Namn: Alice Laiho Mattsson Ålder: 19 år Familj: Mamma, pappa, storasyster och hund Yrke: Studerande Fritidsintressen: Dansa och gå til kyrkan
”Mitt sjuka jag är inte mitt friska jag” - Ett personportratt om att vara ung och leva med psykisk ohalsa Kan man vara 19 år och redan ha gått igenom en depression? Svaret är ja, och är något som är vanligare än vad man tror. I denna artikel ska du få läsa om hur det var för Alice Laiho Mattsson att drabbas av psykisk ohälsa och hur hennes resa varit. Hur hon hanterar ångest och hur hon tycker samhället bör se på sjukdomen är också punkter du kommer få ta del av.
D
et är en kylig vårdag den 27 mars och solen skymtar fram mellan molnen. Klockan närmar sig tre och jag är på väg mot NTI mediegymnasiet, en skola liggandes vid kanalen i centrala Göteborg. Där går 19-åriga Alice Laiho Mattsson som är inne på sitt tredje år på samhällslinjen. Hon har likt många andra i vårt samhälle varit med om en berg och dalbana med psykisk ohälsa. Att vara ung och drabbas av detta blir allt mer förekommande, vilket kan ha sin grund i olika bottnar.
Jag möts av ett genuint leende från en brunhårig tjej
med en blå/vit skjorta på sig. Alice har i flera år kämpat med psykisk ohälsa och när hon var runt 14 årsåldern fick hon bekräftat att hon hade OCD. Det innefattar tvångstankar- och handlingar som tar mycket av ens tid och som oftast kopplas samman med ångest. För Alice del startade det med att hon började tvätta händerna allt mer noga och ofta som till sist eskalerade. - Jag kunde vara på toa i uppemot 10 minuter på grund av mina tvångstankar eller gå runt i lägenheten i 1 timme innan jag skulle somna för att checka saker, förklarar hon. En tillfredsställelse skapades när hon utfört sina handlingar. “De få sekunderna utan ångest blev som ett beroende”, säger hon. Flera av Alice tvångstankar låter i mångas öron inte logiska, men i hennes hjärna var det något helt naturligt.
att något var fel. - Jag kunde varken känna bu eller bä. Allt var som ett blankt papper, konstaterar Alice. Några dagar senare vaknar hon en ledig lördagmorgon och börjar gråta. Hon hade ingen energi att gå upp och tanken att behöva leva en hel dag kändes jobbig. “Att ta livet av mig fanns inte inom ramarna, men jag pallade bara inte att ta mig igenom en hel dag”, berättar Alice. Det slutade med att hon en månad senare fick svara på ett frågeformulär hos en läkare där man konstaterade att hon fått en lättare depression. Att ständigt må dåligt utan några specifika känslor var det Alice fick leva med. - I vanliga fall brukar man bli glad för något, ledsen för något och arg för något men för mig var det som ett streck, där jag inte kände någonting, utvecklar hon.
Vi har nu satt oss på ett café i närheten av där vi precis befunnit oss. Det är en ljus, harmonisk lokal med stora fönster där solens sista strålar kan tränga sig in. Om bara 3 dagar är det dags för påsklov, vilket i mångas öron kan kännas som en lättnad, men för Alice är det tvärtom. När hon hör ordet lov får hon en panikkänsla inom sig som skapar en oro. Varför är det så? - Jo, det beror på att ångest hanterar jag genom att göra saker hela tiden. Ledig tid för mig blir därför skrämmande, berättar Alice och tar en klunk av sitt kaffe. Hennes sätt att fly denna tid är att boka upp sig på saker hela tiden, vilket kan vara allt från en fikadejt med en Åren gick och våren 2016 blev Alice friskförklarad från kompis till en dansträning i kulturskolans lokaler. Det är sin OCD. Någon typ av glädjekänsla uppkom inte när psy- en försvarsmekanism hon är medveten om men som är kologen berättade det för henne. Det var där Alice märkte svår att inte ta till vid ledig tid. Det är ett sätt att dämpa en känsla av meningslöshet, säger Alice.