Nyländska Jaktklubbens Medlemsblad 7/2006
Med den stämningsfulla bilden från de Holländska kanalerna tillönskar redaktionen alla läsare en Fröjdefull Jul och ett Gott Nytt År!
Kommodoren har ordet
Denna spalt bär nummer fyrtiotvå och den blir alltså min sista. Under sex år har jag haft den oförställda glädjen att delge mina kära klubbkamrater synpunkter på klubbens verksamhet, aktuella projekt och händelser. Även om spalten bokstavligen är en skrivbordsprodukt har den dock alltid eftersträvat sanningsenlighet och realism samt närhet till alla de miljoner frågor som ständigt kräver åtanke och handling. Jag har med den försökt torgföra aktuella spörsmål och rapportera styrelsens sätt att tänka och handla.
Klubben har idag drygt tvåtusentrehundra medlemmar, ungefär som för sex år sedan. Omkring trehundra har jag troligen stött på under mitt värv och kunnat kommunicera med på ett eller annat sätt, medan de övriga har varit utom räckhåll. Därför har jag ansett att denna spalt har försvarat sin plats, för den har varit en av de få möjligheter klubben har att tala till alla medlemmar. Jag hoppas trots allt ha kunnat uppnå åtminstone en del sympatier och tankeväckande frågeställningar, segelsporten till fromma.
De gångna åren har varit oerhört berikande och fyllda med innehåll. När jag accep terade uppdraget att bekläda posten som kommodor för den ärorika Nyländska Jaktklub ben, gjorde jag det nog med en viss bävan: för det första gällde det att ställa sig framför ra den av framgångsrika seglare och leda dem. För det andra gällde det att inte vansläktas, att träda i mina föregångares skor och föra den nyländska seglartraditionen vidare för kommande generationer. Det gällde alltså inte bara att bevara utan dessutom att förkovra. För det tredje gällde det att med varsam hand utveckla verksamheten och milt men bestämt inspirera det dagliga i en miljö där alla synpunkter måste beaktas och sanningen om den rätta åtgärden ofta var en faktor med modifikation. En klubb är gudskelov inte ett företag med ensidig befälsordning utan en sammanslutning där allas ansträngningar det gemensamma till fromma är lika lovvärda. Jag hoppas därför att alla som bidragit på ett eller annat sätt har förstått sin unika och oersättliga insats. Min första styrelse valde sentensen ”Vi skall fostra seglare” till sitt motto. Efter det har alla styrelser förblivit det trogna. Varje beslut som har haft inverkan på segelsportsliga åtgärder har setts i denna belysning. Jag tror nämligen att i en klubb som vår, med så många varianter av segelsport, sjösport och båthantering, den gemensamma nämnaren just ligger i denna sentens. Skulle man ingående analysera denna enkla mening, lägga olika tonvikt vid varje ord och väga dess betydelse på guldvåg skulle man hela tiden komma tillbaka till det viktigaste: klubbens kollektiva fostrarplikt. Jag är därför av den åsikten att segelklubbarna representerar det bästa tänkbara osjälviska utbildningssamfund som finns, äldre klubbkamrater vägleder yngre, de befarna delar med sig av sina erfarenheter, mera engagerade bistår dem som har mindre möjligheter. Kompetensen frodas tack vare erfarenhet, systematiskt uppbyggd utbildning och övning. Därför har jag vidhållit klubbens plikt
att fostra seglare: man kan aldrig läsa sig till sjöman utan man fostras till det. Jag har någon gång sagt att uppdraget som kommodor har varit ett av mina svåraste frivilliga uppdrag, trots att jag ändå trodde mig ha sett det mesta under en drygt fyrtioårig erfarenhet av olika uppdrag inom frivilligverksamheten. Man skall dock inte inläsa en negation i ordet ”svår”: uppdraget har varit oerhört utmanande, spännande och givande. Det ”svåra” har väl närmast legat i att fokusera, sammanjämka och prioritera. Klubbens absoluta profil är kappseglingen. Utan den skulle vi reduceras till en vanlig bryggförening och sålunda smälta in i den vardagliga gråa massan. Vi har därför satsat mycket på utvecklingen av vår beredskap och jag tycker att vi är på god väg, ävenom mycket ännu återstår att göra. Men att satsa på kappseglingen innebär också att vi måste prioritera och fokusera. Samtidigt har majoriteten av medlemmarna inte särskilt stort engagemang i denna form av segling utan den söker sin avkoppling i skärgården, i hamnarna, på världshaven eller under andra äventyr. Eftersom den gemensamma nämnaren ändå är segling är det tämligen lätt att balansera mellan de olika värderingarna. Ironiskt nog har jag, som sannerligen inte är sportsman till min läggning, än mindre regelfanatiker, trivts med att leda en klubb med högtstående sportsliga ambitioner. Jag har fascinerats av dem, ödmjukt försökt förstå deras behov och har gjort mitt bästa att försöka föra traditionen vidare: jag betonar, utan klubbens höga sportsliga ambitioner skulle jag aldrig ha accepterat kommodorskapet.
