ORTOPEDIHISTORIA
Den återupptäckta film-asken i Medicinhistoriska museets samlingar.
Professorn på rond på 3B, Sahlgrenska.
Sven Johansson
Höftfrakturbehandlingens fader I den stressiga kliniska vardagen glömmer vi lätt att vi som arbetar med de moderna ortopediska behandlingsmetoderna står på jättarnas axlar och att en av dessa jättar härstammar från Göteborg.
Å
rets Ortopedivecka var ett gyllene tillfälle att uppmärksamma en stor personlighet – Sven Johansson – kirurg och sjukhuschef på Sahlgrenska på 1930-talet som kan ses som fadern till den moderna höftfrakturbehandlingen. En återupptäckt och nyligen digitaliserad film från 1937 spelades upp under föredraget. I filmen skildras ett historiskt genombrott för kirurgins historia där Sven Johansson opererar en cervikal höftfraktur med en sluten teknik med hjälp av en kannulerad spik och intraoperativ genomlysning. Att kannulera spiken var Svens innovation som lade grunden till den slutna, operationstekniken, som var mer skonsam för patienten. Man tittar på filmen blir man förvånad över hur mycket operationsmetoden liknar det vi gör idag – en metod utvecklad för nästan 100 år sedan! Den återupptäckta filmen är nu möjlig att visa tack vare ett forskningsprojekt där Medicinhistoriska museet har varit samverkanspart inom ramen för centrumbildningen GPS400 vid Göteborgs universitet rörande film som historiskt källmaterial. Som del av projektet har museets filmsamling överförts till digital form och museets chef Lisa Sputnes Mouwitz har i arbetet fördjupat sig i en film som visar professor Sven Johanssons teknik för behandling av höftfrakturer.1 I museets samlingar finns en stor mängd material som rör Sven Johanssons (1880–1959) gärning. Han studerade till läkare i Lund och blev 1914 28 Ortopediskt Magasin 3/2023
överläkare i kirurgi vid Göteborg barnsjukhus. 1924 publicerades hans avhandling om ben- och ledtuberkulos hos barn, samma år tillträdde han som överläkare i kirurgi vid Sahlgrenska sjukhuset och var även sjukhusets styresman fram till sin pension 1946. Han var en karismatisk framstående personlighet i staden och drivande i den medicinska utvecklingen med ett starkt engagemang i sociala frågor. Under 1920-talet var han ordförande i Göteborgs hälsovårdsnämnd och bidrog till framväxten av den medicinska fakulteten vid Göteborgs högskola. Han var en av grundarna av Nordisk Ortopedisk Förening och blev dess förste generalsekreterare. Sven kallades ”Sven” både av medarbetare och patienter. Han spred kunskapen om sin banbrytande teknik för lårbenshalsfrakturer och de specialtillverkade instrumenten i olika kanaler som i den rikt illustrerade The Operative Treatment of Collum Femoris Fractures, publicerad 1934. Studiebesök av internationella kollegor till Sahlgrenska sjukhuset var en viktig del av kunskapsutbytet vilket går att se i kirurgklinikens gästbok. Här ser vi att Smith-Petersen själv var på besök i slutet av juli 1935. Sven Johansson var tidig med att använda film i sina presentationer vid konferenser. Han deltar i British Medical Associations kongress sommaren 1937 som huvudtalare för en sektion kring ”collumfrakturer”. Det är troligtvis till detta möte som filmen i museets samlingar producerades. Detaljer i filmen tyder på att den är inspelad i den nya operationsavdelningen som stod klar på Sahlgrenska på våren det året. En anledning till att Svens namn inte blev mer känt i världen kan ha varit att det SICOT-möte (i Berlin, september 1939) där han skulle presentera sin slut-
na metod för den internationella publiken, av en uppenbar anledning ställdes in. Kriget svepte över Europa och kollegiala internationella kontakter försvårades eller avbröts. Dock hann Sven så sina innovationsfrön bland annat i Kiel i Tyskland redan före kriget. Det finns material (brevkorrespondens, publikationer, böcker) som visar på att Sven hade ett tätt samarbete med Prof. Anschütz (Küntchers chef) och att tyska kirurger lärde sig Svens metod tidigt på 30-talet. Det var den unge entusiastiske Gerhardt Küntcher som presenterade sin höftfrakturserie ad modum Johansson i Zentralblat fuer Chirurgie redan 1935. Med största sannolikhet inspirerades han av Johanssons ”minimalt invasiva” metod och gick vidare med utveckling av den intramedullära spiken för långa rörben (1939). Küntcher var emot den dåvarande regimen och skickades till krigsfronten till Kemi i Finland. Där kunde han operera de skadade soldaterna med sina nya spikar. Han kombinerade ”collumskruven” med den intramedullära spiken och 1948 kunde man behandla även pertrokantära och framförallt subtrokantära frakturer med den slutna metoden. 1956 insåg Don Richards (grundaren till Richards Company, nuvarande Smith&Nephew) och Harry Treace (från Orthopaedic Frame Company, nuvarande Stryker) att en höftfraktur behöver ”glida” under läkningen. The Richards Compression and Sliding Hip Screw System utvecklades. Sedan dess har implantatet inte förändrats avsevärt. Den senaste avgörande utvecklingen kom 1988 när ett glidskruvkoncept kombinerades med en intramedullär spik, Gamma märgspik från Howmedica (nuvarande Stryker). Marknaden har