apostlarnes lära. Hvarje medlem i Sprängbataljonen måste beflita sig om att följa Kristus i helgelse; tjäna Gud, icke med löst utvärtes sken och yttre åthäfvor, utan i sanningens oskrymtade kärlek till Gud och sin nästa, skaffa med fruktan och bäfvan på sin frälsning; för att ej ryckas med i lösaktig gudstjänst och de tygellösas villfarelse, hvilken sprider allt mer och mer omkring sig, och måste så göra uti de yttersta dagarna. (Andeutgjutelsen)
Programförklaringen innehåller inget om någon »här«. Ingenting sägs heller om hur lång tid det kan vara tills Jesus kommer.
Verksamhet Verksamheten inom Sprängbataljonen tog snart en ganska fast form med tydliga inslag från de etablerade frikyrkosamfunden och Frälsningsarmén. Att bedriva missionsverksamhet utanför Sverige blev dock inte möjligt för rörelsen även om ambitionen fanns; i en profetisk sång som publicerades i Sprängbataljonens sångbok 1898 sägs att »söner och döttrar skall tagas från Norden och föras af Anden till främmande land« (s. 196). En stor del av Sprängbataljonens verksamhet bestod av enskilda och offentliga möten. Medlemmarna förväntades att så långt det var möjligt delta i alla sammankomster. Av de mötesannonser som vi har haft tillgång till kan man se att inom Sprängbataljonen hölls i allmänhet offentliga möten söndagar kl. 11 och kl. 5 eller kl. 8 e.m., samt tisdagar eller torsdagar kl. 8 e.m. Mötet på söndagens förmiddag förefaller vara en motsvarighet till Frälsningsarméns helgelsemöte med predikan.89 De övriga offentliga mötena riktade sig förmodligen till oomvända och till »sökande« kristna; vi kallar dem väckelsemöten. Variationerna i mötesschemat var många, den enda fasta tiden var förmiddagsmötet på söndagen kl. 11. Antalet möten var fler i början av perioden 1895–1901 än i slutet. Under de första åren var det inte
89
Inom Frälsningsarmén hade man normalt fyra möten varje söndag var (med följande ungefärliga tider för deras början): 7.00 morgonexercis eller morgonmöte som var ett bönemöte, 11.00 helgelsemöte med predikan, 3.30 e.m. lof- och tacksägelsemöte eller hallelujamöte samt 8 e.m. frälsningsmöte, som var det stora mötet; de tre tidigare mötena under dagen var ofta förberedelser för detta möte, då man tog »fångar«. Så många som möjligt av soldaterna satt på estraden. Vid de mindre kårerna hände det ofta att alla soldater vittnade under frälsningsmötet. Hade man sin plasts i lokalen ställde man sig upp vid bänken och vittnade.
157
