Martha 6/22

Smaka på smartfisk

Egna val och andras val

Varje dag ställs vi inför otaliga valsituationer. Inflation och stigande elpriser gör att allt fler finländare måste tänka efter hur de spenderar sina tillgångar. Teater- och restaurangbesök samt delikatesser i ostdisken väljs kanske ofrivilligt bort och byts ut mot hemmasoffan och en enklare variant av ostbrickan.

Samtidigt är det viktigt att påminna sig om att vi kan göra dessa val även om de kan kännas svåra i stunden. Kriget i Ukraina och det avslutade klimatmötet COP27 i Sharm el Sheikh i Egypten är en påminnelse för oss alla att det finns många människor som har betydligt svårare val att göra än vi. Det är också en påminnelse om att många i vår värld inte kan välja, utan är offer för andras val. Ukrainarna är offer för Putins val. De fattigaste länderna i världen, där torkan breder ut sig och odlingsmarkerna inte ger någon skörd, är offer för den klimatförändring vi alla bär ett ansvar för. Trots ett magert slutdokument på klimatmötet är jag glad att man åtminstone kunde enas om en klimatfond för sårbara länder som drabbas hårt av klimatförändringarna. Både Kina och Indien står inför stora val. Vad krävs för att de ska förbinda sig till att minska förbrukningen av fossila bränslen och därmed bromsa den globala uppvärmningen?

Vi finländare kan välja att inte knäppa på elbastun och därmed påverka den egna elräkningen. Men hur är det för de tusentals människorna i den befriade staden Cherson i Ukraina? De har varken el, vatten eller värme. De kan inte välja. Kriget har valt för dem. Det viktigaste för dem är att den ryska ockupationen av staden är slut.

Adventstiden är här och vi står inför valsituationer i vår trygga finländska vardag. Ska vi fira en hållbar jul med en måttlig mängd mat på bordet och endast hållbara julgåvor? Kan vi göra det lite enklare och undvika den omtalade julstressen? Julen kan också föra med sig plikter och förväntningar som man inte känner sig kunna leva upp till. Här har vi ett val – vem skapar dessa plikter och förväntningar? Är det vi själva – tror vi att det ska vara på ett visst sätt för att det alltid har varit så – och vems förväntningar måste vi uppfylla?

Det är nyttigt och viktigt att stanna upp ibland, få perspektiv på den värld vi lever i, de kriser och utmaningar mänskligheten står inför. Vi finländare är ett lyckligt lottat folk som lever i en demokrati och kan fatta val i vardagen utan att frukta för våra liv.

Inför jul kan vi välja en hållbar jul. Vi kan välja att lindra ensamhet hos en medmänniska. Vi kan välja att le åt en okänd person. Vi kan välja att vara snälla med varandra och uppskatta varandra. Vi kan välja att vara snälla med oss själva och inte ställa orimliga krav på oss. Vi står inför många val varje dag och kan vara tacksamma över att vi har rätten och möjligheten att välja.

Ta väl hand om er under adventstiden och ha en riktigt fridfull och hållbar jul!

Annika Jansson, verksamhetsledare

Redaktionen har ordet

Vi vill att du ska få ut så mycket som möjligt av din medlemstidning. Bakom varje nummer av Martha ligger därför hårt arbete och väldigt lite lämnas åt slumpen. Vi lyssnar kontinuerligt på våra läsare, samlar in feedback och tar tacksamt emot önskemål som finns kring innehållet.

År 2023 har 120 år förflutit sedan Marthaförbundets organisationstidning Husmodern började utkomma regelbundet. Det ska firas på olika sätt. Bland annat tar vi i bruk en applikation för e-tidningen. Det betyder att Martha från och med nästa år lättare kan läsas digitalt via den nya appen, till exempel på en pekplatta eller i mobilen. I tidskriften Martha-appen får du också tillgång till det digitala app-arkivet, där du enkelt kan söka intressanta artiklar från utgåvor som är samlade sedan två år tillbaka. Som läsare behöver du installera mobilappen på din telefon för att kunna läsa din e-tidning. Instruktioner för hur du laddar ner appen hittar du på sidan 40 i detta nummer av Martha.

Ytterligare en nyhet för jubileumsåret är att marthorna har möjlighet att bekanta sig med Marttaliittos organisationstidning Martat till ett överkomligt pris. Som en förmån under jubileumsåret får marthorna en årsprenumeration på Martat, sex nummer, för endast 19,50 euro. Efter perioden avslutas prenumerationen automatiskt. Bläddra fram till sidan 40 och läs mer om hur du prenumererar på Martat. God jul och gott slut på året – nästa år firar vi i tidningens tecken!

Mikaela Groop, redaktionschef

En bättre värld, en vardag i taget

4

29 32 4

12

20

Instagrammat

Instagrammat @ruthmarthaforening

Goda nyheter! Årtionden av praktisk marthakunskap samlade mellan två pärmar – boken ”Marthas vardagstips” är äntligen här och kan förhandsbeställas inför julhandeln! Beställ på martha.fi/marthashop.

#marthasvardagskunskap

HON FIXAR FINASTE FESTEN OCH VACKRASTE

JULDUKNINGEN

Den åländska festfixaren och bröllopskoordinatorn Michaela Eckerman gillar att pyssla och göra fint omkring sig.

8

STICKA VÄRMANDE

JEPPOVANTAR TILL VINTERN

Stickmönstret till den stilfulla Jeppovanten har designats av marthan Solveig Sundell i Munsala.

10

BRA YLLEPLAGG FÖR EN BÄTTRE VARDAG

Ekonomie magistern Michaela Larma reagerade på den oetiska sidan av modebranschen och ville erbjuda ett bättre alternativ som skulle åstadkomma verklig förändring.

12

MED MISSION ATT RÄDDA PLANETEN

Som pensionär sedan tre år tillbaka får den åländska prisbelönta miljöjournalisten Annika Orre utlopp för sin längtan att jobba med händerna.

16

SMARTFISKEN I FOKUS

Fiske och fisk haft en stor betydelse i kustbyar och i skärgården runt om i Svenskfinland. Oravais historiska förening deltar i ett projekt där man utforskar fiskens historia och den aktuella situationen för fiske.

20

FESTLIG SMARTFISK PÅ JULBORDET

Om du vill tänka kreativt och klimatsmart kan du låta den inhemska smartfisken simma in på julbordet.

26

MATKULTURDAGEN FIRADES MED ALGER TILL LUNCH

Den finlandssvenska matkulturdagen firades i år på Föglö, Åland. Till förrätt fick matgästerna avnjuta alger i olika former. Till huvudrätt serverades stekt fiskterrin med braxen, mört och björkna.

Michaela Eckerman går i mammas fotspår och vill göra vardagen till en fest. – Jag vill hjälpa människor och gillar att släcka bränder.

Hon fixar finaste festen och vackraste juldukningen

Åländska festfixaren och bröllopskoordinatorn Michaela Eckerman gillar att pyssla och göra fint omkring sig. Med en floristutbildning i bagaget planerar hon evenemang och fester både på Åland och i Sverige. I årets juldukning har hon låtit sig inspireras av naturen och jordnära nyanser.

År 2018 lade Michaela Eckerman upp sitt första inlägg om sitt eventföretag, men tanken hade grott ett tag i Eckermans estetiskt lagda hjärnbark.

– Jag hade då utbildat mig till florist. Jag gillar att skapa saker, att göra det fint.

Det har hon från sin mamma som arbetade på restaurang, ordnade några evenemang och var väldigt pysslig av sig. Hon gjorde alltid fint hemma och det var mycket pynt inför både julen och påsken. Kärleken för blommor kommer däremot från farmor.

– Min farmor älskade blommor. Jag tillbringade mycket tid med henne i trädgården och där blev jag blombiten, säger Eckerman medan hon arrangerar grankvistar och tänder ljus inför juldukningen som hon har förberett för intervjun.

Stora evenemang

Under sina år som florist har Michaela har varit med och gjort blomarrange-

Vi försöker tänka på att vara hållbara också efter evenemanget.

Jag skulle till exempel aldrig slänga blommor, utan skänker bort dem.

mang för otaliga evenemang och fester i Sverige.

– Jag ville göra de stora sakerna, stora events.

Efter att ha arbetat i Sverige, och även hemma på Åland, började hon fundera på att utöka festkoordineringen till att omfatta även annat än blomsterarrangemang.

– När man ändå håller på och fixar

med mycket kommer man lätt att tänka på bröllop. När jag startade eget fanns det ingen bröllopskoordinator på Åland.

Det finns det inte i dag heller, förutom Michaela, och hon har redan gjort sig ett namn. Då tanken hade slagit rot utbildade hon sig i Sverige till bröllopskoordinator och sedan fyra år tillbaka försörjer hon sig som festfixare på Åland. Förutom bröllop åtar hon sig även andra evenemang. Senast blev hon bokad av landskapsregeringen för lantrådets officiella 100-årsjubileumsfest.

– Men jag arbetar också en hel del i Sverige.

I Sverige blir det lite mer ”high end”bröllop, där hon assisterar Sveriges största bröllopskoordinatorer med stora och flärdfulla bröllop.

– Då kan det bli långa arbetsdagar – en dag jobbade vi i 22 timmar.

Varför gillar du att ordna bröllop?

– Det är den största dagen i livet för

Text och foto Heidi Henriksson

många och det är fint att få hjälpa till. Känslan jag får när brudparet står där och är nöjda är obetalbar. Jag hjälper till att skapa minnen för livet.

Men är det inte också en stor stress, eftersom det är en så viktig dag för brudparet?

– Så är det. Ibland har jag ont i magen och prestationsångest, men samtidigt är det jättekul. Jag tycker om att släcka bränder.

Michaelas bästa knep för att hantera allt är att inte stressa upp sig i onödan.

– Man ska alltid ha en positiv attityd och inte visa att man är stressad. Man ska skapa goda vibbar och arbeta med inställningen att ”det löser sig alltid”.

Hållbar dukning med julkänsla

Michaela har nyligen flyttat in i ett soligt kontor i centrum av Mariehamn. Kontoret delar hon med en fotograf som hon ofta samarbetar med. Med detta arrangemang hoppas hon kunna hitta en bättre balans

4 festliga dukningstips

 Fynda ett mjukt linnetyg i jordnära nyanser till exempel på loppmarknad. Tyget kan fungera som både duk och servetter och du får en harmonisk färgskala då allt går ton i ton.

 Plocka in naturen i dukningen, såsom granris, kottar, vackra höstlöv och dekorativa grenar från marken.

 Satsa på kontraster. Guldiga detaljer skapar en snygg kontrast på det dukade bordet.

 Om du ordnar en bjudning, unna dig något extra. En naturlig plats på festbordet har till exempel miljömärkta ljus eller inhemska snittblommor.

mellan jobb och fritid, men också ha ett ställe där hon kan ta emot kunder och göra exempelvis provdukningar – som den hon har gjort för Martha. Medan vi pratar lägger hon sista handen vid juldukningen som går i sobert jordnära färger.

– Årets färg är brunt och den vill jag gärna få in i julen. Jag gillar att ta in naturen, men tycker också om guld och ”bling bling”.

Det syns i dukningen som en blandning av granris, kottar, linnetyg, guldljusstakar och glittriga julgransbollar.

– Dukningen är lite annorlunda. Jag gillar också en röd jul, men det är kul att testa något annat. Hemma är jag en riktig Disneyjul-människa, jag vill ha mycket julkänsla.

Hur ska man tänka för att skapa en fin dukning oavsett årstid?

– Plocka material från naturen. Det behöver inte vara rosor eller blommor, ta det som du hittar i skogen. Jag tycker också att man ska kunna unna sig något extra

Vem?

Michaela

Ålder: 31 år.

Eckerman

Bor: På Åland, i Hammarland.

Familj: Sambon Jon och hunden Ludde.

Studier: Är utbildad florist, blomsterdekoratör och bröllopskoordinator.

Gör: Har nyligen startat upp ett eget eventföretag som styr upp festligheter med allt från planering till dukning.

Intressen: Mat, vänner, resor och dekorationer.

Mest minnesvärda bröllopet: Det var ett bröllop i sommar, på Norrviken i Båstad. Vi var åtta florister och tre bröllopskoordinatorer som jobbade med evenemanget. Brudens klänning var sydd av den svenska designern Lars Wallin, middagen var i toppklass och kända artister sjöng i kyrkan. Det var ett mycket exklusivt bröllop, vilket jag gillar. Jag har också assisterat på ett bröllop på Amalfikusten, även det en upplevelse jag sent ska glömma.

Min favoritblomma: Det finns så många, men engelska trädgårdsrosor och hortensia på sommaren och hösten samt krispiga tulpaner på våren är alltid svårslaget.

om man har en bjudning, såsom att köpa snittblommor eller fina ljus.

Hur gör man för att tänka hållbart, finns det ett utbud av inhemska blommor?

– När det är säsong finns det en hel del här på Åland. Jag kompletterar ofta med lokala blommor, men det är förstås svårt på vintern och under tidig vår. Jag har också odlat egna blommor.

Hållbarhetsaspekten, hur märker du den i efterfrågan?

– I Sverige är man ofta mer medveten, men hållbarhetsfrågor kommer även upp i diskussionerna på Åland. Vi försöker tänka på att vara hållbara också efter evenemanget. Jag skulle till exempel aldrig slänga blommor, utan skänker bort dem.

Ofta kör jag dem till Folkhälsan. Överlag är det inte mycket slit och släng, vare sig på bröllop eller fester.

Michaela har ett lager med porslin och dekorationer som hon hyr ut. Ibland när hon koordinerar ett bröllop där något specifikt har köpts in behåller hon det för framtida bruk. För behov finns. Sedan hon börjat erbjuda sina tjänster är det allt fler som hör av sig.

– Många uppskattar att de kan boka mig för något specifikt, som att duka lokalen eller att koordinera leverantörerna.

I mammas fotspår

I Michaelas samarbetsteam finns ett gäng duktiga åländska företagare, allt från en tårtkreatör till en fotograf och frisör.

– Av oss kan man få allt för sitt bröllop! Kreativitet är den röda tråden i Michaelas liv. Hon hoppas få göra ännu mera av det som hon älskar även framöver.

– Det skulle vara roligt att planera bröllop utomlands och retreats eller liknande evenemang. Någon gång i livet skulle jag också vilja göra blommorna till Nobel-banketten i Stockholms stadshus.

Michaela vill fortsätta utbilda sig och gå på kurser och på så vis hedra sin mamma som gick bort 2017.

– Det har varit terapeutiskt att göra detta efter att hon dog, att fokusera på att göra något som jag mår bra av. Många säger att jag går i mammas fotspår, säger Michaela.

