Sommaren 1894 i Stockholm

Vi kan räkna med att Karl omedelbart efter ankomsten till Stockholm ordnade möten i något hem dit i första hand frälsningssoldater bjöds in. Där deltog de som var med i den bönegrupp som Augusta Karlsson tillhörde. Augusta insåg att de syner som hon och andra hade haft var ett förebud om Sprängbataljonen och »en förberedelse för oss att införlifvas med dem, hvilket kort därefter skedde« (Andeutgjutelsen), sannolikt under ett av dessa första enskilda möten. Svenska Morgonbladet fick senare upplysningar från en f.d. sprängsoldat som berättade att

Fröken Josefina Dufberg kom *<+ en afton vid ett af sprängbataljonens möten som vanligt »i anden« och profeterade dervid följande: »I frälsningssoldater, som hafven varit med på de der enskilda [böne]mötena, skolen veta, att detta edert förehafvande synnerligen väl behagat mig (Jesus). Och såsom et bevis på min ynnest skolen I nu alla få inträda i min här«. Dessa soldater vågade nu ej annat än efterkomma »profetissans« ord och slöto sig sålunda till »bataljonen«. (SvM 15/9 1894) Skaran omkring Karl växte och redan efter ett par veckor var han beredd att träda fram offentligt. Vid Rådmansgatan i Stockholm fanns år 1894 en lokal, som kallades f.d. Betaniakyrkan, vilken vi återkommer till (s. 71). Denna lokal hyrdes för det första offentliga mötet i Stockholm tisdagen den 24 juli; dagen därpå skulle Frälsningsarméns årskongress avslutas.

Mötet pålystes i Svenska Morgonbladet den 23 och 24 juli i annonser som båda dagarna var placerade på första sidan. De var två spalter breda:

Två Stockholmstidningar rapporterade från mötet. Vi börjar med Stockholms-Tidningen:

»Sprängbataljonen«, en utbrytning ur frälsningshären under från befälet vid Eskilstuna kår afsatte »kapten« K. G. Dufbergs ledning, inbröt i Stockholm i tisdags afton midt under brinnande frälsningsarmé-kongress och sjelfve generalens härvaro. Första mötet hölls samma dag i f. d. Betania-

kyrkan vid Rådmansgatan, der general Dufberg med sin omkring 20 man starka trupp och fana tagit plats på estraden. Uniformen liknade frälsningsarméns med undantag af qvinnornas hattar, som voro runda och trefligare. Man trugar ej heller syndare till botbänken, hvilket anses leda till skrymteri. De fleste af bataljonens manskap äro desertörer från frälsningsarmèn.

Det var mycket märkliga läror denna bataljon hade att förkunna. Dess medlemmar hafva fått och få uppenbarelser från gud, alldeles som profeterna fordom. Sålunda vet man att vi nu lefva i de yttersta dagarne, och man hinner kanske icke förkunna detta i Sveriges alla städer förr än tiden är slut. Dufberg och flere af hans anhängare visste genom uppenbarelser, att de icke skulle dö, utan blifva upptagna i skyn vid Kristi ankomst. Folket tror kanske icke detta, men det trodde icke häller Noach, som talade om syndafloden, och likväl kom denna.

Bataljonen, som äfven kallar sig »Herrens här«, äger alla de apostoliska gåfvorna och är fullkomligt oberoende af världen. Man har helbregdagörelsens gåfva och behöfver ingen jordisk läkare, har profetians gåfva och är fri från alla synder. Andeutgjutelsen, som skulle komma i de yttersta tiderna, har nu kommit till desse utvalde, hvilkas framgång är säker. Men de skola mycket lida från de religiöse.

Sådana äro den nyaste religionssektens läror, en utveckling af frälsningsarméns.

