serades i Stridsropet att det sista mötet, onsdagskvällen den 25 juli, skulle hållas i Templet. Oskar Baer skriver om detta tillfälle: Jag var då med för första gången, iklädd denna drägt, som Herren gifvit oss att bära. Nog kändes det för oss lite hvar som ett korsfästande för köttet, och nog framkallade det hos mången bitterhet och lades oss till last som trots, men vi handlade i tro och öfvertygelse att det var Herrens vilja. (Andeutgjutelsen)
Så var då Sprängbataljonen etablerad i Stockholm. En »avdelning« hade bildats, en benämning som snart ersattes med »församling«. Som ledare tillsattes äldste, kanske efter förebild från Baptistsamfundet, dvs. två äldste varav den ena var församlingsföreståndare och den andre s.k. medäldste. Man fortsatte att hålla offentliga möten i Betaniakyrkan. StockholmsTidningen skriver måndagen den 6 augusti 1894: »Sprängbataljonen« höll i går tvänne möten, ledda under Dufbergs frånvaro af bataljonens profetissa. Hon omtalade, att hon varit [i] »anden« och sett den stora vedermödans dag, då det befanns, att många nutida andliga stormän kommo till korta. En annan syster uppläste en skrifvelse, som förklarades vara ett noggrant återgifvande af ord, som Kristus talat till henne direkt. Sistlidne fredag hade en annan syster sett, huru Kristus delade ut nattvarden i himmelen. »Sprängbataljonen« har gjort en god eröfring i en engelsk ingeniör Baer, som förut tillhört frälsningsarmén. Äfven han uppträdde och förklarade Herrens ankomst nära. Om tisdag hålles ett nytt möte, då de andliga gåfvorna, helbrägdagörelse, profetian, o. d. skola komma i verksamhet. Mötena befolkas till stor del af frälsningsarmens soldater, hvaraf många öfvergått till den nya hären.
Kommendör Ridsdel om Sprängbataljonen För Frälsningsarméns ledning var Sprängbataljonens intåg i Stockholm en bekymmersam händelse på grund av den stora tillströmningen av nyfikna till bataljonens möten och det förhållandet att en inte ringa del av publiken rapporterades vara frälsningssoldater. Utöver kapten Karl Dufberg hade stabskapten Oskar Baer och kapten Olof Bring lämnat Frälsningsarmén till förmån för Sprängbataljonen. Givetvis följde man utvecklingen noggrant och hade säkert kontakt med de olika kårerna i Stockholm för att se till att kårledarna agerade så att soldaterna inte deltog i Sprängbataljonens möten. En månad efter Spräng56