Michaela Eckerman har många järn i elden. Förutom att fixa fester är hon delägare i sambons popup-gatukök där potatisen spelar huvudrollen. – Det är kul att få vara kreativ också på ett annat sätt, säger hon.

Sticka värmande Jeppovantar till vintern

Marthan Solveig Sundell i Munsala blev vinnare i omröstningen om Jeppovanten.

Text och foto Mikaela Groop

År 2021 utlyste Jeppo marthaförening en omröstning om ”Jepovanten”. Solveig Sundells stilrena skapelse kvalade in bland de fem finalisterna och blev vinnare i omröstningen. Vanten har en vit bottenfärg mot vilken de fem symbolerna för Jeppo tecknas: axet, potatisen, Jeppovapnet, musiken och stjärnan. Den bruna färgen i mönstret står för jorden.

För köp av pappersmönster ta kontakt via jeppo.martha@gmail.com

Stickbeskrivning

Design Solveig Sundell

Garnförslag: Vanten är stickad i REGIA-garn, stickor nr 2 1/2. Vill du ha en större vante kan du sticka i till exempel Maja by Permin.

Gör så här:

1. Lägg upp 60 maskor, sticka 5 räta varv.

2. Gör ett hålvarv med 1 omslag och 2 tillsammans räta varvet ut.

3. Sticka 3 räta varv.

4. Sticka mönster 1 med brun och vit.

5. Sticka 2 räta, 2 aviga i 7 varv.

6. Sticka 2 varv rät, öka samtidigt med 4 maskor.

7. Sticka mönster 2.

8. Sticka mönster 3. Sticka in en extra tråd för tummen som mönstret visar.

9. Sticka mönster 4.

10. Sticka mönster 5. Följ hoptagningen som mönstret visar.

11. Plocka upp för tummen 30 maskor och sticka i önskad längd.

Mönsterförklaringar

1. Mönster 1 symboliserar ett ax.

2. Mönster 2 potatis.

3. Mönster 3 Jeppovapen.

4. Mönster 4 musiken.

5. Mönster 5 en stjärna som får lysa över alla duktiga Jeppobor.

6. Färgen brun står för jorden.

Vantar värmer skönt om vintern. Den stilfulla Jeppovanten stickas med en vit bottenfärg och ett naturbrunt mönster. Kanske får du rentav inspiration till julens kreativa projekt?

Bra ylleplagg för en bättre vardag

– Den inhemska klädproduktionen är betydligt dyrare än produktionen i Asien eller i övriga Europa, men vi hoppas att kunderna uppskattar att våra produkter till hundra procent är tillverkade i Finland och är färdiga att betala för det, säger Mikaela Larma.

Ekonomie magister Mikaela Larma reagerade på den oetiska sidan av modebranschen och ville erbjuda ett bättre alternativ som kan åstadkomma verklig förändring. För drygt ett år sedan startade hon tillsammans med Nicolina Zilliacus ett klädmärke för hållbara stickade plagg och ylleprodukter.

Mikaela Larma – vem är du?

– Jag är uppvuxen i Åbo och har studerat till ekonomie magister på Svenska handelshögskolan i Helsingfors, där jag har bott sedan dess. Hemma har jag två söner i lågstadieåldern, en man och en tax.

Varför ville du satsa på ett nytt klädmärke?

– Allt började med en vilja att skapa ett klädmärke vars utgångspunkt är hållbarhet och transparens. Vi ville se högkvalitativa ylletröjor som håller i flera år och som är tidlösa och eleganta. Samtidigt fanns också ambitionen att skapa något unikt av ett inhemskt råmaterial. Extra viktigt var att hela produktionen skulle ske i Finland. Efter två års produktutveckling lyckades vi hitta ett sätt att lokalt tillverka maskinstickade tröjor av inhemsk fårull, och det är vi otroligt stolta över.

Vad gör era produkter unika jämfört med andra fabrikat?

– Vi är de första på marknaden som

tillverkar maskinstickade ylleprodukter av inhemsk fårull och det första, och enda, inhemska modevarumärket som beviljats ekocertifikatet Svanen. Certifieringen är en garanti för att allt från råmaterial till produktion görs med hållbarhet i fokus och med minsta möjliga miljöpåverkan. Hållbarhet är vår högsta prioritet och den står i fokus i allt vi gör. Vi har en zero waste-princip, vilket innebär att alla våra produkter och biprodukter (förpackningsmaterial, lappar, knappar med mera) är nedbrytbara till hundra procent.

Vilka ambitioner har ni med ert arbete?

– Vi hoppas kunna visa våra kunder vilket fint råmaterial den inhemska ullen är och vad vi kan producera med lokala resurser. Det finns fortfarande ett starkt kunnande inom klädbranschen i Finland, men upprätthåller vi inte kunnandet kan det tyvärr försvinna. Vi strävar också efter att öka efterfrågan på inhemsk ull, så att den används och inte slängs bort.

– Vi försöker att inte delta i säsongtänket inom modebranschen, men hamnar ofrivilligt där ändå. Vi har dock beslutat att inte ha speciella kollektioner för sommar och vinter, men givetvis är det viktigt att fundera på användningssyfte enligt årstid, säger Mikaela Larma, här med kollegan Nicolina Zilliacus (t.v.).

Tyvärr sker detta alltjämt i stor utsträckning. Vi vill vara med och påverka så att allt fler fårproducenter väljer att ta tillvara och sälja ullen vidare, i stället för att den slängs bort.

Hur tar du hand om dina ylleplagg?

– Ylleplagg mår bra av att vädras och ångas med jämna mellanrum. Ylleprodukter kan också maskintvättas på ylleprogrammet. Ylle behöver ändå sällan tvättas, eftersom det inte drar åt sig smuts. Yllegarn noppar sig inte, så en noppkam eller noppborttagare behövs väldigt sällan. Jag använder mina tröjor nästan dagligen och de håller sig som nya.

Dina bästa tips för en hållbar vardag?

– Både när det gäller mat och mode väljer jag närproducerat och ekologiskt var jag än rör mig. När det gäller mode försöker jag tänka att min garderob ska bestå av färre plagg i tidlösa och naturnära toner som enkelt går att kombinera. Köper jag nytt ska det hålla för slitage och också vid behov kunna säljas vidare. Jag föredrar alltid naturmaterial framom konstgjorda material och granskar noga alla blandmaterial. Ofta blandar man ull med syntetfibrer av kostnadsskäl. Även många andra naturmaterial blandas med syntetmaterial, vilket är direkt skadligt för miljön. Lyckligtvis är många produkter numera ekocertifierade, förutom inom modebranschen, så det blir hela tiden lättare att göra hållbarare val. Likaså finns det mycket fint i modeväg som antingen har tillverkats i Finland eller i Europa, vilket alltid är ett bättre alternativ.

Text Mikaela Groop Foto Cata Portin

Med mission att rädda planeten

Den prisbelönta åländska miljöjournalisten Annika Orre arbetade på lokaltidningen Nya Åland i många år. Som pensionär sedan tre år tillbaka får hon äntligen utlopp för sin länge närda längtan att få jobba med händerna.

”Jippi”, tänkte åländska journalisten Annika Orre när hon fick ta över miljösidan på tidningen Nya Åland i början av 1990-talet.

– Det var på ett morgonmöte som chefredaktören Hasse Svensson undrade om någon ville ta sig an miljösidan.

Sidan var ett stående inslag i den relativt nystartade lokaltidningen och under två årtionden den ett forum där Annika kunde leva ut sitt hållbarhetsengagemang – och även engagera andra.

– Jag skrev om allt mellan himmel och jord – också om roliga saker. En gång utlyste vi en tävling om att återvinna mjölktetror. Efter ett tips av en kompis hade jag fått lära mig hur man packar ihop mjölktetror så att man får in flera i en. Jag fick in tio i en. Då utlyste vi en tävling om vem som kunde packa in flest tetror.

Vinnaren blev ett mekanikföretag på Åland som lyckades trycka in hela 42 tetror i en tetra.

– De hade pressat ihop dem med sin hydraulpress och kom upp till redaktionen med dem. Vi skrattade så att vi kiknade. Folk var engagerade, det var fint.

Tyst vår

Annikas eget miljöengagemang föddes i unga år efter att hon läst bland annat Rachel Carsons klassiker Tyst vår

– Det var en av böckerna som fick mig att komma till insikt om hur viktiga miljöfrågorna är.

Men att hon skulle bli journalist med fokus på just miljö var inte helt givet.

– Jag gillade biologi i gymnasiet och hade tänkt bli ärftlighetsforskare. Men då skulle man behöva läsa så mycket kemi ..., säger Annika med ett skratt.

I stället tog hon ett sabbatsår och arbetade på bank efter gymnasiet.

– Han frågade när jag kunde börja och vad jag ville ha i lön.

Och där på Sydin blev det klart vad Annika skulle bli: journalist.

– Jag kände direkt jag kom till redaktionen att ”här vill jag vara”. Jag trivdes väldigt bra och sökte sedan till journalistlinjen på Social- och kommunalhögskolan i Helsingfors.

Hantverk sträcker sig långt tillbaka i historien. När man sitter och väver en linnehandduk tänker man på alla kvinnor förr i tiden som odlade, skördade, bråkade och spann lin.

Miljöintresse och klimathot Intresset för miljön hängde med under utbildningen och under de första yrkesåren.

– Då fanns det inte något klimathot på samma sätt som i dag, men nog en kärnkraftsdebatt. Jag såg komplikationer och faror med kärnkraften redan tidigt.

På senare tid är det förstås klimatkrisen som upptagit mycket av Annikas tankar.

– Jag kommer ihåg att jag år 2007 läste en bok av den brittiska journalisten och författaren Mark Lynas med titeln Vår framtid på en varmare jord. Jag blev väldigt skakad, för jag insåg vad klimatkrisen betyder. Det kändes oerhört dramatiskt och jag blev livrädd.

– Det var det absolut sista som passade mig. Då berättade min syster att de sökte volontärer till tidningen Sydin, även kallad Nödropet, en liten lokaltidning i Österbotten. Då tänkte jag att ”det ska jag prova”.

Chefredaktören, som också var kommunfullmäktiges ordförande, anställde på studs den utexaminerade gymnasisten som tröttnat på sitt bankjobb.

Annika gjorde bland annat en serie på temat i Nyan om vad varje grads uppvärmning skulle innebära för livet på jorden.

– Då blev det en helt annan dimension på min uppfattning om vad miljöjournalistik är.

Tonen hade oåterkalleligt förändrats.

– Miljöfrågan blev för mig oändligt mycket allvarligare och lät sig inte läng-

Text och foto Heidi Henriksson

Den stickade pläden och flätade korgen har Annika Orre gjort sedan hon blev pensionär. – Jag har alltid läst mycket, men det har jag inte ro med längre. Nu måste jag skapa, säger hon.

re beskrivas på en halv sida i tidningen.

Det var då som grävandet började ta mer av Annikas tid på redaktionen.

– Jag har alltid varit väldigt intresserad av systemfrågor och hur saker hänger ihop – och klimatet hänger ihop med allt.

Komplexa miljöfrågor

Under sina år som grävande journalist har hon rett ut oegentligheter i samhället och miljöskandaler. Samtidigt har det blivit allt svårare att nå ut till människor med viktig information, speciellt när det gäller miljöfrågor.

– Miljöfrågor är numera väldigt komplexa. När jag började med Miljösidan fanns inte motståndet mot miljö- och klimatfrågor på samma sätt som i dag. Det fanns inga sociala medier där allt blir relativt och ifrågasatt. Jag kommer ihåg hur förbluffad jag blev första gången då jag hörde orden ”alternativa fakta”. Det är oerhört förvirrande för folk. Tidigare var inte miljöfrågor lika politiserade, de baserade sig på en naturvetenskaplig grund, men så är fallet inte alltid i dag.

För Annika har det varit sorgligt att följa med utvecklingen.

– Jag trodde alltid att förnuftet skulle råda när man väl insåg hur illa ställt det var med miljön, men så gick det inte.

Trots sin ateistiska bakgrund skyller hon på en av de sju dödssynderna.

– Girigheten är den värsta, den kommer stjälpa oss. Vi har begått en sådan rovdrift på naturen. Det förstår väl minsta lilla barnet att vi inte kan fortsätta leva som om vi hade flera planeter.

Längtan till det ursprungliga

Sina oroliga tankar kring frågor om planeten till trots har Annika hittat ett sätt att känna sig levande – och det är när hon får arbeta med händerna.

– Nu är det dags att jobba med händerna, jag sköt upp det tills jag blev pensionär för tre år sedan, berättar Annika.

Sedan dess har dagarna fyllts med pyssel, återbruk, snickrande, vävning, korgflätning, stickning och odling. Annika säger att behovet att få jobba med händerna länge hade pockat på hos henne, men att det var något som hon till fullo kunde

Vem?

Annika Orre

Ålder: 67 år.

Bor: I Mariehamn, Åland.

Familj: Make, två vuxna barn, fem barnbarn.

Intressen: Barnbarnen, samhällsfrågor, hantverk, motion.

Mitt bästa återbrukstips: Bokashi (fermenterat hushållsavfall som omvandlas till näringsrik jord).

Detta har jag lärt mig om världen: Att det lilla samhället är en återspegling av stora samhällen. Allt som finns där ute finns också här, bara i mindre skala.

släppa fram först då hon gick i pension.

– Den enda nackdelen med att bli gammal är att man inte har så många år kvar. Därför packar jag dagarna fulla. Jag har alltid läst mycket i mitt liv, men det har jag inte ro med längre, nu måste jag bara få skapa.

Hon tror att behovet hänger ihop med hennes längtan till det ursprungliga.

– Hantverk sträcker sig långt tillbaka i historien. När man sitter och väver en linnehandduk tänker man på alla kvinnor förr i tiden som odlade, skördade, bråkade och spann lin.

Annika förevisar några av sina verk, bland annat en korg som hon nyligen flätat och en vacker stickad pläd.

– Kanske kommer jag att skriva igen, men för tillfället lever jag ut mitt uppdämda hantverkarbehov. Ibland får jag dåligt samvete, jag borde bli en klimataktivist och göra något viktigare. Jag vet vad jag borde göra, men för tillfället gör jag endast det som känns kul.

Men räknas det inte som aktivism i dag, att leva för stunden och själv tillverka saker?

– Ja, det kanske det gör, på något plan.

Journalisten Annika Orre har varit med sedan tidningen Nya Åland startade år 1981. Här är hon på redaktionen framför tidigare årgångar av tidningen.

