3. Krisen i Eskilstunakåren och uppbrottet
När Julia Dahlgren i början av december 1893 var med på det första soldatmötet som Karl Dufberg ledde som nytillträdd kårledare var hon förväntansfull. Ryktet om hans förkunnelse om »döpelse med den Helige Ande och Kristus som läkare« hade gått före honom, och hans tal vid välkomstmötet bekräftade att det var sant. Där framhöll han »sanningen af [sina] älsklingsämnen, som voro: Frälsning från all synd; döpelse med den Helige Ande och Kristus som läkare«. Vid soldatmötet »bådo de [flesta medlemmarne] ifrigt om den Helige Andes dop [och] Guds Ande kom mäktigt ibland oss«. Julia insåg nu att hon inte längre behövde lägga band på sig och under en bönestund kom hon »i hänryckning och såg syner«. Hon såg »hvilka af medlemmarne i kåren [som] voro frälsta, och de, hvilka icke voro frälsta« och hon »fick tala högt och nämna dem vid namn. En stor bestörtning och förvåning rådde«. Karl menade att »ingen syntes då tvifla på att det var Guds Ande som verkade, ty kårens medlemmar hade förtroende för sin fanjunkare«. Karl Söderström berättar att han vid detta tillfälle inte var inne i lokalen »men fick höra högljudda glädjeyttringar och skyndade in att se hvad som var å färde och då jag kom inom dörren ljöd ordet ’andeutgjutelse’ för mitt hjärta«. Han berättar också att vid »nästa enskilda möte föll Anden öfver ännu en [kvinna], och ifrigare blefvo vi att bedja före och efter mötena till sent på nätterna; och Anden föll öfver fler och fler«. Karl hade sina överordnade officerares förtroende. Hans förkunnelse om andedopet och hans sätt att genomföra de s.k. andedopsmöten han anordnat i Stockholm II hade inte varit ett hinder för att bli ledare för de ganska stora kårerna i Jönköping och Eskilstuna. Men det som hände i detta möte var säkert något som han inte varit med om tidigare. Men Karl tvivlade inte på att det var Anden som verkade och ville inte hindra Julia. Men efter detta andra soldatmöte började enligt Karl Dufberg »misstroende uppstå hos några« (Andeutgjutelsen) av medlemmarna, och han
26