Jag har till min stora glädje märkt att klubbkamraterna nästan undantagslöst stött och rått varandra. Den lilla grupp ”frivilliga” som för sitt eget höga nöjes skull har styrt och ställt till vardags har gjort det för den stora helheten, för att de klubbkamrater som inte har möjlighet till engagemang skall kunna njuta frukterna av den interna solidariteten och lojaliteten. Snålskjutsar kan ha förekommit och en och annan utlovad arbetsinsats har måhända av oaktsamhet uteblivit men när jag frågat, har man hänvisat till frivilliginsatsens frivillighet. Till det har vi dock tillsammans kunnat konstatera, att frivilligheten ligger i att erbjuda sig till, inte i att slutföra uppdraget, det är en av frivilligarbetets oskrivna hederskodex. Lyckligtvis har dessa tillfällen varit synnerligen sällsynta och jag har med tillfredsställelse kunnat konstatera den oförminskade entusiasm med vilken medlemmarna givit sig i kast med sina uppgifter.
Vid mitt installationstal år 2000, sade jag att jag som en av de viktigaste symbolerna för klubben upplevde klubbens flagga. Det kan måhända i förstone te sig förlegat men klubbflaggan går som en röd tråd genom mitt liv: ett av mina första seglarminnen var just NJK:s akterflagga som glatt vajade i aktern på vår lilla folkbåt under tidigt femtiotal, den fick mig att associera till lyckliga, långa sommardagar, glada människor (=föräldrar!), friskt och saltigt liv. När jag nu något äldre och förståndigare fortfarande håller fast vid klubbens
flaggetikett så har det denna dubbla betydelse: dels bör vi ära vår fana, det är självklart, men dels borde den också hjälpa oss alla till liknande angenäma associationer och därmed bidra till att stärka klubbandan. Därför håller jag styvt inte bara på flagghissningen den första maj och flagghalningen i oktober utan även på flaggetiketten ombord som viktiga symboliska handlingar.
Kära läsare, jag har nu kommit därhän att det börjar vara tid för mig att tacka för de år som gått, tacka för gemenskapen och alla de lyckliga stunder som NJK har tillfört mig. Jag hoppas att upplevelsen har varit ömsesidig. Jag borde här tacka en mängd personer med namns nämnande, de ofta ofattbara uppoffringarna som många av er har gjort har sannerligen gjort er värda titeln ”Arbetets hjälte”. Men ni är alltför många för att utrymmet skulle medge en större presentation. Jag nöjer mig därför med detta allmänna konstaterande. En person ville jag dock särskilt omnämna och det är min älskade hustru, Kommodurran Yvonne, som med osviklig lojalitet och styrka stått vid min sida i uppdragets olika skiften och med all heder representerat klubben och dess kvinnliga seglare i olika sammanhang.
Skulle jag överlämna ett andligt testamente till min efterträdare och till de förtjänstfulla aktivister som skall föra facklan vidare vore det följande: utan sammanhållning, känsla och respekt för klubbkamraterna och deras intentioner samt framförhållning i våra sportsliga ambitioner klarar vi aldrig de utmaningar som klubben i sin fostrargärning ständigt ställs inför, nu liksom i framtiden.
