Tema: Utbildning
lick Tillbakab
De nya specialisterna: Fr v Leif Ceder, Helena Saraste, Olle Nilsson, Carl-Henrik Hybbinette, Lars Kolmert.
Examinatorerna: Fr v Bo Nilsson, Helge Semb, Pär Slätsi, Bengt Hagstedt, Erland Lysell.
1986-2016:
Ortopedexamen fyller 30 år I år är det 30-årsjubileum för Svensk Ortopedisk Förenings ortopedexamen. Svensk ortopedi, som varit föregångare med skapandet av kvalitetsregister, var också tidig med att införa kvalitetsstämpel på specialistkompetens. Hans Mallmin
Professor, Ortopedkliniken Akademiska sjukhuset i Uppsala
D
åtidens ST-utbildning, kallad Fortsatt Vidareutbildning (FV), var tidsstyrd och bestod i 4,5 års utbildning. Av dessa 4,5 år krävdes endast två års arbete inom ortopedi. Mer än hälften av utbildningstiden innebar tjänstgöring i allmän kirurgi, neurokirurgi och handkirurgi samt alltid sex månader anestesi. FV-utbildningen kompletterades med sex veckolånga så kallade FV-kurser. Socialstyrelsen framförde dock att det krävdes minst fem år inom specialiteten för att kunna verka i ansvarig ställning, det vill säga överläkare eller biträdande överläkare.
Den aktiva människan temadelen, för som årets Ortopedivecka Till den muntliga ägde rum på Karolinska Sjukhuset den 23
SOF:s årsmöte i Gävle 1983 gav docent Erland Lysell i uppdrag att ta fram ett förslag för inrättandet av en ortopedexamen. Ämnet diskuterades vid SOFs årsmöte i Jönköping 1985. Där beslutades att skapa en frivillig svensk ortopedexamen med en skriftlig del och en patientrelaterad del ”till gagn för den ortopediska verksamheten och därmed för möjligheterna till kvalificerad och bättre patientvård. Vidare för att skapa ett internationellt gångbart specialistbevis”. För att få delta krävdes medlemskap i SOF, minst fem års tjänstgöringstid i ortopedi samt ”förteckning av genomförda operationer, intyg om klinisk färdighet och omdöme utfärdat av verksamhetschef, intyg om deltagande i nationella och internationella kurser och möten”. En skrivningsgrupp tillsattes som bestod av överläkare Bengt Hagstedt, Eksjö, överläkare Helge Semb, Östersund, professor Bo Nilsson, Malmö Allmänna Sjukhus, professor Pär Slätis, Invalidsjukhuset, Helsingfors (Internationell representant), docent Erland Lysell, Ordförande SOF, och som adjungerad docent Richard Wallensten, facklig sekreterare SOF. Till första skrivningen hade tio ortopeder anmält sig. Skrivningen gick av stapeln den 28 februari på respektive arbetsort under övervakning av verksamhetschefen. Skrivningen innehöll långessäfrågor, kortessäfrågor och flervalsfrågor. Maximalt kunde 90 poäng uppnås. Utfallet visade på en spridning mellan 44 och 79 poäng. Enligt en av de besvikna konkurrenterna var den särklassigt mest framgångsrike, Carl-Henrik Hybbinette (79 poäng) dopad, studiedopad. Detta då vederbörande på grund av en respektabel ortopedisk fraktur (subtrochantär femurfraktur – till följd av skidåkning som komplicerats med infektion), kunnat ägna avsevärd tid till studier under rehabiliteringen. 18
Ortopediskt Magasin 1/2016
Gränsen för godkänt sattes till 50 poäng och sex av de tio blev godkända. Examinanderna tyckte frågornas relevans var sju på en tiogradig skala, sämst uppskattades flervalsfrågorna. maj 1986, anmälde sig fem av de sex som blivit godkända på skriftliga delen. Examinandernas rundvandring till de fem patienterna med tillhörande examinator var lyckosam och alla fem blev Svensk Ortopedisk Förenings första innehavare av specialistexamensbevis. De lyckliga var: Docent Leif Ceder, Helsingborg Docent Lars Kolmert, Helsingborg Överläkare Carl-Henrik Hybbinette, Kalmar Docent Helena Saraste, Stockholm Professor Olle Nilsson, Stockholm/Uppsala Vad var skälet för dessa att anmäla sig? Två av dem kom från Helsingborg där verksamhetschefen Björn M Persson propagerat starkt för examen. Två tyckte det var en bra värdemätare på kompetens. Fyra av fem är nu pensionerade och endast en fortfarande i tjänst, professor Olle Nilsson. Vid en kontroll av bakgrundsfakta fann jag vid rundringning pigga pensionärer. En stod i skidbacken i Idre (68 år), en annan fortfarande fysiskt pigg, om än något kort på ena benet, var på väg till bridge (73 år), en tredje hade på grund av gonartros (76 år) nyss slutat med utförsåkning, numera istället golf, en fjärde ägnade sig åt Friskis och Svettis förutom golf och skidåkning och Olle Nilsson (66 år) tar dagliga joggingturer till och från jobbet på Akademiska sjukhuset (8 km enkel väg). Dessutom nådde jag Björn M Persson (79 år) i skidspåret i Orsa. Med 30 års perspektiv kan jag fastslå att denna icke randomiserade, okontrollerade pilotundersökning visar på ett starkt samband mellan lysande karriärer och hög fysisk prestationsnivå för innehavare av SOFs specialistbevis. PS. Endast fem av sex godkända vid skriftliga provet gick upp i den muntliga examen. Hmm, var blev den sjätte av, frågar ni er kanske? Jo, Björn M Persson skrev också och blev godkänd. Han tyckte inte att han som var så gammal (då 49 år) skulle behöva delta i den muntliga delen. Men examinationsstyrelsen lät sig inte bevekas. Och utan godkännande även i den muntliga delen blev det inget specialistbevis. DS