Hyllning till ett kvinnligt kodat hantverk

Till formatet är boken liten och behändig, lätt och nätt. Pärmen lovar inget, den är rentav modest. Men när man väl börjar läsa Karin Erlandssons bok Det blå garnet. En bok om att sticka –och det är lätt att svepas med – öppnar sig en intressant och mångfacetterad värld.

För den icke insatta, för den som på sin höjd vet att en maska kan vara avig eller rät och som eventuellt stickat lite lätta mönster i ungdomen, blir det extra roligt att den färd Erlandsson tar oss med på är både varierande och omfattande.

Det här är en bok om stickning och om att sticka, och då är det naturligt nog också en bok om hantverk, material och stickningens historia. Men det är också en bok om geografi, folklore och utveckling, en bok om tålamod, vedermöda och svåra beslut.

Nya insikter

I 24 korta essäer gör Karin Erlandsson nedslag i olika kulturer, i material, i syföreningar, i kvinnosaksfrågor, i utveckling, i politik och i litteratur. Överallt där en sticksöm eller ett stickat plagg har figurerat, får vi lite mer insyn som leder vidare till nya insikter.

Om det så handlar om syjuntor, feminism, gravöppning, klimatförbättrande åtgärder eller spionverksamhet har stickningen spelat en roll. För ja, även spioner

har stickat. Eftersom stickningen är binär, med räta och aviga maskor, har den bland annat använts för att kommunicera känslig information i vissa motståndskretsar under andra världskriget. Den som kunde avkoda ett mönster kunde få fram information om truppförflyttningar och tågankomster i en mössa eller halsduk. Den oinvigda såg bara ett stickat plagg.

Likaså har stickningen genom tiderna inneburit en viss frigörelse för kvinnor, kanske för att tjäna egna pengar eller för att i syjuntan kunna umgås med andra kvinnor en stund utan att barnen är med.

Likt en röd tråd vävs Karin Erlandssons

egna blå garnhärvor in i texten. Vi får vara med när det blå garnet inhandlas i första kapitlet. Sedan återkommer det med jämna mellanrum. Dyker upp till ytan, liksom för att få syre och påminna oss om sin existens. Samtidigt som processen puttrar i skribentens huvud: Vad ska det bli? Vad göra av garnet? Hur komma igång?

Tid för tanken

Utöver alla fakta och kuriosa i boken får vi även ta del av Erlandssons egna filosofier, funderingar och analyser kring stickning, gemenskap och det osynliga band som förenar stickerskor. Trettio år av ständigt pågående stickning har gett gott om tid för tanken.

För Erlandsson blev stickningens kreativitet och problemlösning en initiationsrit till vuxenlivet. Det finns ett före och ett efter de där tre veckorna när hon i tidiga tonår satt hemma och i hemlighet stickade på sin första tröja av restgarn, utan att följa vare sig mönster eller modell. Det blev en unik tröja som fyllde ägaren med stolthet och glädje.

Det blå garnet är en bok för den som vill bredda sin allmänbildning och se stickningen i ett nytt perspektiv. På ett roligt och lättläst sätt får vi en övergripande insikt i vad stickningen – detta ibland livsviktiga hantverk – har betytt och betyder för många i mänsklighetens historia.

Rösta och vinn en kökshandduk!

Var med och utveckla tidningen! Rösta fram din favoritartikel i detta nummer av Martha.

Allt du behöver göra är att skriva rubriken på artikeln samt ditt namn och din adress och skicka uppgifterna till marthabladet@ martha.fi senast 11.1.2023. Du kan även sända ett

postkort till Marthas redaktion, Medelhavsgatan 14 C, 00220 Helsingfors. Märk kortet eller kuvertet ”Kökshandduk”. Bland de svar som inkommit lottar vi ut tre exemplar av Marthaförbundets kökshandduk med inhemska smartfiskar som motiv. Handduken mäter 65 x 45 centimeter.

I förra röstningsomgången fick artikeln Från litet frö till färdig gröda på sidan 4 i Martha nummer 4/2022 flest röster. Halsbandet som lottades ut i samma nummer vanns av Maj-Britt Heikkonen, Åbo, Johanna Skog, Nykarleby, och Anja Antas, Hindersby. Halsbandet kom

mer på posten – grattis!

Karin Erlandsson: Det blå garnet. En bok om att sticka. Schildts & Söderströms 2022, 184 sidor. ISBN: 978-951-52-5773-4

Text Cia Hemming

Smartfisken i fokus

Fiske och fisk haft en stor betydelse i kustbyar och i skärgården runt om i Svenskfinland. Man stred om fiskeområden och tog tillvara all fisk, särskilt under nödåren. Oravais historiska förening har tagit initiativ till ett projekt där man förenar fiskens historia med den aktuella situationen för fiske.

Verksamhetsplaneraren för

Oravais historiska förening

Lilian Pettersson-Smeds

sätter sig vid köksbordet i hemmet i Soklot, Nykarleby. Soklot är en gammal fiskarby och i dag ska hon hämta färsk fisk från hamnen i Grisselören.

– Det fångas siklöja, strömming, abborre och sik. På Facebook får man veta när fiskarna varit ute till havs och sedan får man hämta upp fisken ur isboxen. Det uppskattas storligen och är ett bra sätt att få ut fisken direkt till konsumenten.

Lokalt fångad fisk

Pettersson-Smeds berättar att fiskarna i Soklot numera är främst deltidsfiskare som vid sidan av sitt övriga arbete lägger ut nät. Yrkesfiskarna har blivit betydligt färre, men de finns och deras betydelse ska inte underskattas.

– Vårt syfte med föreningsprojektet är att lyfta fram den lokalt fångade fisken och framhålla att det går att ta tillvara all fisk och man behöver inte slänga ”skräpfisken” åt sälarna. Vi kallar skräpfisk smartfisk för att fisken är klimatsmart och kan vara ett sätt att trygga fiskarkårens framtid.

Föreningen har under åren 2021–2022 samarbetat bland annat med Marthaförbundet, men också med yrkeshögskolan Novia. Man har ordnat tillfällen för fiska-

re och restauranger att nätverka och ordnat provsmakningstillfällen. Bland annat id- och mörtbollar har stått på menyn, samt stekt nors.

– Restaurangkrögaren och kocken Kenny Sundqvist serverade nors åt eleverna i Centrumskolan i Oravais som en del av vårt projekt. Eleverna tyckte det var gott och att det smakade bättre än fiskpinnar. Kenny har också medverkat i programmet Strömsö och visat hur man tillreder smartfisk.

Jungfrudanser och fiskelycka Oravais historiska förening har velat bredda sin verksamhet från att enbart omfatta historien om slagfältet i Oravais och 1808–1809 års krig till att lyfta fram fiskenäringen.

– Också soldaterna behövde mat. I och med landhöjningen ser vi även spår av kustaktivitet. Speciellt fascinerad är jag av jungfrudanserna, stenar som formats till labyrinter. Bland annat i Jeussen i Oravais finns en sådan, de hittas oftast i farliga kustmiljöer, förklarar Pettersson-Smeds som är arkeolog och historiker och har haft ett intresse av att lyfta fram just fiskenäringen.

Huruvida danserna var en ritual för att mildra vädrets makter eller ge fiskelycka, det vet man fortfarande inte.

– Det gick stora vågor på havet och många förolyckades. Labyrinterna hittas också i taket på flera av våra kyrkor, så det fanns alltså en bredare kännedom om dem och en klar betydelse enligt min mening, säger Pettersson-Smeds.

Hon har studerat historien också genom att läsa gamla skattelängder och rättegångsprotokoll. Till exempel i Stubbens fiskevatten i Oravais beskattades år 1559 femtio personer för sitt fiskande. Dessa kom från ett område mellan Larsmo och Korsholm. Hon har också funnit rättstvister, en mellan Vörå och Munsala, där man var oense om var gränsen mellan fiskevattnen gick och vem som fick fiska var. – Fiskevattnen var attraktiva och till och med livsnödvändiga. Under nödåren 1865–1869, då drygt 8 procent av befolkningen svalt ihjäl, tog man till fiskeredskapen för att fånga all fisk man bara kunde. Fiske blev en fråga om överlevnad just då.

Saltad strömming

Pettersson-Smeds berättar att vissa fiskarter hade särskilt stor betydelse under olika tidsperioder. Till exempel under medeltiden började man salta in strömming för att kunna förvara och äta den under året. På 1700-talet fångades stora mängder gäddor som exporterades levande till Stockholm.

Text och foto Anette Forsström-Fellman

Så här såg det ut för bara åttio år sedan i fiskarbyn Soklot ute vid hamnen i Grisselören. Oravais historiska förening vill lyfta fram fiskets betydelse genom historien, allt från hur det var livsnödvändigt när det var svältår, till hur man stred om vem som hade rätt till olika fiskevatten.

Braxen hör till smartfiskarna och finns i stora mängder i bland annat Österbotten. Av braxen gör man färs som säljs i stora block och därför riktas försäljningen främst till storköken.

För drygt tio år sedan ökade mängden braxen i de norra delarna av Bottniska viken och då beslöt man att kommersialisera fisken. I Vexala, Nykarleby, skärs braxen ner och fryses in i förpackningar som fiskaren Kurt Blomqvist står och håller i på bilden.

Lilian Pettersson-Smeds hämtar fisk ur isboxen i Grisselören, Nykarleby. Lokala fiskare meddelar när de varit ute till havs via Facebook och Pettersson-Smeds tycker det är lyx att få lokalt fångad fisk i den egna byn.

– Också där uppkom stridigheter med tullen som man kringgick genom att sälja fisken strax utanför Stockholms gränser.

På 1700-talet utkom Cajsa Wargs receptböcker 1 och 2. Dem har Pettersson-Smeds studerat noggrant för att få en uppfattning om vilken fisk man åt och hur man tillredde den.

– Det finns otaliga recept på gädda: torkad, stuvad, fylld, panerad, kokad. Att läsa recepten är en liten utmaning med enheter som inte längre används och ett gammalt språk. Men det är mycket intressant.

Lilian har också använt Fredrika Runebergs kokbok och diskuterat recep-

ten med kocken Kenny Sundqvist. Till exempel serverades id- och mörtbollar på en familjedag i Malax, med inspiration från Fredrikas laxbullar. Familjedagen var en del av föreningens projekt och lockade 330 deltagare.

– Idfisken och mörten grovhackades till färs och till den tillsattes ägg, ströbröd, lök, peppar, socker och mjölk, kryddat med dill och persilja. Det var gott, säger Lilian.

Efterfrågan på smartfisk

Ett viktigt syfte med Oravais historiska förenings projekt är att lyfta fram smartfisk som mört, id, braxen och nors. Om

Varför måste man ha årsvisa menyer?

Konsumenterna får ju större variation om man har säsongsvisa menyer enligt tillgång.

användningen av dessa ökar kan fiskaren få mera inkomst. Att äta lokalt fångad fisk är också ekologiskt hållbart, miljösmart och en klimatsmart gärning. På de träffar som föreningen ordnat mellan fiskare, förädlare och restaurangägare har man dryftat flera aktuella frågeställningar. Fiskaren Roland Semskar från Larsmo är en av deltagarna i diskussionerna.

– Efterfrågan på smartfisk bland konsumenterna kunde förbättras, säger han. Mycket har ändå hänt. För Semskar kommer 25 procent av inkomsten från smartfisk såsom mört och braxen, medan han för tio år sedan inte fick en enda cent för dessa fiskar. Han tycker alltså att projekten med att lyfta fram smartfisken har gett gott resultat.

Restaurangägarna har å sin sida sagt att de tycker det är svårt att ha fisk på menyn då tillgången är säsongsbetonad.

– Men varför måste man ha årsvisa menyer? Konsumenterna får ju större variation om man har säsongsvisa menyer enligt tillgång. Under de perioder när det inte finns lokal fisk kan man ta in norsk lax, föreslår Semskar.

I storköken, till exempel i skolor, efterlyser man fler förädlade fiskprodukter som är enkla att tillreda och använda. Semskar berättar att han, tillsammans med fiskaren Rune Back och några andra, har ett projekt på gång med färs av siklöja. Färsen torde lanseras nästa år.

Uppsving för braxen

Också i Vexala, Nykarleby, gör man sedan drygt tio år tillbaka färs av braxen. Det har gett fiskarna i norra svenska Öster-

För att få reda på vilka fiskar man åt tidigare och hur de tillreddes har Lilian Pettersson-Smeds studerat gamla kokböcker, däribland Cajsa Wargs kokböcker. Hon rekommenderar också "Hushållsbok för Stensböle gård” samt Fredrika Runebergs ”Receptbok” om man vill ta reda på hur matlagningen har sett ut under olika tidsperioder.

botten en bra inkomst och ett uppsving för braxen. Men braxenfärsen levereras till södra Finland och finns sålunda inte att köpa lokalt. Varför är det så, fiskare Kurt Blomqvist?

– Efterfrågan är störst i södra Finland och vi säljer vår färs i stora block. Men det är inga problem att få braxen ut till storköken i Österbotten om det finns intresse. Fisken lagras i Karleby och kan distribueras till exempel runt om i Österbotten, säger Blomqvist.

Fiskarna är alltså en tillmötesgående och kreativ yrkeskår.

– När vi haft mindre sik och abborre har vi fått fundera på hur vi får användning för de fiskar vi har, som till exempel braxen och siklöja. Siklöjan är främst eftertraktad för rommen, men man kan gott använda hela fisken, säger Roland Semskar.

Hur mycket betalt får fiskarna för smartfisken?

– Om vi tänker på mörten är kilopriset inte så högt, men volymen är stor. Jag skulle säga att priset på mört är det rätta. Vi behöver också fisk som är billig för konsumenten då priset på fisk i dagslä-

get annars är ganska högt, säger Semskar.

En stor del av Roland Semskars mört konserveras på burk av ett företag som har nationell spridning på sina varor. Deras produkter finns i både K- och S-gruppens matbutiker. Mörten kan till exempel användas som pålägg på smörgåsar. En annan fiskare som inte har riktigt samma inställning till lönsamheten kring mörten är Malte Björk i Sundom.

– Jag har en mycket mindre volym i mitt fiskande än Roland har. Det gör att jag får mindre betalt per kilogram och att lönsamheten är dålig. Jag får ett pris på ungefär 50 cent per kilogram, men det borde vara 2 euro per kilogram för att det ska vara lönsamt. Därför är det många fiskare som inte tycker att det är värt att ta tillvara mörten och uppköpare vill inte heller ha små mängder. Ibland har jag sumpat fisken när vattnet är kallare och samlat till en större mängd. Men sumparna brukar få besök av uttrar och minkar, så det fungerar inte alltid.

