UNGDOMSÅRET – 1955 239
Ungdomsåret – 1955 Sista månaderna i barndomshemmet Den nya terminen i mellanskolan började direkt efter årsskiftet. Ännu återstod det många hus att bygga, men det stora skolhuset var nu så färdigt att det för första gången kunde tas i bruk efter en enkel invigning. Även tre elevbostäder var klara och hade fått namn: Cottage, Castle och Camp. Nästan hälften av alla de tjugoåtta planerade husen var byggda. Mycket arbete återstod: fler dörrar och fönsterluckor skulle tillverkas, plåttak skulle spikas fler skolbänkar skulle göras. Även de svarta tavlorna blev tillverkade på plats. De gjordes av hardboard, som målades med svart färg. Ner till dammen i Magita hade en enkel väg anlagts. För min del var jag tvungen att ta det lugnt några dagar eftersom jag drabbades av närmare fyrtio graders feber. För det mesta var jag frisk och kry. Det var arbetsammare för pappa, som ofta hade feber och magsjuka. För min del var det studier på förmiddagarna, arbete på eftermiddagarna och däremellan ett otal sjukresor med bilen tillsammans med Agnes Blomqvist. En dag var jag på andjakt nära Isaka-vägen. I ett risfält fick jag syn på dem. Det gick bra att skjuta en av fåglarna och att hämta den i det grunda vattnet. När jag var på hemväg – jag körde min motorcykel – började framhjulet plötsligt att uppföra sig konstigt. Det var som om det inte satt fast ordentligt. Det gjorde det inte heller för framaxeln hade gått av. Det blev ganska tungt att styra motorcykeln halvmilen hem. Försöket att laga framhjulet med en vanlig cykelframaxel gick inte. Efter några dagar kunde jag, som vanligt, ordna reservdel från Rolands gamla motorcykel i Lowa. Det tog ett par månader innan jag fick en ny framaxel från Sverige och kunde återlämna den jag lånat till Roland. Andjaktsturerna blev många och resultaten ofta goda. Märkligaste fångsten blev när jag upptäckte änder i ett stort träd. Jag lyckades då ännu en gång få två änder i ett och samma skott. Besvärligare blev det att få tag på dem eftersom de hade ramlat ner i de täta snåren nedanför. En annan dag tog jag cykeln och trampade iväg till dammen i Isagehe, där det fanns gott om änder. Jag lyckades efter ett åtskilligt bommande skjuta ett par. De låg kvar ute i vattnet så jag tog och simmade ut och hämtade dem. När jag skulle simma tillbaka fick jag kramp i båda benen och det var med viss möda som jag till sist tog mig iland. Upplevelsen skrämde mig ordentligt. Det var säkrare att jaga om jag hade någon med mig. Petro Lumambo, en av eleverna i mellanskolan, och jag cyklade till dammen vid något tillfälle och lyckades skjuta någon and. Teddy, vår schäfer, var också ute på jaktturer, vilket resulterade i att han en tid fick ha munkorg. Strax före kvällningen brukade vi låta våra höns, ankor och kalkoner springa fritt på gårdsplanen. Det var svårt för jycken att inte passa på att skrämma dem. I närheten av stationen vallade några barn får. Teddy kunde en gång inte behärska sig utan anföll ett av
