omedveten om yttervärlden, där han låg knäböjd i brygghuset vid Götabro. Enligt hans berättelse var det några vaktmästare som mitt på dagen hittade honom där. Han menade även att han hade blivit tungomålstalare i den stunden, om han bara vetat att andedop existerade. 173 Anmärkningsvärt nog beslutade han sig för att vid hemkomsten inte berätta om sitt dop för någon. Anmärkningsvärt därför att han tidigare ivrigt informerat hela sin omgivning om sin dopkamp och sin nyvunna baptistiska övertygelse. Nu teg han. Folk runt honom förstod att något hade hänt. De förväntade sig att han skulle tala med dem om dopet, men det gjorde han inte.174
Georg Gustafsson blir pingstvän Georg Gustafsson var fortsatt engagerad i Hörle ungdomsförening under ytterligare ett år. För honom var det viktigt att bibehålla den andliga styrka han upplevde sig ha fått i samband med doperfarenheten. Han ville uppleva »kraft från Gud« till ett »segrande liv«. 175 Därför var de regelbundna bönemötena inom ungdomsföreningen av stor betydelse för honom. Hösten 1920 blev han bekant med Pingströrelsens veckotidning Evangelii Härold.176 Där kunde han läsa om, och genom läsningen börja förstå, vad han varit med om i Götabro. Tidningens vinjett: »Jag har kommit, för att de skola hava liv och hava över nog«, hämtad från Johannesevangeliets tionde kapitel och tionde vers, tilltalade honom starkt. Han prenumererade på tidningen och blev genom den intresserad av kontakt med pingstväckelsen. Om pingstväckelsen visste han vid denna tid endast det som tidningar skrivit. De flesta av dessa skildringar hade varit kritiska. Till saken hör att Georg Gustafsson de första två eller tre åren efter omvändelsen behållit sina prenumera-
173 Georg Gustafsson i bandad intervju, nr 6; nr 12 174 Georg Gustafsson i bandad intervju, nr 6. 175 Georg Gustafsson i bandad intervju, nr 6. 176 Georg Gustafsson uppgav två skilda tidpunkter för när han först fick ett exemplar
av Evangelii Härold i sin hand. I de bandade intervjuerna framkommer att det måste ha varit hösten 1920 (t.ex. intervju nr 6 från år 1972). I en artikel i Evangelii Härold anger han att det var redan vid slutet av år 1918 (EH 1965-12-09, s. 5). Om denna uppgift i är korrekt, är det helt obegripligt att han inte förstod vad han upplevde i Götabro och att andedopet var en upplevelse han inte kunde identifiera sommaren 1920. 67
