag att om det inte blev rätt kvinna så skulle det Gud lagt på mitt hjärta att göra kunna gå om intet. Jag förstod att valet av fru var, efter frälsningen, den viktigaste frågan i mitt liv. Jag mötte en del kvinnor om vilka jag tänkte, hon kunde nog bli

14. KYSSAVTAL MED GUD 37 en bra fru åt en pastor eller missionär. Men jag kom alltid fram till, nej, det är inte hon.

En av mina vapenfria kamrater på Vällinge stridsskola var från Örebro. Under tiden på stridsskolan hände det att jag under veckosluten följde med honom till hans föräldrahem i Örebro. På så sätt lärde jag känna hans föräldrar som var varmt troende och mycket aktiva i församlingen.

En dag i början av september 1966 fick jag ett telefonsamtal från pappan. Han berättade att sonen flyttat till Stockholm eftersom han fått jobb där. Nu var föräldrarna oroliga för att han skulle ”komma bort i storstadsdjungeln” eftersom han på senare tid inte visat så stort intresse för församlingsarbetet. Pappan bad mig kontakta honom.

En måndagskväll lite senare i september, när jag var ledig, tänkte jag att det var läge att uppfylla föräldrarnas önskemål. Jag åkte till sonens adress på Södermalm. Just som jag skall till att knacka på hans dörr öppnas den och min kamrat kommer ut. ”Jag kom för att hälsa på dig men jag ser att du är på väg ut så jag får väl komma tillbaka en annan gång”, säger jag. ”Jag är på väg att besöka två kvinnor. Den ena är svenskamerikanska och den andra svensk-australienska. Hon från Australien har lovat visa lite diabilder. Jag tycker du skall följa med”, säger min kamrat. ”Jag kan väl inte bara komma med så där eftersom jag inte är inbjuden.” ”Det behöver du inte oroa dig för. De är inte svenska till sättet och kommer inte tycka att du är framfusig. De kommer bara tycka det är roligt om du följer med”, svarar min kamrat. Hans svar övertygar mig så jag åker med honom. Under resan till flickorna får jag också möjlighet att prata lite med honom och kan på så sätt uppfylla mitt löfte till hans pappa. Vi kommer fram och knackar på dörren. Precis när det hörs att någon är på väg att öppna hoppar min vän åt sidan så att han inte syns när dörren öppnas. Där står jag, till synes ensam, och tittar på kvinnan som öppnar och hon tittar naturligtvis också på mig. Jag känner mig generad över situationen och säger till min vän bakom dörren: ”Vad är det för nummer och namn på den här kvinnan”? Han hade haft så många flickvänner att han nog behövde ha dem numrerade, tänker jag. Hur som helst blir vi presenterade för varandra. Det är Marianne från Australien som öppnat. Trots min kanske lite hårda öppningsfras blir vi bjudna på kaffe och tittar på dia-