Bland åhörarne, som fylde lokalen till trängsel, märktes ett stort antal frälsningssoldater från landsorten, hvilka efter slutad kongress kanske gå hem och göra sammaledes som Dufberg. Bataljonen sänder 8 »sprängmän« till olika landsdelar. (Stockholms-Tidningen 26/7 1894)

Den andra tidningen var Svenska Morgonbladet: »Sprängbataljonen« i Stockholm. I tisdags afton gjorde »sprängbataljonen« sitt inträdei hufvudstaden. Ett möte var nämligen då anordnadt af hr Dufberg i f. d, Betaniakyrkan vid Rådmansgatan. Mötet tog sin början kl. 8, men långt före denna tid var kyrkan till trängsel fylld af åhörare, bland hvilka märktes ett stort antal medlemmar af frälsningsarmén. Det lär ock vara förnämligast [=främst] bland arméns soldater som sprängbataljonen söker rekrytera sina led. Hr Dufberg ledde mötet. På estraden framme i salen befann sig ett 30-tal »sprängsoldater«, af hvilka de flesta voro qvinnor. Soldaternas uniform är snarlik frälsningsarméns. *<+ Mötet öppnades med en sång, hvilken sjöngs i hastig takt och ackompanjerades af musik från en dragharmonika. Hr Dufberg uppläste några verser ur Matt. 24 kap. om Kristi andra tillkommelse. All tings slut är nära, var hufvudinnehållet af hr D:s tal. Af herren hade tal. fått direkt uppenbarelse, att han skulle lefva, till dess Kristus återkomme i skyn. Härom sade han sig vara fullkomligt viss. Hr Dufberg meddelade vidare, att »spräng-

bataljonen«, äfvenledes genom direkta uppenbarelser från himmelen fått order om att genast gå ut att förkunna Kristi omedelbara återkomst till jorden. I enlighet med denna himmelska befallning skulle nu ej mindre än åtta »sprängsoldater« på en gång utsändas till olika platser inom landet för att förkunna det nya, »fulla evangeliet«.

Sedan hr Dufberg till sist förklarat betydelsen af inskriptionerna å »bataljonens« fana följde vitnesbörd af »sprängsoldatema«. Af dessa vitnesbörd framgick, att medlemmarne af den nya »hären« icke anse några kristna menniskor – frälsningsarméns medlemmar inbegripna – »fullt frälsta«, förrän de mottagit »andedopet«, blifvit delaktiga af det »stora ljus«, som i de yttersta dagarne skall uppenbaras. Vid Kristi andra återkomst blifva, yttrade en soldat i sitt vitnesbörd, endast de, som äro medlemmar af hären – sprängbataljonen – frälsta, de andra »bli öfver«.

Bland andra, som aflade vitnesbörd, voro hr Dufbergs syster och hustru. Den sistnämda sade sig bl. a. fått direkt uppenbarelse från herren, hvilken text hon skulle utlägga vid aftonens möte. I två särskilda uppenbarelser hade hon vidare i anden fått vara åsyna vitne till Kristi andra tillkommelse. Från ett högt berg hade hon åsett denna framtidens betydelsefullaste tilldragelse och skildrade nu för den häpna publiken sina syner. Hvad hon omtalade att hon sett var emellertid ej annat än, hvad nya testamentet har om denna sak att förkunna. Fru Dufberg sade sig dessutom erhållit uppenbarelser om många andra märkliga ting, men dessa fingo hon icke denna afton omtala. »Herren« hade förbjudit henne det, men »kanske jag en annan gång skall få tillåtelse att göra det« tillade hon.

Mötet afslöts med afsjungandet af »sprängbataljonens krigssång«.

Vid mötet förekom icke något särskildt anstötligt, men rörelsen har, såsom framgår af hvad här ofvan relaterats, äfven en annan sida, som är allt annat än tilltalande. (SvM 26/7 1894)

Detta första möte ledde till ett polisingripande. Polisen anmärkte på att Karl Dufberg »i offentliga samlingslokalen i huset N:o 35 Rådmansgatan afhöll offentligt möte utan att derom hafva gjort verderbörlig anmälan« (Torestad). Karl fick böta 10 kr. Av handlingarna framgår det att han bodde på Brahegatan 33, samma adress som Oskar Baer hade vid denna tid.

När mötesprogrammet för Frälsningsarméns årskongress offentliggjordes visade det sig att alla offentliga möten skulle hållas i Florakyrkan (i korsningen mellan Floragatan och Östermalmsgatan) och inte i Templet. Det såg alltså ut som förutsägelsen att Sprängbataljonen skulle vara närvarande vid ett möte i Templet »skulle varda om intet, oss till stor bepröfvelse«, skriver Oskar Baer. Men den 21 juli annon-