de anmälda personerna äro värdiga att ingå i Herrens Här« (s. 123).77 Om det profetiska budskapet var positivt lovade provmedlemmen högtidligt att »helt ingå på, utföra och äfven hålla hvad Gud och vår Herre Jesus Kristus har kungjort uti Bibeln och Sprängbataljonens Regler«. Den nye medlemmen välkomnades och skulle nu döpas såvida det inte redan var gjort i något annat sammanhang, samt bära Sprängbataljonens uniform.
Medlemmarnas ekonomiska ansvar Inom Frälsningsarmén var den kapten som förde befälet över en kår ensam ansvarig för att kårens ekonomi gick ihop. Fattades pengar vid månadens slut när kaptenen skulle ta ut sin lön, fick han nöja sig med det som fanns, men förhållandet skulle rapporteras till Högkvarteret som kunde vidta åtgärder av olika slag om det hände alltför ofta. De viktigaste inkomstkällorna för en kår var inträdesavgifter och veckobidrag från soldaterna. Kåren skulle också ge pengar till den centrala verksamheten. Detta skedde genom centralt organiserade insamlingar (exempelvis den årliga »försakelseveckan«), inträdesavgifter78 samt försäljning av Stridsropet. Högkvarteret fick också intäkter från försäljning av litteratur och sångböcker via kårerna. Frälsningsarmén menade troligen att inträdesavgifter var en säkrare inkomstkälla än kollekter. Avgiften omkring år 1890 var oftast 10 öre, men kunde ibland vara 25 öre. I Stockholm tog man ibland ända upp till 50 öre, till exempel vid en musikfest. 10 öre var ungefär vad en lågavlönad kvinnlig arbetare hade i timpenning. Kvinnor som arbetade i hushåll hade en synnerligen liten kontantlön och det är lätt att föreställa sig att Karl hade svårt att acceptera systemet. Veckobidragen var frivilliga. De flesta försökte ge något varje vecka – 5 eller 10 öre för de mindre bemedlade, 50 öre eller mer för dem som hade »höga« inkomster. Det var ett stort steg att föreskriva att man inom Sprängbataljonen normalt inte skulle ta upp inträdesavgifter och dessutom inte ta upp
77
Hur länge denna rutin tillämpades vet vi inte. Den fotnot där den beskrivs togs bort i utgåva 2 av Reglerna, förmodligen för att den var ett »redaktionellt« tillägg och efter en tid inte tillämpades strikt.
78
Vi har inte kunnat kontrollera om inträdesavgifterna fördelades mellan Högkvarteret och kårerna.
135