Thomas Thesleff
Seglarens livräddningskurs på Meriturva
Seglingsakademin ordnar en endags livräddningskurs hos sjöfartens utbildningscenter Meriturva i Lojo. Under den praktiska kursen övas bl.a. teknik för att hålla sig varm i kallt vatten, användandet av livflotte och räddning till helikopter. Bl.a. Sjöbjörnarna har besökt Meriturva och kursen har fått mycket god kritik. Eftersom kursen är mycket praktisk och realistisk så gäller det att ha baddräkt, handduk och friskt humör med sig! Kursen lämpar sig för alla simkunniga. Kursbroschyr (på finska) på www.njk.fi, fliken Seglingsakademin. Kursen hålls på svenska.
Datum för kursen är fredagen 19.1.2007 börjande kl 8.
Bindande anmälningar till kansliet eller andreas.stenius@ vencap.fi senast 16.12.2006. Minimum är 12 och max 16 deltagare. Kursens pris är 130 € om deltagarna är 12, 100 € om deltagarna är 16.
Välkommen på klassiska sektionens möte
Mötet hålls 23.1. kl 18 i John Nurminens Stiftelsens utrymmen i Böle (Bölegatan 2). Stiftelsens förvaltare Erik Båsk har vänligheten att bjuda på vin med tilltugg. Pekka Barck visar en original film om Henrik Ramsays seglingar. Mötet är öppet för alla NJKare, men endast de 15 först anmälda ryms med. Anmäl dig via NJKs hemsida.
Magnus von Knorring
NJKs Matchrace center anställer en:
Centerledare
Verksamheten på matchrace centret har vuxit så pass mycket att vi numera strävar till att ha två personer anställda för centret. Mikael Ögård som har fungerat som en av centerledarna under 2006 har indikerat att han är villig att fortsätta under 2007, men vi söker nu en person som vill dela ansvaret med honom.
Verksamhetens tyngdpunkt ligger förstås på den isfria tiden, maj-juni (kort sommarpaus i juli) och augustioktober. Men också under vintern finns det en del att göra, nästa säsong skall förberedas och så finns det en del projekt som inte är beroende på årstid. Så om vi hittar rätt person så skulle vi gärna inleda samarbetet möjligast snabbt.
Arbetstiderna är flexibla och jobbet går bra att kombinera med studier. Under vintern är det fråga om ett deltidsjobb, vilket innebär kanske en dag/kväll i veckan. Under högsäsong så blir tempot högre och arbetsmängden motsvarar ett normalt sommarjobb + valda veckoslut.
Eftersom vi räknar med att Micke fortsätter så har vi kompetens vad gäller arrangerande av tävlingar och skötsel av våra båtar. Vår planerade ansvarsfördelning gör att vi nu söker en person som primärt skulle ta ansvar för:
• Information till MRC-medlemmar, uppdatering av webbsidor och kontakt till media.
• Koordinering av träningar och föreläsningar
• Stöd gällande administration och ekonomi
• Ansvar för vissa projekt
• Men dessutom så är det nödvändigt att du är kapabel att stöda Micke med både tävlingsarrangemang och båtskötsel.
Av dig önskar vi:
• Kappseglingserfarenhet och kappseglingsintresse. Speciellt positivt är det förstås om du har erfarenhet av matchracing, men det är inget krav.
• Ansvarstagande!
• Goda kommunikativa färdigheter, i skrift och på svenska, finska och engelska.
• Flexibilitet gällande arbetstider.
Om du tycker att det låter kul att jobba med kappsegling, båtar och aktiva matchracingseglare så är det en god idé att ta kontakt och diskutera saken!
Du kan skicka in en ansökan till matchracing@njk.fi eller ringa Jon Eriksson på 040536 7639. Hör av dig möjligast snart!
Kansliet stängt 21.12-7.1
NJK- Skiffcentrets första säsong
Målsättningen med skiffcentret är att effektivera träningsverksamheten i 29er och 49er klasserna. I verksamhetsprogrammet för i år ingick träningskvällar, träningsläger och torsdagstävlingar med undertecknad som tränare. NJK-frivilliga arrangerade dessutom en uppskattad extra tävlingsdag för 49er seglarna.
