Tack alla generösa Gåvogivare - ett vittnesbörd

f. Peder Bergvist, föreståndare

När vi i Unum 2020-3 informerade om att Berget var i behov av två bilar så ledde det till att två av Bergets vänner inom några månader skänkte just två bilar! Vilket bönesvar! Vi är enormt tacksamma för all den generositet som visas gentemot Berget. När vi går igenom denna tid av pandemi så betyder det extra mycket. Utan dessa gåvor skulle vi inte överleva och som bonus uppmuntrar det oss att med nya krafter gå vidare. Som det står i Bergets vision: Hur ser den fortsatta vägen ut? Det är inte våra begränsningar som skulle kunna omöjliggöra kallelsen – men däremot en bristande tillit till Honom som kallar. Att ha fått följa utvecklingen på Berget har varit

oerhört inspirerande. Alla dess helhjärtade och oegennyttiga insatser, där kärlekens och trons motivationskraft blir så tydlig. Tro väcker tro, kärlek väcker generös genkärlek – det blir en positiv spiral, en vänskapens dynamik, som gör det omöjliga möjligt! Utan den dynamiken skulle Berget inte finnas! SÅ ETT VITTNESBÖRD från en av våra generösa vänner: Hej Peder! Jag hoppas ni är nöjda med bilen och får mycket glädje av den. Nu vill jag berätta för dig om min resa till att ge bort den till er. Jag behövde en bättre bil att ha hundarna i och min mina bilmeckare hade en trevlig Golf variant, som jag fick låna ibland. Jag gillade verkligen den bilen så jag frågade om han ville sälja den till mig? Han var dock inte intresserad. Jag ville verkligen köpa en ny bil av en pålitlig person, så jag bad till Gud att om det var meningen, så skulle jag få köpa den. Jag släppte det hela, inget hände... tills en dag han frågade om jag ville köpa bilen! Jag kände mig bönhörd, blev mycket glad och nöjd med bilen. Så jag tänkte, vad ska jag nu ge tillbaka till Gud? Så damp Unum ner i brevlådan och aha, tänkte jag här har vi det, de behöver en bil och jag har plötsligt två stycken. Till saken hör dock att jag hade tänkt att sälja den, dels för att finansiera mitt nya bilköp, dels behövde jag pengarna. Det ordnar sig, tänkte jag och erbjöd er bilen. Under den här tiden blev jag sedan sjuk, med försämrad ekonomi som följd. Så jag hamnade i kris med mig själv, ska jag ge bort bilen eller inte? Jag hade ju sagt att ni skulle få den, men å andra sidan, vad håller jag på med...? Nåväl, som du förstår så landade jag i att det var rätt att ge bort den. Och då blev det roligt igen, göra den fin så ni skulle bli glada för gåvan! Jag berättade lite för broder Emmanuel också när han var här, som du kanske har hört. Vi hade ett trevligt samtal och han for iväg med saaben. Sen, efter det kände jag mig euforiskt lycklig och fri! Jag hade, med Guds hjälp övervunnit något i mig själv. Min rädsla för förlust, särskilt när det gäller pengar, och mina tvivel av och på att Gud verkligen finns där, också för mig. Att jag är omhändertagen. Så min rädsla och mina tvivel försvann. Jag har fortfarande en mager ekonomi, men jag klarar mig och framför allt, jag oroar mig inte. Du får gärna berätta den här historien för de övriga medlemmarna på Berget, om du vill. En riktigt fin påsk önskar jag er alla på Berget!