Till gagn för fiskarna

Tillbaka till Lilian Pettersson-Smeds köksbord i Soklot. Hon gläds över den

Fina smartfisken

 Åsikterna om huruvida det är lönsamt att fånga smartfisk eller inte går isär bland yrkeskåren. Har man stora volymer fisk får man också lönsamhet, men en stor del av fiskarna är numera hobbyfiskare och tar inte upp så stora mängder. I Österbotten har man ändå lyckats kommersialisera fiskfärs på braxen, en färs på siklöja finns också i planerna för framtiden.

 Benen i smartfiskarna kan upplevas som ett problem, men i mald eller grovhackad färs är de inget bekymmer.

 Smartfiskar går numera också att köpa i mataffärerna i konserverad form på burk.

fina respons som föreningens projekt har fått bland annat av Roland Semskar och Kenny Sundqvist, då framför allt för arbetet med smartfisk.

– Vi är många som har lyft fram smartfisken på olika håll och tanken har varit att gagna fiskarna. Det finns utmaningar, men också möjligheter för fiskenäringen, säger Pettersson-Smeds.

Hon tillägger att det i kväll blir strömmingsflundra till middag av fisken som fångats i havet utanför Soklot.

Lilian Pettersson-Smeds pekar mot Hällgrund i Soklot, eller "Hällon" i folkmun. Där finns fiskestugor, lador och en båk som byggdes år 1824. Båken är ett högt torn, målat i rött och vitt, med samma funktion som en fyr. På ön finns även gropar där man övernattat på sina fiskeresor under 1700- och 1800-talet.

Festlig smartfisk på julbordet

”Det är ingen panik ifall fiskfilén inte blir perfekt, du lär dig snabbt.

Många finländare har tappat intresset för den tidigare populära strömmingen, men den är fortfarande en viktig komponent på julbordet. Tillred Gustavas gravade strömming och servera den med senaps- eller vitlökssås, i stället för att köpa färdiga sillburkar. Kanske den gravade strömmingen till och med kan ersätta den norska laxen på årets julbord?

Gravad strömming

TIPS!

Om det är svårt att få loss skinnet från filéerna kan du grava filéerna med skinnet kvar och låta dem stå någon timme i kylen. Efter det brukar det vara lättare att få loss skinnet.

Vilken är din favoritsmartfisk och varför, Sandra?

– Om gäddan räknas är den min favorit. Den är lätt att få tag på, mild i smaken och har en textur på köttet som jag gillar. Gädda passar speciellt bra att fritera, eftersom köttet kräver extra fett. Om gäddan inte räknas väljer jag nors. Det är en liten och god matfisk som blir bäst panerad i rågmjöl innan den steks krispig och gyllenbrun i en het panna. Mums!

Ditt bästa rensningstips för fisk?

– Att bara våga försöka! Det är ingen

Smartfisk på nytt sätt men ändå klassiskt

panik ifall fiskfilén inte blir perfekt, du lär dig snabbt. Ta till exempel fram mobiltelefon eller pekplattan och titta på en fiskhanteringsvideo på Youtube. Sommaren är den bästa tiden att prova på. Då kan du hålla till utomhus och ta upp din egen fisk – eller låta någon bekant göra det åt dig.

Vad kan göras för att få konsumenterna att äta mera fisk – i synnerhet mera smartfisk?

– I första hand måste fisken finnas i fiskdiskarna. Sedan måste man erbjuda goda och enkla recept på fisk. Till syvende och sist handlar det om en kedja där allt måste fungera. Fiskaren behöver få tillräckligt betalt för att ha möjlighet att ta upp fisken ur havet och för att fiskhandlaren ska kunna erbjuda fisk i sin butik. Först då har konsumenten möjlighet att köpa hem fisk och tillreda den. Men för att detta ska lyckas måste konsumenten efterfråga större volymer fisk. Därför är det viktigt att fråga efter fisk hos sin lokala fiskhandlare.

Du har under det senaste året arbetat med Marthaförbundets projekt ”Små fisk övertar storkök”. Vilka har de vik-

tigaste frågorna varit och vad är målet med projektet?

– Det viktigaste har varit att kartlägga de hinder som finns för att få in mer inhemsk fisk till den offentliga måltiden och därefter att synliggöra fiskens väg från hav till bord. Vi har arbetat med tre olika fiskarter som vi ser har stor potential: id, nors och småströmming. Våra mål har varit att öka användningen av dessa fiskarter i storköken, skapa nya maträtter anpassade för storkök, införa säsongstänk i fråga om inhemska outnyttjade fiskarter samt öka samarbetet mellan yrkesfiskare och storkökspersonal.

Hur ser framtiden ut för den inhemska smartfisken?

– Jag tycker att framtiden för smartfisken ser bra ut. Marthaförbundet har länge arbetat för att ökad användning av smartfisk och jag skulle säga att vi närmar oss mållinjen i och med att recepten på smartfisk börjar etablera sig och konsumenten blir alltmera medveten om matens inverkan på klimatet. Smartfisk är den mest hållbara proteinkälla som finns. Den kräver inga extra naturresurser för att växa till sig. Dessutom renas Östersjön då man drar upp smartfiskar ur havet.

Gravad strömming

• 500 g strömmingsfiléer

• 1 tsk havssalt

• 1 krm vitpeppar

Marthaförbundets hushållsrådgivare Sandra Mellberg bjuder på historiska recept med gädda, strömming och id. Den juliga kryddsättningen förhöjer smaken i rätterna ytterligare.

Vi har utgått från några av de fiskrecept som hittas i boken Kokbok för husmödrar skriven av restauratören och kökschefen Gustava Björklund. Recepten i boken var till stor del utformade för att passa finare matlagning för det borgerliga köket, men de var även skrivna för mindre rutinerade husmödrar.

Kokboken innehåller moderna måttangivelser och många recept på smartfisk som dåförtiden ansågs vara god husmanskost. Gustava skrev boken i mitten på 1800-talet, men den levde långt in på 1900-talet och är användbar alltjämt i dag.

• 2 msk socker

• 2 msk olja

• 1 msk ättika

Gör så här:

1. Dra bort skinnet från strömmingsfiléerna. Skölj därefter fisken med kallt vatten.

2. Rada upp filéerna på en tallrik eller ett uppläggningsfat. Strö över salt, peppar och socker. Ringla sedan över olja och ättika och ställ i kylen i 30 minuter. Servera strömmingen som sådan eller gör en senaps- eller vitlökssås enligt receptet på sidan 22 och 23.

Text Mikaela Groop Foto Karin Lindroos

Hållbarhet är ett genomgående tema även denna jul och påverkar det som serveras på jultallriken. Om du vill tänka klimatsmart kan du låta den inhemska smartfisken simma in på julbordet.

Marthaförbundets hushållsrådgivare Sandra Mellberg.

Vill du servera mer inhemsk fisk på fiskbordet? Lägg in en gädda! Receptet är perfekt för dig som vill förbereda så mycket som möjligt i förväg. Får du inte tag på en hel gädda kan du använda filéer, men kom ihåg att koktiden då förkortas.

Inlagd gädda

Buljong:

• 1 l vatten

• 1 kålrot

• 1 morot

• 1 gul lök

Fiskspad:

• 1 hel rensad gädda (cirka 1,5 kg)

• 2 1/2 dl vitt vin

• 50 g smör

• ett knippe persilja och timjan

• 3 lagerblad

• 2 tsk salt

Inläggning:

• lagerblad

• torkad eller färsk timjan

• torkad eller färsk dragon

• nejlika

• chili

• salt

• 1 knivsudd muskot

• rybsolja

Gör så här:

1. Börja med att koka ett så kallat kort spad, det vill säga en buljong som kokas under relativt kort tid, cirka 30 minuter. Koka upp vatten och tillsätt kålrot, morot och lök som skärs i grova bitar. Koka cirka 30 minuter.

2. Medan buljongen kokar fjällar du gäddan. Gäddan tillsätts sedan i buljongen tillsammans med vin, smör, örter och salt och fisken får sjuda på svag värme i ungefär 20 minuter.

3. Ta upp fisken och låt den kallna. Rensa köttet från skinn och ben. Sila buljongen och använd i en god sås (se receptet på sidan 24).

4. Förbered inläggningen genom att varva fisk och örter i en glasburk. Börja med ett lager fisk och tillsätt ett lagerblad, timjan, dragon, 1–2 nejlikor, en skiva chili och lite salt. Upprepa sedan processen med nästa lager tills burken är fylld. Avsluta med att strö en knivsudd muskot över fisken och fyll burken med olja. Enligt Gustavas recept ska fisken sedan stå i två till tre veckor (i kylskåp) innan den avnjuts som en rätt på ett smörgåsbord.

Senapssås till strömming

• 2 msk grovkornig senap

• 1 msk ättika

• 3/4 dl socker

• 1/2 msk salt

• 1 tsk grovkrossad vitpeppar

• 2 dl matolja

• 1–2 msk vatten

• cirka 1 dl hackad dill

Gör så här:

1. Blanda senap, ättika, socker, salt och peppar i en skål. Rör ner oljan, lite i taget. Späd med lite vatten och blanda till sist ner dillen.

2. Varva strömming och sås. Om du vill, låt stå kallt i ett dygn för att ge fisken extra smak.

Vitlökssås till strömming

• 1 1/2 dl crème fraiche

• 1/2 dl turkisk yoghurt

• 1 vitlöksklyfta

• 1 dl färska örter, t.ex. persilja och gräslök

• 1 tsk salt

• peppar

• skalet av en halv citron

Gör så här:

1. Hacka örterna. Blanda ihop crème fraiche och yoghurt och tillsätt en klyfta krossad vitlök. Tillsätt övriga kryddor och smaka av.

2. Varva strömming och sås. Om du vill, låt stå kallt i ett dygn för att ge fisken extra smak.

Fiskbullar

• 1 l vatten

• 300 g mjölig potatis

• 500 g fiskfilé (gädda, id, mört eller annan smartfisk)

• 1 ägg

• 1/2 dl mjölk

• 50 g smör

• 1 tsk salt

• vitpeppar

• 1 dl fullkornsvetemjöl

• rybsolja till stekning

Gör så här:

1. Koka upp vatten och häll i den skalade potatisen. Tillsätt fisken när cirka 10 minuter av potatisens koktid återstår. Häll av kokvattnet

2. Hacka fisken fint (hacka med benen ifall de är små, ta bort ifall de är stora). Mosa potatisen i en bunke och blanda i fisken. Tillsätt ett vispat ägg, mjölk, smält smör, salt och vitpeppar. Forma små bullar och rulla dem i mjöl.

3. Stek bullarna på medelhög värme i rikligt med olja tills de fått en fin gyllenbrun yta. Lägg upp på ett hushållspapper och låt oljan rinna av. Salta vid behov.

Gul sås med kapris

• 50 g smör

• 2 msk vetemjöl

• 1/2 l fiskbuljong

• 3 äggulor

• 2 msk vitt vin

• 1 msk kapris

Gädda med pepparrot

• 1 hel rensad gädda (cirka 1,5 kg)

• 1 l vatten

• kryddpepparkorn

• lagerblad

• 1 1/2 msk salt

• 100 g skirat smör

• riven färsk pepparrot

Gör så här:

1. Fjälla gäddan och skär i stycken (till exempel tvärs genom ryggraden). Skölj bitarna.

2. Koka upp vatten, salt, några kryddpepparkorn och lagerblad i en kastrull och lägg i gäddbitarna. Gäddan är färdigkokt när fenorna börjar släppa från benet.

3. Ta loss fenor och skinn och servera med riven pepparrot, potatis, kokta ärter och skirat smör.

Pepparsås

• 1 gul lök

• 60 g smör

• 1 dl ättika

• 1/2 dl fiskbuljong

• 2 lagerblad

• 30 g persilja

• 2 g timjan

• 3 g hela pepparkorn

• 2 nejlikor

Beurre manié:

• 2 msk mjukt smör

• 2 msk vetemjöl

Gör så här:

1. Smält smöret i en kastrull och tillsätt mjölet under omrörning. Tillsätt buljong så att såsen blir lagom simmig. Då såsen kokar vispas äggulorna upp tillsammans med vin.

2. Dra av såsen från plattan och häll i de uppvispade äggulorna under omrörning. Tillsätt kaprisen. Smaka av med salt vid behov.

Gör så här:

1. Hacka löken och fräs i smör till en vacker gulbrun färg under ständig omrörning. Tillsätt ättika och reducera vätskan till cirka tre fjärdedelar.

2. Tillsätt sedan buljong, örter och kryddor och låt såsen få ett uppkok.

3. Blanda till en så kallad beurre manié, alltså en blandning av smör och mjöl som används som toppredning i såser. Tillsätt toppredningen lite åt gången tills såsen får en önskad konsistens. Sila därefter såsen. Smaka av med finstött svartpeppar.

Fiskbullar är ett alternativ till de traditionella köttbullarna. Servera dem med ärter, kokt potatis och någon av Gustavas goda fisksåser.

I Gustavas kokbok hittar man många olika såser till fisk. Den gula såsen med kapris och pepparsås har en kryddsättning som är extra julig. Bägge såserna är ypperliga komponenter på julbordet och fungerar med allt som serveras på ett traditionellt julbord. Så ägna lite extra tid åt såserna i jul, de kan lyfta den övriga maten till nya höjder.

Pepparsås

Gul sås med kapris

De åländska marthorna

Ann-Christin Karlsson, Gun Ekholm och Sigbritt Fagerström upplever att många i dag väljer att handla inhemskt och närproducerat.

Bilden till höger: Projektkoordinatorn för Ålands marthadistrikt Nina Bengtsson stod för arrangemangen under matkulturdagen.

Matkulturdagen firades med alger till lunch

Häng med på en åländsk

matresa till Föglö!

Bilden ovan: Blåstång passar i grytor, sallader eller som här, som picklad.

Bilden till höger: Linda Båskman, styrelsemedlem i Ålands marthadistrikt och martha i Finström mellersta Marthaförening, upplever att matkultur är traditioner som ger trygghet och samhörighet.

Här med dottern Hedvig.

På Åland produceras 70 procent av Finlands äpplen, 30 procent av all lök och här finns den enda päronodlingen i Finland. Lena Brenner, landsbygdsutvecklare vid Ålands Landsbygdscentrum, ger matresenärerna på bussen mot färjan till Föglö en inblick i det breda och unika utbudet av åländska råvaror.

Men vad gör en råvara unik? Svaret finns i terroir och merroir, begrepp med ursprung i franskans ord för land (terre) och hav (mer). Terroir och merroir berättar om smaken av en plats. Om hur jordmån, klimat och miljö påverkar råvarans egenskaper. – Vi vill inspirera åländska producenter att lyfta fram terroir för att beskriva unika åländska produkter, säger Brenner.