I 29er klassen var deltagandet i lägren och i torsdagstävlingarna bra. Träningen inleddes genast då isen smultit och sista lägerdagen inföll den 29 oktober med 11 båtar ute på vattnet. Träningen på egen hand har varit bättre än tidigare år och även en liten förbättring på den fysiska sidan kan konstateras. Men av många krävs mycket jobb under den kommande vintern för att vara i form för 29er segling på hög nivå.
Framstegen som gjorts under säsongen har för de flesta varit stora. Vi kan på bred front se fram emot nästa säsong med bl.a. Junior NM i Danmark, EM i Göteborg och ISAF Junior VM i Kanada. Framför allt ser vi fram emot en aktiv tränings och tävlingssäsong i Finland.
49er klassen hade under säsongen litet flera båtar i Grand Prix serien än 29er klassen men träningsaktiviteten var, några båtlag undantaget, lamt jämfört med seglarnas höga målsättningar.
Träningarna hade som mest endast fyra 49ers. För att effektivera träningen kommande säsong kommer de flesta träningarna att vara i lägerformat. Det här borde underlätta planeringen för både dem som tränar mycket och för dem som tränar mera sporadiskt.
Jag hoppas att 49er seglarna nästa säsong uttnyttjar torsdagstävlingarna som ett komplement till den övriga träningen.
En finsk 49er var på läger i England i oktober, två finska 49er båtlag var på träningsläger i Danmark i november. Tre läger plus två regattor i Europa är inplanerade under våren 2007 – preliminärt är fyra båtlag på väg.
I takt med att träningsmängden ökas kan vi också vänta oss bättre resultat än på några år...
Till nästa säsong tar flera 29er seglare steget uppåt till 49er medan några duktiga optimistseglare byter till 29er. Återväxten inom skiffsegling ser för tillfället bättre ut än på länge.
Tack till alla er som deltagit i och stött verksamheten, Kasimir Johansson, skiffcentertränare
NJK tackar följande båt- och tävlingssponsorer för den gångna säsongen
En bra Challengesäsong
Året 2006 kommer kanske att stanna i minnet som året då Silja Lehtinen blev världsmästare i 29er. Men hon hann syssla med mycket annat. Ynglinglaget, där utom Silja finns Maria Klemetz och Livia Väresmaa, fortsätter att stadigt förbättra sin internationella position. En femte placering i regattan i Weymouth med flera världsnamn bland deltagarna var glädjande. Den andra finländska båten med Silja Kanerva i besättningen har inte satsat i samma omfattning och det återstår att se hur fortsättningen ter sig.
I Match Racing har Team Silja förstärkt med Vivi FlemingLehtinen stigit till 21 i världsrankingen för damer. Mikko Hentinen och Miikka Pennanen blev femte i VM för 29er, Mikko Kotamies och Robert Haapanen 21. Dessa senare blev dessutom finska mästare i klassen. Att seglare från samma klubb uppnår placeringarna 1 (Silja med Scott Babbage), 5 och 21 bland 105 deltagare är anmärkningsvärt och ett bevis att tränare och seglare gjort ett bra arbete.
Kappseglingarna i London OS 2012 kommer att seglas i Weymouth. Därför kommer regattorna där att bli allt mer omfattande och att få en allt större betydelse. Lauri Lehtinen och Heikki Soininen deltog i höstregattan i ett imponerande fält av 49ers, där endast 6 av världens 30 toppbesättningar saknades. Trots vissa materialmissöden blev placeringen 21, vilket är fint av ett lag som tävlat bara ett år i klassen.
Rasmus Järvinen seglade som gast åt Immu Kuusi (SPS, men hågkoms gärna från sin tid som chef för NJK:s MR-center). De vann GPfinalen för 49ers.
Nina RammSchmidt nådde kanske inte lika fina internationella resultat som i fjol. Ett nordiskt mästerskap är dock ett beaktansvärt resultat i en klass, som är stor i Norden. Synd att klassen inte är olympisk. För tillfället, kunde man tillägga.
