Jesu snara återkomst

det botar varje sjukdomsfall, trons bön, trons bön den sjuke rädda skall.«

Efter att Karl Dufberg hade blivit andedöpt omkring år 1885 tyckte han sig »vara skyldig att varna alla människor för synd och tillsäga dem, att Jesus snart skulle komma för att hämta sin brud« (s. 15). Uttalandet visar att han ansåg att Jesus skulle komma tillbaka till jorden före tusenårsriket (en premillennialistisk tolkning av Bibeln). Uppfattningen inom Metodistkyrkan och Frälsningsarmén var emellertid att Jesu återkomst inte var nära förestående, utan skulle ske efter tusenårsriket (en postmillennialistisk tolkning). Detta rike uppfattades som en tidsperiod (möjligen på ett tusen år) då välståndet på jorden successivt förbättrades och fred och rättvisa blev alltmer förhärskande. Frälsningsarméns sociala insatser kunde i ett sådant scenario uppfattas som ett aktivt element i denna process.87

Uppfattningen att Jesus skulle komma tillbaka före tusenårsriket vann emellertid gradvis terräng och det gällde även inom Metodistkyrkan och Frälsningsarmén. Många var övertygade om att det andedop som beskrivs i Apg. 2 kunde upplevas även av det sena 1800talets kristna. Samtidigt noterade man att Petrus förklarade för folket att »detta är det som är sagdt genom profeten Joel: ’Och det skall ske i de yttersta dagarna < ’ « (Apg. 2:16-17). Eftersom redan apostlarna menade sig ha levat i den yttersta tiden kunde andedöpta personer nu hävda att Jesus kunde komma tillbaka när som helst.

Karl nämner ingenting om hans uppfattning om Jesu snara återkomst hade påverkats av enskilda personer eller grupper. Att uppgifter saknas

87 Vi har inte noterat någon artikel om Jesu återkomst i de årgångar av Stridsropet som vi har bläddrat igenom som underlag för det vi har skrivit om Karl Dufbergs tid som kapten i Frälsningsarmén. I Frälsningsarméns sångbok 1919 finns endast en sång (nr 330) som talar om att Jesus kommer tillbaka. I samma sång kan man läsa att »marken hvitnar, skörden mognar; ren kvällens skuggor falla öfver jorden ned«.

Det finns några sånger som talar om att Herrens dag kommer. Åtskilliga sånger handlar om att himlen väntar den omvände när hon dör och att syndaren bör skynda till Jesus »ty inom kort du dör«, som är avslutningsstrofen i »kören« i sång nr 32, en sång som börjar med orden: »En dag vid tusen åskors ljud en Herrens ängel bär från Guds allhärskartron det bud att ingen tid mer är. Båd’ jord och himmel smälta bort af glöd och hetta då <«.

kan ha att göra med att hans vittnesbörd skrevs ner 1889 eller 1900 och att han då var försiktig med att tala positivt om andliga rörelser vid sidan om Sprängbataljonen. Hans berättelse ger emellertid intryck av att han menar att det var andedopet som gav insikten. Så kan det givetvis ha varit.

Medlemmarna inom Sprängbataljonen hade uppdraget att förkunna att Herren var nära. År 1895 menade man att det var »blott några år till brudens upplyftande«. Vad som stod i vägen för en omedelbar återkomst framgår inte. Kanske hade man påverkats av Fredrik Franssons förkunnelse om Jesu återkomst. Under sina resor i Sverige – till exempel periodvis under åren 1888/1889 och från sensommaren 1892 till december 1893 – fick han tillfälle att nämna om sina beräkningar som visade att det skulle kunna ske påsken 1897, något som givetvis fördes vidare man och man emellan. Adrian Holmberg, som bör ha fått uppgifter från medlemmar som var med i rörelsen redan från början, skriver:

Sprängbataljonen trodde bokstavligt på Jesu snara återkomst. *<+ De fanns bland medlemmarna, som tog detta så bokstavligt att de sålde allt vad de hade och gick ut för att möta Jesus. Jesus skulle komma en påskdag. Därför gick man en påskdag upp på ett berg och väntade på Jesus. (Holmberg 1966

s. 49; jfr s. 96 ovan)

En armé för den yttersta tiden Av ett mötesreferat från Eskilstuna i juni 1894 framgår att Karl ansåg att »Joels profetia *<+ i dessa dagar [skall] gå i fullbordan. *<+ Sprängbataljonens verk här i världen är Guds sista ansträngning för att få människorna till sig« (s. 49). Sprängbataljonen var således en armé för den yttersta tiden.

I Reglerna framhålls emellertid inte detta förhållande särskilt starkt. Det enda som sägs är att »eder tid är ej så lång, så att I kunnen godt efterkomma denna min regel«, nämligen att ha allt gemensamt.

I citatet ovan nämns profeten Joel. Karl Dufberg skulle kunna syfta på Joel 2:28, »och derefter skall jag utgjuta min anda öfver allt kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera«, men sannolikt är det på Joel 2:1–11, om att det »kommer ett folk, talrikt och starkt«. I Reglerna citeras eller nämns inte profeten Joel överhuvudtaget. Någon gång under år 1895 gavs andra upplagan av Sprängbataljonens sångbok ut. Den innehåller följande deklaration:

Hvad är Sprängbataljonen?