Plats och jordmån påverkar

I väntan på m/s Knipan vid färjfästet i Svinö serveras äppelmust av två olika producenter, gjord på samma äppelsort. Dags att uppleva terroir i praktiken!

– Spännande, det är samma äppelsort, den ena odlad vid havet, den andra mitt på land. Plats och jordmån gör smakerna tydligt olika, säger Andrea Hasselblatt, Marthaförbundets ordförande. En halvtimme senare stiger matresenärerna i land på Föglö.

Bilden till vänster: Ordföranden för Ålands marthadistrikt Ann Carlsson lyssnade aktivt på algexperterna i panelen.

Bilden till höger: Marthorna Eivor Sundbäck och Seija Knipström kom från Österbotten för att delta i matkulturdagen.

På restaurang Seagram är dagens tre rätters meny med alger och smartfisk framtagen av kocken Viktor Eriksson. Tillsammans med Joel Lindholm har han grundat ett företag med fokus på alger.

– Det finns en massa sushibufféer, men ingen serverar inhemska alger, nu fixar vi det, säger Eriksson entusiastiskt.

Blåstången är en mångsidig favorit för Eriksson. Konsistensen gör sig väl i en grönsakssoppa eller kålsallad med vinäger och peppar.

Alger till vardags?

Det är tryggt att äta alger och man kan börja med att använda dem som en krydda.

– Men hur ska vi få in algerna i vardagen? undrar konferencier Harriet Strandvik.

Algexperterna på plats ser potential.

– Man behöver inte skala upp direkt. Skörda bara det du behöver i din vardag. Simdräkt och gummistövlar räcker som utrustning, säger Roosa Mikkola , diplombiolog.

– Alger är underutnyttjade i hela Europa. Det är bara i Asien de används i stor skala och odlas för att täcka efterfrågan. Det är viktigt att inte plocka för mycket, utan fundera på om också vi kan odla alger. Vilka arter ska vi odla, var, och hur – på rep, nät eller i kassar? förklarar forskaren Peter Kraufvelin.

– Algerna kan användas till så mycket. Livsmedel, gödsel, djurfoder, biobränsle. Jag tror på mer alger i framtiden, och ser fram emot alla recept som kommer att utvecklas. En favorit är

Bilden ovan: Marthaförbundets ordförande Andrea Hasselblatt presenterade årets matkulturstipendiat.

Bilden till höger: Här upplevs terroir i praktiken. Samma äppelsorter i must från två olika producenter. Tydlig smakskillnad!

Bilden ovan:

Till förrätt serverades alger i olika former. Gravad sik med torkad tarmalg. Potatis med syltad blåstång. Snitt med algen slick, även kallad tryffelalg i matvärlden, eftersom smaken påminner om tryffel. Och slutligen klippt och smaksatt blåstång, slick, tarmalg och gaffeltång, som är en inhemsk version av wakame-sallad.

picklad blåstång, berättar företagaren Joel Lindholm, som skördat algerna på dagens meny.

Kanske för framtiden med sig produkter och rätter med tång i butiker och restauranger?

– Det är vår sak att skapa efterfrågan. Finns det alger på menyn, beställ! uppmuntrar Mikkola.

– Alger tar dessutom bort näringsämnen ur havet. Genom att äta dem gör man en insats för att bekämpa övergödningen och hjälpa Östersjön, påminner Kraufvelin.

Tror på alger

Efter nyponpudding med kanderad kvanne och kvanneflarn tillkännages matkulturpristagaren, som beskrivs som en ambassadör för den finlandssvenska matkulturen.

Stipendiet går till Harriet Strandvik, dagens konferencier och matföretagare som överraskad och rörd tar emot utmärkelsen.

Vad tror du om de inhemska algernas framtid?

– Jag tror att vi behöver en gourmetprodukt som tryffelalgen som man kan fästa uppmärksamhet och smaksinne vid. På sikt öppnar det upp för bred användning av alger.

Läs mer om Strandviks arbete för matkultur och måltid på sidan 29. Läs mer om att skörda tång och vardagsrecept med tång i matkulturmagasinet Havets smaker på issuu.com/marthaforbundet.

Bilden ovan: Erik Sundström uppträdde med vacker sång, Fredrik Erlandsson ackompanjerade på piano.

Bilden till vänster: Landsbygdsutvecklaren Lena Brenner berättade om begreppen terroir och merroir för matkulturdagens bussresenärer.

Bilden ovan: I diskussionspanelen satt forskaren Peter Kraufvelin, algexperten Joel Lindholm och diplombiologen Roosa Mikkola.

Bilden till vänster: Kocken Viktor Eriksson presenterade dagens meny.

Nätverk är måltidens kärna

”Att stödja

Årets matkulturstipendiat

Harriet Strandvik

arbetar ständigt för att

stärka mat och måltid.

För närvarande har hon landat i rollen som företagare och projektledare inom måltidsbranschen.

Nätverk är matens och måltidens kärna. Maten och måltiden görs inte av en person, vi är beroende av varandra. Vi behöver råvaruproducenten, förädlaren, grossisten, säljkanalen, marknadsförarna. Det krävs många olika kunskaper i livsmedelskedjan och därför är breda nätverk a och o, säger Harriet Strandvik

Som företagare och konsult är Harriet ständigt involverad i olika matprojekt med fokus på allt från närmat och mathantverk till inhemsk fisk och matfostran. För tillfället är hon också verksamhetsledare för föreningen Mathantverkare på Åland.

– Om vi ska jobba för att främja lokal

mat, säsong och äkta vara både i skolköken och hemmen måste vi göra stora insatser i början av kedjan, hos råvaruproducenterna. Att stödja livsmedelskedjan från jord till bord är fokus i mitt företag.

Studier på Högvalla

För Harriet kom tanken om att arbeta med mat i högstadiet.

– Jag tyckte hemkunskapen var det roligaste ämnet i skolan. Jag beundrade min hemkunskapslärare och tänkte ”vad kul hon måste ha på jobbet varje dag”.

Efter några år landade Harriet i högstadiedrömmen och gick som sista årskullen ut anrika Högvalla seminarium, där hon utbildade sig till hushållstekniker. Därefter fortsatte studierna i Vasa till hushållslärare.

Harriet Strandvik driver lokala, nationella och nordiska matprojekt, har arbetat som hushållslärare, hushållsrådgivare på Marthaförbundet, kockat på Strömsö och gått anrika Högvalla. Alltid med fanan högt för närmaten, skolmaten, gedigen matlagningskunskap och producenterna bakom måltiderna.

Text och foto Karin Lindroos

Vem?

Harriet Strandvik

Bor: I Jomala på Åland.

Ålder: 48 år.

Gör: Driver företag inom mat och måltid, med fokus på projektkoordinering, nätverk och utveckling. Har arbetat med: Bland annat

Marthaförbundets projekt Hantera vardagen och Operation skolmat, Ny Nordisk Mat och nätverket

Barn, mat och hälsa i Norden, Mat

Åland, Kustens mat, Baltic Fish och Spectrum Leader-projekt om lokala hållbarhetsfrågor.

Favoritmat: Älskar mat i säsong, för tillfället rotfrukter och äpple.

Bästa matdestinationerna på

Åland: Alla julbord på Åland i december, den åländska frukosten på Kvarnbo Pensionat och den åländska maten på Johanna Dahlgrens restaurang Pub Stallhagen.

– Det är lite coolt att ha gått Högvalla. Där lärde jag mig allt, sylta, safta, baka, laga mat, mangla, sköta hela hushållet. Vi lärde oss också att arbeta i storkök, det var en väldigt bred utbildning.

Redan under utbildningen till hushållslärare kom Harriet i kontakt med Marthaförbundet via en praktikperiod och som frilansare. Senare kom hon att jobba i tio år på förbundet, bland annat med att utveckla verksamhetsformer för projektet Hantera vardagen , som pågår fortfarande i dag. Ett tydligt avtryck gjorde också insatserna som projektledare för projektet Operation skolmat, där målet var att höja kvaliteten på skolmaten. Periodvis har hon också jobbat som hussalärare, högstadie-Harriets drömjobb.

– Men det visade sig att min drivkraft inte enbart var att undervisa, utan att jobba med mat och utveckling på olika områden.

Nya insikter

I prismotiveringen för årets matkulturstipendiat nämns att Harriet ”tar sig an beslutsfattare med samma självklarhet som hon sliter på köksgolvet”. De senaste åren

Citat ur prismotiveringen:

Via sitt energiska arbete och sina gränsöverskridande nätverk är Strandvik en målmedveten ambassadör för den finlandssvenska matkulturen och en framsynt förebild för hela martharörelsen.

– Målet med Hamnmagasinet har varit att göra det jag pratar om, servera lokalt. Det har gett mig insikter i hur utmanade det är att jobba med många olika leverantörer, rent logistiskt. Det är mycket lättare för en krog att ringa en grossist. Men en grossist har inte nätverket med småskaliga producenter. Vill du jobba lokalt blir det många samtal och många turer med bilen för att plocka upp råvaror. Men det har varit otroligt uppskattat att servera lokala grönsaker och fisk från Vårdö. Samtidigt har det blivit tydligt hur väldigt mycket arbete det ligger bakom att servera lokal mat. Jag förstår varför det finns ställen som mest serverar mat ”bortifrån”, det handlar om priset och att det kan bli svårt och tungrott. Och det kan man tycka är synd, att det ska vara jobbigt att servera lokalt.

Finns det några tips till dem som vill arbeta mera lokalt inom sin restaurangverksamhet?

finns köksgolvet i fråga på sommarkafé och bistro Hamnmagasinet på Vårdö, Åland. Då Harriet under pandemins början stod utan jobb för stunden, dök möjligheten att driva Hamnmagasinet upp.

– Det finns tyvärr ingen enkel manual. Man måste bjuda in och vara väldigt aktiv. Du får inte till det om du inte vågar prata med folk. Men på små orter är det lätt att nå producenter. Pratar man med en producent så får man tips om resten av gänget.

Harriets matpassion räcker till för både den privata och offentliga måltiden. Under flera år har hon jobbat med matfostran och skolmatsfrågor.

– Ibland börjar viljan till utveckling i frustration, så har det varit för mig och skolmaten som centraliseras och blir sämre. Den sköts ofta av maskiner och storskaligheten skapar anonyma måltider. Skolmaten har en spännade historia i Finland. Från att hjälpa efterkrigstida barn att överleva, till att bli ett naturligt inslag i vardagen. Under pandemin när barnen var hemma insåg många hur samhället faktiskt sköter en stor och viktig bit i familjelivet genom att förse barnen med skollunch och i vissa fall mellanmål.

Mera grönt i skolmaten

Under Harriets år som projektledare för Operation skolmat mötte hon beslutsfattare, skolkökspersonal och skolelever samt förde in grönsaksbuffé och mera närproducerat i skolmatsalarna.

– I dag sköts skolmaten ofta av tjänstemän som inte har kunskap om mat och matlagning, utan ser det hela som ett rationellt tekniskt system, med fokus på ekonomin. Någonstans tappade man bort att skolmaten också kan vara ett medel för fostran. Och att man genom skolmaten kan stöda inhemsk matproduktion och matkultur, något som är väldigt svårt att göra i stora industrihallar.

Harriet menar att just industrin och färdiga lösningar har lett till att mycket vardagskunskap har fallit i glömska.

– Du behöver inte kunna någonting, för industrin gör allting. Osten, brödet, korven, sylten, det är bara att köpa. Men om ingen människa vet hur man tillverkar de här produkterna, går en massa kunskap i graven. Det finns ett oerhört stort värde i att veta hur man förädlar en råvara som kött, bär, frukt, fisk. Den kunskapen handlar om att ta tillvara det ursprungliga. Mitt mål är att främja unika smaker och motverka likriktning i alltför stor utsträckning.

Marthaförbundets matkulturstipendium på 1 000 euro delas årligen ut till en matkulturpåverkare i samband med den finlandssvenska matkulturdagen som firas den 9 oktober.

Ett urval av våra resor

Släktbussen 21-23.12 & 27-29.12

Jill Johnson på Cirkus, Stockholm 3-5.2

Peter Pan går åt h*lv*te, på Cirkus i Stockholm 25-27.2

Upplev Portvinsdalen med Glenn Sundstedt 26.2-4.3

Släktbussen 4-6.4 & 10-12.4

Påsken i Riga 7-10.4

Holland med Keukenhof och Blomstertåget 19-27.4

Härliga Gardasjön 22-28.4

Franska Rivieran 29.4-5.5

Makarska Rivieran 3-10.5

Mer info om alla våra resor på hemsidan!

www.ingsva.fi

info@ingsva.fi

Tel.nr. 020 7434520

Expedition Martha – en uppfriskande utomhusupplevelse i gott sällskap

Lördagen den första oktober sökte sig femtio österbottniska marthor till Norrvalla i Vörå för att ta del av expeditionen som i år ordnades för andra gången, efter att ha initierats i Esbo i fjol.

Expedition Martha kan kanske enklast förklaras som ett utomhusevenemang där marthor från olika föreningar får möjlighet att umgås, samtidigt som de njuter av naturen och delar in sig i lag för att delta i en lekfull tävling där man löser olika uppgifter med hjälp av marthakunskap och lagarbete. Ett socialt evenemang inramat av en naturstig, om man så vill.

Sammanlagt tretton lag tävlade i de två klasserna, två lag valde att endast delta.

De som valde vandringsrutten ”Äventyret” hade sju kontroller att ta sig igenom, medan ”Vardagen” var något kortare med tillgängligare terräng.

– Det här är ett tillfälle att njuta av naturen i gott sällskap och så bjuds det på kaffe och god lunch, sade Jessica Åhman, organisationskoordinator på Marthaförbundet i Vasa som i sällskap av Marika Danielsson , utvecklare med bas i Helsingfors skötte det praktiska.

Det här är en grej som lyfter gemenskapen mellan föreningarna.

Expedition Martha arrangerades av Martha i samarbete med Folkhälsan och i år även med evenemanget Friluftslördag som pågick samtidigt i Norrvallas närmiljö.

– Det här är en grej som lyfter gemenskapen mellan föreningarna, sade en glad och nöjd Lisen Snellman från Överesse Marthaförening. Det är en fin gest från Marthaförbundet!

Text Cia Hemming Foto Camilla Ostberg

1. ”Vi trodde aldrig vi skulle vinna!”, utbrister Lisen Snellman, Gretel Tallgren och Carita Vik-Hästbacka från Överesse Marthaförening efter att deras lag segrat i klassen ”Vardagen”.