Bland de yngre seglarna förtjänar nämnas Sinem Kurtbays femte plats i Europamästerskapen i Zoom klassen samt samma placering i FM. I januari åker hon till Optimist VM i Uruguay.
Hanna Hentinen hade två startsegrar i FM för Optimister.
Ytterligare bör noteras, att Staffan Lindberg vunnit Europamästerskapet i Match Racing. Han är medlem i NJK, även om han de senaste åren förlagt sin aktivitet till annat håll. Vi gratulerar!
Aktiva stödfunktioner
Det är självklart, att en faktor som gjort säsongen lyckad, har varit det stöd seglarna fått på olika nivåer. Här skall nämnas några.
Först och främst har föräldrarna i många fall offrat väldigt mycket tid till transporter och tid på vattnet.
Torsdagstävlingarna har varit en pålitligt fungerande institution, för somliga veckans stimulans, för andra en viktig del av träningen. Susanne Kuusansalo, Laura Hyryläinen och Lena Lilius har med fast hand och glatt humör skött denna så centrala del i klubbens verksamhet.
Kasimir Johanssons arbete ligger bakom de fiesta fina resultaten. Han har inte bara organiserat träningen på olika nivåer utan också infört en träningskultur bland de yngre kappseglarna, samt någonting mycket viktigt, nämligen god anda och sammanhållning. Sålunda slöt 29ergänget i sin helhet upp till den sista träningen den 29 oktober i någon
Logistiska problem är en del av toppseglarnas vardag. Stor hjälp och lindring kunde erbjudas tack vare arrangemang med flygbiljetter från Blue 1 och bilar från Volvo.
Säsongens behållning
Man kan med fog glädja sig åt uppnådda goda resultat. Likaså minns man de väl genomförda torsdagstävlingarna som varit en trivselfaktor och som har medfört kontinuitet i klubbverksamheten. Men på sikt tror jag att det värdefullaste och mest bestående av allt varit den sammanhållning och klubbanda, som skapats på gemensamma träningar och klubbtävlingar. Klubben har skäl att vara tacksam gentemot de personer som gett oss detta.
Ralph Lindbohm
1-maj lunch på Blekholmen
I förra NJK-Nytt skrev jag ett kort inlägg visavi den kommande 1maj lunchen på Blekholmen. Klubbkommittén lovade utarbeta en modell och förhållningsregler visavi anmälningar och deltagande med strävan att tillmötesgå merparten NJKare. Utgångspunkten är att trogna lunchgäster skall kunna räkna med samma lunchupplägg år efter år men för flexibilitetens skull måste vi förbereda oss på att alla beställningar bekräftas årligen.
Stambord
Stamborden tas återigen i bruk. Begreppet stambord kommer emellertid inte längre att automatiskt berättiga till ny reservering påföljande år men restaurangen syftar till att ge förkörsrätt till gamla lunchgäster. Ett stambord omfattar utgångsmässigt 8–12 platser beroende på placering i salen men vid den årliga reserveringen kan antalet bordsgäster tillfälligt ökas eller minskas i mån av möjlighet. NJK kansliet, Royal Ravintolat och Klubbmästeriet kommer att se över de gångna årens bokningar och utgående från dessa uppgifter, fastställa namn- eller familjebaserade stambord. Vi försöker också tillmötesgå önskan om bordsplacering enligt tidigare år. Stambordet är i kraft omgående från år till år, men reservationen måste bekräftas och specificeras årligen före den 1 april. Annars går stamgästen miste om sin platsrätt det ifrågavarande året.
De familjer som enligt utredningen erbjuds ett stambord, blir kontaktade av klubbmästeriet under februari månad år 2007.
Anmälningar
Anmälningar kommer att tas emot fr.o.m. 1.3.2007 på klubbens webb sidor (www.njk.fi). Stambordsvärdarna måste med en betalning (30 euro gånger halva platsantalet per bord) reservera sitt bord per den 1.4.2007. Icke reserverade stambord går till allmänt NJK utbud. Anmälningarna görs som tidigare till NJK kansliet, kansliet är i sin tur i kontakt med restaurangen.
