168
SVERIGE – 1950 TILL 1952
Sverige – 1950 till 1952 Vi reser till Sverige I mitten av juli 1950 skjutsade farbror Wiklund oss från Mpera till Tabora. Den sista natten i Tanganyika för den här gången bodde vi på järnvägshotellet. Dagen därpå besökte vi immigrationskontoret för att se till att utresetillståndet var i sin ordning och vi gjorde även ett besök till europeiska sjukhuset för att få intyg på att vi hade de vaccinationer man måste ha inför utresan från landet. Barcleys Bank besöktes också och där växlade vi till oss mer internationell valuta. Senare på dagen for vi till aerodromen. Det var många av de svenska missionärerna som faktiskt kommit för att vinka av oss. Med East African Airways flög vi till Kenya. Resan tog två timmar. I Nairobi tog vi in på Mayfair Hotell, som enligt pappas uppfattning var dyrt att bo på: tjugo shilling per person och dygn. Tanganyika, Kenya och Uganda hade gemensam valuta, som var knuten till det engelska pundet. Vi var några dygn i storstaden där vi träffade en gammal boer, som deltagit i boerkriget i Syd Afrika vid sekelskiftet. Det var även en del svenskar och andra vita som besöktes. Tydligen hade pappa en del bekanta i Nairobi. Svenska konsulatet skulle också se att våra resehandlingar var i sin ordning. Jag tyckte att luften var sval och skön och att gator och affärer var sagolikt fina i jämförelse med den miljö jag uppTanganyika, Kenya och Uganda hade gemensam valuta levt i Tanganyika. I censom var knuten till det engelska pundet. trala staden var de eleganta husen flera våningar höga och mellan de asfalterade gatorna och trottoarerna växte lummiga träd. Planteringar av olika slag avlöste varandra. Ett par dagar senare klev vi ombord på SAS DC-6:a Algaut Viking. Det fyrmotoriga propellerplanet rymde fyrtioåtta passagerare och hade tio besättningsmän. Med dånande motor tog planet sats och snart var vi uppe i luften. Himlen var molnfri. I väster såg vi snart Rudolfsjön som glittrade i solen. Utsikten över Etiopien var fantastisk. Bergskedjorna avlöste varandra och alla såg ut att vara skogbeväxta. Den mörkgröna färgen övergick i brunt när vi kom in över Sahara. Fyra timmar efter start närmade vi oss Khartum, där Vita Nilen flyter ihop med Blå Nilen. När planet började sin nedstigning fick jag ont i