2. Jessica Örn-Esselström, Malin Nybacka och Malin Abrahamsson från Ruth Marthaförening verksam i Korsholm/Vasa knep segern i klassen ”Äventyret”.

3. Helena Östman, Inga-Lill Vestergård och Maj-Len Ingman-Lillqvist från Vassor Marthaföreningen tog tillfället i akt att prova fingervirkning.

4. Seija Knipström, Ann-Marie Smeds (skymd) och Eivor Sundbäck från Vasa Marthaförening och Malax Mittemellan Marthaförening låter kreativiteten flöda när de skapar recept av grönsaker de identifierat. Sofia Grynngärds och Chaya Banyong sköter kontrollen.

5. Helena Hägglund, Karita Sillanpää, Rut Andersson, Eva Kullas och Gunlög Joupers från Kimo Marthaförening identifierar olika grönsaker för att sedan planera en måltid av dem. Uppgiften övervakas av Sofia Grynngärds och Chaya Banyong.

6. Birgitta Nybo, Monica Östergårds, Anne-Maj Finne och Maj-Len Ahlnäs från Sundom Marthaförening är nöjda med dagen. – Den har varit jättebra! Det har varit roligt att komma ut och träffas, säger de samstämmigt.

7. Problemlösning och teamwork. Jessica Örn-Esselström och Malin Abrahamsson från Ruth Marthaförening i Korsholm/Vasa hjälps åt att försöka resa ett tält på femton minuter. – Det var svårare än vi trodde!

Gunilla Luther-Lindqvist är årets Fredrika

Gunilla Luther-Lindqvist är frivilligarbetaren som outtröttligt jobbar för att hjälpbehövande och utsatta ska få en tryggare tillvaro.

Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR är 100 miljoner människor på flykt just nu. Medmänsklighet och den samhällsmoderlighet som var ett rättesnöre för Fredrika Runeberg behövs mer än någonsin.

Gunilla Luther-Lindqvist har via hjälporganisationen Nada-Nord i Jakobstad länge jobbat för utsatta människor i flyktingläger och i närområdet. Flera gånger har Luther-Lindqvist tillsammans med andra hjälparbetare rest till flyktingläger för att stödja människor i nöd: de har drivit insamlingar och transporterat förnödenheter till hjälpbehövande.

Fredrika Runeberg-stipendiet utdelas varje år på Fredrikas födelsedag den 2 september till förtjänta personer som arbetar i hennes anda. Stipendiet kan inte sökas, utan mottagaren utses av en stipendiekommitté. I kommittén finns representanter för Finlands svenska Marthaförbund, Svenska kulturfonden, Svenska kvinnoförbundet och Svenska folkskolans vänner. Fredrika Runebergs stipendiefond grundades 1986 på initiativ av fil.dr Karin Allardt-Ekelund.

Mera information om Nada-Nord finns på föreningens hemsida www.nada-nord.fi.

Så här motiverade stipendiekommittén sitt beslut

”Gunilla Luther-Lindqvist har under lång tid gjort stora insatser som hjälparbetare vid hjälporganisationen Nada-Nord rf med hemort i Jakobstad. Hon är också ordförande för föreningen, som erbjuder hjälp till barn, föräldrar och åldringar som lever i krisdrabbade områden utomlands och till dem som lider nöd i närregionen.

Största delen av hjälpen utomlands består av förnödenheter som köps på plats. Men Nada-Nord har också donerat räddningsbåtar, sjukhustält och låtit bygga en lekpark på ett flyktingläger. Här hemma hjälper man främst genom bidrag till mat och kläder samt upplevelser som ger en liten guldkant till människor i nöd, främst barnfamiljer och åldringar.

Gunilla Luther-Lindqvist har genom sitt arbete i Nada-Nord visat prov på ett outtröttligt engagemang för hjälpbehövande och utsatta människor. Hon inspirerar andra till frivilligarbete och hennes livssyn speglas i NadaNords motto: ’Det vi gör, gör vi tillsammans med stor kärlek!’ I hennes engagemang finns den samhällsmoderlighet som världen behöver mer av!”

Foto Linda Tallroth-Paananen/Svenska kulturfonden

Människor på flykt undan konflikter, krig och rädsla är i akut behov av hjälp, skydd, boende, mat och trygghet. Årets Fredrika-stipendiat

Årets Fredrika 2022 Gunilla Luther-Lindqvist belönas för sitt engagemang för hjälpbehövande och utsatta människor.

103 år av nordiskt kvinnosamarbete

Nordens Kvinnoförbunds (NKF) sista sommarkonferens hölls på Island i början av juni. Norge hade flera representanter på plats och Finland representerades av både Marttaliitto och Marthaförbundet.

Med stort vemod inleddes den avslutande konferensen för det 103-åriga nordiska kvinnosamarbetet den 10 juni 2022. De återstående medlemsländerna Island, Norge och Finland fattade det slutgiltiga beslutet om nedläggning efter att Sverige och Danmark inte längre kunnat delta i samarbetet. Med endast tre av fem nordiska länder fanns inte längre förutsättningar för verksamheten. Dock finns planer på att utveckla ett nytt koncept för att bevara och upprätthålla de nordiska kontakterna.

Konferensen bjöd på ett digert program där deltagarna fick bekanta sig med många olika aspekter av Island. En poäng under dagarna var också att klimatkompensera konferensens miljöavtryck genom att nya träd planterades som en del av programmet. I tider då energifrågor dryftas flitigt kan också påpekas att Island är det enda landet i världen som producerar egen el till hundra procent.

Konferensen avslutades med en sista gemensam middag, där samvaron och gemenskapen kryddades av musik, tal och nordiska nationalsånger. Kvällens festmiddag kulminerade i överräckandet av presidentkedjan och standardet för uppbevaring på norska Kvinnomuseet i Kongsberg eftersom de ursprungligen också tillverkats i Norge. Ordföranden för NKF Guðrún Þórðardóttir var den sista att bära kedjan.

Kvällens festmiddag kulminerade i överräckandet av presidentkedjan och standardet för uppbevaring på norska Kvinnomuseet i Kongsberg i enlighet med det beslut som NKF:s styrelse fattade i samband med upplösningen av förbundet. Ordföranden Guðrún Þórðardóttir var den sista att bära

Text Jessica Åhman Foto Kvenfélagasamband Íslands

Till vänster NKF:s sista sittande ordförande Guðrún Þórðardóttir. Andra från höger Marthaförbundets verksamhetsledare Annika Jansson och till höger Marttaliittos utvecklingschef Terhi Lindqvist.

kedjan.

Sista sittande ordföranden Guðrún Þórðardóttir och ordföranden i Kvenfélagasamband Íslands Dagmar Elin Sigur ð ardóttir.

Aktuellt

Inbetalningar

Centrs Marta

Donna Karlsson 5 euro

Anita Inga-Lill Berg 60 euro

Köklax Marthakrets, med anledning av Maj-Len Salos 70-årsdag 25 euro

Nykarleby Marthaförening, vi hyllar vår medlem Kristina Pensar som fyllde 80 år i augusti 30 euro

Ekonomirådgivning nu också på Tiktok

Ekonomi behöver inte alls vara svårt och komplicerat, alla kan med små steg bli bättre på sin privatekonomi. I korta inspirationsvideor på Tiktok erbjuder Marthaförbundets ekonomirådgivning aktuella och enkla ekonomitips. Syftet är att ge dagens ungdomar relevanta och snabba ekonomitips som kan underlätta vardagen för dem. Gå in och följ oss på @pratapengar!

TIPS!

Tiktok är en av de mest populära kanalerna inom sociala medier bland ungdomar i dag. Har du inte ett konto, skapa ett! Du får också gärna tipsa dina vänner och bekanta om ekonomirådgivningens nya Tiktok-konto.

Inbetalningarna redovisas i tidskriften Martha utan särskild anmälan till redaktionen. Vänligen meddela vilken fond ni önskar understödja, eftersom insättningen går till ett uppsamlingskonto (Danske Bank FI57 8000 1400 0617 51).

Nominera till årets marthagärningar 2022

Recept

Oy KristinaMedi Ab

Oy KristinaMedi Ab

Lappfjärdsvägen 10

64100 Kristinestad

www.kristinamedi.fi

www.facebook.com/kristinamedi

Vi

Välkommen till oss!

1. Remiss

2. Försäkring

3. Privat

Vi svarar gärna på ev. tilläggsfrågor.

Sakkunnig hälsovård & kirurgi snabbt, nära och enkelt!

Nu är det åter dags att utse årets Lucina, årets samhällsgärning och årets eldsjäl – och vi behöver din hjälp! Skicka in ditt förslag på goda gärningar och insatser som har utförts av föreningar eller enskilda medlemmar via formuläret på www.lyyti.in/marthagarning_2022. Sista möjligheten att nominera är tisdag 28.2 kl. 23.59. Utmärkelserna delas ut i samband med Marthaförbundets årsmöte i Borgå lördagen den 27 maj 2023. Tack för ditt bidrag!

God Jul och Gott Nytt År!

Huvudkontoret på Medelhavsgatan 14 i Helsingfors håller julstängt under tiden 23.12.2022–8.1.2023. I stället för att skicka julkort har vi traditionsenligt valt att stödja Centrs Marta i Riga, Lettland.

Vi önskar alla läsare en riktigt god jul och ett lyckosamt nytt år!

Äkta alrökt till julens festmåltider.

Pröva också våra färsksaltade och ugnsfärdiga

-gris inrestek och kalkonfilé ca 1 kg

Våra återförsäljare i södra Finland blir allt fler. Hör av dig om du också vill bli en i teamet.

Premium produkterna finns också som populära affärsgåvor och presentkort.

Se mera på vår nya webbplats.

oravaisrokeri.fi

Save the date: Marthaförbundets

årsmöte 27–28.5 2023

Finlands svenska Marthaförbund håller årsmöte på Konstfabriken, Västra Alexandersgatan 1 i Borgå, lördagen den 27 maj 2023. Ett preliminärt program och information samt uppgifter om hotellbokningar hittar du på www.martha.fi/vardagskunskap/arsmote-26-28-5-2023i-borga. På frågor om arrangemangen kring årsmötet svarar Marika Danielsson, marika.danielsson@martha. fi, tfn 044 735 4971.

Julakuten håller öppet

Vilse i julstöket? Från måndag 19.12 till onsdag 21.12 mellan klockan 13 och 15 svarar Marthaförbundets erfarna hushållsrådgivare på alla tänkbara julfrågor. Du når julakuten på numret 050 517 2958 eller via mejladressen hushall@martha.fi.

Ungmarthas julkalender är här igen!

Räkna ner till julafton tillsammans med Ungmartha! Årets julkalender innehåller recept, odlings- och pysseltips för alla, såväl barn och unga som vuxna. Varje decemberdag fram till julafton publiceras ett recept eller ett pysseltips. I recepten använder vi främst inhemska råvaror och vi pysslar med natur- eller återvunnet material. Följ Ungmartha på Instagram eller Facebook, eller kika in på ungmartha.fi för att ta del av julkalendern.

Save the date: Svenskspråkig

beredskapsövning hösten 2023

Nästa svenskspråkiga beredskapsövning Tyyni NASTA för kvinnor ordnas hösten 2023 i Dragsvik av Kvinnornas Beredskapsförbund. De allra flesta kurserna hålls på finska, så lägg september på minnet, mera information kommer senare!

Save the date: Nordiska marthadagar

i Kuopio 15–16 juni 2023

Nästa sommar arrangeras nordiska marthadagar i Kuopio den 15–16 juni, pricka in i kalendern redan i dag! Konferensen har temat Smaka på Savolax och arrangörer är Savon Martat.

Mera information om hotellbokningar och priser hittar du i evenemangskalendern på förbundets hemsida: www.martha.fi/evenemang/nordiska-marthadagarna-i-kuopio-15-16-juni-2023. Det är klokt att boka hotellrum redan i dag, för den internationella dansfestivalen i Kuopio pågår samtidigt. Ett mera detaljerat program och uppgifter om deltagaravgiften kommer att finnas i evenemangskalendern i början av år 2023.

På frågor svarar verksamhetsledare Annika Jansson, annika.jansson@martha.fi, tfn 050 302 3363.

Bidrag för popup-M-klubbar

Alla föreningar och kretsar kan nu ansöka om bidrag för att ordna M-klubbar för barn. Samla nejdens barn och unga till meningsfull verksamhet i martha-anda, platsen och innehållet bestämmer ni själva. Popup-klubbarna kan ordnas under hösten 2022 eller vintern 2023.

Först till kvarn gäller, så ta kontakt med Ungmarthas verksamhetsledare Elise Hindström, elise@martha.fi, för att anmäla intresse.

Mera information om bidragsansökan och Ungmartha: www.martha.fi/vardagskunskap/sok-medel-for-att-ordna-en-m-klubb-for-barn.

Marta Centrs behöver din hjälp

Kvinnostödcentret Marta Centrs i Riga arbetar för att hjälpa och rehabilitera kvinnor som blivit utsatta för våld. Just nu behövs extra insatser för kvinnor som flytt från Ukraina. Kriget i Ukraina har tvingat många kvinnor att lämna sitt hemland och sina trygga nätverk och många befinner sig i närliggande länder i en utsatt situation som kan utnyttjas. Med medel från insamlingen kan Marta Centrs hjälpa de utsatta kvinnorna.

Under tiden 1.11–20.12.2022 ordnar Marthaförbundet en insamlingskampanj till förmån för stödcentret. Insamlingsmålet är 10 000 euro och vi hoppas att så många som möjligt ska delta i insamlingen. Alla bidrag, stora som små, är värdefulla och välkomna.

Marthaförbundets samarbete med resurscenternätverket Centrs Marta i Riga startade år 1998.

Delta i insamlingen genom att betala in en valfri summa till:

Kontonummer: FI 57

8000 1400 0617 51

Mobile Pay: 31145

Ange Finlands svenska Marthaförbund som mottagare och skriv ”Marta Centrs” i meddelandefältet.

Mera information ger verksamhetsledare

Annika Jansson , annika.jansson@ martha.fi, tfn 050 302 3363.

Insamlingstillståndets nummer: RA/2020/1018

Västra Jeppovägen 288 (längs med Riksväg 19) www.jeppobiogas.fi

19-28.4 Benidorm

Nu kan Ni tanka vår biogas i Jeppo, Jakobstad och Storkyrö

Benidorm, en härlig blandning av solsäkert klimat, fantastiska stränder och nöjesliv i världsklass. Shopping, internationell samt genuint spansk mat och möjligheter till aktiviteter. Med andra ord ett resmål som passar alla!

måndag-torsdag 16-20

fredag 16-21

lördag 12-21

För renare luft & miljö

Läs Martha digitalt via tidningsappen

År 2023 har 120 år förflutit sedan Marthaförbundets organisationstidning Husmodern började utkomma regelbundet. Med anledning av jubileumsåret tar vi i bruk en applikation för e-tidningen. Det betyder att tidskriften Martha nu lättare kan läsas digitalt, till exempel på en pekplatta eller i mobilen, via den nya appen. Den nya e-tidningen hittar du i appbutikerna, både för Android och Iphone, sök på ”tidskriften Martha”. Läsglädje!