Deltagande
Grunden för deltagandet på 1maj lunchen på Blekholmen är NJKmedlemskap. En ny och mera skärpt regel 1+2 tas i bruk. Med andra ord får 1 NJKare bjuda in 2 icke NJKare i sitt bord. Denna regel inbgriper inte NJK-familjen, dvs. hela familjen Svensson får delta fastän t.ex. enbart pappa Gunnar eller sonen Oscar är medlemmar.
Klubbmästeriet hoppas på att dessa utarbetade regler skall ses som möjligast klara och fungerande. För möjliga frågor eller kommentarer vänligen kontakta undertecknad.
Edvard Krogius
Klubbmästare 040 344 2787
Kalender 2007
12.1 Kommodorens nyårsmottagning, Björkholmen
10.2 Midvinterbal, Restaurang Börs
29.3 Vårmöte, Björkholmen
1.5 1maj lunch, Blekholmen
4.8 St. Tropez goes Blekholmen
1.9 Kajholmsbahia
13.9 Kräftskiva, Blekholmen
13.10 Flagghalning, säsongavslutning, Björkholmen
29.11 Höstmöte, Björkholmen
12.12 Jullunch, Björkholmen
Flagghalning 28.10.2006
De trognaste NJKarna hade kommit i god tid innan ceremonin började. Gästerna samlade sig i salen på Björkholmen tätt intill de dukade borden. Förväntansfulla blickar mötte varandra och vänliga hälsningsfraser utbyttes. Köket och buffén var nära på färdiga för den stora festen. Men först skulle klubbflaggan halas som ett tecken på att seglingssäsongen är över. Gästerna klädde sig varmt och tog sig ut på terrassen.
Thesleff och Henry Ericsson
Kommodoren, Thomas Thesleff, stod vänd mot den i en halvmåne uppradade folkskaran. Thomas yttrade några ord om den gångna säsongen. Vi kommer att minnas sommaren som en varm och på många fronter aktiv säsong. Pata Andersson fungerade kanoniär, eller bättre sagt pistolman. På skottet exakt kl. 17.36 vid solnedgången, halades klubbflaggan ner under tystnad och NJK-vördnad.
Snabbt in i klubbhuset, ytterkläderna av och sedan drinks! Klubbmästaren hällde upp glas efter glas av den goda bålen. Här var det inte fel på åtgången. Sorlet från c:a 60 NJKare var nästan öronbedövande. Undertecknad hälsade gästerna välkomna. Sedan var buffé och middag i turen.
Pekka Vajanto från Tapahtumataiturit hade dukat upp ett läckert skärgårdsbord. Fisk, kött, sallader och bröd med tillbehör i alla dess former föll gästerna i smaken. NJK-snapsen var färdigt islagen (dock immande kall) och då alla satt sig tog kommodoren in helan. Festen var i full gång. Barflickorna Annica och Nathalie serverade gästerna till bords och var båda jätte duktiga.
Vid slutskedet av middagen stod kommodoren upp. Han kände på sig att något måste sägas. Kanske inte direkt vemod men en stor tacksamhet och glädje över de gångna sex åren som kommodor kunde skönjas. Enligt honom mår NJK bra och kommer att fortleva i all framtid som den ledande seglingsklubben i Finland. Andreas Stenius avtackade Thomas, den ena skrattsalvan avlöste den andra.
Efter kaffe och avec blev det dans. NJK bandet Arkadia Trottoir började spela 21tiden tiden och fortsatte ända fram till 23.30. Dans golvet var fullt mest hela tiden. Ibland tog man sig en paus i baren med förfriskningar. Då klockan närmade sig midnatt var det slut på kalaset. Arrangörerna städade bort i salen. Nästa evenemang, höst mötet var redan i kikaren.
MRC-säsongavlutningstävlingen SEBAGO Cup 14-15.10
Tävlingen samlade en rekordmängd tävlande från relativa nybörjare till rutinerade MRCare. Då 18 lag ställde upp seglade vi ett system som utvecklades förra året. De sex lägst rankade seglade en Round Robin och därifrån steg de två bäst placerade till följande RR o.s.v. Man får jämnare seglingar så här och seglarna är nöjda.
För de som stiger en eller två nivåer betyder det dessutom flera kamper.