Sprängbataljonen är namnet på en Här, som Jesus Kristus har upprest i de yttersta dagarne. Härens uppdrag är att förkunna och upplefva det fulla och eviga evangeliet till dess Herren Jesus Kristus återkommer för att hämta upp sin brud undan vredens tid. Es. 26: 20. Sprängbataljonen är ännu ej hvad Jesus Kristus har bestämt att den skall blifva. Den är dock en liten planta, som Herren af evighet bestämt skulle uppspira ur den nu sofvande kristenheten. Herren har bestämt, att

Sprängbataljonen skall blifva en fullt apostolisk församling, d. v. s. en församling med de olika gåfvorna, 1 Kor. 12. De flesta kristna tro ej på möjligheten af en sådan församling i vår tid, men det har dock behagat Jesus Kristus att uppresa sig en sådan, och den håller på att fullkomnas hvarje dag. Sprängbataljonen eller Herrens Här kommer att blifva den Här, som profeten Joel omtalar i sitt 2 kap. 1-11. Den är äfven Anskriet, som Jesus omtalar i Matt. 25: 6. Den tiden är inne, då de, som skola möta brudgummen Jesus, börja rusta sig för mötet i skyn. 1 Tess. 4: 13-18. Hären har redan många profeter, både män och kvinnor, som af Jesus

Kristus fått uppenbaradt, att det är blott några år till brudens upplyftande. Vi lefva nu i de yttersta dagarne, då Herren »skall utgjuta af sin Ande öfver allt kött, så att söner och döttrar skola profetera«. Att satan är arg på ett sådant folk, som har till uppgift att upplefva det fulla evangeliet och omtala brudens snara upplyftande samt att han därefter skall nedkastas till jorden, vetande att han ej har lång tid kvar att förvilla människorna på och sedan blifva bunden för tusen år, är ju klart. Hans vrede uppenbaras mäst genom nutidens fariséer och skriftlärde.

Att de ej tycka om, att deras långvariga och lögnaktiga lif och läror snart skola afslöjas, är uppenbart. Men huru de än anstränga sig med lögnens vapen mot Sprängbataljonen, så vinner den med sanningens vapen till höger och vänster, ty Segerfursten, Jesus, går framföre och »spränger«, som det heter i Es. 45: 2. Fröjdens, I helige, ty Herren har tänkt på sitt folk och sitt förbund, det evigt är. Han skall snart hämta sin brud!

K. G. Dufberg.

Vem texten riktade sig till är inte helt klart, men vi menar att det var till bataljonens medlemmar. Att publicera denna text i sångboken var ju ett sätt att få kontakt med flertalet medlemmar och dessutom veta att den skulle komma att läsas inte bara en gång.

Deklarationen var sannolikt ett försök från Karl Dufbergs sida att bemöta de frågor som medlemmarna måste ha ställt med hänsyn till att utvecklingen inte blev som man hade trott något år tidigare. Karl

försöker ingjuta hopp: nu är rörelsen endast en liten planta, men »kommer att blifva den Här, som profeten Joel« talar om. Fram till dess är uppdraget att vara Guds församling med det »fulla *<+ evangeliet« med andedop och nådegåvor i funktion, men också att vara »anskriet« att Jesus kommer.

Två år senare – 1897 – spreds traktaten, Herren är nära. Där används inte benämningen Sprängbataljonen utan »ett Herrens folk, ett särskildt Herrens folk«, som har fått i uppdrag att förkunna att »Jesus kommer snart«. Detta folk har fötts och danats »af den Helige Ande, uti midnattsmörkret«. I traktaten liknar han rörelsen vid ett barn som ska växa »från barn till yngling, från yngling till man, och i den mån som tillväxt sker, skall ropet tilltaga och »Jesu vittnesbörd« höras till alla jordens folk genom Herrens profeter: Se, Brudgummen! Gån ut att möta honom!«

Karl citerar därefter några profetior ur Bibeln vilka talar om de yttersta dagarna, varefter han skriver:

Tiden är inne för oss alla att vakna upp rätteligen och ej synda, ty nu är dagen mycket nära, då Kristus skall hämta sin Brud. Det är ej nog att bära namnet kristen, utan här gäller att hafva en bibelenlig tro, så att bibelenliga gerningar komma af våra lif, och ingenting annat än döpelsen af den

Helige Ande kan åstadkomma denna tro och detta lif. Sedan följer två profetior från år 1894 (s. 147), vilka kännetecknas av den optimism som fanns under den första tiden, exempelvis: »Profeter skall jag ur detta mitt folk sända till alla jordens folk för att ännu en gång bevisa min makt och kraft.« Karl tycks välja att år 1898 avstå från att själv slå an den tonen och använder sig i stället av denna profetia.88

I traktaten finns inte någon referens till Joels bok. I Andeutgjutelsen, som kom ut år 1900 och där medlemmar berättar om den första tiden, finns ingen hänvisning till Joel 2:1-11 (däremot vid två tillfällen till Joel 2:28). I slutet av sitt eget vittnesbörd skriver Karl:

Hvad är nu Herrens mening med Sprängbataljonen? torde någon fråga. Vi skola tala om för folken, att Jesus, vår Brudgumme, återkommer snart, och söka förmå dem att öfvergifva all synd och blifva döpta med den Helige

Ande, för att uti alla stycken efterkomma Herrens vilja, enligt de heliga

88 Traktaten kan givetvis ha tryckts vid flera tillfällen och texten kan vara skriven tidigare än 1898.