Den nya appen – så här gör du Gör så här för att ladda ner appen och få åtkomst till tidningen:

1. Du kan gratis ladda ner tidskriften

Martha-appen på lite olika sätt beroende på om du använder en Iphone/Ipad eller om du har en Android-enhet.

2. Leta upp App Store (Iphone) eller Google Play (Android) bland apparna på din hemskärm. Tryck på app-ikonen. Använd sökfunktionen och skriv in ”tidskriften Martha” i sökfältet. Klicka på ”Installera” och ladda ner appen, det tar några sekunder.

3. När du ska använda appen första gången behöver du logga in med en e-postadress och ett lösenord. Logga in med din e-postadress och ditt medlemsnummer, som du hittar på senaste medlemsfaktura. Du du kommer också att få uppgifter om medlemsnumret i samband med ett medlemsutskick i början av år 2023. Du kan även kontakta oss per e-post (kansliet@ martha.fi) för att få ditt medlemsnummer.

4. Är du inne i mobilappen och förbi appens olika introduktionssteg klickar du på den utgåva av tidningen som du vill läsa eller på inställningar följt av ”logga in”, båda dessa vägar kommer att ta dig till inloggningsrutan.

5. Nu är du klar och kan läsa tidningen i din smarttelefon, på din surfplatta eller i din dator. Du har möjlighet att läsa den som en vanlig bläddertidning eller så kan du klicka på artiklarna för att läsa dem med en större text eller på en annan bakgrund. Du har även möjlighet att få din tidning uppläst. Klicka dig fram bland verktygen och prova möjligheterna!

Jubileumsprenumeration på tidskriften Martat

Martharörelsens organisationstidningar, Martha och Martat, har utkommit i 120 år. Det är dags att ta reda på hur det går för vår systerorganisation Marttaliitto och hur deras tidning ser ut!

Nu kan du bekanta dig med tidskriften Martat till ett överkomligt pris. Som en förmån under jubileumsåret 2023 får marthorna en årsprenumeration på Martat (6 nummer) för endast 19,50 euro.

Mat, hushåll, hållbar vardag, hemmets ekonomi ... bekanta ämnen från tidskriften Martha – nu med kryddor från Martat!

Så här prenumererar du Som medlem i Marthaförbundet kan du beställa tidskriften Martat via följande formulär: www.martat.fi/martat/jasenkanava/martatlehti/tietoa-lehdesta/

Välj:

1. Ordertyp: Tidsbunden prenumeration, inrikes

2. Efternamnet på beställaren/mottagaren: Skriv ditt efternamn följt av kampanjkoden Martha2023.

3. Fyll i de övriga fälten i formuläret och skicka in det.

Observera att formuläret inte har ett separat informationsfält, där du kan lägga till koden för jubileumsprenumerationen. Därför skrivs den efter beställarens efternamn. Kampanjkoden Martha2023 anger att det är en tidningsprenumeration på Martat som är relaterad till jubileumskampanjen.

Den gäller för hela året från och med 1 januari 2023. Priset för beställningen är 19,50 euro.

Beställningen ska göras senast den 30 december 2022

Energiska marthor i Övermalax

Text Catharina Elgert-Hyvönen

”Men skola vi vinna resultat av bestående värde måste vi vara marthor med Marias sinne och håg.” Så avslutades Övermalax Marthaförenings första årsberättelse 1921 och det kan anses vara föreningens ledstjärna – praktiska insatser har varvats med nya kunskaper och idéer.

På 1930-talet hade föreningen över 200 medlemmar, men femtio år senare var det låga medlemsantalet ett stort bekymmer, och verksamheten föreföll att dö ut. Så illa gick det ändå inte – senaste år fyllde föreningen hundra år, och nu har en historik utgivits med anledning av detta. Den bygger bland annat på föreningens protokollböcker och den historik som Lennart Fogde skrev inför 60-årsjubileet, samt intervjuer. Kerstin Nordman står för texten medan fotografierna i de flesta fall är tagna av medlemmarna. Föreningen har fått stöd av Aktiastiftelsen i Malax, Olof och Siri Granholms stiftelse samt Malax Handelslags stiftelse.

Inledningsvis får vi följa med martharörelsens tillblivelse 1899 med Lucina Hagman i spetsen. Målsättningen var att förbättra husmödrarnas situation, ekonomi och kunskaper. År 1904 föddes Malax Marthaförening, som omfattade hela kommunen. De långa avstånden gjorde att föreningen började verka i två kretsar, och år 1921 bildade Övermalaxmarthorna en egen förening med egen styrelse.

Kvinnan i samhället

Den första tiden fokuserades verksamheten på hemmets skötsel, barnuppfostran och

Skriv till Martha!

Nordman, Kerstin: Övermalax Marthaförening 1921–2021.

KTMP Group Ab 2022, 70 sidor. ISBN 978-952-94-5619-2

kvinnans insats i samhället. Marthorna strävade till att få en fungerande hälsovård och understödde diakoniverksamheten. Det hölls mängder av föredrag om bland annat lungsot, mat och dryck, kläder, spädbarnets vård under det första levnadsåret … Dessutom ordnades många praktiska kurser i vävnad, matlagning och sömnad.

Som en kuriositet: enligt Lennart Fogde var marthorna först med äppelodling i Malax, där det sedan gammalt ansetts ett hopplöst företag. Och föreningen introducerade nya apparater – 1931 lyssnade man till grammofonmusik och tvättmaskinen gjorde sitt intåg.

Vill ni dela med er av era erfarenheter och inspirera andra marthor? Då behöver vi en liten text och gärna bilder om sådana finns. Sänd ert bidrag till marthabladet@martha.fi senast 11.1.2023, så publiceras det i Martha nr 1/2023, som utkommer 22.2.2023. Skrivglädje!

Under krigsåren 1939–1945 gjorde föreningen en enorm insats. Marthorna satte ihop paket till soldaterna, sydde om lakan till snökåpor och hjälpte evakuerade karelare. I november 1939 beslöt Övermalax Marthaförening att sy underkläder, sticka vantar och sockor samt undertröjor till reservisterna i Malax. På bara fyra månader skickades 800 paket till fronten! Insamlingarna fortsatte i rask takt och kurserna ändrade inriktning – nu kunde man delta i kurser i krigstidsmatlagning, sirapsberedning, madrasstoppning och toffeltillverkning.

Hjälp till självhjälp

Under efterkrigstiden var föreningen i full fart med olika evenemang för att hjälpa landet att komma på fötter igen. Och samma energi har burit föreningen framåt till dagens moderna tider. Redan på 1920-talet ivrade man för att Malax skulle få en hemsyster, marthorna har lärt burmesiska flyktingar självhjälp, att sticka med mera. Ute i världen har föreningen samarbetat med andra organisationer, bland annat i Vietnam, Afrika, Rumänien samt donerat över 2 000 euro till insamlingen av en PET-CT-apparat till Vasa Centralsjukhus.

Många färgfoton – som säkert väcker angenäma minnen! – ingår i publikationen, som innehåller pikanta detaljer. Som läsare kan man inte undgå att bli imponerad av allt det Övermalax Marthaförening gjort under sina hundra år, det har tydligt varit ett helhjärtat engagemang. Det är så man utbrister: Hur har marthorna hunnit och orkat med så mycket?

Bifoga till mejlet:

1. En kort text (högst 1 200 tecken inklusive blanksteg).

2. Högupplösta bilder.

3. Önskad underskrift (artikelförfattare och fotograf).

4. Önskad rubrik (cirka 50 tecken inklusive blanksteg).

Hembakat rågbröd med Lappfjärdsmarthor

I äldreveckan besökte några marthor från Lappfjärds Marthaförening Kristinahemmet i Kristinestad och bakade rågbröd med de boende under Berit Holmlunds ledning.

Dagen blev en mycket positiv upplevelse för alla deltagare. Det visade sig att gamla färdigheter satt i och det bedyrades att smaken på det nygräddade ”varmbrödet” var precis densamma som förr i världen. Text och foto Lilli Lillkull

Lärorik marthakväll med Östersjön-tema

I slutet av september ordnade Hommansby Marthaförening en temakväll om Östersjön och plast på Annagården i Andersby, Lovisa. Inbjudna gäster var Drombom Mf, Sävträsk Mf och Räfsby-Köpbacka Marthakrets.

Det blev en trevlig kväll med sammanlagt trettio deltagare. Marlena Grönqvist höll ett intressant föredrag och visade bilder på Östersjön som behöver hjälp på grund av klimatförändringen, den biologiska mångfalden som minskar, övergödning, giftiga ämnen och skräp, för mycket fiske, främmande arter, havsbottnen som störs och undervattensbuller. Plastavfall som lämnas i naturen borde vi få att minska! Vi fick alla var sin Östersjökasse med fack för återvinningsskräp och Marthaförbundets broschyr om Östersjön. I broschyren ges råd om hur vi kan försöka att påverka situationen till det bättre.

Ordföranden Else-May Stenbacka tackade Marlena Grönqvist för det lärorika föredraget och gav henne boken Hommansbynejden som vi minns. Till programmet hörde också kaffeservering, allsång och några ”miljödikter” lästes. Ett litet lotteri hann vi också med innan kvällen var till ända.

Text Regina Wiik

Nyttiga bär och trendig ull

När hösten kommer är det hög tid att tänka på våren. Trädgårdsmästare Leif Blomqvist från Lepplax var vår gäst vid Bennäs-Lövö Marthaförenings septembermöte och berättade om nya, intressanta bärsorter som vi kan odla i våra trädgårdar.

– Vi har världens bästa förutsättningar för bärodling, påpekade Blomqvist. Vi har ljus, infraröd strålning (bären mognar långsammare – blir goda och näringsrika), svala nätter och möjlighet till giftfri odling.

Så visst blev vi inspirerade att pröva på nya, spännande sorter av till exempel blåbärstry, havtorn och hallon och varför inte vindruvor. Vi fick också goda råd om hur vi med naturvänliga medel kan bekämpa ohyra som likväl förekommer. Men mot rönnbärsmalen som gett sig på våra äppelträd stod vi oss slätt denna höst.

”Jag tycker om att sticka därför att det effektiviserar avkopplingen”, skriver Karin Erlandsson i boken Det blå garnet. En bok om att sticka. Det kunde vi hålla med om när vi samlades i oktober under temat Stickat – hållbart och klädsmarth. Paulina Grön demonstrerade en mängd olika typer av ullgarn och lusten att sätta i gång med en ny ”sticksöm” växte genast. Verksamhetsledaren Mikaela Smedinga berättade om ullen som ett prima naturmaterial samt om projektet Fibershed, där målet är att på sikt skapa en livskraftig fiber- och textilbransch i Finland. Mikaela uppmanade oss också att vara medvetna konsumenter när det gäller ullgarn. Ta reda på varifrån ullen kommer och vilka metoder man använder under processen från får till garn.

Text och bild Gun Anderssén-Wilhelms

Verksamhetsledaren Mikaela Smedinga berättade om ullen som naturmaterial.

Hjördis Forsas och Ull-Britt Mårtenson (t.v.) samt Kristina Lindfors (t.h.) står färdiga att servera kaffe och te under temakvällen på Annagården i Andersby.

Vacker vävnadsutställning i Marthabo

Sjundeå mellersta marthakrets har under årens lopp ordnat otaliga temautställningar i Marthabo. Utställningarna har hållits på verandan, då stora salen har varit fylld med medborgarinstitutets vävstolar i drygt fyrtio år.

Numera är vävstolarna bortförda från Marthabo och den stora ljusa salen kunde fyllas av de mest otroliga vävnadssalster som har tillverkats i huset under årtionden. Man hade till och med vävt i den reliefliknande damasttekniken, vilket är mycket ovanligt numera.

Konstnären Ann Jonasson hade som tidigare med sitt estetiska öga ställt fram hantverken i grupper, så att man kunde njuta av och stifta närmare bekantskap med olika färgsättningar, material och vävstilar. Dukarna, löparna, ryorna, sjalarna och mattorna var smakfullt arrangerade på väggar, stolar, bänkar och bord till en färggrann, men ändå diskret helhet.

Utställningen besöktes av ett hundratal personer under dagens lopp. Det hördes många förtjusta utrop och ett trevligt sorl då besökarna tillsammans beundrade den lyckade utställningen.

Text Mona Svartström

Foto Mona Svartström, Elisabeth Wikström

Kretsen Kvarnen upphör efter 56 år

Efter 56 år har kretsen Kvarnen i Helsingfors svenska Marthaförening valt att avsluta sin verksamhet. Kvarnen grundades hösten 1966 i Kvarnbäcken och växte snabbt. Som mest hade föreningen 55 medlemmar år 1969. Samma år blev Gretel Westerholm kretsens ordförande och har innehaft posten sedan dess, i över 50 år.

Kretsen grundades av nyinflyttade kvinnor i Kvarnbäcken och den har sedan dess bibehållit sin lokala karaktär och träffats i Hertonäs församlings och Kvarnbäckens kyrkas utrymmen. Kretsen har haft ett omfattande socialt engagemang och ett mångsidigt program som kretsat kring individen, samhället och vardagen. Medlemmarnas livssituation och ålder har påverkat programmet och kretsen har genom åren bibehållit en stark förankring i vardagslivet och följt med samhällsförändringarna.

Gretel Westerholm betonade i en intervju år 2017 hur mycket glädje kretsen har gett och hur viktig samhörigheten är för Kvarnens kvinnor som följts åt genom hela det vuxna livet: ”Vi är liksom inrotade i varandra.” I oktober 2022 är det tolv medlemmar kvar i Kvarnen, vissa har tidigare hört till Klåvuskretsen. De fortsätter vara medlemmar i Helsingfors svenska Marthaförening, så kallade LadyMarthor, föreningens äldsta medlemmar vars kretsar upphört. Från Helsingfors svenska Marthaförening tackar vi för Kvarnens långa verksamhet och sociala insatser, och inte minst för den gemenskap och det stöd i vardagen som kretsen gett sina medlemmar.

Text Helsingfors svenska Marthaförening Foto Maria Rajalin

I den ljusa salen i Marthabo i Sjundeå hade marthorna ordnat en vacker hantverksutställning som lockade många besökare.