Gamla rävar som Georg ”Tusse” Tallberg som inte tävlat aktivt på länge ligger lågt på rankingen, men hans kunskaper gjorde att han direkt seedades in i RR 3/4.
Vädret på lördagen kunde ha varit bättre, den nordliga vinden och vindkantringar gjorde det jobbigt. Från RR1 steg bl.a. vår italienska besättning till RR2, vilket förvånade de flesta, dem själva kanske mest.
Efter att ha seglat hela 10 flighter blev det tid för säsongavslutningsfesten där nästan alla från centret samlades för mat, dryck, musik och dans. Helan går etc. hördes klinga och prisutdelningen följdes av dans o groggar. Jag trasslade mig i väg för sent, men inte sist, eftersom när jag nästa dag kom tillbaka för att starta träffade jag flera som övernattat i olika vrår på Björkholmen.
till en hejdundrande säsongavslutningsfest
Vi kom i gång lite segt, vinden började som nordlig men vände sedan över på syd och vi fick bra seglingar. Robert Ingman som tagit sig vidare från RR2 genom att vinna en 3waytie fortsatte vinstsviten i RR3 och kvalade in i RR4 med Georg ”Tusse” Tallberg som följeslagare.
Här blev det fin segling och Robert Ingman, Joni Eriksson samt Antti Luhta från Vasa som fått specialinbjudan åstadkom även de en 3waytie som löstes genom att första zeropoint seglingen ströks. Detta gav Robert Ingman totalsegern i denna tävling, Joni Eriksson tvåa och Antti Luhta kom trea. Rolf Zachariassen
Resultat:
1. Robert Ingman, Richard Lindroos, Christoffer Therman, Thomas Gylling 2. Joni Eriksson 3. Antti Luhta 4. Tapio Nissilä 5. Georg Tallberg 6. Mikaela Fors 7. Markus Hellström 8. Maija Saijonmaa 9. Susanna Kukkonen 10. Bernt BarnerRasmussen 11. Ilmari Kuusi 12. John Backman 13. Lauri Kaapa 14. Lorenzo Clavieri 15. Johanna Backas 16. Susanne Lindroos 17. Irene Heinonen 18. Johanna Hovi
Boken ”Atlas över Finska Vikens skärgård 1880” kom ut och presenterades vid bokmässan i Helsingfors i oktober i år. Den är en nyupplaga av K.G.Ekeboms sjökort från Viborg till Hangö utgivna under årena 1880-1886.
Citerar pressmeddelandet i något förkortad form: ”Kartserien var det första inhemska kartverket över sjöområden i Finland. Den var även det på sin tid bästa kartverket för handelssjöfarten och för nöjesseglarna som då tog sina första steg ut till havs. Sjökortena författades och gavs ut av ingeniör K.G.Ekebom, ritare vid Väg och Vattenkommunikationerna.
På 1800talet hade det ryska krigsväsendet ensamrätt över sjökartläggningen. Alla noggrannare sjökort över Finlands kuster var hemligstämplade och omsorgsfullt bevakade av den ryska marinen.
På för oss obekant sätt lyckades Ekebom få tag på dessa kartor och utgående från dem uppgöra sina egna sjökort. Kartverket var Ekeboms eget projekt, för vilket han dock anhöll om statsbidrag av senaten. Ansökan backades dock för att kejsarens bror, Rysslands marinminister, förhöll sig negativt till saken. I det skedet hade Ekeboms sjökort redan
hunnit ut i bokhandeln. Inga åtgärder vidtogs för att dra bort dem från marknaden.
Ekeboms sjökortsserie som bestod av åtta blad trycktes i skala 1:72000. I nyupplagan har kartbladena förstorats till skala 1:50000 och med några undantag beskurits i uppslag enligt samma indelning som dagens sjökort. Sjökortsuppslagenas numrering motsvarar de nuvarande sjökortsseriernas numrering. Utöver dessa åtta blad finns två separata sjökort över Helsingfors med omnejd, som Ekebom gav ut år 1872, med i förminskad version.
