Pingströrelsens församlingssyn och samarbete

Pingströrelsens församlingssyn och samarbete

Hur har pingströrelsens traditionella församlingssyn påverkat samarbetstendenser och samgående inom Pingströrelsen? En stark kongregationalism73 med betoning av den lokala församlingens suveränitet — “den fria bibliska församlingen” — med frihet från samfund kännetecknade den framväxande Pingströrelsen i Sverige. Det är viktigt att betänka att det historiskt funnits en balanserad, praktiskt teologi, med stark sammanhållning mellan pingstförsamlingarna. Den har möjliggjorts genom en stark samsyn bland pastorer och församlingar, såväl regionalt som nationellt, med många stora gemensamma projekt när det gäller mission, konferenser, media mm. Min uppfattning är att detta “sammanhållande kitt” försvagats under senare år när församlingar blivit mer självständiga gentemot rörelsen och varandra. Tendensen under de senare decennierna tror jag har gått mot att sambandet och utbytet mellan pingstförsamlingar minskat. Min uppfattning är att det är nödvändigt för varje lokal församling att finnas med i ett större sammanhang i nära relation till andra församlingar för att förbli en sund kristen församling. Isolering är en mycket negativ faktor. Tyvärr tycker jag mig ibland se att den traditionella tanken om den lokala församlingens suveränitet drivs in absurdum. Dock finns idag, tycker jag positiva tendenser till starkare sammanhållning och samarbete. Genom bildandet att Pingst FFS finns ett bra forum och ett nätverk till stöd.

Även om mönstret av fria självständiga församlingar i dess extrema form i modern tid verkar har brutits kan kanske ändå pingströrelsens historiska betoning av den s.k. “fria bibliska församlingen” utgör en möjlig förklaring till trögheten inför organiserat samarbete både med andra kristna och mellan pingstförsamlingar.

Ett viktigt kriterium för en pingstförsamling har varit ett ledarskap med en nytestamentlig modell74 som förebild. Till den klassiska pingstteologin, som jag har uppfattat den, har hört att varje lokal församling bör ledas av ett kollektivt ledarskap med andliga kvalifikationer som uttrycks med; presbyteros — äldste (andlig mognad) och episkopos — församlingsledare (ansvar och uppgift) och även poimen — herdar (som uttrycker omsorg)75 . Det är djupast sett inte en fråga om pingstidentitet utan handlar om andliga principer för alla kristna församlingars sundhet och positiva utveckling.

73 Pingströrelsen del 2 verksamheter och särdrag under 1900-talet s 14. 74 Pingströrelsen del 2 verksamheter och särdrag under 1900-talet s 16. 75 I Apg.20:17–35 finns alla tre orden med.

64