Konstnären Ann Jonasson (i mitten) förklarar vävnadskonstens hemligheter för marthakretsens ordförande Dolores Karell (t.h.) och vävaren Benita Maxenius med sitt intresserade barnbarn Alva Maxenius (t.v.).

Härliga hantverk på Petalaxmarthornas vernissage

Den 25 september ställde Petalax Kyrkoby Marthaförening till med vernissagen Kvinnor kan. Vi tyckte att det var på tiden att alla fick bekanta sig med alla alster som tillverkats av flitiga fingrar under de senaste åren. Här kunde besökarna njuta av allt från stickat och målat till sytt och vävt. Dagen inleddes med högtidligt tal av en inbjuden gäst, en kvinna som verkligen kan, marthan Lisbeth ”Libbi” Bäck. Det skålades i bubblor och fingermat serverades. Barnen hade egen pysselhörna och det fanns även en retrohörna med kläder från 1960-talet. Det blev en lyckad dag med en jämn ström av besökare.

Text och foto Sofia Storfors, ordförande

Lillbymarthornas makramékväll

Då höstmörkret ruvade kring gårdar och tun i Purmo samlades marthorna kring en kväll med makraméknytning. Det ligger i tiden att uppta gamla hantverk, vad lämpar sig bättre än att göra en lykta som lyser upp höstmörkret? Extra skoj var det att Marthabladet uppmärksammade makramé i ett reportage som vi fått läsa om ett par dagar innan vårt möte.

Ett femtontal glada damer och flickor samlades i marthagården för att binda spännande knutar kring en medhavd glasburk. Under glada skratt medan flitiga händer knöt knutar växte vackra lyktor fram. Som instruktör i konsten var ordföranden som tagit hjälp från nätet innan mötet.

Text och foto Gunhild Berger

Vesterviksmarthor på nostalgitripp

Vi, marthor från Vestervik Marthakrets under Ekenäs Marthaförening, hade samlats för att samåka till Dragons, Gärda Westerlunds museum, men fick då se en gammal buss. Det var chauffören Rolf Lundstrom med Trötte Teudor från 1954. Rolf var klädd som dåtida chaufförer, i grå kostym med skärmmössa och konduktörsväska. Det blev en glad överraskning och mycken nostalgi. Bussen var inköpt på Åland till Lundströms busstrafik för ett jubileum och den var i ursprungligt skick.

Framme vid slutdestinationen blev vi emottagna av Ingegerd och fick gå upp på ladugårdsvinden. Där fanns gamla redskap och verktyg. Allt hade namnlappar och beskrivningar på hur det skulle användas. Ingegerd hade förnyat och laminerat lapparna, för den gamla texten hade bleknat och försvunnit. Hon berättade om husen som pappan hade byggt. El fanns det inte på den tiden, allt gjordes i stormlyktans eller solens sken.

Vi gick in i karaktärshuset och upp på vinden där Ingegerd och Rolf hade sina sommarrum. Ute i hallen hängde slädtäcken och mattor på stänger. Där fanns spinnrockar och kardor och allt som behövs för mjölkning. När vi kom ner igen var kaffe och rabarberpaj framdukat i köket.

Efter kaffet berättade Ingegerd om fotografierna på väggarna i salen och visade fotoalbum. Hon hade ett fotografi av de Vestervikmarthor som varit på besök för 55 år sedan. De flesta kände vi igen, men inte alla trots att namnen fanns nämnda i gästboken. Gärdas bygdemål finns att lyssna på från en cd-skiva och det gjorde vi. Trädgården var vacker och välskött. Glada och uppfyllda av hur mycket människor arbetade förr fick vi anträda hemfärden med Trötte Teudor. Det hade varit en mycket lyckad utfärd i vårt närområde.

Text Inger Högberg

Vi tackar Svenska kulturfonden för bidraget som möjliggjorde vernissagen.

Marthamöte med hästsport på programmet

I mitten av oktober fick sju glada marthor ur Bobäck Marthakrets bekanta sig med en travbana i Esbo och med hästsport. Vi besökte först Nina Pettersson-Perklens stall där hon för tillfället har sammanlagt fjorton hästar. Huvudstallet med trettiosex hästar finns i Sjundeå. Av hennes åtta anställda var fyra på plats denna kväll, Tomppa, Milla, Jana och Emil

Vi fick bekanta oss närmare med Sand´s Amanda som är ett tvåårigt varmblodsföl. I dag är hon ”eskarilainen”, det vill säga förskoleelev. Vi träffade också finnhästen Urho Ilmari som är fyra år och redan går i skola. Enligt Nina börjar varmbloden oftare tävla tidigare än kallblodshästar, men allt beror på hur hästen utvecklas. Hästarna börjar tränas vid cirka två års ålder.

Denna kväll startade två hästar från Ninas stall, Got to Goo och Messiah. Då satt vi marthor i restaurangen och åt gott samt följde med travet från insidan, så att säga. Vi hade en riktigt rolig kväll och ett annorlunda marthamöte.

Helsingforsmarthornas viloveckoslut i Labbnäs

Ett gäng på arton Helsingforsmarthor deltog i den första martharetreaten i Labbnäs semesterhem på Kimitoön under ett veckoslut i oktober. Helsingfors svenska Marthaförening har länge beviljat stipendier till sina medlemmar för vistelse på Labbnäs. Den här gången ordnades för första gången en gemensam retreat där en grupp Helsingforsmarthor kunde vila upp sig med god mat, umgänge och kravlöst, inspirerande program.

Förutom god, närproducerad mat, bastubad och ett dopp eller två föreläste arbetslivscoachen Daphne Jensen om att sänka sin grundspänning och hitta avkoppling i vardagen. Vi fick också testa på skogsyoga och olika avslappningsövningar. Tesommelier Annika Knekt höll teprovning och man kunde också delta i en stickningshörna. Under söndagen blev det rundtur i Dalsbruk och på Söderlångvik gård med guiden Calle Storm.

Labbnäs semesterhem grundades av Amos Anderson till hans mors minne. Han ville att trötta husmödrar skulle få vila och ta igen sig i naturskön miljö. Och utvilade blev vi. Dessutom mätta och belåtna, och med ny energi i bagaget återvände vi till Helsingfors.

Text och foto Malin Öhman, informatör för Helsingfors svenska Marthaförening

Text Gunne Pettersson, Monica Främling

Foto Nenne Wollsten

Skippa julstöket och njut av nuet

Under coronaåren har vi fått vänja oss vid en annorlunda vardag, en vardag där det inte är självklart att kunna umgås med nära och kära på samma sätt som förut. Jag drabbades själv av covid-19 strax före julhelgen förra året och insåg då hur mycket tid vi faktiskt lägger ner på julstök och krav inför den ”perfekta julen”. Däremot glömmer vi i många fall bort att det viktigaste är att vi ska få må bra, umgås med nära och kära och förhoppningsvis känna en känsla av ro och glädje under denna tid.

I dagens samhälle får vi många gånger påminna oss om att det faktiskt inte är det materiella som spelar roll, inte heller mängden julklappar eller ett överfullt matbord. Det som verkligen spelar roll och skapar minnen är de människomöten och relationer som vi har samt att kunna ge oss själva lite tid till att göra det som får oss att må bra, vad det än vara må.

Högst troligen är jag och mina nära inte de enda som under de senaste åren firat jul i coronans tecken. Det fick mig att inse att ett telefonsamtal eller en tanke är det enda som krävs för att skapa julstämning och känna tacksamhet. Det fick jag själv uppleva när jag firade julen ensam i min etta. Redan en liten gest kan betyda mycket för någon som känner sig ensam.

I år hoppas jag att vi alla har möjlighet att lägga undan de krav och den stress som ofta smyger sig på när vi går in i december. Om ens för en liten stund. Att vi kan få tillåta oss själva att ta ett steg tillbaka och fokusera på att ta hand om oss själva och varandra. Att få möjligheten att njuta av den tid vi är i just nu, även om vi inte hinner med allt julstök.

Jessica Ravall

Skribenten är en 27-årig österbottning som numera är bosatt i Helsingfors. Hon arbetar på Ungmartha som digital inspiratör och kreatör och har ett intresse för fotografering, estetik samt dans. På fritiden umgås hon gärna med vänner, avnjuter goda middagar och upptäcker nya platser.

Vinnare 3/2022

Bland dem som sänt in rätta lösningar till korsordet i Martha nummer 3/2022 gynnade Fru Fortuna denna gång Vivan Jåfs, Jakobstad, Inger Bergdahl, Dragsvik, samt Rose-Maj Lindström, Jakobstad. Korsordspriset, en bok, kommer på posten. Grattis!

Deadline

Nästa nummer av tidskriften Martha utkommer 22.2.2023. Vi tar i mån av möjlighet in korta texter av allmänt intresse. E-posta dem senast 11.1.2023 till marthabladet@martha.fi. Redaktionen förbehåller sig rätten att förkorta, redigera och refusera inkommet material.

i nästa nummer ...

I NUMMER 1 KAN DU LÄSA OM ...

 Dyrtidsmat och billiga rätter

 Kylskåpet – en cool historia

 Så räddar du bildmaterial

 Tidskriften Martha – en pigg 120-åring

 Ett stycke kvinnohistoria: Fanny Sundström

Nästa nummer av Martha utkommer 22.2.2023

TIDSKRIFTEN MARTHA UTGES AV

Finlands svenska Marthaförbund

Telefon: 044 402 6884

marthabladet@martha.fi

www.martha.fi/svenska/tidskriften

REDAKTION:

Medelhavsgatan 14 C, 00220 Helsingfors

Bank: Danske Bank, uppsamlingskonto: FI57 8000 1400 0617 51

ANSVARIG HUVUDREDAKTÖR:

Annika Jansson, tfn 050 302 3363

REDAKTIONSCHEF:

Mikaela Groop, tfn 043 820 0071

EKONOMI: Monika Mäkelä, tfn 045 657 9818

ADRESSÄNDRINGAR:

Elisa Häggström, tfn 050 361 6081

ANNONSER:

CJ Center Kb, tfn 06 347 0608

OMBRYTNING: Magnus Lindström

OMSLAGSBILD: Karin Lindroos

TRYCK: Oy Grano Ab 2022

Martha trycks på miljövänligt, icke-klorblekt papper, Edixion 140 g/m2 (omslag), Edixion 90 g/m2 (inlaga)

ISSN 1457-5922 (Print)

ISSN 2342-9380 (Online)

TITT VID SKIFT

DECEMBERSTÖK TINGAR

LÄNGTAR JOLLRANDET

KORSORD

KÄNSLOSTORM

UTSKJUTNINGSANORDNING

PRIMA

PÅ ÅK I KATALONIEN SYSSLA I GISTEN EKA

AKTUELLT PÅ STADSDEL I EKEN

GRANNE

MIO MIN MIO FIGUR

Korsordet 6/2022

FLERDIMENSIONELL UPPTAGNING

JACQUES TUMLARE

PRAT SKIVA OFTA MED 4 SPÅR

PANORAMA

I SAABSERIE LÅNGVARIG TID SMÖRA

TOPPDOMÄN I GRANNLAND

0381

ABBORRFISK

STUPADE VID LITTLE BIGHORN

BLITYDLIG FÖRVALTNINGSLAGEN

ELDSTUNGA SARGAR

ANSTRÄNGA

BEHÖVER BLI FÖRSÄKRADE STEL FINT HÅRT TRÄSLAG

VATTEN OCH AVLOPP

STJÄRNBILD BLIR KROPP

IGT

Unna dig en stunds avkoppling och lös vårt juliga korsord! Korsordsmakaren Tommy Öberg har konstruerat klurigheterna. Du som klarat av att lösa dem kan sända in lösningen till Marthas redaktion, Medelhavsgatan 14 C, 00220 Helsingfors eller till e-postadressen marthabladet@martha.fi senast 8.3.2023. Vi lottar ut tre kökshanddukar bland dem som sänt in rätta lösningar. Märk kuvertet ”Korsord 6”. Lycka till!

Namn: Gatuadress:

Postadress:

Ring och skriv!

Personalen på Marthaförbundet

Personalen på förbundskansliet finns till för er. Ta gärna kontakt om ni vill bjuda in oss för att föreläsa eller diskutera kring våra temaområden.

Du kan kontakta oss på många olika sätt. Förbundets huvudkontor i Helsingfors finns på adressen Medelhavsgatan 14 C, ingång från Livornogatan. Marthaförbundets kontor i Vasa finns på Hovrättsesplanaden 15 C 30–31.

Du kan också skicka e-postmeddelande till kansliet@martha.fi eller fornamn. efternamn@martha.fi. Vi svarar på alla frågor inom tre arbetsdagar eller ger besked om längre handläggningstid.

Det går även att ringa oss på våra mobilnummer. Om vi inte har möjlighet att svara direkt kan du lämna ett meddelande på telefonsvararen, så ringer vi tillbaka. Vid brådskande ärenden är ett telefonsamtal det snabbaste sättet att komma i kontakt med oss.

Annika Jansson

verksamhetsledare

050 302 3363

Monika Mäkelä

ekonomichef

045 657 9818

Elisa Häggström

administrativ assistent 050 361 6081

Marika Danielsson

utvecklare

044 735 4971

Jessica Åhman

organisationskoordinator

044 280 6609

Mikaela Groop

redaktions- och informationschef

043 820 0071

Maja-Stina Andersson kommunikatör

044 740 3144

Elisabeth Eriksson hushållsrådgivare 050 408 9179

Sandra Mellberg hushållsrådgivare

050 517 2958

Toni Rautakoski hushållsrådgivare

043 820 0070

FÖR AKTUELL INFORMATION, TIPS OCH EVENEMANG – gå in och gilla oss på facebook.com/marthaforbundet och följ oss på Instagram: @marthaforbundet och Twitter: twitter.com/marthaforbundet

Marina Nygård ekonomirådgivare, projektledare för Hantera vardagen 044 493 5537

Katharina Jägerskiöld ekonomirådgivare, projektledare för Ungas välmående 044 491 9304

Matilda Hassel ekonomirådgivare, projektledare för En euro i taget 043 820 0073

Cecilia Nyman projektledare för Östersjön 2.0 050 388 0848

Anita Storm ekologirådgivare 044 735 4975

Sofia Grynngärds hushållsrådgivare, projektledare för Mästarodlarna 050 911 2050

Emilia Nord projektledare för Matlust! 044 901 3531

Elise Hindström verksamhetsledare för Ungmartha 044 280 6813

Hushållsrådgivning ti–to kl. 13–15, 044 402 6883

BLI MARTHA ONLINE! Använd QR-koden här invid för att komma direkt till Marthaförbundets hemsida.