Bokens kartografiska innehåll är planerat och redigerat av ErkkiSakari Harju. Forskningsarbetet för att kartlägga bakgrunden till Ekeboms kartverk har gjorts av Jan Strang. Kartbladenas farledsbeskrivningar, beskrivningarna av sjömätningsmetoderna och Finska Vikens gamla fyrar har sammanställts av Seppo Laurell”.
Boken är i sin helhet skriven parallellt på finska och svenska. Redan det är positivt. Författarna inleder med en omfattande historikdel. Man blir imponerad av allt det inressanta material som har sökts fram ur samlingarna i olika muséer, arkiv, bibliotek och privata samlingar. Bildmaterialet är i många fall helt unikt.
Under mellanrubriker som Storamiral, Storfurste Konstantin Nikolajevitshs utlåtande; Understödet backas – kartorna stannar kvar; Vem stödde Ekebom; osv. kan man följa Ekeboms törnbeströdda väg till slutlig framgång.
K.G.Ekeboms intressanta liv och verksamhet beskrivs ingående. Han var en mångsysslare av stora mått. Efter mellanrubriken Kappsegling och båtdesign hittar man underrubriker som Medlemskap i NJK (han blev medlem i NJK 1875 och satt i klubbens styrelse 18751882); Båtkonstruktör; Navigationslärare och privatföretagare; Finskt-ryskt seglarsamarbete; Ekebom sade upp sig och tog kurs mot St.Petersburg.
Sjökortena är vackra, detaljrika och noggranna. Trots att Ekebom ritade kortena för 120 år sedan känner den vana seglaren av idag lätt igen sig överallt.
Boken är en liggare av stora mått som man trivs med länge.
Leif Strandström
Boken finns att köpa i välsorterade bokhandlar. Riktpriset är 48 €.
Segelsporten har igen berikats med en fin bok, Finlands Seglarförbunds 100-års Jubileumsbok.
Boken ger en god inblick i hur mångskiftande själva seglingen är men hämtar också fram mycket omkring segelsporten – mångt och mycket som man kanske inte genast förknippar med segling, men som ändå vid en närmare eftertanke utgör viktiga stödfunktioner.
Förlagsredaktör Matti Tuomisto tillsammans med layoutoch bildredaktionens Yrjö och Suvi Klippi har sammanställt en vacker och innehållsrik bok. Bildmaterialet är väl utarbetat – också de gamla svartvita bilderna har blivit som nya. Redaktionen har tagit fram ett ypperligt berikande koncept. Man har kallat in tjugo skribenter av vilka sju skriver på svenska. Fem av dem är NJKare. De flesta är hängivna seglare. De är var och en på sitt håll väl bevandrade i den mångskiftande kulturen som omger segelsporten. Alla författare skriver på sitt eget modersmål. Boken inleds med dessa huvudartiklar. Översättningarna till det andra inhemska språket återfinns längre fram i boken. Längst bak i boken finns en kort resume på engelska. Alla bildtexter är skrivna på tre språk. Den klara och rediga innehållsförteckningen gör allting lätt att hitta. Skribenterna går in på många intressanta ämnen såsom seglingens väsen, kultur, naturupplevelser,
Ekenäs till Christoffer H. Ericsson i Helsingfors för att sedan övergå till Göran Schildt. Han gjorde henne världsberömd via sina böcker om många och långa seglingar i Medelhavstrakten. Göran Schildt slutade segla år 1983 och sålde Daphne till den tyska familjen Joachim Fritz, som flyttade med båt och allt till Västindien. Efter att ha blivit nästan totalförstörd i en tropisk orkan på ön St. Martrins ”togs Daphne hem” till Finland. Hon genomgick en grundlig totalrenovering och placerades sedan som museifartyg i Forum Marinum i Åbo.
Lasse Pöysti avslutar sin smått filosofiska inledning till boken med sentensen ”navigare pulchrum est” – att segla är vackert. Det kan man helhjärtat hålla med honom om när man har bekantat sig med boken.
Jubileumsboken förgyller firandet av finlands Seglarförbunds första etthundra år.
Leif Strandström
Boken på 224 sidor finns att köpa i välsorterade bokhandlar. Riktpriset är 59 €.
