Den kontemplativa retreaten

Eva Cronsioe, präst i Svenska kyrkan.

Pater Franz Jalics SJ som skapade de ”Andliga övningarna i kontemplativ form” dog den 13 februari i år vid 93 års ålder på ett äldreboende i Budapest.

En överjordiskt vacker sommarmorgon satt jag på min böneplats invid Bysjön i Nås, och kände mig bara alldeles tom. Ordtrött och sliten efter ett år av intensivt församlingsarbete. Jag orkade knappt be, än mindre läsa Bibeln. Det var då jag tyckte mig höra en uppmaning, som en inre men enträgen viskning: ”Jag kallar dig in i verkligheten”. IN I VERKLIGHETEN? Jag blev förvirrad, lommade upp till stugan och gick av någon anledning fram till vår lilla ”semesterbokhylla”. Mina ögon föll på en bokrygg som jag inte ens mindes att jag hade plockat med mig hemifrån stan. ”De andliga övningarna i kontemplativ form” hette den, skriven av en ungersk jesuit vid namn Franz Jalic. Jag tog några tumgrepp och fann till min överraskning att den handlade om att ordlöst lyssna sig in i – just det: Verkligheten med stort V! FÖRFATTAREN BESKREV i sitt förord hur han under sin långa prästgärning mött mängder av människor som funnit kyrkans själavård och andliga övande allt för komplicerat och tillkrånglat. Men, skrev han, överallt där han kunnat hjälpa människor att ”varsebli Guds närvaro” på detta inlyssnande sätt, så var det som att de andades ut. Blev befriade. Gissa om jag kände mig träffad? JAG BÖRJADE IVRIGT att läsa men fann snart att Franz Jalics varnade för just det som jag stod i begrepp att göra, nämligen att sluka boken i ett stycke. Visst, skriver han, man kan läsa boken som man läser en roman. Men vill man verkligen pröva den kontemplativa vägen, påstod han, då gäller det att gå långsamt fram och ta ett litet steg i taget. Jag beslöt mig för att anta utmaningen, trots att jag av naturen är en otålig person. Överraskande nog greps jag av en stark bävan. Var det verkligen möjligt att ”varsebli Gud”? Och var det OK att så totalt släppa taget, om än bara för en stund, om alla ord och begrepp som håller tron uppe? Kontrollbehovet fick sig en rejäl törn men till sist blev det längtan efter mötet med Gud som hade den starkaste dragningskraften. Utan att riktigt veta vad som väntade gick jag in i den första övningen: att varsebli naturen, bara varsebli utan att värdera eller associera. Att helt enkelt bara låta intrycken verka på mig.

JAG BLEV HELT omtumlad. Erfarenheten är svår att beskriva,

men den stärkte min längtan att följa vägen vidare. Det var verkligen som att börja vandra en helt ny väg, och ändå på ett paradoxalt sätt en trygg och välkänd väg. Jag visste att detta sätt att be bortom orden och begreppen var något jag hade längtat efter hela mitt vuxna liv.

MEN EFTER NÅGON månad blev jag villrådig. Vad var det jag var med om egentligen? I boken fanns fingerade samtal mellan retreatdeltagare och retreatledaren, men jag visste inte om jag förstod dem rätt. Kunde Gud verkligen vara så tillgänglig, så kärleksfull och generös? För det var ju så jag erfor Gud i det nya sättet att be. Och det krockade med en del gamla gudsbilder som låg och skvalpade i själens djup. DET VAR DÅ JAG FANN höstprogrammet för Berget och Meditationsgården. Kontemplativ retreat! Jag förstod att den var upplagd enligt just den bok jag läste. Det var åter igen samma bävan. Skulle jag våga mig vidare på den kontemplativa vägen? Och skulle jag klara att sitta i meditativ bön så många timmar per dag och inte få distrahera mig ens med bibelläsning och tideböner? JAG BESTÄMDE MIG för att våga. Det blev en hel vecka under den österrikiske jesuiten Bernhard Bürglers trygga och milt humoristiska ledning. Inget gravallvar, alltså. Men djupt seriöst. Ett livgivande möte med Verkligheten själv, så som vi möter den när vi ber med namnet Jesus Kristus – Kristus på inandingen och Jesus på utandningen. För, som Bernhard Bürgler sa, i den bibliska världen är namnet och själva personen ett och detsamma. Och namnet Jesus betyder ordagrant ”Gud räddar”.

UNDER DEN retreatveckan lades grunden för den dagliga praktik som ännu bär mig efter nästan tio år, som en omistlig utgångspunkt för mötet med både Ordet och orden. Och jag har återvänt till Berget och de kontemplativa retreaterna för ”påfyllning” nästan varje år sedan dess under lika trygg och kunnig ledning av syster Johanna Schulenburg, också hon verksam vid jesuiternas retreatcentrum i Wien.

TACK VARE DE kontemplativa retreaterna på Berget har jag funnit det som Tomas Sjödin beskriver så vackert i sin senaste bok ”Ljudet av tystnad”, nämligen en ”tystnadsförtöjning”!

Retreaten syftar till en djupare förståelse av livet i tystnad inför Gud. Som deltagare förs du in i den kontemplativa bönen med början i naturen. Sedan följer steg för steg hur man förhåller sig till andningen, kroppen och hur den kortaste formen av Jesusbönen får bli den centrala delen av den kontemplativa bönen. Det är en rak väg mot målet, att stå inför Guds ansikte, och den kräver en helhjärtad längtan att låta sig föras fram på denna väg. Dagarna blir totalt avskalade från allt som stör denna process. Det innebär utöver tystnad, att man inte läser något, inte deltar i tideböner, inte lyssnar på musik. “Gud agerar inne i människan, inne i varje individs innersta. I detta upplysta rum är vi helt oss själva. Just där etableras vårt sanna jag och vi inser att vårt liv framspringer ur Guds hemliga källor.” (Alfred Delp SJ). Retreaten syftar till en djupare förståelse av livet i tystnad inför Gud, i Jesusbönens anda. Viktigt! Som deltagare förväntas du vara i mental jämvikt.

• Meditation i grupp., cirka 5 timmar per dag • Enskild vägledning • Delaktighet i den heliga mässan • Tystnad • Praktiskt arbete • Utomhusvistelse

• Pater ANDREAS BERGMANN är katolsk präst och tillhör jesuitorden. Han har studerat i Mainz och Freiburg och är kyrkoherde i St Lars/ Uppsala. Han är väl förtrogen med den Kontemplativa retreaten sedan studietiden och gör varje år sedan 2001 en egen kontemplativ retreat. • Syster JOHANNA SCHULENBURG. Hon bor i Wien och tillhör Congregatio Jesu, är teolog, och ger kontinuerligt retreater och andlig vägledning. Hon är medarbetare på avdelningen för spiritualitet och retreat vid Kardinal König Haus i Wien, och medgrundare till initiativet ”Contemplation in action”, www.contemplation-in-action.org

Pris: kursavgift 1 250:- och helpension 6 420:-

Anmälan via hemsidan www.berget.se eller via info@berget.se