Är en församling fortfarande i biblisk mening en församling utan ett fungerande andligt ledarskap? Tyvärr har jag en känsla av att denna fråge ställning inte i tillräcklig omfattning tagits i beaktande. För en mindre krympande församling finns naturligtvis flera olika alternativ — samarbeta med annan eller flera andra lokala församlingar inom Pingströrelsen eller med församlingar med annan samfundstillhörighet. En annan möjlighet är att ansluta (samarbete eller medlemskap) till en större etablerad församling och få del av det stöd och det andliga ledarskap som finns där.
Samarbete och framtidsfrågor Att ha få medlemmar och inte samarbeta med en annan församling betyder ofta att man i praktiken tvingas ge avkall på principen att församlingen behöver ett andligt ledarskap. Kanske kan mötesverksamheten hållas levande med gästande predikanter men man tänker kanske inte på att själavård och omsorg blir lidande. Samarbetsfrågan tror jag är mycket viktig för Pingströrelsen i allmänhet och för de mindre pingstförsamlingarna i synnerhet. Blir en församling för liten och med allt för hög medelålder minskar förmågan till initiativ och nytänkande. Hur kan en kristen identitet ges till barn och ungdomar i mindre sammanhang om det inte finns ett regionalt samarbete mellan pingstförsamlingar, eller samarbete mellan olika församlingar lokalt? Samarbete är, menar jag, en överlevnadsfråga. Vad är väsentligt att hålla fast vid och ge vidare till andra? Vad kan vi ta vara på i andra traditioner? Vad är omistligt för en pingstförsamling? Vilket arv och bidrag har vi till den samlade kristenheten i vårt land och internationellt? Dessa frågor är angelägna att ställa och försöka besvara. Samarbete är ett måste för alla församlingar. Det kan ske inom en kommun eller inom en region eller mellan olika samfund. Det är dock inte, så som jag ser det, oväsentligt hur det sker. Vilka förändringar leder samarbetet till både i den uttalade teologin och i den levda församlingspraktiken? Betyder samarbetet att ett viktigt andligt arv bevaras eller suddas ut? Vad leder samarbete till när det gäller att föra vidare det gemensamma kristna vittnesbördet i en tid då slagord inte når fram utan bara den teologi som levs ut i gemensam gudstjänst och i den enskilde kristnes vardag? Tiden krymper — för många mindre församlingar är det bråttom. Samarbete behöver inledas innan det är för sent — medan det fortfarande finns kvar människor som kan vara med och bygga upp en ny gemensam och fungerande församlingsbildning. Barn- och ungdomsarbete blir allt svårare att upprätthålla med ett minskande medlemsantal och stigande
65
